Landat i Indien. Alla ar trotta och hungriga. Har vantar en sex timmar lang nussresa till Trichy. Bussen var for liten sa alla satt i knana pa varandra! Hemsk resa!


Direkt efter den hemska nattbussfarden var det valkomstfest i Trichy. Det blev dans, musik och blommor. Har ar bandet som spelade.


Har dansas det for fulla muggar. Roligt och galet!


Damer i Salwar. Dessa ar vara vardagliga indiska klader.


Har sover jag!


Vi akte kovagn en superhet dag. Vi skulle till en skola och ett daycare.


Barn pa skolan. De var superglada nar vi kom!


Daycare


Den omtalade coconut-man. Alla kvinnors fantasi. Snygg OCH kan klattra i palmer!


En tant utanfor huset dar vi bor. Hon ar alltid dar och otroligt sot gammal dam.


Jag och Emelie.


Barn pa ett barnhem.


Micke och Elin. Vi fick ha saris pa oss nar polismastarn skulle komma.


Tina i Sari


Jag oserios i Sari!


Obligatorisk bindi.


Vanlig syn har. Skrap och kor finns det overallt. Detta ar utanfor ett kopcenter.


Vacker kyrka vid Rock Fort Temple.


Rock Fort temple. Hindutempel pa ett berg.


En bit av trichy


Center for blinda kvinnor. Har syr de stolar. Riktigt duktiga var de!


Poolen vi badar i.


En gammal dement tant pa alderdomshemmet. Hon var sot hon!


Micke tycker det ar varmt i bussen.


Har serveras det blaskigt kaffe ganger femhundra! Mer vatten med kaffefarg.


Elin och jag med en elefant.


Jag framfor ett tempel


Jag framfor nagra statyer av gudar.


Hela templet


Ett av indiens storsta hindutempel.

Long time no see. Nu var det ett tag sen man tog sig an bloggen igen men det finns sa mycket annat att gora vid datorn ocksa. Har dock hamnat med en dator som har varldens segaste tangenter vilket ar skitjobbigt. Man far allt trana fingrarna.

Jag har hunnit med att vara pa indiska brollop vilket ar mycket olikt de svenska. Kvinnan klas i den finaste silkessarin och det ar en hejdundrandes massa ritualer som ska goras. De haller pa i flera dagar. Forsta brollopet vi var pa sa var det en morbror som skulle gifta sig med sin systerdotter. Detta ar tydligen valdigt vanligt vilket kanns hemskt att veta. Man ser bruden och brudgummen sta uppe pa scenen och inte le en enda gang och vetskapen att hon sa gott som bli valdtagen samma natt av honom kanns hemskt (jag menar, vem vill frivilligt ligga med sin morbror?!?!)

Men sa funkar det ofta har med alla dessa arrangerade aktenskap. Och ar det inte nagon ur familjen sa bestams brudgummen enligt ett kastsystem. Kastsystemet gor att vissa har det battre an andra. De ar finare an andra och det ar ganska hemskt. Kastlosa eller manniskor med lagt kast i Indien far inte ha skor och far enbart ta skitjobb. De far inte samma utbildning och blir oftare slagna. Det ar hemskt! Dock har Indien fatt en lag mot barnaga nu vilket visar att det ar pa ratt vag.

Andra brollopet vi var pa var det tva som gifte sig (arrangerat saklart!) och de var valdigt rika. Mannens halsband (som han fick av brudens familj) gick pa Rs. 5 miljoner! De hade ett bord med massa figurer som alla var gjorde av gronsaker. Tog kort men kan inte lagga upp dem annu. Vi fick ha vara saris pa oss sa man kande sig lite fin. Imorse nar man vaknade sa mottes man av var bild i tidningen med brudparet!

Idag var vi pa ett hem for utveckingsstorda. Och eftersom jag jobbat med det sa tyckte jag att det var valdigt intressant. Jag blev glatt overraskad over hur bra den organisationen funkade! (ANTLIGEN en organisation som funkar bra). De jobbade mycket med terapi och ovningar for kroppen. Och alla barnen var sjalvklart fulla av karlek och gladje vilket alltid ar sa harligt! Blev mycket bus.

Bestamt att jag ska skriva mitt skolarbete om just dessa barn. Hur folk ser pa dem och den framsta anledningen till att det blir som det blir. Pa landsbygen sa far barnen oftast inte den hjalp de behover eftersom foraldrarna tror att de fatt barnet for att de syndat i ett tidigare liv. Istallet for att ta barnet till doktorn sa gar de till templen for att be. SJUKT!

Saknar fortfarande svensk mat. Sjukt mycket! Vi far en massa indisk mat enbart och en massa ris. Man borjar bli less! Men samtidigt alskar jag min tid i Indien.

Igar holl jag pa att do med saga pa taket. Vi lag och solade i godan ro och horde hur askan narmade sig. Sa vi valde att ga in och nar vi borjar kla pa oss sa slar blixeten nastan ner pa taket dar vi var. Aldrig varit sa radd i hela mitt liv. Jag och saga kastade oss bakat pa golvet skrackslagna och rusade ner for trappen. Skarrade, skramda och halvt dova av den  hoga smallen. Men vi klarade oss och larde oss en laxa - ligg inte pa taket nar aksan kommer.

Nu ar det ett tag sen jag skrivit men har inte varit pa internetcafeet nagot. Hoppas ni har overseende. Vill ladda upp bilder ocksa men det ar ett himla arbete for det sa det blir inte nu heller. Men manga kort och filmer ar tagna! Det har varit nagra regniga dagar sen sist (typ tre) men nu ar solen, varmen och fukten tillbaka. Sa, vad har jag gjort sen senast?

Jag har besokt Rock Fort Temple har i Indien. Det ar ett hindu-tempel som ligger mitt i Trichi. Det ar byggt ovanpa ett berg vilket ar lite speciellt (ni borde googla det). Sen har vi idag varit pa ett annat Hindu-tempel som tydligen ska vara ett av indiens storsta. Det var verkligen haftigt att ga runt dar, klappa elefanter och se praster be for de doda. Det ar en mycket speciell upplevelse.

Annars har vi varit pa ett hem for blinda kvinnor. De var verkligen en inspirationskalla! De kan gora hur mycket som helst utan att se och klarar det galant. Tillexempel sa skrev de, vavde mattor, gjorde rokelser oich fixade stolar i olika farger och monster. Hur lyckas de?!

Igar var vi aven pa ett alderdomshem och jag hade inte langt till tararna. Alla var verkligen jattegulliga, valsignade oss hela tiden och ville hela tiden rora oss. Man markte att de saknade en mansklig kontakt med nagon och de sken verkligen upp av alla kramar och annat de fick av oss. Det har nog varit den basta trippen hittills! Vi var aven pa ett behandlingshem for alkoholister. Det var kanske inte jattespannande men enda larorikt. Behandlingen var pa knappt 30 dagar och de bodde pa hemmet. Efter det besoket spelade vi volleyboll med dem och jag kan ju saga att vi INTE vann.

Annars har vi varit pa hotellet idag och igar och badat och solat. Varit riktigt harligt och det behovs i den har varmen som man sa gott som smalter bort i.

Nagot jag fortfarande inte kan forsta om detta land (eller stat som Tamil Nadu ar) ar att det ar sa smutsigt overallt! Ligger skrap i hogar overallt och nar man ar ute sa sitter man bara och vantar pa en vidrig och rutten stank som ska na nasan. Ni forstar nog inte hur skitigt det ar! Man kan till och med se folk sitta och bajsa/ kissa pa gatan! Folk har bryr sig liksom inte om att det ar sa skitigt utan fortgar med sina liv.

Den galna trafiken har man iallafall vant sig med. Det ar inte alls lika jobbigt som tidigare och jag tycker heller inte att det tutas lika mycket som forr (men det gor det nog). Man borjar val vanja sig antar jag och jag kommer nog sakna allt tutande nar jag kommer tillbaka till Sverige.

Vi har aven bestamt vad vi ska gora pa var lediga tid efter programmets slut. Vi aker natttag till Kerela och aker upp till bergen dar for att ga pa safari och rida elefant. Sen ska vi ta oss ner till Backwaters och efter det tar vi en tripp till Goa dar vi stannar resterande tid innan vi atervander till Chennai och det langa flyget hem till Sverige.

Har har ni det i Sverige/England da? Jag ar dalig pa att svara pa mobilen men det ar for att det ar snordyrt att skicka sms. Men jag laser alla och blir verkligen glad av att ni hor av er! Sjalv har man brant sig idag sa man ar lite om i kroppen och jag saknar svensk mat. Tanka sig att jag langtar till pulvermos och kokt korv!

Nu sitter man pa det svala internetcafet igen. Det ar riktigt skont att fa kanna sig lite mansklig igen. Det ar sa varmt och fuktigt har sa det kanns som om man smorjt in sig i den dyraste och fetaste bodylotionen som finns - KONSTANT! Det ar ganska jobbigt. Trots att vi har flaktar igang non stop sa ar det fortfarande for varmt for att man ska kanna sig bekvam.

Igar var det sol och riktigt varmt har i Indien. Vi fick ha pa oss vara indiska klader for att ta oss till in till de narliggande byarna. Santhanam berattade glatt om de nya BMW'sen som skulle komma och hamta upp oss och alla borjade genast sukta efter ac! Istallet kommer tre vagnar dragna av kor for att hamta upp oss. Sa istallet for en sval BWM att aka i sa blev det att sitta i en gassande sol medan korna dar framme bajsade som bara den. Vilka skratt det blev!

Tillslut kom vi fram till byn och forsta stoppen blev en skola som var belaget i en kyrka. Genast nar vi kom in pa omradet sa borjade barnen skrika av uppstandelse. Det var riktigt roligt att se. Alla ville skaka hand och fraga vad vi hette. Som sagt ar man som en kandis har i Indien och alla vill ta en titt pa oss 'vita'.

Barnen sjong en massa sanger for oss vilket var roligt att se. Jag filmade aven en del sanger sa de kommer upp nar jag val lart mig hur jag ska gora med dessa datorer. Efterat var det var tur och vi bjod pa huvud, axlar, kna och ta, fader Abraham och imse vimse. Barnen uppskattade verkligen de roliga sangerna. Efterat var det dags for presenter och av oss fick de vagverket-pennorna min faster gav till oss.

Vi var aven pa ett dagis men det var nastan inga barn dar. Hon som jobbade dar berattade att barnen varit sa griniga att de hade fatt mat och sen hade nastan alla sprunit ivag. Tanka sig sa det kan ga! Efter det dagiset sa akte vi vidare tilll ett annat dagis i en annan by. Dar borjade en del barn grata nar de sag oss. Sen om det var for att vi var sa vita eller for att vi var overdrivet svettiga vet jag inte (skratt).

Vi b vlev bjuden pa dricka av en man i byn vilket uppskattades i den otroliga varmen. Sen blev vi aven bjuden pa kokosnotter. Coconut-man klattrade upp i palmen och kastade ner kokosnotter till oss alla sa vi fick prova. Det var riktigt haftigt att se (speciellt nar han var sa otroligt snygg!). Sen fick vi dricka vattnet fran dem och det smakade ganska sott. Efterat delade Coconut-man dem och vi fick ata kottet - MYCKET GOTT!

Igar fick vi aven komma in i en hydda och se hur folk bodde. Det var inte mycket mer an ett rum och en massa spindelnat. Det haftiga ar att trots att det lever i total misar och fattigdom sa ar alla otroligt givmilda. Det ar inte alls som i Sverige!

Idag har det hunnit bli en del shopping. Kopte en ny klanning, bindis och en fotlank for knappt nagra pengar alls. Hela Trichy ar som ett enda stort Primark! Annars haller vi igang. Dock maste vi vara valdigt forsiktiga nu. Det har kommit terroristhot i Indien mot just engelskman(hotet galler hela Indien och inte enbart Tamil Nadu) sa Santanaham kor hard sakerhet for oss. Vi blir skjussade overallt och slipper kanna oss utsatta sa ni behover inte vara oroliga dar hemma!

Hoppas ni har det bra dar hemma!

Nu ar man framme i ett otroligt fuktigt Indien. Jag hoppas att ni har overseende med att det inte blir nagra bilder idag. Jag har inte med min kabel till kameran just nu sa alla underbara bilder far vanta.

Resan gick bra trots det korta bytet i Bryssel. Vi var forsenade fran Sverige sa det blev en enorm springmarsch genom flygplatsen som aldrig verkade ta slut. Man var nastan nara pa att ge upp nar man sprang dar men vi kampade pa och kom tillslut fram (svettiga som bara den) till planet som skulle ta oss till Indien. 

Efter manga timmars resande landade vi antligen i Indien och det forsta som slog mig (forutom den otroliga varmen och fukten) var hur mycket folk som stod utanfor. Trots att klockan passerat midnatt for ett bra tag sedan sa stod det anda hundratals manniskor utanfor. Det var en marklig upplevelse. Sedan var det "bara" att forsoka hitta Santhanam for att ta oss till bussen som skulle ta oss vidare till Trichy.

Bussresan var hemsk. Guppigt, varmt, fuktigt och trangt. Vi fick sitta sa gott som i knaet pa varandra i sex timmar medan man skulle forsoka sova. Aven nagot som ar speciellt for indien ar deras forkarlek till att tuta i trafiken. De tutar nar de VILL  kora om, de tutar nar de KOR om och vid alla andra tillfallen. De tutar alltsa hela tiden sa jag kan lova er att det var inte latt att forsoka sova.

Nar vi antligen kommit fram till Trichy (den lilla byn med 1miljon invanare). var det dags for valkomstcermonin. Vi fick blommor runt halsen och den oblegatoriska pricken i pannan. Sen var det dags for dans och musik i tradgarden.

Har ar det valdigt valdigt fattigt och smutsigt vill jag lova. Ligger skrap overallt och folk gor "sina behov" mitt pa gatan. Trots det kan jag inte lata bli att bli foralskad i detta land. Manniskor och djur lever i harmoni med varandra och folk forsoker vara positiva i denna harda miljo. Folk sover pa gatan och utanfor sina affarer vilket ser lite konstigt ut. Aven vi har folk som sover utanfor varat hus for att skydda oss mot manniskor. For att vi ar vita forsoker folk att komma at oss (inte i negativ bemarkelse utan de vill se oss). Man marker att de antingen hyser en stor respekt for oss och tar hand om oss som deas egna "skatter" eller ser pa oss med en konsig blick.

Igar var vi och handlade saris och andra klanningar som ar indiska. Ska bli roligt att fa borja anvanda dem snart! Allt ar ocksa otroligt billigt har. Saris (vilket ar finklader) gick pa ungefar 100 svenska kronor! Kommer helt klart bli en del shopping!

Nu ska jag ut i varmen igen pa shoppingtur. Hoppas ni alla har det bra dar hemma!

Tiden rusar verkligen iväg här. Har knappt hunnit skriva allt jag ville i bloggen och har inte heller hunnit med att säga hej då riktigt till alla men nu finns det inte mycket tid kvar. Morgondagen kommer att spenderas mestadels hemma och packa. Kommer lämna Övik halv fem på eftermiddagen. Jag är så nervös så ni anar inte. Känner verkligen av vad resfeber är nu och mina känslor blandas med nyfikenhet, längtan och saknad. Kännns faktiskt riktigt jobbigt att lämna alla och hela sitt liv i Sverige för sex veckor i Indien. Men samtidigt ångrar jag mig inte alls att jag ska fara. Jag kommer vara med om något som få människor får möjligheten till och det känns fantastikt!

Imorgon bär det alltså av mot Bromma flygplats från Umeå. Sedan när vi landar i vår kära huvudstad ska vi bo på ett hotell i Bromma under natten för att gå upp med tuppen för flyget till Bryssel som går klockan 06.50. Landar i Bryssel 09.15 och planet mot Chennai går redan 10.10. Vi kommer alltså behöva springa genom flygplatsen för att hinna med vårt flyg. Vi kommer landa i Chennai 00.05 och hur våra resterande veckor ser ut då har vi ingen aning om.

Jag kommer uppdatera min blogg så ofta som möjligt och har jag inte tillgång till en dator varje dag så kommer det ändå komma upp inlägg för den dagen. Kommer att föra en resedagbok - old style (papper och penna) så inläggen kommer komma upp ändå. Ska även försöka få med så mycket bilder som möjligt men man får väl se hur internetuppkoppling kommer vara.

---

Japp, nu är det klart. Sommaren är över och vi ser nu fram emot ett halv år av ishalka, snöoväder, kyla och kalla tår. Men vi ser även fram emot anledningar att tända ljus, varm chocklad i pulkabacken och en mysig jul. Allt har ju sina positiva och negativa sidor antar jag.



Iallafall vaknade jag imorse och gjorde min vanliga procedur. Åt lite frukost, tittade på nyheterna där de berättade att vintern kommit till södra sverige (och jag satt där under mitt täcke och tänkte: "Suckers! Här är det fortfarande höst), gick och duschade och startade datorn. Sen till min fasa ser jag att någon publicerat en bild på första snön som mötte henne imorse. Jag tar då ett skutt från stolen till fönstret och ser att det är sant. Utanför fönstret ligger ett tunt lager snö på marken. Vintern är här.

Nu är tentan gjord och den kan väl ha gått lite hur som helst. Kan inte säga att den var svår, det var den inte. Men kan inte heller säga att jag känner mig säker på att jag är godkänd, är faktiskt lite orolig. Skulle vara trevligt att klara den.

Som övningstentorna vi haft så var den uppbyggd på många små frågor vilket i sig är skönt. Man vet att man inte behöver skriva en hel roman för att få full pott på frågorna men samtidigt blir man förvirrad då man är van att lämna in en hel bok till tenta. Men nu ska jag försöka släppa tentan och blicka framåt till ett varmt, blött, livligt och färglatt Indien.

Oj Oj, nu är det nära till mycket saker som ska ske. Imorgon är det tentadags och jag är inte alls beredd! Måste dock säga att jag är stolt över att jag klarat av att plugga så mycket som jag faktiskt gjort under denna tid. Igår satt jag uppe till tre och skrev på gamla tentor och idag gick jag upp tidigt för att gå till skolan och plugga med några klasskompisar. Dock ska ni som läser detta inte lära er av mig, börja plugga i tid!

Annars är det bara en vecka kvar till Indien. På söndag bär det av till bromma och på måndag går flyget till Chennai! Kan ni fatta att det är så nära? Det kan inte jag. Känns som om det var igår när det var över 50 dagar kvar och nu är det bara 7 dagar. Resfeber! Känns som om det är jättemycket kvar som jag måste hinna göra innan jag rymmer från detta kalla land. Måste skriva en julklappslista, plocka fram julgrejerna, göra en storstädning av lägenheten, packa väskan, införskaffa lampa och annat som behövs i Indien, och självklart göra tentan imorogn.

Dock har monsuntiderna börjat i Indien så måste kanske även införskaffa mig en flytväst, en badring och en våtdräkt om jag ska överleva i ett blött Trichy. Delar här med mig av lite information om vädret i Trichy just nu och några dagar framåt. Blött, men varmt.

Mitt i allt tentaplugg var det dags för mig att ta mig upp till Parken och få jobba lite. Såg fram emot en rolig kväll med tid att prata med folk, gott humör och allmänt trevligt. Något som kanske inte uppfylldes till punkt och pricka!

Det blev fullt hus på Parken när Lasse-Stefanz spelade och det är ju alltid roligt. Kvällen bjöd även på en blandad ålder vilket bara blir trevligt. Dock blev det en hel del fylla under kvällen vilket kan vara väldigt irriterande och många av de äldre kom till oss och klagade på ungdomarna som stod fram vid scenen och hoppade som om de var på konsert.


Elvis is in the building och sen en ko.

Som sagt blev det fullt hus vilket betyder att det var över 1000 personer i Parkens lokaler. Det resulterar givetvis i otroligt mycket att göra i garderoben vilket vi inte var beredda på! Vi var tre i stora garderoben vilket är väldigt få med tanke på att nästan 700 personer hängt in sina kläder där.

När väl parken stängde blev det kaos och panik. Alla ville ut samtidigt, folk trängs och allt blir fel. Var en hel del gamla damer som blev otrevliga (ja, oftast äldre kvinnor som är elaka!). Vi för höra allt ifrån att vi var patetiska, värdelösa och outbildade. Själv står man på andra sidan av disken, svettandes av allt springande och bara önskar att de kunde förstå att 700 personer kan inte få sin jacka på sekunden som de vill ha den. Har man brottom så får man väl ha lite framförhållning och hämta sin jacka lite innan stängningsdags? eller?

Iallafall så försöker man hålla ett gott humör men all skit kan man verkligen inte ta! Tillslut kan även vi brinna av och totalt ignorera de som är som elakast. Vi jobbar så snabbt vi kan och det tycker jag att de borde se. Men alla gamla tanter kanske tror sig vara störst, bäst och vackrast?