Det här saknar jag
Enligt 30 dagar av sanningar, utmaningen som jag fortfarande inte slutfört trots att 30 dagar redan har gått förbi för längesedan, så ska dag 28 beröra något jag saknar. Men vad saknar jag? Det finns mycket i livet som jag vill ha men jag skulle ändå inte påstå att jag saknar det. Jag skulle vilja ha en riktigt beach 2011-kropp, den stora kärleken, en ekonomi som tillåter resor och värme i lägenheten. Men är det jag vill ha samma sak som det jag saknar? Vad anser ni?
Nog att jag saknar den riktiga beach-kroppen men samtidigt, är det inte resan dit som gör att man stolt kan visa upp den? Nog att jag saknar den stora kärleken, men trots det skulle jag inte vilja att han stod här framför mig om jag skulle knäppa med mina magiska fingrar. Är det inte dejtandet, alla långa samtal, skratt och glädjen som gör att man vet att man hittat rätt? Nog att jag skulle vilja ha en ekonomi som tillät mig att resa vart jag vill, men är det inte just att man inte alltid kan resa som gör det så roligt när det väl sker? Nog att jag skulle vilja ha värme i min lägenhet men samtidigt är det mysigt att krypa under filten, tända ljusen och bara slappna av med en stor teakopp i knäet.
Nog att jag saknar den riktiga beach-kroppen men samtidigt, är det inte resan dit som gör att man stolt kan visa upp den? Nog att jag saknar den stora kärleken, men trots det skulle jag inte vilja att han stod här framför mig om jag skulle knäppa med mina magiska fingrar. Är det inte dejtandet, alla långa samtal, skratt och glädjen som gör att man vet att man hittat rätt? Nog att jag skulle vilja ha en ekonomi som tillät mig att resa vart jag vill, men är det inte just att man inte alltid kan resa som gör det så roligt när det väl sker? Nog att jag skulle vilja ha värme i min lägenhet men samtidigt är det mysigt att krypa under filten, tända ljusen och bara slappna av med en stor teakopp i knäet.
Underbarn
Underbarn, ni vet sådana barn som helt magiskt kan något så otroligt bra att de verkar komma från en annan värld. Sådana barn har jag fascinerats av idag när jag varit ledig. Nu pratar inte jag om de klassiska underbarnen som oftast kommer från Kina och är fantastiska på piano eller någon åttaåring som sjunger opera underbart vackert. Nej, jag pratar om alla unga där ute som dansar shuffle! Man kan inte annat än att älska dansformen! Jag vill också lära mig men är rädd att det är omöjligt.
The game
Ja, detta blir väl, som det kallas inom bloggvärlden ett bloggsvar på Sandras inlägg om hur vi alla människor spelar sociala spel. Jag känner att även jag vill besvara och ge min syn på detta spel som utspelas mellan och mot oss själva.
Kvinnor är från venus och män är från mars, eller hur sägs det och vad betyder det egentligen? Är vi så olika att vi rent av kommer från två olika planeter? Trots att allt som skiljer oss åt är den lilla Ykromosonen? Kan denna lilla kromoson i sin tur resultera i så stora konsekvenser och i sin tur även påverka i det sociala spelet?
Men vad är det sociala spelet egentligen? Det står en kvinna bakom varje man är också ett ordspråk som flitigt används för att belysa kvinnans list att föra mannen dit hon vill utan att han märker något alls. Är detta ett av de sociala spelen? Kvinnans möjlighet att gå in i mannens hjärna och omprogrammera så att han gör som han ska utan att han själv reflekterar över det? Ja, det är för mig ett av de sociala spelen men självklart är samhället byggt på många fler spel människor imellan.
Jag måste erkänna att jag spelar spelet och att jag spelar spelet bra. Men jag tror att mycket av detta spel grundar sig i hur synen på mannen och kvinnan ser ut idag. Mannen ska ta första steget och kvinnan ska i sin tur bli överraskad eftersom hon var ovetandes om mannens planer. Men egentligen så sitter hon där och redan planerat allt som ska ske i förväg. Hon ska hem med en kille efter krogen och bara råkar ha allt hon kan tänkas behöva för att se vacker ut dagen efter, hon råkar missa sista bussen hem och spelar på hans känslor och får då sova över där - allt är helt oskyldigt!
Men frågan är om detta är ett utstuderat strategiskt spel eller om det i själva verket är att vi män och kvinnor lutar oss tillbaka på de stereotypiska roller som vi skapat redan från början då vi började vandra på denna jord. Att vi, vid händelsen hoppas och tror att mannen agerar som han ska enligt historieboken medan vi sår där och ser söta och överraskade ut.
Vad tror ni?
Kvinnor är från venus och män är från mars, eller hur sägs det och vad betyder det egentligen? Är vi så olika att vi rent av kommer från två olika planeter? Trots att allt som skiljer oss åt är den lilla Ykromosonen? Kan denna lilla kromoson i sin tur resultera i så stora konsekvenser och i sin tur även påverka i det sociala spelet?
Men vad är det sociala spelet egentligen? Det står en kvinna bakom varje man är också ett ordspråk som flitigt används för att belysa kvinnans list att föra mannen dit hon vill utan att han märker något alls. Är detta ett av de sociala spelen? Kvinnans möjlighet att gå in i mannens hjärna och omprogrammera så att han gör som han ska utan att han själv reflekterar över det? Ja, det är för mig ett av de sociala spelen men självklart är samhället byggt på många fler spel människor imellan.
Jag måste erkänna att jag spelar spelet och att jag spelar spelet bra. Men jag tror att mycket av detta spel grundar sig i hur synen på mannen och kvinnan ser ut idag. Mannen ska ta första steget och kvinnan ska i sin tur bli överraskad eftersom hon var ovetandes om mannens planer. Men egentligen så sitter hon där och redan planerat allt som ska ske i förväg. Hon ska hem med en kille efter krogen och bara råkar ha allt hon kan tänkas behöva för att se vacker ut dagen efter, hon råkar missa sista bussen hem och spelar på hans känslor och får då sova över där - allt är helt oskyldigt!
Men frågan är om detta är ett utstuderat strategiskt spel eller om det i själva verket är att vi män och kvinnor lutar oss tillbaka på de stereotypiska roller som vi skapat redan från början då vi började vandra på denna jord. Att vi, vid händelsen hoppas och tror att mannen agerar som han ska enligt historieboken medan vi sår där och ser söta och överraskade ut.
Vad tror ni?
Min favoritplats
Det finns många platser runt om i världen som jag tycker om, platser då jag känner att jag kan ta det lugnt och bara njuta av att vara där. Samtidigt finns det bara en plats som alltid skänker mig lugn och harmoni och det är vackra Ulvön.
Kom inte ihåg hur gammal jag var när min faster köpte stugan på fjären men jag kommer ihåg att jag älskat den platsen under hela min uppväxt. Vacker natur, havet och skog, en liten hamn med söta små hus, ett gammalt kapell, badplatser och en doft av sommar - jag älskar det!
Min absoluta favoritplats är alltså min fasters sommarstuga på Ulvön. Jag brukar försöka åka dit iallafall en gång om året, ladda batterierna, umgås med släkt och se allt det vackra som utspelar sig på Ulvön. Får ni chansen att åka dit över en dag ska ni verkligen ta den! För Ulvön är verkligen bottenhavets pärla!
Har ni något guldkorn ute i världen?
Kom inte ihåg hur gammal jag var när min faster köpte stugan på fjären men jag kommer ihåg att jag älskat den platsen under hela min uppväxt. Vacker natur, havet och skog, en liten hamn med söta små hus, ett gammalt kapell, badplatser och en doft av sommar - jag älskar det!
Min absoluta favoritplats är alltså min fasters sommarstuga på Ulvön. Jag brukar försöka åka dit iallafall en gång om året, ladda batterierna, umgås med släkt och se allt det vackra som utspelar sig på Ulvön. Får ni chansen att åka dit över en dag ska ni verkligen ta den! För Ulvön är verkligen bottenhavets pärla!
Har ni något guldkorn ute i världen?
Mina rädslor
Ibland önskar jag att jag skulle kunna göra som Simba i Lejonkungen och skratta alla faror i ansiktet men samtidigt kan det ibland vara bra att vara rädd för något så man slipper utsätta sig för risker. Själv är jag rädd för en massa saker och jag tänkte nu ta med er på resan genom mina rädslor.
Min absolut störta rädsla är myror; äckliga, små och ettriga myror! När jag var liten minns jag att jag ofta lekte med dem, byggde hus och bestämde när det skulle regna eller ej. Jag var guden i deras värld! Men efter en mardröm som barn (som jag faktiskt fortfarande kommer ihåg) så ändrades allt och de började genast bestämma över mitt liv. Dock trodde jag att rädslan blivit bättre fram till i somras då jag och Sandra varit och klättrat i grottor och skulle hem. Vi bestämde då att vi skulle vandra igenom skogen och jag kom lite för nära en stock som var full med myror. Därefter blev allt bara sämre och när vi äntligen kom ut ur skogen var jag hysterisk, hyperventilerade och grät som om det inte fanns någon morgondag.
Jag var verkligen livrädd!
Jag har nog ingen rädsla som är lika stor som min rädsla för myror utan det som finns kvar på min rädd-lista är mycket som jag ändå kan hantera. Små utrymmen, hissar, flyga och fart är saker som jag är rädd för men samtidigt är de rädslorna kontrollerbara till skillnad från myrorna. Vad är ni rädda för?
Min absolut störta rädsla är myror; äckliga, små och ettriga myror! När jag var liten minns jag att jag ofta lekte med dem, byggde hus och bestämde när det skulle regna eller ej. Jag var guden i deras värld! Men efter en mardröm som barn (som jag faktiskt fortfarande kommer ihåg) så ändrades allt och de började genast bestämma över mitt liv. Dock trodde jag att rädslan blivit bättre fram till i somras då jag och Sandra varit och klättrat i grottor och skulle hem. Vi bestämde då att vi skulle vandra igenom skogen och jag kom lite för nära en stock som var full med myror. Därefter blev allt bara sämre och när vi äntligen kom ut ur skogen var jag hysterisk, hyperventilerade och grät som om det inte fanns någon morgondag.
Jag var verkligen livrädd!
Jag har nog ingen rädsla som är lika stor som min rädsla för myror utan det som finns kvar på min rädd-lista är mycket som jag ändå kan hantera. Små utrymmen, hissar, flyga och fart är saker som jag är rädd för men samtidigt är de rädslorna kontrollerbara till skillnad från myrorna. Vad är ni rädda för?
Då har jag känt mig sviken
De flesta människor har nog känt sig sviken en eller flera gånger. Iallafall har jag gjort det och jag är säker på att jag omdevetet hunnit svika många människor under mina snart 23 år på denna jord. För sviker gör man alltid någongång än fast det inte alltid är meningen.
Det finns många personer och många tillfällen då jag känt mig sviken på ett eller annat sätt. Men en gemensam nämnare för alla dessa gånger är att det är av en person som alltid betytt mycket för mig, en person som jag anser mig har älskat eller älskar. Jag har minnen redan från barnsben då närmaste vännerna svikit mig, inte ställt upp för mig på samma sätt som jag ansåg att jag ställt upp för dem. Det kan handla om förtroenden som brytits, hämnd eller svartsjuka. Kalla mig naiv och blåögd om ni vill men jag tror på att människor ska få en andra chans och alltid få möjlighet att visa mig vem de är. Jag försöker alltså inte tro på det som är historia utan försöker ibland skapa en ny uppfattning om andra människor. Detta har resulterat i vänner som tagit dåvarande pojkvänner trots att de vetat om min kärlek till personen men även att jag ett flertal tillfällen råkat ut för otrohet, lögner och andra beteenden som svikit mig.
Men som det sägs; to err is human, to forgive is devine så är dessa människor förlåtna för att de svikit mig eftersom jag inte tror det finns någon som i grunden vill såra en annan människa. Många av dessa människor är idag fortfarande mina närmaste vänner och som jag älskar av hela mitt hjärta. Men det är väl just när de sårar som man blir som mest sviken? Men vänskap läker många sår.
Det finns många personer och många tillfällen då jag känt mig sviken på ett eller annat sätt. Men en gemensam nämnare för alla dessa gånger är att det är av en person som alltid betytt mycket för mig, en person som jag anser mig har älskat eller älskar. Jag har minnen redan från barnsben då närmaste vännerna svikit mig, inte ställt upp för mig på samma sätt som jag ansåg att jag ställt upp för dem. Det kan handla om förtroenden som brytits, hämnd eller svartsjuka. Kalla mig naiv och blåögd om ni vill men jag tror på att människor ska få en andra chans och alltid få möjlighet att visa mig vem de är. Jag försöker alltså inte tro på det som är historia utan försöker ibland skapa en ny uppfattning om andra människor. Detta har resulterat i vänner som tagit dåvarande pojkvänner trots att de vetat om min kärlek till personen men även att jag ett flertal tillfällen råkat ut för otrohet, lögner och andra beteenden som svikit mig.
Men som det sägs; to err is human, to forgive is devine så är dessa människor förlåtna för att de svikit mig eftersom jag inte tror det finns någon som i grunden vill såra en annan människa. Många av dessa människor är idag fortfarande mina närmaste vänner och som jag älskar av hela mitt hjärta. Men det är väl just när de sårar som man blir som mest sviken? Men vänskap läker många sår.
I väntans tider
I brist på något att göra och definitivt i brist på pengar tänkte jag och Sandra igår ta en sväng på Rex och dansa loss. Vi hade gratis inträde och tänkte börja kvällen hos mig med chips och melodifestival för att sedan bege oss ut för att dansa loss hela kvällen. Det blev inte riktigt så.
Vi kom in till stan vid 23.00 tiden och kön ringlade lång utanför Rex. Men tappra som vi var tänkte vi stå kvar, vi hade ändå ingenting annat för oss Utan pengar och i alldeles för lite kläder stod vi där och väntade tålmodigt. Sedan hör man att vakten säger att det kommer ta 40 minuter för oss att komma in men eftersom vi inte kunde göra annat så stod vi kvar där i kylan och frös som småfåglarna på telefonlinjen.
40 minuter gick och vi hade inte ens kommit halvvägs för att få komma in till värmen och dansgolvet. Efter över en timme i kö fick vi veta att det var fullt och att vi inte skulle komma in. Då stod vi där utan pengar, utan buss att ta sig hem med och utan varma kläder. Vad gör man då? Man går in på max och skrapar i börsen och se om det fanns några slantar att köpa någonting för.
Där satt vi tolv på natten, svartsminkade och skitsnygga med alla 14åringar som inte hade bättre för sig. Totalt missanpassade på max valde vi att åter testa kön på rex och denna gång kom vi in. Klockan fem över ett gick vi igenom rex portar och entrade dansgolvet för en timme.
Vi kom in till stan vid 23.00 tiden och kön ringlade lång utanför Rex. Men tappra som vi var tänkte vi stå kvar, vi hade ändå ingenting annat för oss Utan pengar och i alldeles för lite kläder stod vi där och väntade tålmodigt. Sedan hör man att vakten säger att det kommer ta 40 minuter för oss att komma in men eftersom vi inte kunde göra annat så stod vi kvar där i kylan och frös som småfåglarna på telefonlinjen.
40 minuter gick och vi hade inte ens kommit halvvägs för att få komma in till värmen och dansgolvet. Efter över en timme i kö fick vi veta att det var fullt och att vi inte skulle komma in. Då stod vi där utan pengar, utan buss att ta sig hem med och utan varma kläder. Vad gör man då? Man går in på max och skrapar i börsen och se om det fanns några slantar att köpa någonting för.
Där satt vi tolv på natten, svartsminkade och skitsnygga med alla 14åringar som inte hade bättre för sig. Totalt missanpassade på max valde vi att åter testa kön på rex och denna gång kom vi in. Klockan fem över ett gick vi igenom rex portar och entrade dansgolvet för en timme.
Det här får mig att gråta
Mina 30 dagar av sanningar är fortfarande inte fullbordad och i brist på idéer att skriva om så tänkte jag fortsätta där jag senast slutade. Det är dags att skriva om vad som får mig att gråta.
Mitt problem är inte att jag sällan gråter, det är snarare tvärtom! Jag kan gråta pga. frustration, när jag är ledsen eller när något är som vackrast! Av ett fint sms, glada nyheter eller av hopp. Så mycket kan locka fram tårarna hos mig. Tro nu inte att jag går omkring och smågråter hela dagarna, för det gör jag inte. Men för mig är gråt något naturligt, ett känsloutryck och att visa dina känslor blir väl aldrig fel?
Mitt problem är inte att jag sällan gråter, det är snarare tvärtom! Jag kan gråta pga. frustration, när jag är ledsen eller när något är som vackrast! Av ett fint sms, glada nyheter eller av hopp. Så mycket kan locka fram tårarna hos mig. Tro nu inte att jag går omkring och smågråter hela dagarna, för det gör jag inte. Men för mig är gråt något naturligt, ett känsloutryck och att visa dina känslor blir väl aldrig fel?
Plötsligt händer det
Ni vet när det sker något oväntat och man bara står där med gapande mun? Just det skedde mig imorse då jag fick en video skickad till mig på en 15årig pojke som skulle sjunga Johnny Cash. Jaha, tänkte jag. Ännu en av alla de som ska sjunga fint. Så jag började kolla på videon och måste säga att jag blev positivt överraskad.
Ta en titt! (Gick inte att lägga in klippet här)
Ta en titt! (Gick inte att lägga in klippet här)
Nytt utseende
Det bruka sägas att tiden går fort när man har roligt. Tiden går också fort när man är frustrerad och inte får någonting att funka. Som ni ser har jag ett helt nytt utseende på min blogg och det skapades under blod, svett och tårar.
Jag hoppas på att kunna göra lite nya grejer med bloggen snart så höll ögonen öppna för nya grejer! Nu är det iallafall dags att sova. Hoppas ni njuter av den nya layouten och sover gott inatt! Ciao!
Seminarium
Seminarium är något man inte kommer ifrån under tiden på Universitetet. Det är seminarium mest hela tiden och vissa blir bra och andra blir sämre. Idag var det de senare alternativet!
Att börja ett seminarium med att säga att alla de som är tysta kommer grillas under andra timmen kan jag se som lite diskutabelt. Vad försökte den lilla söta etikgumman med? Skrämma oss? Är det etiskt rätt att göra så? Hur som helst har skrämselpropaganda aldrig riktigt fungerat på mig utan hennes försök att få alla att prata gjorde bara att jag satte mig på tvären.
Att sedan inte hålla seminariumet till frågorna som vi skulle ha svarat på gjorde inte min inställning till henne bättre utan snarare blev jag bara förvirrad. Har jag läst rätt seminarium?
Hur som helst är det över nu och jag satt tyst hela tiden - med eller utan grillning! Nu ska jag återvända till min kära examinationsuppgift angående avhandling och forskning med herr Bryman innan motivationen tryter för mycket.
Att börja ett seminarium med att säga att alla de som är tysta kommer grillas under andra timmen kan jag se som lite diskutabelt. Vad försökte den lilla söta etikgumman med? Skrämma oss? Är det etiskt rätt att göra så? Hur som helst har skrämselpropaganda aldrig riktigt fungerat på mig utan hennes försök att få alla att prata gjorde bara att jag satte mig på tvären.
Att sedan inte hålla seminariumet till frågorna som vi skulle ha svarat på gjorde inte min inställning till henne bättre utan snarare blev jag bara förvirrad. Har jag läst rätt seminarium?
Hur som helst är det över nu och jag satt tyst hela tiden - med eller utan grillning! Nu ska jag återvända till min kära examinationsuppgift angående avhandling och forskning med herr Bryman innan motivationen tryter för mycket.
Peter Forsberg
Världen har inte gått under, än fast det kan verka så på facebook och bloggar runt om på nätet. Peter Forsberg har lagt ner hockeyn - igen, och hela världen verkar sörja hans beslut. Men snälla, han har ju knappt spelat på evigheter om jag fattat det rätt? Han har varit på isen någon enstaka gång och hela världen jublar över hans comeback som slutar lika snabbt som den börjar. Det är handleder, fotleder och kanske en och annan hjärnskakning - fatta att gubben Forsberg är slut och redo att pensionera sig och sluta med att jaga plastpuckar på is.
Visst, han var duktig, det säger jag ingenting om. Han var säkert en av de bästa spelarna i världen när allt kommer kring men hursomhelst har han knappt spelat de senaste åren. Så ingenting har egentligen förändrats mer än att vi slipper läsa om hur Peter Forsberg gör comeback för att sedan två dagar senare läsa om att skadan förvärrats och att han inte kommer kunna spela mer under denna säsong. Nu ska det bli intressant att se va gubben Forsberg kommer att underhålla sig med de kommande åren. Vad tror ni?
Visst, han var duktig, det säger jag ingenting om. Han var säkert en av de bästa spelarna i världen när allt kommer kring men hursomhelst har han knappt spelat de senaste åren. Så ingenting har egentligen förändrats mer än att vi slipper läsa om hur Peter Forsberg gör comeback för att sedan två dagar senare läsa om att skadan förvärrats och att han inte kommer kunna spela mer under denna säsong. Nu ska det bli intressant att se va gubben Forsberg kommer att underhålla sig med de kommande åren. Vad tror ni?
Alltid något annat
Tisdag och jag måste plugga så jag kan lämna in den examinerande uppgiften på fredag. Examinerande, ordet låter illa i mina öron. Finns så mycket mer jag skulle vilja göra än att sitta och läsa om hur äldre par bor och lever tillsammans och ännu värre, metodkapitlet för hur forskaren kommit fram till hur verkligheten ser ut.
Disken lockar, dammsugaren kallar och tillochmed kattlådan drar mig uppmärksamhet från dagens uppgift. Men bit i det sura äpplet nu Annica och börja ro detta i hamn! Så får vi se efteråt hur sugen jag är på att ta hand om kattlådan...
Disken lockar, dammsugaren kallar och tillochmed kattlådan drar mig uppmärksamhet från dagens uppgift. Men bit i det sura äpplet nu Annica och börja ro detta i hamn! Så får vi se efteråt hur sugen jag är på att ta hand om kattlådan...
Att finna kärleken
Alla hjärtans dag, kärlek och middag på fin resturang. Alla hjärtans dag, ensam ätandes pasta med tonfisk. Sitter i mitt kök och äter min något fattiga studentmiddag och läser runt på de olika webbtidningarna. Ramlade som en överraksning över en artikel om det perfekta paret som jag tänkte dela med mig av till er. Artikeln menar att beroende på vart i syskonskaran du befinner så är erat förhållande antingen toppen eller lite mer slitsamt.
Jag är yngsta barnet i vår familj och enligt artikeln tenderar jag då att vara sämre på att hålla ordning på mig och dessutom ska jag gilla att vara beroende av någon. Visst låter jag som ett riktigt kap? Inte konstigt att jag är singel om jag ses som oordningssam och i behov att vara beroende av någon! Jag ska i min tur passa bra ihop ett ett förstfött barn då de ska kunna stå för strukturen och vara omhändertagande.
Nu till frågan om man kan tro på detta? Jag har haft två stora kärlekar hittills i livet. Ena med en kille som faktiskt var ett förstabarn och den andra med ett yngstabarn. Tydligen gick båda åt pipsvängen. Hur ser det ut för dig? Vem är du i syskonskaran och vem har du som din stora kärlek?
Jag är yngsta barnet i vår familj och enligt artikeln tenderar jag då att vara sämre på att hålla ordning på mig och dessutom ska jag gilla att vara beroende av någon. Visst låter jag som ett riktigt kap? Inte konstigt att jag är singel om jag ses som oordningssam och i behov att vara beroende av någon! Jag ska i min tur passa bra ihop ett ett förstfött barn då de ska kunna stå för strukturen och vara omhändertagande.
Nu till frågan om man kan tro på detta? Jag har haft två stora kärlekar hittills i livet. Ena med en kille som faktiskt var ett förstabarn och den andra med ett yngstabarn. Tydligen gick båda åt pipsvängen. Hur ser det ut för dig? Vem är du i syskonskaran och vem har du som din stora kärlek?
Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag. Det nästan antas att man måste skriva ett inlägg om denna kommersiella dag och har man en stor kärlek ska inlägget vara tillägnat honom eller henne och är man singel ska man hylla att man slipper köpa alla små söta hjärtan och äta sliskigt godis. Så jag antar att jag kör på alternativ två.
Affärerna svämmar som vanligt över med ekologiska gelehjärtan, receptsidorna spyr ut "romantiska recept" och överallt på facebook ser man småhjärtan i folks statusuppdateringar. Hjälp! Ibland kan jag inte annat att glädjas över att jag är singel under sådana kommersiella högtider. Jag slipper köpa den fluffiga nallen, jag slipper låta godisskålarna svämma över med röda, slemmiga hjärtan som egentligen inte är vidare goda och jag slipper tänka på att den 14 feburari måste ånga av kärlek.
Istället fylls min dag med att arbeta på den examinerande uppgiften som ska vara klar på fredag. Kanske inte så mycket Alla hjärtans dag-anda men helt klart en vanlig måndag i en students liv. Dock handlar uppgiften om särboenderelationer mellan äldre kvinnor och män i Sverige, så kärleken finns ändå närvarande.
Affärerna svämmar som vanligt över med ekologiska gelehjärtan, receptsidorna spyr ut "romantiska recept" och överallt på facebook ser man småhjärtan i folks statusuppdateringar. Hjälp! Ibland kan jag inte annat att glädjas över att jag är singel under sådana kommersiella högtider. Jag slipper köpa den fluffiga nallen, jag slipper låta godisskålarna svämma över med röda, slemmiga hjärtan som egentligen inte är vidare goda och jag slipper tänka på att den 14 feburari måste ånga av kärlek.
Istället fylls min dag med att arbeta på den examinerande uppgiften som ska vara klar på fredag. Kanske inte så mycket Alla hjärtans dag-anda men helt klart en vanlig måndag i en students liv. Dock handlar uppgiften om särboenderelationer mellan äldre kvinnor och män i Sverige, så kärleken finns ändå närvarande.
Gammtanter på utgång
Helgen spenderades som jag tidigare nämt i Övik. Det bästa med att inte bo i sin hemstad längre är att det alltid är lika mysigt att få komma hem, gå på stades gator och träffa alla nära och kära. Nackdelen är väl dock att botniabanan aldrig fungerar. Vad är problemet egentligen?
Hur som helst kom jag ner till Övik så jag antar att jag ska vara glad och lycklig över det. På lördagen var det dags för utgång med Övikstjejerna, det var mycket därför jag ihuvudtaget hade åkt ner. Det nalkades tjejkväll hemma hos Anna och hela kvällen kan nog sammanfattas med ett ord - Kärleksfull!
Vi började kvällen med att spela tjejmiddag - ett frågespel med diskussionsfrågor vilket vi faktiskt höll på med hela kvällen. Efter det började de kärleksfulla orden att hagla och överallt kunde man höra hur mycket vi faktiskt betydde för varandra. Är glad att jag har så många underbara nära vänner och alla har de en mycket stor plats i mitt hjärta.
Vi begav oss senare ut på Harrys och jag måste här erkänna en sak - jag har blivit äldre. Överallt kändes det som att det vimlade av gymnasieelever och diverse högstadiefolk. Men så var det självklart inte utan jag måste bara inse - jag är inte yngst på krogen längre! Något som ganska tidigt under kvällen också slog mig var hur rädd tjejer i allmänhet är för andra tjejer på krogen. Vi ställde oss i kön för att komma in på harrys och snön öste ner. Så jag säger till personen framför mig i kön "Det var som värst va det snöar". Kalla mig konstig om du vill men jag tycker om att prata med folk så jag tänkte som inte mer på det utan småpratade med denna kille vilket tjejen brevid inte gillade. Efter en bitch-blick säger hon till mig och Sandra att killen är hennes och att vi inte skulle prata med honom vilket gör mig helt chockad, vi pratade så oskyldigt om snö, hårspray och kylan. Vad trodde hon skulle hända? Är tjejer verkligen så rädda för andra tjejer?
Kvällen blev iallafall lyckad och jag kommer länge komma ihåg den med värme.
Hur som helst kom jag ner till Övik så jag antar att jag ska vara glad och lycklig över det. På lördagen var det dags för utgång med Övikstjejerna, det var mycket därför jag ihuvudtaget hade åkt ner. Det nalkades tjejkväll hemma hos Anna och hela kvällen kan nog sammanfattas med ett ord - Kärleksfull!
Vi började kvällen med att spela tjejmiddag - ett frågespel med diskussionsfrågor vilket vi faktiskt höll på med hela kvällen. Efter det började de kärleksfulla orden att hagla och överallt kunde man höra hur mycket vi faktiskt betydde för varandra. Är glad att jag har så många underbara nära vänner och alla har de en mycket stor plats i mitt hjärta.
Vi begav oss senare ut på Harrys och jag måste här erkänna en sak - jag har blivit äldre. Överallt kändes det som att det vimlade av gymnasieelever och diverse högstadiefolk. Men så var det självklart inte utan jag måste bara inse - jag är inte yngst på krogen längre! Något som ganska tidigt under kvällen också slog mig var hur rädd tjejer i allmänhet är för andra tjejer på krogen. Vi ställde oss i kön för att komma in på harrys och snön öste ner. Så jag säger till personen framför mig i kön "Det var som värst va det snöar". Kalla mig konstig om du vill men jag tycker om att prata med folk så jag tänkte som inte mer på det utan småpratade med denna kille vilket tjejen brevid inte gillade. Efter en bitch-blick säger hon till mig och Sandra att killen är hennes och att vi inte skulle prata med honom vilket gör mig helt chockad, vi pratade så oskyldigt om snö, hårspray och kylan. Vad trodde hon skulle hända? Är tjejer verkligen så rädda för andra tjejer?
Kvällen blev iallafall lyckad och jag kommer länge komma ihåg den med värme.
Syns i media
Snart börjar jag konkurrera med Kissie om mediautrymmet, nästan iallafall!
Tidigt imorse fick jag ett SMS av en klasskompis om att min blogg var med i ett repotage i Örnsköldsviks Allehanda. Lite chockad och lite yrvaken försökte jag fatta vad hon pratade om och tydligen så fanns jag där i tidningen till allas beskådan. Visst finns jag till allmän beskådan här på internet också men hade inte väntat mig att synas i tryckt media. Än fast det bara var en liten bild och en länk till min blogg så blir man ändå glad och kanske hittar någon ny läsare hit idag?
Vad hittar man då på min blogg? Kortfattat kan man säga att det finns mycket tankar och funderingar kring livet och olika livsöden här som då går hand i hand med den utbildning jag läser, men ni hittar även en stor skopa av mig, mitt liv och mina stora intressen resor och film.
Tidigt imorse fick jag ett SMS av en klasskompis om att min blogg var med i ett repotage i Örnsköldsviks Allehanda. Lite chockad och lite yrvaken försökte jag fatta vad hon pratade om och tydligen så fanns jag där i tidningen till allas beskådan. Visst finns jag till allmän beskådan här på internet också men hade inte väntat mig att synas i tryckt media. Än fast det bara var en liten bild och en länk till min blogg så blir man ändå glad och kanske hittar någon ny läsare hit idag?
Vad hittar man då på min blogg? Kortfattat kan man säga att det finns mycket tankar och funderingar kring livet och olika livsöden här som då går hand i hand med den utbildning jag läser, men ni hittar även en stor skopa av mig, mitt liv och mina stora intressen resor och film.
I Ö-vik
Dags för en uppdatering så ni vet vart jag befinner mig i Sverige. Denna helg spenderas i Övik hos familj och vänner. Helgen spenderas också med träningsvärk som säkert kommer hålla i sig fram till söndag. Ryggen värker och nacken likaså! Kommer bli roligt att strosa runt med klackarna imorgon på Örnsköldsviks gator på natten. Har hört viskas om en tjejkväll med Öviksbrudarna vilket ska bli kul sålänge träningsvärken försvinner.
Annars har kvällen spenderats i soffan hos pappa och Maria. Ämnet under kvällen har varit ödehus och tydligen hade Maria en hel del info om ämnet. Visste ni att det finns en massa sidor där ute i internets vildmarker som visar foton på övergivna platser runt om i världen? Fascinerande!
Här kommer några bilder från world of mysteries:
Annars har kvällen spenderats i soffan hos pappa och Maria. Ämnet under kvällen har varit ödehus och tydligen hade Maria en hel del info om ämnet. Visste ni att det finns en massa sidor där ute i internets vildmarker som visar foton på övergivna platser runt om i världen? Fascinerande!
Här kommer några bilder från world of mysteries:
Dags för förändring
Imorgon är det dags för en ny tid, en helt ny era! Mitt hår ska av, trimmas och fixas till och förhoppningsvis kommer det i slutändan bli bra! Det är äntligen dags för frisörtid.
Alltså ska mitt ljusbruna/guldiga/skit konstiga färg på håret bort och istället ersättas med något annat. Önskar att jag kunde återgå till det röda men jag får inse det - färgen fastnar inte på mitt hår! När jag kom hem från Tunisien i slutet på augusti så färgade mitt hår rött ihopp om att det skulle bli lika snyggt som förra gången. Istället tvättades färgen ut efter en gång och jag kände hur 1000lappen rann ner i avloppet när man stod där i duschen.
Så för att trädda mina pengar så kommer jag nu välja en annan färg. Vilken färg det blir har jag inte riktigt bestämt ännu. Kanske blir jag ljus igen? eller mörkhårig? Eller varför inte köra på en curella de vil frisyr? Vad säger ni?
Alltså ska mitt ljusbruna/guldiga/skit konstiga färg på håret bort och istället ersättas med något annat. Önskar att jag kunde återgå till det röda men jag får inse det - färgen fastnar inte på mitt hår! När jag kom hem från Tunisien i slutet på augusti så färgade mitt hår rött ihopp om att det skulle bli lika snyggt som förra gången. Istället tvättades färgen ut efter en gång och jag kände hur 1000lappen rann ner i avloppet när man stod där i duschen.
Så för att trädda mina pengar så kommer jag nu välja en annan färg. Vilken färg det blir har jag inte riktigt bestämt ännu. Kanske blir jag ljus igen? eller mörkhårig? Eller varför inte köra på en curella de vil frisyr? Vad säger ni?