måndag idag..
skola idag..
pluggat idag..
...kul...

Idag vaknade jag med en chock - det är måndag! Dags för en helt ny vecka med plugg, tvättid och lunchlådor. Tråkigt. Idag bestod min lunch av ett päron, tyvär smakade det inte så mycket. Therese (min basgruppskompis) tyckte så synd om mig så jag fick lite bröd och dressing från hennes GI-sallad.

Min favoritgubbe var på busshållplatsen idag och jag fick ett riktigt lågt samtal med han. Han kallas för Rolle och är 94 år och som vanligt hade han samma glada inställning till livet idag också. Dock fick jag höra om hans fru. "Jag hade äran att gifta mig med den underbaraste kvinnan som finns" sa han till mig och berättade sedan om hur han fann henne när hon hade dött.. Stämningen blev genast så sorgsen och böliga Annica kunde ju självklart inte låta bli att tåras i ögonen...

Är det bara jag som inte finner någon tid alls till att skriva i bloggen på helgen? Helt sjukt! Man tycker ju att helger ska vara en stund med tid över, tid över att kunna spendera på sådant som man finner givande för själen men jag kan ninte ens finna tid för en sovmorgon!

Fredag
På fredagen var jag på skolan och hade en mycket bra föreläsning. Sen kom mamma en sväng och vi var och hälsade på min kusin. Så mysigt. Hon har två små barn som man bara smälter när man ser! Annars lockade jag håret lite för att se hur det skulle se ut på lördagen. Hade lånat mammas gamla värmespolar.

Jag har svårt att se seriös ut i det där håret

Vaknade imorse efter en hel natts sömn. Med ett leende på läpparna tog jag en extra lång dusch och har ändå haft tid att hinna småslappa framför datorn! Åker först om en halvtimme. Har bara en föreläsning idag och jag hoppas den börjar tio. Märker väl när jag kommer om alla sitter i klassrummet, det betyder då att vi började nio! Hade kollat på schemat om jag inte tappat bort det och att gå in på pingpong känns alldeles för jobbigt.



Härligt att det äntligen är helg igen! Ikväll blir det dock att jobba i Parkens garderob på 15års discot. Det brukar ofta bjuda på några speciella upplevelser.. ska bli kul att se vad som kommer ikväll! Men hinner kanske blogga innan jobbet. Mamma kommer också en sväng idag så ska vi åka på rusta, öb och jysk. Älskar att åka runt på sådana billiga ställen. Man kanske inte köper något varje gång men roligt att kolla...

Min fd. sambo ska befinna sig i övik i helgen och ska uppenbarligen ut på lördag (vilket även jag ska). Skulle ljuga om jag inte sa att jag var lite nervös över vad som kommer att hända om vi är på samma ställe. Och då inte för att jag är nervös inför honom utan mer nervös på hur jag ska reagera på om han stöter på någon eller någon stöter på han. Kan kanske bli jobbigt...!

Ännu en dag har gått och regnet har bara öst ner. Tur att man har en mysig katt och krypa upp i soffan med. En trevlig bok skulle inte heller sitta fel i höstrusket men det var längesedan en sådan fanns i min ägo. Bokhyllorna bara väller över av (o)spännande kurslitteratur. Vad skulle ni säga om Socialt arbete - en grundbok eller sociologiska perspektiv en mysig lördagkväll? Nej tack!



Idag har jag faktiskt invigt ugnen i min lilla lägenhet. Det var lite spännande då jag inte visste om den skulle sprängas, börja brinna eller helt enkelt bara fixa en god middag till mig. Gjorde potatis i ugnen med salt, peppar och vitlök. Yummie! Älskar potatis i alla dess former!

Visst har natten för få timmar? Det tycker iallafall jag! Hela natten har Totoro försökt hålla mig vaken. Första gången jag vaknade var klockan runt tre då min underbara katt stod och stampade på mig (ni vet, sådär som katter brukar göra). Försökte snabbt somna om men väcktes då igen klockan halv fem av att han jamade och tyckte att "nä du Annica, nu är det dags att kliva upp och leka med mig!". Klockan fem hällde han ut vattenglaset som jag har stående bredvid sängen. Och det är ju något man verkligen vill göra när det är svinkallt i rummet - dra av sig täcket och masa sig fram för att hämta en trasa.. nej burr! Klockan halv sju vaknade jag, tröttare än tröttast av allt springande och såg då en sovande Totoro vid mina fötter..

Ibland vill även jag vara katt...

Oj oj oj, det var ett tag sen man var här och skrev. Det är ju nästan ett under att man kommit ihåg lösenordet! Har nu iallafall tänkt att ta tag i min blogg igen så vänner, familj och intresserade kan ta del av vad som sker i mitt liv här i norr.

Senaste inlägget här under var en smula omuntert vill jag lova men vem har inte haft jobbiga perioder i sitt liv? Jag har dock blivit äldre och visare sen dess och försöker nu gå in med en positiv känsla och våga utmana mig själv till nya saker.

Vad har hänt sen sist då? Ja, vart börjar man? Träffade en kille för 1 ½ år sedan här i övik som jag flyttade ihop med efter ett halvår. Smart? ja, det tål att diskuteras! Vi skaffade en tvåa i studentområdet Ålidhem i Umeå då han skulle plugga polis och jag brottsofferkunskap. Efter en termin var min kurs över och jag sökte in till lärarutbildningen med inriktning mot förskola i hopp om att utbildningen skulle passa mig. Efter en termin hoppade jag av där då jag insåg att jag var intresserad av andra saker. Många erfarenheter och vänner rikare åkte jag och Anders (killen jag bodde med) tillbaka till Örnsköldsvik för sommarjobb och härliga dagar på stranden, dock var åskmolnen redan påväg...


Under sommaren bodde jag och Anders i hans föräldrars lägenhet med katten Totoro som vi skaffade tillsammans när vi flyttade ihop. Sommaren började si så där med problem med chefer och regn men dagarna flöt sakta förbi ändå. Dagarna kom och gick och plötsligt kom DEN dagen, pappas födelsedag.... Den 4 Juli var vi hos min pappa och firade honom men allt verkade inte stå rätt till mellan mig och min älskade. Vi kom hem till våran lägenhet och jag frågade vad som var fel, en fråga som så länge legat och tryckt inom mig. Något va fel. Och då kom det

"jag tror det är bäst om vi gör slut"

Samtidigt som jag visste det innerst inne och att vi hade diskuterat det innan så kom det som en stor chock. Detta var den person som jag trodde jag skulle vara med i många många år till, skaffa hus tillsammans med och en vacker dag sitta på ålderdomshemmet och tänka tillbaka på våra glada dagar. Med livet valde drastiskt en annan väg...

Nu är allt över och jag flyttade tillbaka till Örnsköldsvik för att läsa på Socionomutbildningen här. Möblerna är delade och vår gemensamma lägenhet är utstädad. Och vårdnaden för katten, den fick som tur var jag!

Om jag fortfarande är ledsen? såklart jag är! Men jag måste försöka gå vidare om jag ska klara av vardagen och det må hända att bloggen blir mitt bollplank, min axel att gråta på eller ett sätt att bara kasta ut mina tankar och organisera upp det som rör sig här hos mig. Såklart kommer jag in i perioder som känns värre än andra, perioder då jag inte gör annat än att tänka på han och allt det roligare vi fick uppleva, alla mysiga stunder och sångerna vi sjungt. Det är dessa stunder man märker hur mycket vänner ändå betyder. Jag är glad att jag kom tillbaka till Örnsköldsvik, till alla gamla kompisar och familjen... Dock finns den viktigaste av dem alla kvar i Umeå - Marlene - Min stöttepelare genom livet. Som tur är är inte umeå långt borta och nu när hon bor kvar där finns ju det fler anledningar till att åka till Umeå och köpa skor ;)

För att inte detta också ska bli ett sådant omuntert inlägg har jag tänkt att lägga till lite positiva saker här nere som också händer mig. Den 2 december förväntas mitt gudbarn att födas. Det är ingen mindre än Marlene som väntar en bebis med sin Sambo Johnny och gudmor, det blir jag! Men Babyboomen slutar inte där utan i mitten av feburari ska jag få ännu en titel - Faster! Det är nämligen min one and only storebror som ska bli pappa! Helt otroligt! Jag har även fått träffa en massa nya, underbara, trevliga, roliga människor nu när jag började på socionomutbildningen och ser helt klart fram emot våra år tillsammans!