Då har jag joggat mitt första blodomlopp. I det stora hela är jag nöjd men jag känner att jag hade kunnat ge mer och förberett mig bättre. Men trots det var det roligt och helt klart en sak som jag har tänkt mig att göra om!

 

För det första var det galet mycket människor som skulle ställa upp i blodomloppet detta år (säkert ungefär samma som förra året men det är sjuuuuukt mycket människor på en smal skogsväg). Det var ju verkligen både på gott och ont. Det som är positivt med många människor är att man kanske håller ett stadigt tempo under hela turen. Nackdelen är däremot att man måste sicksacka, sakta ned och försöka passa in sina steg i takt med de andras. Sen att vägen dammade så pass mycket så att det kändes som om man slickat på den var kanske inte heller det mysigaste..

 

Men det var helt klart jätteroligt och nu sitter jag här med min lilla medalj, en tröja och en kryddlåda som jag vann.

 

Dock blir jag lite arg på mig själv att jag inte tog ut mig mer. Nog att man var dammig som en sandlåda i munnen när man kom in, men benen hade orkat snabbare och längre. Men när man springer där i klungan med flera tusen människor och inte vet om man kört 2 kilometer eller 4 kilometer så är det svårt att passa in sitt tempo. Jag missade tyligen de små skyltarna som stod efter vägen och upptäckte den första vid 4 kilometer. Men nu vet jag banan till nästa år då jag beger mig ut igen!