Resdag!
Dags att resa snart om några timmar. Känns skönt att jag börjar min resa ganska mjukt med flyg och boende på arlanda. Imorgon kommer jag bege mig till Paris och sedan till varma Cairo och min kärlek.
Tänka sig hur livet ter sig ibland. Jag hade aldrig för något år sedan trott att jag skulle bli kär utomlands, mindre flytta dit och göra allt som har gjorts på sistone. Jag hade redan tidigt stora tankar och drömmar om mitt liv och det kan kort och gott beskrivas som IKEA, universitetutbildning, familj och filmmys i soffan. Istället har mitt liv nu under en period mer beskrivits som resa, värme, kulturkrock, kommunikationsproblem och en himla massa underbara känslor!
once upon a time..
Men jag är stolt att jag orkat mig igenom hela denna period. För ni ska veta att det har varit en jobbig tid sedan Mars, både för mig och Mido. Men vi kämpar på och håller ihop. Better days are coming.
Nu ska det sista packas och sedan får jag ta och väga väskan på min våg jag har hemma. Tänker aldrig mer betala dyröres övervikt som jag gjorde när jag flög hem. Norwegian är ganska kinkig på sådant. Just for your information!
Over and out!
Going to Egypt.
För en tid sedan hade jag bokat och betalt en resa till Egypten med Apollo. Flyg till sthlm och lyxen med boende på arlanda väntade mig och allt vart klart. Helt plötsligt ställs alla flyg till Egypten in och där står jag med en natts boende på arlanda, flyg med sas från Umeå och med papper som är översatta med "bäst före"-datum. Vad gör man?
Igår bokade jag en ny flygresa ner. Jag ska inte bara till Cairo utan mellanlanda i Paris baby! PARIIS! Ja, kommer väl inte se något men har jag tur så kan jag kanske se något spännande utanför fönstren och äta baugetter på flygplatsen de fem timmarna jag ska sitta där lugnt och stilla.
Så nu händer det verkligen och jag känner mig lycklig i hela kroppen! Jag flyger till Egypten med alla mina papper klara och betalda. Myndigheterna är öppna och jag får möjligheten att ta ett stort steg i mitt och Midos förhållande.
Självklart är jag nervös över läget i Egypten. Över demonstrationer, möta militären och den icke befintliga turismen just nu. Men det kommer gå bra och jag tror att jag kommer ha min bästa resa någonsin denna gång. Nu är det mycket som måste packas och planeras för snart åker jag. Snart snart snart.
Frågan är, vem kommer jag tillbaka som?
Var det brevbäraren kanske?
Söndagkväll och Mido är ute på sitt, vännerna hemma hos sig och här sitter jag. Nystädat lägenheten, vattnat mina blommor och sett det senaste avsnittet från den serie jag följer just nu; Under the dome (Tips för den som söker en ny serie att se på). Så av ren tristess så hamnade jag på en sådan sida där man laddar upp en bild på dig själv och en bild på exempelvis din partner för att sin tur få se en bild på erat kommande barn.
Så det underhöll jag mig med i de ungefärligt fem minuter det tar. Resultatet med mitt och Midos barn är minst sagt diskutabelt. En blåögd rödhårig bebis kommer vi alltså att få. Jobbigt då vi båda är brunögda och ingen av oss är ens nära rött hår. Men iallfall, säg hej till vår framtida bebis.
Högtid i Maghagaha
Hittade ett inlägg som jag halvskrivit när jag bodde i Midos hemstad i El Minya. Eftersom bilderna har raderats från datorn så väljer jag att bara spontant och utan vidare motivering ladda upp bilderna nu. Bilderna togs för snart ett år sedan när vi såg soluppgången över Nilen från Midos kusins tak och detta var även samma dag som de slaktar och äter får. Inga många bilder, men bjuder på de ändå.
Fitspo och hälso-hysteri
Tänkte idag skriva om något som jag funderat på länge. När jag kom hem från Egypten så skrev jag faktiskt ett inlägg om detta som jag aldrig publicerade. Det inlägget kom aldrig ut i ljuset just för att jag är otroligt ambivalent i detta ämne och ena studen tycker jag att det är positivt och andra vill jag faktiskt bara spy galla över hela skiten. Jag pratar om Fitsporation.
Bilder på vältränade tjejer som rullat upp sina shorts så man kan se deras vältränade rumpa eller en svettig mage som har tränats hårt. Allt ska visas och överallt på Instagram ser man dessa bilder. Iallafall jag som följer otaliga träningstjejer och killar runt om på vår jord. Jag gillar att få tips och tricks och vissa bilder blir verkligen inspiration och motivation. Det är väl det som dessa konton handlar om och det som de ska förmedla. Men ibland blir det bara så fel! Nu ska jag visa vad som retar mig.
Allt detta med Ryan Gosling
Ryan Gosling är snygg men är det något som jag missat? Varför befinner sig Mr. Gosling på alla Fitspo-sidor och varför är det just han som blir ledsen om jag äter bröd och tycker att jag ska "squatta"? Är det för att han tränade upp sig totalt infor Crazy, Stupid Love? Men bör inte isf även Taylor Lautner, Chris Hemsworth och Jake Gyllenhaal få bombadera alla dessa sidor också som även de pumpade upp sig riktigt bra inför sina filmer? För som det är nu så blir jag mer och mer irriterad på Ryan pga. alla dessa bilder. Jag gör ändå inte mina squats för honom. Förlåt Ryan, Im too good for u!
Jag är hälsosam och bättre än andra.
Okej, bilden säger kanske inte riktigt det men i någon underton så kan jag förstå det på detta vis. Grejen är att "lyfta" och "springa" i sig också kan vara dåligt för hälsan. Jag är mycket för att man ska ha en balans i livet och inte dra allt till sina extremer. Man kan bli beroende av träning på samma sätt som man kan bli beroende av cigaretter eller liknande. Detta kan då kallas Ortorexi (google it!). Genom såna här uppmaningar som då och då tittar in på min instagram så känner jag faktiskt ganska mycket avsky. Det känns som en otrolig vi och dom känsla i detta och att jag (den ultimata hälsomänniskan) är bättre än personen som går ut på en lördag och festar loss. Vet inte om alla uppfattar bilden som jag men så känner jag. Min blogg - mina tankar!
You can be that girl!
Och varför skulle jag vilja vara någon annan? Titt som tätt dyker detta upp om att jag står ivägen för mig själv för att bli den tjejen. Tjejen som sler mot mig iklädd BH och ett stort vitt leende. Men tro mig, jag kan le brett med mitt okammade hår i BH också och trots att jag inte är lika vältränad så är jag ändå nöjd över att jag är jag och ingen annan. Så har jag tänkt förbli också, trots att jag tränar.
Men all Fitspo är inte dålig och mycket som kommer upp på min instagram ger mig lite extra energi, en önskan och motivation och kanske ett och annat tips på vägen.
Änglar - finns de?
Vi har väl alla hört talas om Murphys lag som även i folkmun kallas Lagen om alltings jävlighet. Känns som om denna lag har förföljt mig på sistone och speciellt med fokus på mitt och Midos förhållande.
En vän till mig sa en gång att efter tre negativa saker så kommer en period and positiva händelser. Än så länge lyser denna fantastiska teori med sin frånvaro och min 5 månaders period av problem, hinder och krypande i lera så har jag inte sett någon utväg. Men för någon dag sedan så postade någon på min facebook en bild om änglar.
Ja, av ren tristess har jag gjort en ny bild av bilden jag såg på facebook.
Den handlade om att änglar lämnar tecken för att visa att de är närvarande. Tänkte tillbaka på mina månder i Sverige och hur de kantats av osäkert jobb, osäker framtid, ingen lägenhet och problem med myndigheter. Tänkte att om dessa änglar verkligen fanns i närheten så bör de ha glömt bort mig eller alternativt tagit semester. För senaste tiden har ingenting gått. Men skam den som ger sig...
Dagen efter när jag vaknade i min säng låg en litet vitt dun på min mobil. Fantastiskt, min kudde pytsar ut dun! tänkte jag och gick in i badrummet och såg hur några dun hade fastnat i min morgonfrisyr. Men istället för att förbanna sig över en trasig kudde försökte jag inbilla mig att mina änglar var tillbaka och jobbar för fulla muggar för att få ordning på denna katastrof som kantat min vardag.
Änglar eller ej, äntligen ser saker ut att ordna sig. Troligen kommer jag iväg till Egypten och min kärlek. Alla våra papper är klara, stämplade och väntar på att få följa med mig på resa. Tack vara Midos familj och underbara Ann så verkar även boende att ordna sig och helt plötsligt får jag även ett nytt och "tryggare" jobb i Sverige för en tid framöver. En sten har lyfts ifrån mig och det är bara några få tegelstenar som måste till innan allt är färdigt. Men med ny kraft tar jag mig ann det och blickar mot en ljusare framtid.