Då var det detta med midsommar då. En dag som mest bara råkar finnas i almanackan då den varken betyder eller är något riktigt speciellt. Men en röd dag är det ju iallafall, trevligt nog.

Är ju mycket inne på kvinnosyner just nu tack vare min bok Women in Islam. Vi matas tidigt med att kvinnosynen i arabländerna är dålig, förtryckande och hemsk. Samtidigt kan jag inte sluta förundras över svenskens sätt att blunda till sina egna misstag. För bara några år sedan befann vi oss i samma sits och kvinnan var en ägodel av mannen, hade inte rösträtt eller äganderätt på något vis. Vi fanns till för att behaga mannen, bilda familj och se till att middagen fanns på bordet - till vår man.


Hur ska detta kopplas till midsommar tänker kanske ni nu? Ingen har väl missat Barnen i Bullerbyns midsommarkväll då alla flickorna hoppar över staketen och plockar sju olika sorters blommor för att i sin tur drömma om den man som man senare kommer gifta sig med. Men kom igen, vem vill drömma om det? Jag kommer troligen ha nog mycket tid tillsammans med min blivande man när vi gift oss så kan man inte få drömma någon helt annat istället? Pax att få drömma någon het dröm med Johnny Depp eller Ian Somerhalder istället? Eller varför inte båda på samma gång?

Solen skiner och jag känner av lite träningsvärk i rumpan efter gårdagens efterlängtade gympass. Idag är jag ledig så vädret hade inte kunnat bli bättre. Tänker spendera någon timme i solen läsandes antigen Living dead in Dallas eller Women in Islam. Vi ser väl hur seriös och duktig jag känner mig då. Dock skulle jag inte förvånas om jag bara skulle somna på min vita filt med blå ödlor.


Sedan blir det nog träning idag också. Men om det blir gym eller jogg grundar sig i min stundande solbränna. Träningen ligger på en tapper andraplats idag!

---

The sun is shining and this day is my day off from work for this week. I can feel some soreness in my bum after yesterdays workout at the gym. I really miss going to the gym so hopefully I will start with more gym and less walks again. But today we'll see if I'm going back to the gym or if I'm going to take a jog later. Because first I'm going to work on my tan and read a book outside. If there's going to be Living dead in Dallas or Woman in Islam, I don't know. Probably i will fall asleep on my blanket there in the sun.

Idag kan man säga att mitt sommarjobb började med en härlig kortdag. Gick på APT imorse för att sedan gå in till stan, stöta ihop med Sandra och ta en promenad hem igen. Varit riktigt sommarväder här idag vilket är härligt. Man blir lycklig av solen, värmen och all den energi som sommaren ger.

Utöver det hann jag också med en långpromenad med Sofie på åtta kilometer. Riktigt härligt att gå runt i kvällssolen och det fortfarande var varmt och skönt. Sen jag kom hem har jag ändrat min bloggdesign som ni kan se. Vad tycker ni om den nya?

Dagens bilder

---

Today was the startingpoint of my work for the summer and i just had a short day. Isn't that a perfect way to start to work? But the rest of the week is another story. I work everyday except Thursday. After work i went in to the city to meet Sandra and take a walk home. It's so lovely now when summer is here in Sweden. Today has been warm, sunny and you can really feel the difference in the energylevel that you have. It's awesome!

Beside that walk home from the city, i took another walk with Sofie and we went around 8 kilometers. It was still warm and sunny. After that i changed my blog-design. You like the new one?

Kom för någon dag sedan att tänka på en serie Rap-battles som finns på youtube och då slog det mig att jag inte delat med mig av dem med er. Så nu tänkte jag det och kommer lägga ut tre av mina favoriter.

Igår fyllde min alldeles egna Sandyman år och det firades med buller och bång. Dagen spenderades med goda kakor i magen och ännu smarrigare smörgåstårtor på tallriken. Ingen gör smörgåstårta som Sandra, ska jag lova er!

I dagens ära hade en del av tjejerna från Övik kommit upp och skulle fira Sandra med buller och bång. Trots att vi bor så nära varandra ses vi så sällan ändå. Det är verkligen jättetråkigt då det känns som om man missar så stora delar av varandras liv. Men så fort vi ses så är det som om tiden stått stilla och alla är lika öppna, tokiga och galna som vanligt.


Förfesten hos Sandra var toppen. Vi spelade pek-leken som har blivit lite av en favorit hos oss. Man ska peka på t.ex. den som kommer köra dyrast bil, den som är trögast eller varför inte den med snyggast rumpa. Det blir mycket skratt och tokigheter när man snabbt som ögat ska bestämma vilken person man ska peka på vilket inte alltid blir helt som man tänkt sig.



Kvällen var iallafall kanon och vi måste verkligen göra om detta igen. Vi övikstjejer måste ta oss i kragen och ses lite oftare. Tåget mellan våra städer tar knappt en timme så det bör inte vara omöjligt att koka ihop något mer i sommar. Right?

---

For those who didn't notice, it was Sandymans birthday yesterday. It was her turn to fell into the trap and grow old and gray. But before that happen, we had to eat some cake and cookies. If there's something i can promise  you guys out there it is that Sandras cookies is the best and the cake was fabulous!

Later on the evening we all got together with our friends from Örnsköldsvik. Even if there is only 100 kilometers between us (a one hour train) we rarely see each other. That's a shame! But when we do it like we always hang together and everybody gets as silly, weird and open as we always been.

We played a game through the night that we call "the pointing-game". You get a sentence like "Point on the person who's going to drive the most expensive car in the future" and on only 3 seconds you should decide who you will point at. Its really fun and there was alot of laughter!

On the way out to Allstar we got the whole bus to sing the happy birthday-song for our birthday girl Sandra! But the singing didn't stop there. When we were waiting in line we started to sing too and the whole line was singing with us and on the dancefloor we got everybody so sing as loud as they could for Sandra. It was so awesome and I hope and think she had a wonderful time.

Var hälsad människor ute i cyberspace. De nästkommande tre dagarna kommer jag leva utan varmvatten och värme i min lägenhet. Vi talar då på ren svenska om att gå tillbaka till 1800talet och börja värma vatten på spisen och inte duscha på dessa dagar. Jag kommer inte bara leva som en grottmänniska, jag kommer troligen att både lukta och se ut som en också!

jag har dock fått dusch/bad biljetter med de platser som jag kan duscha på ligger ju en evighet från min lägenhet, vilket i sin tur gör hela duschningen jobbigt och ganska onödig om jag ändå ska svettas hela vägen hem! Nä, jag hoppas jag överlever detta och jag lovar att höra av mig under dessa varmvattenfria dagar så ni får veta hur det går för mig och mitt skitiga hår.

---

Greeting citizens of cyberspace! Tonight and the following three days im not going to have any warm water in my apartment. Im going to travel back to history and relive the 1800 centruy and start heating water on the stove and not shower. Im not only going to live like a cavewoman, i will probably also smell and look like one after these days!

But I got some tickets so i could go to take a shower some kilometers from my home. But it feels kind of unnessecary because the long walk home to my apartment will make me as swetty as before. No, im going to try to survive this and i will keep in touch just so you can know the progress of my dirty hair.

Idag är ingen vanlig dag, för idag är Sandymans födelsedag! Äntligen var det tösabitens tur att få rynkor, inkontinens-problem och stundande klimakterie-besvär! Hon har idag, som så många andra med mig, traskat rakt in i fällan och fyllt 24 år gammal. Tiden går fort och snart är vi närmare 30 än underbara unga 20.

Sandra är den där tjejen med de stora fluffiga läpparna (kan läppar vara fluffiga? Kändes dock som ett passande ord) och de brunprickiga ögonen. Hon är slående vacker och en tjej man inte glömmer i första taget. Hon är den där tjejen som kommer in i ett rum och utan att själv veta om det lämnar hon ett avtryck i alla som folk sällan glömmer.

Sandra är idag min partner in crime och vet det mesta om mig och följer med på mina konstiga upptåg och alla våra äventyr. Vi klättrar i berg, dansar rumpan av oss om nätterna och kryddar det med att krypa runt i grottor och resa till världens alla hörn.

Det sägs att sommaren är här och om man tittar i kalendern så kan man se att vi närmar oss midsommar med stormsteg. Dock är det fortfarande kallt och hörvigt ute att man egentligen bara vill sitta inne under filten. Det må se varmt och fint ut men när man kommer ut slår kylan till.

Gick på en långpromenad i förmiddags med Sandra. Tanken var att gå samma gamla goda väg som jag brukar gå som ligger på 5 kilometer. Men istället tog vi snabbt en avstickare in i skogen och äventyret var igång. Vi var ute och gick i 2 ½ timme mitt i skogen. Vi blev attackerade av myror, uppätna av mygg och hela tiden fick man hålla utkik så att inte skogs-Tyrannosaurus rexen skulle komma och äta oss (För alla vet väl att det bor en Tyrannosaurus rex i skogen?).
Hur som helst var promenaden trevlig men har varit riktigt trött efter den. Ligger i soffan under filten och fryser, trots att jag varit hemma i flera timmar! Tur att jag har världens goaste katt som gärna spenderar lite mystid med mig!

Vilken härlig respons jag fick på mitt förra inlägg. Både här, på facebook och i mobilen rasslade Girl-Powern in! Va härligt! Jag trodde att inlägget skulle bli ett sådant inlägg som bara flöt med strömmen och som folk läste och sedan var det inte mer med det. Men ni har verkligen reagerat positivt på det!

Fick även en "anonym" (ja, man kan inte vara anonym som kommenterare på blogg.se. Än fast man tror det...) kommentar som menade att jag bara vill lägga skulden på andra och att jag är den största boven i dramat. Så nu sitter jag här och är i valet och kvalet om jag ska ödsla energi på att kommentera detta eller bara låta det segla förbi. Samtidigt vill jag inte att människor ska tro att jag vill lägga skulden på någon annan, om ni nu uppfattade förra inlägget så.

Jag är en människa med alla de fel och brister som det innebär. Jag äter onyttigt mitt i veckan, jag gör konstiga val och jag försöker någonstans mitt i vimlet att förstå mig själv. Jag gör fel, gör rätt och gör fel igen vilket jag tror klassas till det normala livet. Jag tror inte att jag är något övermänskligt som har svar på alla frågor och enbart gör rationella val i livet. Men jag försöker lista ut vad jag vill med livet - än hur svårt det är i all dess osäkerhet.

Jag kan väl koppla kommentaren till ordspråket "Som man bäddar, får man ligga". Och visst är det väl så med utformingen av livet? Jag gör val nu och de kommer sedan att ha en inverkan på framtiden.

Jag gjorde mina val. Jag ville inte vara den som sa nej och jag ville inte heller den som satt med brutna relationer och med vetskapen om att människor därute var arga på mig. Därför slet och sträckte jag ut mig så mycket tills jag nästan gick av på mitten. Jag vet att ingen tvingade mig till det och att det varken är Mr. Anonyms fel eller någon annans.

Då gjorde jag ett val och idag sitter jag här med ett annat. Ett val som gör att jag omringar mig av människor som ger energi, som gör mig lycklig och som förstår mina begränsningar. Ett val som öppnar mina dörrar, istället för att stänga dem. Ett val som får mig att tro på mig själv och min omgivning och som får mig att vilja gå framåt.

Peace out!

Jag har alltid varit en sådan person som inte klarar av att människor är arga på mig, privat eller personligt. Jag har haft en enorm rädsla att släppa taget och gå vidare i alla de former i mitt tidigare liv. Kan ni förstå hur mycket ångest, svett och tårar det resulterar i? Kan ni förstå hur många mardrömmar och slitna känslor som blir konsekvensen av att alltid försöka vara människor till lags?

Första gången jag kom hem från Egypten så rann bägaren över. Jag fick hat-sms efter hat-sms och överallt var folk arga eller besvikna av att jag inte hann med dem, inte hade råd med att ta fika eller att jag inte var gamla goa och glada jag. Vet ni varför? Jag hade fått nog! Att varannan dag få ett sms om att man är dum, elak eller hatad - vilken inverkan tror ni egentligen det har på en människa?

När jag var i Egypten träffade jag Mido för första gången. Han såg ganska snabbt att jag inte var glad och faktiskt gjorde saker för andra bra mycket hellre än att göra saker för mig själv. Jag tänkte då att han inte förstog och att han bara förstorade upp saker och ting. Men istället hade han så rätt..

Jag blev glad i Egypten och kom snabbt tillbaka till Sverige igen där mitt liv enbart suttit på paus. Återigen frågade människor för mycket utav mig och när jag började säga nej möttes jag av en massa sura miner och elaka SMS. Men jag har känt det - jag har fått nog! Jag vill börja göra saker jag blir glad av och än hur egoistiskt det verkar så skiter jag blanka tusan i hat-sms just nu.

Sen jag tog detta beslut har jag känt mig så lycklig och full av liv. Jag har äntligen hittat tillbaka till mig och jag känner att de vänner jag har förstår mig. Återigen känner jag att jag har den kärleken jag kan ge till båda vänner och familj, den kärleken och energin som spilldes på en massa negativitet förr.


Vad säger jag med detta inlägg? Ingen aning! Men skönt var det att skriva iallafall. Hoppas alla mår bra där ute!

Sitter och väntar på bussen som ska ta mig en hålplats bort. Sandra har skaffat större lya och idag festar vi ut den gamla och in den nya.

Tänkte bara kasta upp en snabb bild innan jag drar på mig långbyxorna och beger mig ut i regnet. Ha det bra!