Tider som precis just nu får mig att må bättre. Jag sitter i soffan med Totoro i knäet och känner hur han spinner av välbehag. Sådana stunder, när man känner att ingenting är ett måste känns allt så lätt och jag mår gott ända in i själen.



Men även att umgås med mina vänner får mig att må bättre. De får mig att skratta, reflektera över det som tynger mig och får mig att gå vidare när jag behöver det. Jag vet att jag alltid kan vända mig dit, precis som jag är! Bara att tänka på det ger mig en lättnad och en känsla av välbehag.

Sedan är träning något som jag använder mig av för att må bättre. Precis efter ett träningspass där man känner att man gett allt är känslan underbar. En känsla av trötthet och "jag klarade det" sprider sig i kroppen och man är nöjd med sig själv.

Sedan har jag en tendens till att färga håret/ sminka mig lite extra eller måla naglarna i någon häftig färg för att må bättre. Att ta hand om sig själv helt enkelt! Det funkar jättebra för mig och är ett avbrott i vardagen. Varför ska man inte få sitta med randiga/prickiga eller glittriga naglar en tråkig tisdag när snön öser ner? Då behöver man bara titta ner på sina händer och genast blir man lite gladare.

Vad får er att må bättre? 

Den femte juli 1996 blev min dotter galen. Hon var femton år gammal och hennes sammanbrott blev en vändpunkt i livet för oss båda. "Det känns som om jag reser och reser utan att ha en plats att återvända till", sade hon i ett ögonblick av klarhet, samtidigt som hon slungades iväg mot en plats jag varken kunde drömma om eller föreställa mig. Jag ville hugga tag i henne och dra henne tillbaka, men det fanns ingen återvändo...

... Mitt eget humör och mina känslor för henne växlar, och ändrar sig flera gånger under loppet av en och samma dag. I mina värsta stunder tänker jag på henne som min sjukdom - en sjukdom som jag måste uthärda. Jag skriver med rasande handstil i min anteckningsbok: "Sallys vansinne gör mig berusad i ordets båda bemärkelser: Jublande hänförd, samtidigt som det ger min alkoholens bristade kontroll över kropp och tankeförmåga".

Jag har precis läst ut Michael Greenbergs bok Den dagen min dotter blev galen - en pappas berättelse. Måste säga att den är otroligt gripande och väldigt intressant. Man vill inte lägga ifrån sig den utan att veta att det, just i den studen, är lugnt för familjen Greenberg - att manin lagt sig och att stormen blåst förbi. Men hur vet man det då den bubblar upp när man minst anar det?

Vi får följa med Michael från den femte juli 1996 så vansinnet gripit tag med sina klor i hans dotter Sally. Hon tror sig kan stoppa bilar i Manhattans trafik och att hon fått en kosmisk insikt om barnens genialitet. Ett uppvaknande, som hon kallar det. Vi får även följa med på resan genom sjukhusen och in på den låsta och slutna avdelningen på psyket där hon får starka mediciner. Vi får även följa med under hennes tillfrisknande och vi får lära känna Michaels närmaste familj.

Men boken handlar inte enbart om hans dotter Sally, utan snarare om Michaels kamp mot vansinnet, kampen mot sig själv, kampen mot sin galne bror och kampen mot att hålla allt hemligt. Hur berättar man för någon att min dotter blivit galen? Michael har i boken inget svar på det utan försöker hålla fast i sitt liv med stadigt grepp och låtsas som ingenting -"Sally har fått feber".

Allt borde vara lugnt och stilla
men din eld kämpar mot sömnens flod.
Varför måste helvetets glödande andedräkt
kyssa det du ser, min älskade?
/Sally Greenberg (strax innan psykosen)

Dagens tema är drömmar och jag vet att jag tidigare pratat om dem men jag tänke ändå ta och berätta några av mina drömmar, stora som små och lite av mina tankar kring de som jag har just nu.

Drömmar är för mig otroligt viktigt. De inger hopp och en fristad i den annars ganska gråa vardagen och kan få oss att orka det lilla extra. Hopp, temat som jag skrev om för några dagar sen och liksom hopp är det alltid viktigt att ha drömmar. Det behöver inte vara en önskan om att vinna en miljon på lotto eller gifta sig med vår svenska prins. En dröm kan vara så mycket mindre men ack så betydelsefull.

För mig är drömmar det som får mig att fortsätta att gå. Drömmar, liksom hopp är den lilla moroten som lockar iallafall mig att försöka nå stjärnorna. Utan dessa vet jag inte vart jag befunnit mig i livet idag. Det är drömmarna som gjort att jag vågat att testa, att jag vågat att ge mig in i saker och att jag vågat ta för mig. För jag vet vart jag vill och det finns ingen annan som vill göra det jobbiga arbetet åt mig. Så vill jag nå min dröm måste jag arbeta för den själv!

Så vad drömmer jag om? Jag drömmer om att få upptäcka nya kultrer och uppleva nya människor från världens alla hörn. Jag drömmer om att en dag finna kärleken och känna mig trygg i den jag är. Jag drömmer även om att klara av min utbildning och att jag kommer trivas i mitt framtida jobb. Jag drömmer även om att jag aldrig ska känna mig fullärd, att jag aldrig känner mig totalt nöjd och känner att allt är fulländat. Jag älskar att ha något att arbeta för, att ha något att drömma om och något att utmana mig själv i!