Helginlägg igen.
Folk på Åselemarknaden och sen Sandra
Bankomatkön och sedan en massa smycken till foppatofflor.
Som tur var så skämde solen bort oss med sin närvaro och det var soligt, varmt och skönt under hela dagen. Mer kan man väl inte begära när man strosar mellan alla de roliga marknadsstånden?. Det första som vi gick förbi var ett stånd med naturgodis och där blev vi stående ett tag. Vem älskar inte naturgodis? Så jag som inte hade tänkt att köpa något blev tvingad att söka upp Åseles enda bankomat för att ta ut några hundringar till godis, mat och annat onödigt småplock. Men eftersom det var den enda bankomaten så ringlade kön ändå lång så det blev till att vänta innan vi fick sätta tänderna i naturgodiset.
Langosstället och festivallangosen jag åt. Urk
På marknader finns då allt. Jag köpte iallafall med mig två "smycken" till mina foppatofflor (ja, det är ju nästan obligatoriskt med sådana när man jobbar inom vården), ett armband och 5 påsar naturgodis. Sen blev det självklart grejer som åts upp på en gång (typ lunchen bestående av langos som inte alls är så gott som jag mindes och en kaka).
Armbandet jag köpte var nog min favorit. Köpte det av en kakbrun gudde med långt grått hår och lika långt och grått skägg som satt i ett hörn på vägen. Han såg lite ut som en såndär gubbe som suttit inne i en grotta i halva sitt liv och uppenbarligen hade han underhållit sig med att göra fina armband. Bredvid sig hade han brett ut en stor röd filt som var täckt med smycken och annat småplock.
När vi väl började bege oss hemmåt, mätta med en frityrdeg i magen så började planerna för kvällen. Det var en tjejkväll som hägrade med utgång, dans och roliga spel. Blev faktiskt en riktigt rolig kväll och äntligen var Sandra med ut. Som jag längtat! Vi började kvällen med att spela party alias där jag och Cecilia skapade vårat topplag som sprang ifrån alla andra på planen. Vi kan väl inte hjälpa att vi tänker lika? Roligt var det iallafall. Sen hamnde vi på Olles för en helt underbar danskväll. Det var Bengt aka Daniel från skilda världar som var DJ och han bjöd på all möjlig dansmusik vilket var riktigt trevligt.
En trött Annica och en supersöt sjömans-Milo
På lördagen begav sig en mycket trött Annica mot Umeå, Marlene, Milo, mer party och det nya favoritstället Rex. Blev en riktigt trevlig kväll där också och den slog alla kvällar i Övik med hästlängder vill jag lova. För det första hade jag Marlene vid min sida vilket alltid uppskattas sen så var Rex mycket över mina förväntningar. Två underbara dansgolv (varav ett med enbart schlager och gamla godingar - UNDERBART!). Vi började kvällen hemma hos Marlene där vi gjorde oss iordning och drack det första glaset innan vi begav oss till Ålidhem och Frida. Vi hann även med en busstur med Reaggebusschaffören vilket alltid är en stämningshöjare!
Jag under kvällen (åkte dock på ett par svarta strumpbyxor då jag tyckte mig se så naken ut).
Världens finaste vän (både insida och utsida) Marlene. Vem skulle kunna tro att hon nyligt fött barn?
Hos frida väntade alla på det fina folket som kom sent - jag och Marlene och förfesten fortsatte. Det var trevligt att bara sitta och snacka lite, allt ifrån gamla minnen till nya händelser. Sedan begav vi oss in mot stan och plaza för att träffa upp Pohl and his crew och resterande Öviksgäng som tydligen också befann sig i Umeå. Vi gick sedan vidare till rex som bjöd på en underbar kväll!
Vad skriver man för kommentar till dessa bilder?
Frida och Marlene och Sedan Lisa och Sara.
Avslutar med två bilder på min underbara gudson Milo. Är han inte den sötaste?
Harry Potter och halvblodsprinsen
Igår blev det bio igen och denna gång vad det Daniel som fick bli kompanjonen i biomörkret. Han var också så snäll att han bjöd mig! Vi kom dir strax innan prick och regnet öste ner utanför och till vårt förtret så ringlade kön sig lång inne i vår lilla trånga biograf. Som tur fick vi precis plats under taket utanför dörrarna och sen var det bara att vänta.Tillslut kom vi längst fram i kön och fick våra biljetter för att sätta oss i den fulla biosalongen. Har faktiskt aldrig sett Öviks biosalong så full tror jag vilket var en upplevelse. Sen att man kände var och varannan person gör inte saken värre.
Filmen var faktiskt riktigt bra och snygg. Som de Harry Potterfan jag är så kan jag ju inte göra mycket annat än att gilla filmen. Den hade allt - skratt, räsla och tårar. Bölig som jag är så hade jag faktiskt inte långt till tårarna på vissa scener. Fy för kärleken ibland!
Sen var min favoritkaraktär i Harry Potter med i denna film också vilket var underbart. Lilla vackra och underbart konstiga Luna fick några one liners i filmen vilket var härlig.
Tycker alla som gillat Harry Potterfilmerna ska se denna som i grunden bara bäddade för den sista boken (eller ska man säga det stora slaget?). Bra var det iallafall och nu längtar jag tills dödrelikerna kommer!
Badplats sök och dopp i mörkt vatten
Jag idag och sedan Åte strand
Idag har jag umgåtts med Jenny och åkt runt till några badstränder för att finna det varmaste vattnet. Vi började våran resa för att ta oss till en badplats i Bergom som ligger någon mil utanför och när vi åkte där i lugnan ro på vägen upptäcker vi plötsligt att vi måste ha åkt för långt då vi redan befann oss i bjästa. Så vi valde att vända om och bege oss mot badplats Åte istället för att känna på vattnet. Åte är känd för att vara våran varmaste badplats men idag tror jag allt det bara var bluff och båg. Vi kom dit och stoppade försiktigt våra fötter i det iskalla vattnet - BURR! Så vi valde därför att snabbt bege oss till Nyänget för lite strips och bad.
Ett tomt nyänget och sedan strips
På nyänget var det näst intill folktomt och enligt tanten i kiosken så hade det inte varit några människor alls idag. Om det var pga. de mörka molnen som hopade sig på himmelen eller någon annan anledning vet jag inte men vi beställde iallafall vår strips och satte oss för att prata lite strunt. Det var faktiskt riktigt skönt att sitta där, känna havsvinden ta tag i håret och höra vågorna rulla in. Mycket bättre än vad jag trott faktiskt.
En obadad Annica och en nybadad Annica
Efter vi ätit upp vår strips så tog vi av oss kläderna för att traska ner i det mörka vattnet som mot förmodan var ritkigt varmt. Sedan om tempraturen verkligen var varm eller om vattnet kändes varmare när vi suttit i blåsten ett tag innan vill jag inte svara på men iallafall, jag traskade ut och doppade mig utan problem kroppen.
Imorgon väntas ännu bättre väder än vad det var idag och planerna inför min morgondag kommer göra att jag befinner mig på Åsele marknad med Sandra som äntligen kommit hem från Oxford. Blir man inte lycklig så säg?! Äntligen har jag en person att dansa med och självklart snacka lite skit och hemlisar med. Gud vad jag längtat - Välkommen hem Sandra!
Loppisraid
Idag sken solen igen och lyckar var total. Jag ville ut till stranden, solen och värmen. Men jag fick snabbt tänka om då det enbart var solen som fanns och värmen var som bortblåst. Även molnen hopade sig vid horisonten så det fick snabbt bli ett tankeombyte. Istället för att ligga på stranden så for jag med Maria och Pappa på loppisraid med start i köpmanholmen.
Vi kom fram till Näske genuina halv tolv och självklart öppnade de inte förrän tolv så vi valde att vända tillbaka till Bjästa och hälsa på Marias föräldrar för en kopp kaffe och lite fika. När man åker till hennes föräldrar så åker man även förbi huset där min farmor och farfar bodde vilket alltid känns så trevligt - men samtidigt så sorgligt. Så många somrar jag spenderat i det röda tegelhuset, så många krocketspel det blivit genom tiderna och så många jular. Har enbart fina minnen från det huset.
Gatan nedanför bor Inga och Olle, marias föräldrar och självklart blev det en massa gott fika och en kopp kaffe. Precis vad jag behövde då det inte blev något frukost för mig denna morgon pga. att mitt bröd hunnit bli dåligt. Så en bulle och en mängd mariekex gjorde susen!
Tillslut kom vi fram till Loppiset och gick runt bland alla de fina och gamla grejerna och självklart skulle jag fastna för fyra små koppar som var röda med vita prickar. "Kanon! Det är ju billigt på loppis" tänkte jag och började titta på dem för att till min fasa se att en kopp kostade 250kr! Antar att det loppiset har tappar grundidéen med loppis - DET SKA VARA BILLIGT! Så för mig blev det inget köp.Vi behav oss även till Gottne för att kolla på NBC där och se om det fanns några fynd att göra men hittade tyvär inget som kändes som att vi bara måste ha. Men det var riktigt trevligt att åka runt och titta lite och ibland har man tur och gör ett riktigt fynd!
Vi begav oss hem mot stan och pappas hus igen för lite middag. När vi satt där i bilen och smälte bort pga kvavheten i luften så började en plötslig och kort regnskur falla över oss. "Jahapp, det var den fina dagen" tänkte jag i en suck men tillslut gick solen segrande ut ur striden mot regnmolnen!
När jag hör din röst
För fem dagar sen påbörjade jag läsningen av Stephenie Meyer andra bok i Twilight-serien; När jag hör din röst. Detta är alltså fortsättningen på Bellas omöjliga kärlek till Vampyren Edward. En kärlek som är egentligen dömd att misslyckas redan från början. Jag varnar redan här för spoilers för er som tänkt se filmen som kommer ut på bio till hösten. Första boken (om jag kunde drömma) ångade av ny kärlek, åtrå och fjärilar i magen och med samma förväntningar och nykära känsla entrade jag den andra boken för att bli dumpad av min ångande känsla. Ja, Edward lämnar Bella i början av boken och chocken var total. "Vad kommer egentligen hända i boken?" tänkte jag när jag satt och hade 400 sidor kvar att läsa. Om han lämnar henne nu, när kommer han tillbaka och kommer han verkligen tillbaka?!
En krossad Bella försöker att ta tag i sitt liv igen efter att ha blivit konfronterad av Charlie om sin Zombie-liknande uppenbarelse och i sin ilska bestämmer hon sig för att utsätta sig för fara. Om Edward lovat att alltid stanna vid hennes sida och bröt det löftet så kunde hon lika gärna bryta löftet om att inte utsätta sig för risker. Vilket hon gör.
I boken följer man Bellas försök att laga sitt hål i sitt bröst - det hål som Edward en gång fyllde - och till hjälp har hon sin nya trygghet, Jacob från reservatet i La Push. När Bella försöker återuppta sitt liv igen kastas hon självklart in i alla de olika faror som lurar i Forks. Låt oss säga att vampyrer inte är den enda myt som lever och frodas i denna lilla dimmiga stad. Men den adrenalinsökande Bella räds inte farorna då hon plötsligt märker att Edwards underbara, sammetslena röst uppenbarar sig i hennes huvud när farorna hopar sig.
Jag uppskattar även denna bok än fast Edward och kärleken inte var med, men på någotvis fångade boken mitt intresse och lämnade många frågor lösa vid slutet så nu är det dags att klicka in sig på adlibris och beställa hem den tredje boken - Ljudet av ditt hjärta.
Totoro har utfört ett pricktest på mig.
lakanet på bäddmadrassen innan han var i farten och sprang under det. Själv funderade jag vad som var så roligt att springa omkring där mellan min bäddmadrass och det ljusblåa lakanet men han underhöll sig bra i ca. fem minuter tills jag tyckte det var synd om han att inte jag busade lite med honom. 
Började peta på honom och han var snabb på att följa och jaga min hand - jag ovanför och han under lakanet. Men allt roligt har sitt slut och så även våran lakanlek. Tillslut kom han ut till kanten och snabbt klöste upp ett nytt långt sår på min (redan så fördärvade) arm. Det roliga är att detta sår ser ut som massa små prickar istället för ett långt ihållande skärsår. Ser helt galet ut!
R.I.P Sony ericsson Z610i
I förrgår när jag satt här i min lilla lägenhet så fick min mobil något fel och gav ifrån sig mängder med olika ljud, stängde av, hängde sig och ja, jag tror det är detta tillstånd som brukar kallas "att vara inne på sista andetaget" (om man är mobil iallafall). Jag har ju själv ingen annan telefon eller möjlighet att kunna hålla kontakten med folk så det fick bli ett snabbt beslut - Imorgon (läs igår) går jag ner till affärn och köper en ny mobil!
Jag hade egentligen inte alls råd med en mobil så jag tvingades ta den på avbetalning tyvärr. Hatar oförutsedda utgifter men en mobil behövde jag. Jag gick in på The phone house och sa till killen i kassan att jag ville hitta en mobil som kunde ta kort, ringa och sms. Genast plockade han fram en Sony Ericsson C901 och började demonstrera den lilla lucklösa telefonen.
Jag hade egentligen velat ha en telefon med luck eftersom telefonen håller bättre om det finns en lucka men denna lilla sak var ändå toppen. 5,0 megapixels kamera med blixt, några roliga spel och den var rosa! Det kunde inte bli mer rätt för mig så den fick följa med mig hem för 200kr i månaden. Om jag skulle betalat hela på en gång hade den gått på 4899 kronor.
Utgång - trots jobb
Jag antar att ni alla väntat på att jag ska skriva om hur det gick med min oansvariga kväll och att sedan komma upp dagen efter till jobbet. Har väntat med inlägget ihopp om att min kamera skulle infinna sig men den är fortfarande kvar hos Sofie. Men nu ska jag berätta iallafall och bilderna får komma senare.
Jag skynade mig då hem vid fyra tiden, utmattat, äcklig och trött. Så jag valde att ta en powernap i en kvart för att sedan köra igång med mat, dusch och sminkningen. Jag hade cirka två timmar på mig, från när jobbet slutade tills Sofie skulle hämta mig så tiden var knapp men det sista på sminkningen gjorde jag hemma hos Sofie istället.
Vi tappra som kom till Sofie var jag, Sofie (som ni nog redan förstått), Ramona, Nils, D-boy, Bysse och Bysse (nr 2.). Det var ritkigt trevligt än fast jag var nykter vill jag lova. Vi började kvällen med att sitta ute på balkongen och låtsades att sommarvärmen värmde oss men egentligen var det ganska kallt. Efter någon timma gick vi in och det var dags för ölspelet för de som drack och det blev en flopp. Tror vi spelat det spelet för mycket att det är dags att förnya sina partyspel lite.
Tillslut tog vi en taxi in till stan och Harrys och kön utanför var förvånandsvärt kort. Underbart! Och väl där inne var det inte riktigt fullt med folk ännu vilket var skönt. Man fick illusionen av att harrys lokal (och framförallt dansgolvet) var större än vad det egentligen är. Man behövde inte trängas, bli nerklampad av stilettklackar eller inknuffad i någon - trodde jag va?!
Ju mer klockan blev ju mer folk blev det. Jag saknar verkligen ett ställe med ett stort dansgolv ala X3M eller Corona i Umeå. Jag vill kunna ha plats på dansgolvet och inte tvingas bli inklämd i någon duracellkanin som står och hoppar till senaste plågan - nej tack!
Klockan närmade sig halv två och jag och sofie började tänka på refrängen. Jag skulle ändå upp om tre och en halv timme så sängen kallade på mig sedan länge.
När jag vaknade där vid fem tiden trodde jag nästan att jag skulle svimma. Kroppen pirrade av trötthet och illmåendet pga sömnbrist var påtaglig. Men det var trots det bara att ta sig upp och ställa sig i duschen i hopp om att bli människa. 7 kaffekoppar senare var jag mitt vanliga glada jag igen! Så det gick fin fint att vara oansvarig trots att man jobbar morgon.
Annica är oansvarig ikväll
Visst låter jag som en oansvarig tonåring i trotsålder? Jag är hellre med mina vänner som festar än att komma pigg till jobbet (vilket kanske inte är så konstigt). Kommer iallafall inte bli fest i den bemärkelsen utan jag åker dit för att umgås med alla som jag inte sett på år och dar (känns som så iallafall). Kommer självklart vara nykter!
Världens sämsta uppfinning.
När jag gick där och höll i paraplyet för glatta livet så kom jag och tänka på hur totalt värdelös uppfinning paraplyet är. Så fort det råkar blåsa till så förvandlas man till Mary Poppins - redo att flyga sin kos. Och lättar man inte från marken så viker sig paraplyet uppåt och blir oduglig. Alltså funkar paraplyn kanon när det regnar men inte blåser och då vill jag fråga er alla - hur ofta blåser det inte när det regnar? Här uppe i norr är det iallafall alltid blåsoväder samtidigt som regnet öser ner från alla håll och kanter.
Idag när jag klev upp för att gå till jobbet igen vid åtta tiden så öste regnet fortfarande ner och denna dag tog jag mitt paraply från Primark och tänka sig - det funkade mycket bättre än arbetskamratens svenskköpta paraply. Kan det ha att göra med att engelsmännen vet hur man tillverkar ett stadigt och säkert paraply med tanke på det engelska vädret? Vem vet.. Visserligen flyger det fortfarande runt i vinden och försöker slita sig loss från min krampaktiga grepp men det viker inte upp sig iallafall!
Om jag kunde drömma
Detta var sista dagen som jag spenderade med boken Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. I flera dagar har jag suttit uppslukad av denna underbara bok och drömt mig bort till den stora kärleken, utforskandet av en ny person och pirret i magen.
Boken är så bra skriven att så fort du tar upp den och läser vidare så finns Edward med i rummet - denna otroligt vackra gestalt med glittrande hud, det sneda leendet och de kolafärgade ögonen. Själv blir du en nyförälskad Bella Swan och känner åtrån till denna mystiska man, paniken av att inte vara nära honom och rädslan för framtiden.
Jag har aldrig känt mig så nykär som jag gjort de senaste dagarna då jag lusläst boken. Att känslorna kan bli så starka av en bok? Im hooked!
Nackdelarna med att läsa boken efter man sett filmen har varit många och jag har många gånger suttit med höjda ögonbryn och frågande blick. En av de större grejerna som skiljer boken från filmen är bekännelsen om vad Edward egentligen är. I filmen står de i de gröna skogarna i Forks och Bella berättar vad hon vet om Edward. I boken sitter de i bilen, på väg hem från Port Angeles och korten läggs på bordet. Sedan är de mycket mer kärleksfulla i boken och Edward kan nästan inte hålla sina händer borta från Bella - något som inte alls framkom i filmen på samma intensiva sätt.
Nu längtar jag till att sätta tänderna i andra boken - När jag hör din röst och jag har mycket höga förväntningar på att jag ska fastna lika lätt för den och trollbindas av Stephenie Meyers sätt att skriva, Edward och kärleken.
Årets tråkigaste dag
Denna dag har inte handlat om något annat än tråkigt, tråkigt och åter tråkigt. Känns som om hela dagen gått i ett enda töcken och timmarna har sniglat sig fram. Började dagen med att hjälpa Maria och Sofia att städa ut pappas gamla lägenhet och det är ju lagom kul. Sitta där på golvet och skrubba lister, skrymslen och vrår som man inte ens trodde fanns. Efter två timmars skrubbande valde jag att gå och träna för att få det bortgjort medan det var lite folk på gymmet. 
Efter träningen (som denna gång fick innefatta armar, rygg och mage) så gick jag tillbaka till mitt skrubbande i lägenheten. Snacka om att det kändes i armarna då att man hade tränat. Fick den pirrande och mycket obehagliga känslan av att inte orka mer men det gick över efter ett litet tag. Nu är lägenheten iallafall utstädad och nu är det bara för Maria och Pappa att börja att plocka upp i huset.
Annars har jag mest bara varit hemma och suttit framför datorn. Roligare kan man ha vill jag lova! Men har faktiskt suttit och lekt lite i Photoshop en del idag och det var längesen. Finns inte mycket som gör mig så avslappnad som att få sitta och klicka runt på bilderna. De flesta tycker oftast att jag ser tokstressad ut när jag sitter där och snabbt klickar mellan verktygen men det är bara för att jag är så totalt fokuserad i något. Underbar känsla! Det fick iallafall bli en twilight-inspirerad bild då jag just nu sitter helt uppslukad i de böckerna.
Nu ska det få bli sängen här. Min lediga vecka är över och imorgon väntar ett långt jobbpass hos Flickan A. Känner mig inte alls motiverad då jag får gå runt och vara långledig mellan mina pass. Man kommer som aldrig riktigt in i att behöva börja jobba då igen. Nä, nu väntar boken och en uppbäddad säng. Tjing på er!
Transformers - Revenge of the fallen
Nu har man varit på bio igen och även denna gång blev det i Örnsköldsviks biograf. För er som inte kommer härifrån är alltså vår bio en liten bristfällig biograf med tre små salar. Så när man väl kommer någonannanstans och sätter sig inne i en biograf blir upplevelsen enorm - nästan alla biografer är större än våran.
Iallafall så blev det den nya transformers idag som även kallas "revenge of the fallen". Som namnet säger så handlar det om hämd från den onda sidan - desepticons som besegrades i den första filmen. Men genom att vara besegrad så menas inte det nödvändigtvis att man inte har möjlighet att ta upp kriget igen vilket de gjorde i denna film.
Jag kan inte säga att filmen var bra. Men inte heller att den var dålig. Men till en början av den två ½ timmes långa filmen satt jag där i biomörkret och var mäkta besviken. När blev alla robotar så mänskliga? Det funkade inget vidare för mig då jag hemsk gärna hade velat se mer stelhet i dem. De är ju robotar för tusan! Men ju längre filmen gick ju bättre tyckte jag om den. Jag kanske inte skulle säga att filmen var kanon och se den men om den nu råkar komma förbi er så kan den vara värd att se - om man är transformersnörd som jag...
Ice Age 3 - Dawn of the dinosaurs
Idag blev det en spontantripp till Öviks bristfälliga bio med Jenny. Hon tyckte att vi skulle ta och se den nya Ice age som började gå för ett tag sedan och barnfilmsentusiast som jag är kunde jag inte mer än att hålla med. Jenny bokade biljetterna och vi fick faktiskt väldigt bra platser i den annars så trånga biografen. Det roliga var dock att när vi kommit in och satt oss upptäckte vi att majoriteten av folket där inne knappt skulle nå upp till naveln på oss. Jag vet inte varför man jag har en tendens till att hamna på sådana filmer på bio då det enbart är barn i publiken. Men genom att det mestadels var småbarn där idag gjort det bara lättare för mig och Jenny att ligga dubbelvikta av skratt.
Ice Age 3 var alltså ingen besvikelse om man gillar de andra två. Humorn var den samma och karaktärerna lika så. Sedan att det uppkom någon Rambo/Macgyver vessla gjorde saken bara bättre. Filmen var bra, sevärd och ett måste för barnfilmentusiaster som jag.
Mr. Köttfärs - 50år!
I lördags var det dags för min älskade fader att fylla hela 50 år! Det blev en riktigt underbar dag på vackra Ulvön med en massa roligt folk som man inte sett på år och dar!Dagen börjarde med att jag fick lov att kliva upp och börja göra mig iordning och till min besvikelse såg jag molnen täcka himmelen. När ska jag egentligen få ha på mig min vita klänning?! Jag har hunnit använda den en gång på ett helt år. Tycker det är dags att få använda den igen och vilken dag hade inte passat bättre än pappas födelsedag?
Det fick tillslut bli något så vanligt och halvtråkig som jeans och en vit långärmad tröja för att verkligen gardera sig för framtida regnskurar. Men innerst inne trodde jag verkligen att vi skulle hinna fly från regnmolnen som jagade ulvöbåten över havet men än en gång vann naturens krafter och så fort vi kommit in till fjären och lämnat båtens trygga tak över huvudet så öppnades himmlen. Och inte hade någon av oss tänkt på att ta med oss paraplyn då man verkligen hoppades på att solen skulle leta sig fram genom molnen.
Dränkta anlände vi till Carolas och Ingemars sommarstuga och möttes av en överraskad pappa vid dörren. "Vad gör ni här?!" utbrast han till sin förvåning när hela högen kom in i den lilla hallen. Pappa hade ju egentligen en tanke om att fly till Ulvön och njuta av sin sista dag som 49åring och inte ha allt för mycket stoj och stim runt sig men han fick snabbt förbereda sig på motsatsen.
Firandet började med en skål ute på altanen då Ingemar höll ett tal och det blev en liten presentöppning. Pappa verkade väldigt glad att vi alla hade dykt upp sådär ur tomma intet och log glatt när vi alla stod där ute och sjöng "Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade åååår"
Sedan blev det en massa godmat som Carola ordnat och det var verkligen gott. Men är det något jag förknippar med Ulvön (Mer än bad, klippor och cykling) så är det Carolas otroliga mat hon brukar bjuda på. Efter förrätten blev det underhållning av Ingemar då han hade skrivit lite låtar till pappa och det var verkligen underhållande. Han tog oss igenom årtionden i musikens tecken och på huvudet hade han nog den fulaste hatt man kan hitta på denna jord (förlåt Ingemar, men den är faktiskt väldigt ful ;D ).
Vi hade även fixat ut en massa grejer ifrån aktivator och det planerades en lagkamp mellan Connys Ulvar och mitt lag Gubbdödarna. Första grenen var att hålla i några snören och aldrig släppa taget förän man kommit till andra änden av repet. Problemet var ju att det var en knut på repet som man behövde gå igenom och det är lättare sagt än gjort när man står där i blåbärsriset. Man Gubbdödarna vann och vi hade höga förväntningar om nästa gren - pyramidbygge.
När vi körde igång så slet alla i kulorna för att vara snabbast att bygga men det var mycket svårare än vad vi trott. Jag och Maria tyckte vi planerat arbetet i minsta detalj med planen raserades när vi kom fram till att vi inte hade en aning om hur vi skulle göra. Som tur var hade Connys Ulvar lika mycket problem och båda lagen satt länge och höll på. Tillslut hör vi jubel från det andra laget och vi förlorade grenen.
I tredje grenen var det dags att komma i kontakt med sin inre Robin Hood och skjuta pilbåge på en tavla. Det var alltså inte på tal om en lagtävling längre utan nu var upp till bevis om man ville vinna det fina okända priset som väntade den med högst poäng. Efter skjutningen blev det en paus och vi gick upp på altanen igen för att äta tårta och dricka lite kaffe. Förhoppningsvis skulle nästa gren gå bättre ifall man var uppumpad med kaffe tänkte jag och drack upp min kopp.
Dragkamp var nästa gren och den vann jag! Man skulle stå på en liten stubbe och försöka få den andra personen att antingen släppa repet eller ramla av från sin stubbe. Det handlade alltså inte enbart om styrka utan med lite teknik kunde man få ner någon med.
Sedan var det dags att skjuta med blåsrör och genast fick jag en känsla att jag kommer andas in pilen och dö, på pappas 50årskalas. Det hade ju varit något. Så det var med nervösa kliv jag gick fram och skulle skjuta iväg den första lilla pilen. Jag överlevde och lyckades faktiskt träffa mitten med. Mer tur kan man väl inte ha?
I näst sista grenen handlade det om att leka indian och kasta yxor. Det var faktiskt riktigt roligt och jag skulle inte alls ha något problem med att vara yxkastarindian till vardags. Så länge man aktade sig från att slänga yxan i huvudet så gick det kanon.
I sista grenen var det dags att bli yxkastarindianens värsta fiende - Cowboyen och skjuta i prick. Det gick ganska bra och det kändes skönt att se att man inte var lika värdelös på att skjuta som på midsommar. Efter alla skjutit var det dags att räkna ihop poängen och se vem som vunnit det ärofyllda priset. Efter mycket plussande så kom det fram att det inte var någon mindre än födelsedagsbarnet själv som vunnit och även hans lag - Connys Ulvar tog hem priset att bli uppassade av Gubbdödarna under dagen. Jag tror inte någon i vårat lag tog uppgiften på så stort allvar faktiskt då det slutade med att de flesta la sig och solade när solen väl kommit fram.
Självklart hann jag njuta lite av ulvöns vackra natur också vilket var underbart. Finns inte många platser som är lika vackra som ulvön och jag kan sitta länge på deras brygga och filosofera medan man tittar på fiskarna som simmar nedanför.
Självklart underhöll vi oss även nere vid havet och till min och min bror stefans förtjusning blev Kevin vårat offer. Genom att få honom att klättra ut på några stenar i vattnet så startade jag och Stefan en ny lek - "Vem kan blöta ner Kevin mest?". Genom att han stog hjälplös på en sten och vi stod fulladdade med stenar vid stranden så valde vi att kasta dem runt hans sten för att se hur blöt han kunde bli utan att han började jaga en av oss. Tillslut fick Stefan in en fullträff och jakten var igång. Men genom att Kevin befann sig på stenarna så dröjde det även ett tag innan han kunde ta sig i land vilket gav Stefan ett gott förstprång. Och till råga på Stefans fullträff så hamnade även Kevin i vattnet när jakten startade (det är inte lätt att balansera på dessa stenar vill jag lova). Så dagens första och enda dopp tilldelades en blöt Kevin!
När klockan var runt åttatiden så började vi bege oss mot fjären för att ta båten hem igen till fastlandet. Utmattade, trötta och glada över en riktigt bra dag stapplade vi upp på M/S Ulvön. Jag stod ute hela vägen hem och tittade på hur solen började gå ner, det stilla havet och molnen som täckte delar av himmelen. Det var jättefint och att sedan båten tog svängen mellan strängöarna gjorde bara saken bättre. Det är också en jättefin plats här i vår norrländska skärgård. Fick även lära mig att Sveriges största sjöbod ligger just där.
gudsonsmys
Blir ett snabbt inlägg här. Ska åka upp till Umeå och gosa med min gudson Milo idag och självklart spendera lite skvallertid med Marlene - skvallertanter som vi är. Ska bli så mysigt! Synd bara på vädret, ska man verkligen klara av att sitta i en buss i denna värme? Knappast. Men jag ska hålla ut! Nu ska jag packa klart. Vad ska jag ha med mig? Pyjamas? check! Hygienartiklar? check! Kameran? check!
Jag hoppas alla får en bra dag i värmen idag så hoppas vi på bra väder imorgon med.
Morgonbad, regndusch och kvällsdopp
Vaknade upp till en riktigt härlig och kvav sommardag idag. Solen sken och jag var inte sen på att slänga mig på mobilen för att berätta att solen lyste utanför fönstret till Jenny - BADTIME!
Så jag, Jenny, Henke och Erik begav oss till Nyänget för lite sol, massa bad och strips på stranden. Finns inget härligare än att få leva livet ibland. Bara ta det lugnt och känna att det inte hänger saker över en hela tiden (Vilket det tyvär oftast gör. Man ska hit och dit, hjälpa till här och där och planera ditt och datt). Men när jag låg där på stranden så försökte jag faktiskt glömma allt om pappas stundande 50årsdag, om att jag skulle hjälpa kusinen med hennes kemilabbar och åskmolnen som kom inrusande på himmelen.
Det var lite härligt att ligga där på stranden, se de otroligt mörka molnen närma sig samtidigt som man hörde mullret av åskan som var många kilometer ifrån oss. Man har ju förberett sig på ett hejdundrande åskväder men idag blev det bara en minuts störtskur och en massa muller långt bort.
På stranden idag såg jag en tjej som nyligen gjort en bröstoperation. Och nu undrar du säkert hur jag kan vara så säker på det men det syndes! Bröstens storlek eller så var det inge fel på men detta var så nytt att hon fortfarande hade tejpen och stygnen kvar! Vem lägger sig då topless på stranden med sina nyopererade bröst? Såg ju läskigt ut.....
Blev även ett kvällsdopp idag på nyänget vilket var härligt. Ångrar att inte kameran fick följa med eftersom vattnet var alldeles stilla och himmelen rosa - romantiskt!
Tankar ur en relation
Men lovat är lovat så jag ska börja skärpa mig från och med nu. Jag ska börja berätta vad som händer i mitt liv (om jag ens visste det själv!). Vart ska man börja?
Hur vet man vart står man egentligen i en relation? Är man singel? Är man tillsammans med någon? Är man på G eller är man utnyttjad? Hur vet man? Om det finns någon där ute som har ett svar på frågan så ber jag er vänligen förklara gränserna för mig. När går man egentligen från dejtingstadie till ett förhållande och hur vet man att man vill? Hur vet man att den andra vill? Frågorna är många. Uppenbarligen var jag tillsammans med Anders alldeles för länge för att kunna kasta mig ut i jakt-spelet igen och vara världsvan. Känner mig mer som bambi på hal is. Gör jag rätt? Pratar jag för mycket? Ska jag hålla han i handen? Total förvirring.