Oj vad jag saknar att blogga, träna och ha allmänt tid för mig själv. Minns en tid då jag hann med allt och jag kan inte alls förstå hur det gick det. Jag målade naglarna var och varannan dag i diverse konstellationer, tränade var dag och var ute på stan och promenader för jämnan. Jag bör ju ha lika mycket nu som jag egentligen hade då. Men någonstans har jag inte kommit in i andan. Tycker att jag är ute och springer runt hela tiden och hinner aldrig riktigt få in någon rutin i min vardag. Men jag kämpar vidare med det!

 

Senaste i färgcirkeln

 

Sedan sist (vilket snart bör klassas som ett halvt decennium sedan) har jag hunnit med lite ditt och datt. Exempelvis har jag hunnit gå igenom en hel "vem är jag"- hårfas. Började som superblekt blondie, till något som kunde liknas vid min naturliga färg, till mörkbrunt och till rött. Nu sitter jag här och väntar på att lönen ska rulla in så att jag kan rulla mig till frisörstolen och sluta min hårfagra cirkel.

 

Jag har även hunnit gå från min trygghet i mitt gamla jobb till en något mer svajig vardag på mitt nya. Vem är jag där och vilken roll får jag på det nya stället? Jag har ställts mot en hel del nya dilemman och jag har fler än en gång fått ifrågasätta mig själv och försöka gå en annan väg. Men det är det som kallas utveckling!

 

Jag har även gått från "gift i Cairo" till "gift i Sverige". Mitt äktenskap är registrerat i Sverige trots en del svängar till skatteverket innan allt föll på plats. Papper har en tendens att försvinna någonstans mellan posten och skatteverket har jag erfarit. Dock om du frågar skatteverket är det alltid postens fel.

 

Snart har min make sin intervju på ambassaden i Cairo och vi förbereder oss för fulla muggar kring vad som kommer att ske där och då. Papper ska med, översatta och klara, fotoalbum att bevisa att vi faktiskt har setts och än det ena och än det andra. Men för var dag som går kommer jag ett steg närmare att bo tillsammans med honom. Dagar närmare ett mer normalt äkenskap.