Lördagsmyskalas

Igår (eller snarare imorse) somnade jag vid sextiden på morgonen och hade då hoppats på en lång och behövlig sovmorgon. Men självklart hade Sandra andra planer för mig. Fick vid 10tiden ett sms där hon frågade om vi skulle gå på stan och jag tänker inte ens skriva ut mina tankar som bubblade upp då. Hur kan någon vara så dum att väcka mig vid denna tidiga timme?! Ja, gräsligt morgonhumör har man ju haft ibland...

Tillslut kom vi iallafall ner på stan och jag var på ett betydligt bättre humör. Vi mötte upp Carro, Sofie, Stefan, Johan och Henke för att gå en kort sväng på stan innan killarna skulle fara och se den livsviktiga hockeymatchen och vi tjejer skulle ta oss till Jysk och Willys för att handla mat till kvällens tacos.

 
 


Blev sedan en mycket mysig lördagkväll hos carro med god mat, massa kakor, en speciell tårta och spel. Vi skulle fira Carros 22års dag denna lördag (hon fyllde år i torsdags) och jag och Sofie hade användt all vår fantasi och kreativitet för att slå in hennes present. Vi hade gått ihop och köpt lila handdukar till henne (som hon hade sagt att hon önskade sig) men med våran tur hade någon självklart varit snabbare och givit henne lila handdukar innan. Detta gjorde att vi gjorde ett litet paket vid sidan om ifall hon skulle vilja byta dem senare. Fiffigt va?

Nä, nu är det dags att ta sig till sängs så man får fler timmar denna natt än förra. Imorgon ska man upp tidigt och agera flytthjälp/IKEAmöbel-monterare/moraliskt stöd inför flyttahemifrån-flyttning. Sedan blir det förhoppningsvis söndagsmys framför kanske en bra film.


Dansmaran och onda ben

Nu har man äntligen fått komma hem. Klockan har slagit 05.00 och benen dunkar efter man gått på det hårda betonggolvet alldeles för länge. Jag har ingen aning vad man egentligen ska ha för skor för att inte känna att man gått omkring där på det stenhårda golvet. Värken ilar upp längs smalbenen och bara tanken på hur ont man kommer ha imorgon ger mig rysningar.

 
En hög med grejer på golvet och Casanovas (ett av banden som spelade)

Annars har kvällen gått ganska bra. Det var en stund där vid 20-tiden som jag tänkte kasta in handduken, tänkte se till att jag bröt benet och fick lov att fara in på akuten eller totalt bara ge upp. Vi hade hela garderoben full och nästan ALLA 700 jackor hade även en påse och skor. Detta resulterade i minimal golvyta för oss som jobbade och totalt obefintlig struktur och ordning på de nerlaggda grejerna (skorna och påsarna). Jag ville bara säga hej då, ta mitt pick och pack och gå därifrån.

 
Riktigt härlig taturering på en av gästerna och grejerna när vi fått ordning på dem.

Men tillslut ordnade sig allt efter att jag sorterat iordning och försökt att skapa en struktur på alla inhängda grejer. Och trots att jag förväntat mig total kaos när alla skulle ut så blev det inte så. Och det kändes iallafall bra! Så nu väntar sängen (tro mig, den ser riktigt lockande ut). Jag antar att alla sover sött nu i sina sängar så jag säger väl god natt och hoppas ni alla har söta drömmar!

Lunchat på stan - finns inget bättre än lediga fredagar!

Då var det dags för hela sverige att ha fredagsmys i soffan med sina nära och kära. Fredagar är nog den bästa dagen av dem alla, man sliper gå upp tidigt till jobb och andra plikter utan man kan ta det lugnt och spendera tiden som man själv vill.

  
Norrländskt mitträcke på Öviks gator?

Idag har jag lunchat med Elin på stan. Det var riktigt mysigt och vi satt där länge och diskuterade livet små funderingar. Hur kommer det sig att man kan hata någon utan att ens känna personen i fråga? Vilka signaler sänder jag ut till allmänheten och finns det folk där ute som hatar mig utan att ens pratat med mig? Efter den goda lunchen var det dags att bränna pengar vilket inte är så svårt när man väl kommit igång. Hittade födelsedagspresenter till min brorsdotter Tilja som snart fyller ett år, sen hittade jag allt ifrån en filmbox till en tvålpump.

 
Jag och sötElin.

Det har som sagt varit en riktigt mysig dag, dock är jag irriterad på mig själv att jag tagit på mig jobbet ikväll. Har faktiskt ingen vidare lust. Vill bara sitta hemma och ha det fredagsmys jag med. Inte packa in skor och jackor i en garderob... Men kanske blir jobbet roligare än vad jag förväntar mig (låt oss hoppas).

Åsögatan 176

Denna kväll är för mig mycket långsam vill jag lova. Jag har absolut ingenting att göra och loggar säkert in på facebook var femte sekund för att se om något nytt har hänt. Oftast har det inte det.

Iallafall hade en av mina vänner postat på sin status att man skulle ta sig in på Eniro och söka på "Åsögatan 176 Stockholm" och sedan trycka in gatuvyn. Sen ska man snurra till det röda huset och ta en titt på den andra våningen. Ja, nyfiken och uttråkad som jag är så gjorde jag självklart det och möttes då av en mans rumpa i fönstret!



Tanken att det tar cirka 3 timmar att fota en gata får mig att undra hur länge denna man stod där med rumpan i vädret just denna dag? Det är iallafall klockrent och han kan nu skryta om hans uttittade rumpa!

Djävulsseminariumet inställt!

Folk brukar väl alltid säga att det negativa för alltid något gott med sig på något vis? Det verkar uppenbarligen vara sant. Istället för att ha djävulsseminariumet imorgon har det flyttats till den 11/2 istället. Man blir lycklig för mindre vill jag lova! Dock var det tråkigt att det var under så tråkiga omstädigheter som det blev inställt.

Vad ska man göra då imorgon? Kommer nog gå upp relativt tidigt och göra en genomstädning av lägenheten. Det behövs! Annars blir det en lunch med Elin och förhoppningsvis går det bättre än förra gången vi lunchade. Då slutade lunchen med en coladränkt Annica, ett coladränkt bord och coladränkt mat. Allt för en liten olivs skull!

 
Elin och olyckan förra gången vi lunchade

Annars jobbar jag imorgon och ångrar lite att jag tog på mig kvällen. Det är Dansmaran på Parken och det resulterar i att det kommer vara jättemycket folk! Nu när det är vinter betyder det också att det blir ännu fler skor som vi måste ta hand om. Hoppas att kvällen går fort iallafall!

rationellt kalkylerand aktör? Jag?

Snö, snö, snö! Det är vad denna dag handlar om. Vissa måste sparka upp dörren och andra är helt insnöade i sina hem. Vissa har tillockmed skickat ut barnen genom fönster för att kunna få upp dörren för all snö, Är det inte galet så säg?

 

När man kom ut imorse snöade det fortfarande men trots det behövde jag ta mig hela vägen ner till skolan. Det var kallt, det var halt och det var snö överallt! Så jag fick självklart lov att gå på vägen vilket resulterar i ännu halare vägunderlag! Ett halt underlag plus mina skor funkar inge vidare vilket gjorde att jag hade det svårt att stå på benen idag. Men med självförtroende försökte jag sakta med säkert att ta ett steg i taget. När jag kommit halvvägs så började jag känna att detta var ju inte så farligt. Men vad är det de säger? Sänk aldrig garden!

Jag traskade där utanför en av de stora gymnasieskolorna i Övik med en buss hackihäl (som tvingades köra långsamt eftersom jag gick på vägen) och då plötsligt händer det! Nej Nej, inte en vinst på en trisslott utan ur tomma intet drar någon bort marken från mina fötter och ner faller jag. Bussen får lov att stanna och jag försöker snabbt komma på fötter igen, halvt blåslagen och riktigt snöig. Försöker då snabbt titta runt mig och se vilka som kunde sett detta lilla missöde och upptäcker ganska snart att en hel drös människor bevittnade mitt fall. Paniken infinner sig och jag känner att jag måste säga något. Vad ska jag säga?! Ut bubblar tillslut ett halvfattigt -"aj.." utan vidare inlevelse vilket gjorde mig egentligen ännu töntigare än innan...

Nä, nu är det dags att ta sig an min favoritbok of all time - Organisation och omvärld igen. Den är fortfarande lika oklar och hatad idag som den var igår. Ska här bjuda på en mening från boken så ni förstår vilka sorts ord som den faktiskt är uppbyggd på. Vilken normalt sansad människa skriver på detta vis?!

"Inom den sociologiska nyinstitutionalismen betraktas människor i organisationer inte primärt som rationellt kalkylerande aktörer i nyttomaximerat hänseende."

Nymålade naglar och en knapp seminarieuppgift

Snart dags att krypa till sängs och det blev inte så mycket plugg idag som det kanske borde ha blivit. Men tro mig, detta är den värsta boken som någonsin funnits i min ägo. Fattar inte alls vad han skriver om och min seminarieuppgift kommer att bevisa det också. Jag kan nog ha skrivit och vänt på saker och ting så nu har det ingenting med frågorna att göra längre. Nä, jag får nog bara infinna mig i det - nyinstitutionella analyser av människobehandlande organisationer är nog inte min starka sida.

 

Jag har ändå fått tiden att gå. Valde att måla om mina naglar lite eftersom de började se riktigt skabbiga ut (ni vet när färgen börjar lossna lite och naglarna ser riktigt tråkiga ut?). Iallafall blev det en ny fransk manikyr men med en tunn silverrand mellan det "vita" och nageln. Tycker det påminner mig lite om julen men vad gör väl det? Alla gillar väl julen?

Yrsnö och spontanbesök

Jag överlevde den bitande kylan, de miljontals snöflingorna som snärtade mitt ansikte och den ishala backen under den nylagda snön! Mer kan man väl inte begära? Dock kan jag inte förstå varför jag offrade mitt liv för "organisation och omvärld", en bok som jag hatar mer än allt annat och som jag knappt kan förstå! Den är kass på att beskriva - varför har man just DEN som kurslitteratur då? Obegripligt!

Gick förbi såndär postmoped-grej idag också mitt i tumultet av snökaos. Då slog det mig, stackars den man eller kvinna som sitter på denna när snön yr omkring i vinden. Måste ju varit riktigt irriterande att inte kunna sätta sig under tak när det är sånt här väder. Visserligen ska de inte så långt men ändå. Tänk på de snötäckta breven!

 

Anders kom nyss förbi här också. Ni vet, den Anders som jag bodde ihop med för några år sedan i Umeå? Alltid roligt att få besök dock är jag inte lika förtjust i överraskningsbesöken som brukar kunna ske någongång då och då. Jag vill veta att någon är på väg så jag åtminstone hinner vika bort min säng, kanske ta bort lite disk och borsta igenom mitt ostyrliga hår. Men så fick det inte bli denna gång. Tur att han vet hur duktig jag är på oreda!

CSNbeslut - Hurra!

Äntligen har mitt CSN kommit. Jag har levt på sju kronor nu en längre tid och äntligen är det över! Kan inte låta bli att le åt att jag har pengar igen. Vilken härlig känsla! Dock är ju vetskapen om att de kommer förvinna fort stor. Det ska köpas allt från kurslitteratur och mat till smink och troligen ett Xbox360. Men hur som helst är det skönt att veta att man kan leva som en normal människa igen

Dags att ta mig ner till stan i ovädret. Känns lagom omotiverande men måste köpa "organisation och omvärld" eftersom vi har ett helvetesseminarium på gång. Nackdelen är dock att det omtalade ovädret kommit till Örnsköldsvik och det blåser och snöar en massa på samma gång. Men jag måste trots vädret och sätta mitt liv på spel för en skittråkig och överkomplicerad bok. Lyckan är total...

Exkluderad?

Den nya kursen om ledarskap har som bekant kört igång och den andra föreläsningen gick av stapeln idag. Vi hade föreläsning om hur hälsa och ledarskap ska gå hand i hand och föreläsningen hade sina bra stunder. Det är viktigt att investera i sin personal och då inte enbart i träning/motionsaspekten.

Vi kom iallafall in på att prata om miljön för HBT-personer på arbetet. Ofta exkluderas de ur samtal då många känner räsla och obehag att prata med dem. De blir ofta inte frågade om vad de gjort på semestern eller helgen eftersom man inte riktigt vet om personen vill vara öppen med sin läggning. Iallafall skulle vi göra ett test som gick ut på att man två och två skulle berätta vad man gjorde på semestern och då försöka prata utan att avslöja om ens partner var man eller kvinna. Alltså skulle man kunna säga sambon, partnern osv. istället för min man, min pojkvän.

Då skulle vi sätta igång och vad skulle jag säga? Att jag varit ute och gått med min sambo i koppel? Snacka om att bli exkluderad pågrund av att man är singel. Inte hade jag något att tillföra i denna övning och när den var slut var jag lika förvirrad som när vi började. Vad skulle den ge? Fick sedan klart för mig att genom att man säger könsneutrala ord så förknippar vi det ändå med hetronormen - man tar förgivet att folk är hetrosexuella.

trassellycka

Vilken tur att IKEA finns! Ja, nu tänker nog många att jag hittat något billigt och bra på IKEA men så är inte fallet just denna gång.

Det är sån tur att IKEA ligger nära Birsta City.
Det är sån tur att i Birsta City ligger Lagerhaus.
Det är sån tur att Lagerhaus har rea just nu.
Det är sån tur att rean innefattade några turkosa burkar
Det är sån tur att de turkosaburkarna skulle innehålla mina smycken.
Det är sån tur att mina smycken var otroligt ihoptrasslade.
Det är sån tur att trasslet löste sig.
Det är sån tur att när det löste sig så ramlade ett visst halsband fram som jag sökt efter!

Så tack vare att jag var på IKEA i Söndags och spenderade pengar så har jag lyckas hitta ett halsband som jag bara älskar. Köpte det i somras efter att ha suktat efter det i över ett år. Trodde jag hade tappat det på en fotografering i Umeå men så kom det fram! Lyckliga jag!

Skolbabbel

Imorgon börjar den nya kursen för oss i skolan. Imorgon börjar den fjärde terminen! Känns riktigt underbart att man börjar se att sin utbildning tar en någonstans och att det finns en utgång i detta berg av plugg. När jag börjar denna termin har jag alltså gjort cirka hälften av min 7 terminer långa utbildning. Denna kurs handlar om ledarskap har jag förstått men mer än så har jag inte koll på. Ska snart kolla igenom studieguide och lite annat sånt smått och gott för att se vad jag ska hålla på med under den snara framtiden.

Efter sommaren väntar praktiken. Den skrämmane, efterlängtade och förhoppningsvis roliga praktiken. Jag undrar vart man kommer hamna? Jag hoppas på Umeå och blir det inte där så väntar resterande Sverige på mig. För Övik lär jag nog inte stanna i - vad ska hålla kvar mig? Världen är stor och det finns arbete för mig överallt så det finns inga gränser för vart jag kan hamna!

Parteeey

Igår var det fredag och jag hade mitt examinerade seminarium som jag så länge fruktat. Dock var det inte alls så farligt som jag hade väntat mig, utan det gick snarare bra! Inte alls något att vara rädd för och jag fick enbart små saker att ändra på.

På kvällen var det dags för utgång, dans, glitter och glamour. Vi var hos Anna och hade en liten mysig förfest där det diskuterades allt ifrån bloggar till Top Model. Vid elva tiden begav vi oss vidare till Olles för att träffa lite folk och dansa. Dock var det väldigt lite folk där så det slutade med att vi fick stå själva och rocka på dansgolvet under större delar av kvällen - men vem vill inte det? Träffade även stora delar ut klassen vilket var jätteroligt.















Godmorgon sverige!

Nu sitter man här framför datorn - lite för tidigt och lite för trött. Vaknade tio i sex och kände inte alls för att somna om en timme. Kändes som att jag lika gärna kunde hoppa upp och börja dagen. Dock har den tidiga uppstigningen redan gjort sig påmind och här sitter jag och gäspar så nästan käken hoppar ur led.

Klockan nio är det dags för min avrättning i skolan. Är fortfarande nervös och efter en ganska så orolig natt så känner jag mig inte alls sådär positiv och glad som jag vill känna mig. Men nu ska vi inte hänga läpp för det! Det är ju som bekant fredag idag vilket betyder att det är dags för fredagsmys och en helg med födelsedagskalas och dans.


"Det e dags för fredagsmys
Från direktör till chamör
Snart e de fredagsmys
Från vecko stress till glatt humör"


En essä om möjligheter och svårigheter

Imorgon är det dags för examination på vår kurs Fields of practice – the social worker´s professional role and tasks (international). Detta är då kursen som var medan jag var i Indien så vi som valde att åka utomlands fick skriva en essä på ~15 sidor. Detta var nog det sämsta jag någonsin lämnat in vilket gör att morgondagen inte alls känns lockande. Jag kommer sågas vid fotknölarna och dagen kommer sluta med att pappa kommer få hämta mig gråtandes i något hörn i skolan (nä, så illa hoppas vi väl inte att det kommer bli?).

Jag skrev om cerebral pares i Indien - en essä om möjligheter och svårigheter. Måste säga att ämnet intresserar mig väldigt mycket och jag hoppades att essän skulle bli bättre. Jag lämnade Trichy i hopp om att jag skulle skriva klart det resterande när jag kom hem samt ha mycket tid över till att skriva om det man inte riktigt hundra tycker passar. Dock blev jag istället sjuk och sängliggandes ett tag vilket tog ut sin rätt på min essä.

Men som sagt intresserar ämnet mig och när man själv jobbat med en flicka som har just cerebral pares kan man inte låta bli att jämföra faktan med sina egna erfarenheter. Dock är det just samhällets syn på personen med cerebral pares som skiljer Sverige mot Indien. Indiens samhälle är byggt på ett helt annat sätt än Sveriges vilket gjorde hela essäskrivandet till ett enda långt babbel känns det som. Man kunde aldrig förklara nog alla de sidospår som essän tog vilket gör att jag är orolig för morgondagen. Jag hoppas dock att ni håller tummarna för mig och min essä om hur vardagen ser ut för barn med CP skada i Indien, vad som väntar dem i framtiden med avseende på giftermål, jobb och fördomar från samhället.

Photoshopdisasters

Dags för en ny katergori (mest för att jag har så tråkigt). Denna katergori heter alltså Photoshopdisasters och i den kommer jag publicera bilder från photoshopdisasters.blogspot.com som jag funnit underhållande.


Här bryr sig inte fotografen om flickan krossas mot väggen - bara hon ler samtidigt!

Bloggbråk



Bloggbråk i all ära.
Det är något som flygit upp på tapeten den senaste tiden och fastnat där som en permanent fettfläck man inte kan bli av med. Dessa "bråk" skapas överallt; mellan kändisar, mellan privatpersoner och absoluta nobodies inom bloggvärlden. Detta fenomen har alltså infiltrerat sig överallt och i alla nivåer.

Istället för att sitta på en hockeymatch och sukta efter de saftiga slagsmålen som så sällan uppstår inom elitseriehockey har vi kvinnor (och fåtal män) hittat ett eget substitut för detta - bloggbråken. Ett utdraget hockeyslagsmål genom internet med ord. Man kan inte låta bli att svepas med och jag kommer iallafall på mig själv att ett fertal gånger springa in på bloggarna i fråga och ta en titt om något nytt har hänt. Jag antar att jag inte är den enda som agerar såhär.

Tanken är att jag ofta ska stå utanför bråket men på någotvis kan jag aldrig hålla tyst. När blev folk så trångsynta? Varför ser aldrig någon ur någon annans perspektiv? Det är alltid "jag har rätt", "jag har aldrig gjort fel" och "hon är dum i huvudet". Hur skulle det vara om alla där ute tog ett steg tillbaka och tänkte igenom sin egen situation och handlande i det hela? Hur skulle det vara om man öppnade sina ögon för att ta in hela situationen? Kanske skulle man upptäcka att man själv handlat fel ibland (för det gör väl vi alla för jämnan?).

Jag tror inte att bloggbråken kommer försvinna helt för det finns alltid folk som har delade tankar och delade meningar. Det är något som alla nog får infinna sig i - även jag. Men alla dessa onödiga bråk då som inte handlar om olika värderingar eller normer? Jag tänker på alla bråk som uppkommer mellan riktiga vänner. Bråk där handlingar, känslor och konsekvenser dras in och sådana bråk som det aldrig verkar finnas något slut på. Vilken sida vill gräva ner stridsyxan först? Jag kan tänka mig att åtskilliga vänskaper gått förlorad just på grund av bloggarnas möjligheter. Man är sårad och besviken för stunden och vill att alla ska veta vilken hemsk person vännen är. Man skriver ut sina känslor och sina tankar om just dennes handling vilket kan få stora konsekvenser. Vännen som sedan läser om det privata bråket eller missförståndet man hade kan då såras ännu mer och den onda cirkeln är igång. Istället för att ha ett litet problem sinsemellan har man blottat något för hundra tusentals andra och skapat sig ett ännu större problem. Så alla där ute som just nu sitter arga, sårade och besvikna på någon bör nog tänka till en extra gång innan ni kastar ut allt på en offentlig blogg. Alla handlingar får sina konsekvenser...

IKEA-shopping

Ja, jag har ett otroligt ohändelserikt liv numera. Inget händer utan dagarna fylls med att strosa i affärer och skolarbeten. Skolan som inte ens dragit igång ännu!  Men tänkte iallafall slänga in ett inlägg om min lördag då jag, sandra, carro, ramona och Annica (ja, vi heter samma sak) begav oss till grannstaden Sundsvall för shopping på IKEA och Brista. Inte för att jag hade mycket pengar så shoppingen blev lite begränsad men jag är ändå mycket nöjd med vad jag kom hem med.

Jag här länge varit skrämmande less på min tråkiga servis så det var dags för en ny och det fick bli den lila servisen Färgrik. Mycket nöjd med dem faktiskt (18 delar för 299:-) sen köpte jag ett gäng muggar till för att kunna uppgradera allt i skåpet till min signaturfärg lila! Det blev även en matskål (inte som man ska äta ur utan som man kan förvara mat i) som kallades bästis. Tyckte den var så söt så den fick följa med mig hem. Sen blev den en del grejer till badrummet som jag känner att jag saknat. En större papperskorg och ett toalettpappersmagasin. Vem är inte less på att ha en plastpåse med toalettpapper i garderoben och aldrig ha koll på när sista rullen är på ingång. Därför är toalettpappersmagasinet ett måste! Det blev även en helt ny färg till mitt badrum som länge sett ganska grått och tråkigt ut. Den nya färgen är turkos så det fick bli nya handdukar och ett nytt duschdraperi. Så nu finns det färg i mitt badrum! Det blev även en spontanköpt lampa som fick följa med hem. Jag blev så kär i den när jag såg den så den hade inget annat val än att hoppa in i korgen. Glömde lägga ut bild på dem men den kallas Tallvik om någon orkar gå in på ikeas hemsida. Den var iallafall underbar och nu står den så fint i mitt fönster. Det blev även en hel del annat smått och gott som man inte kan komma undan när man åker till ikea (däribland ljus och klädrollers).

I huvudtaget var dagen jättehärlig och det var roligt att umgås med alla och ha en liten shoppingdag i sundsvall. Det gör jag alltså gärna om igen (när jag har mer pengar förstås!).

Ny Avatar-Annica

Nu har man gjort ett nytt försök med en avatar-bild. Denna gång använde jag mig av en mycket större bild för att slippa förstora ögonen så pixlarna förstörs. Är dock fortfarande inte nöjd med ögonen. Men nu tror jag det stora problemet ligger i ögonfransarna men av lathet orkade jag inte göra om dem!















9 - to save us

Jag och mina filmer tänker ni nog och ja, jag gillar film! Jag hoppas att det inte kommer som en chock för er men så är det. Iallafall såg jag (delvis gjord av) Tim Burtons nya film - 9 för bara någon dag sedan och jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag tyckte. Som ett sant Tim Burton-fan så måste jag medge att det inte var mycket Burton i filmen men den är mycket välgjord.

Man kommer in i framtiden där maskinerna utplånat människan och lever nu ett eget liv. Men en uppfinnare skapade 9 små dockor som i sin tur skulle rädda världen från förintelsen. Kanske låter det heltöntigt men storyn funkade väldigt bra. Dessa små dockor måste alltså försöka komma på ett sätt att förinta "hjärnan" som skapar alla maskiner, det är lättare sagt än gjort när du är en liten säck-docka.

Detta är kanske inte en film jag skulle betala mycket för att se men gillar man bra animerad film så kan det självklart vara värt en titt. Filmen är kort så det är perfect tidfördriv när du sitter där sent på kvällen men inte riktigt är redo att gå och lägga dig.


NördAnnica i farten

Ja, är man nörd så är man. När jag kom hem från bion kände jag mig full av motivation och inspiration att köra igång med en egen avatar-bild på mig själv. Detta är då mitt första försök och jag är väl inte fullt nöjd. Men det var iallafall roligt att hålla på och jag tror att jag kommer försöka många gånger till tills jag slår huvudet på spiken och sitter med en fulländad avatar-Annica

Finns det tips eller idéer så är det självklart välkommet att dela med sig. Ögonen blev det stora problem med, jag vet inte om det var bildstorleken som spökade eller vad jag gjorde för fel men helt klart galet blev det. Dock valde jag att gå på en hög kontrast då många avatarbilder har just väldigt vitt och väldigt gult i ögonen.





Avatar

Ännu en gång har man suttit i biomörkret för att se ännu en film på Örnsköldsviks bristfälliga biograf. Varför gör de aldrig något åt den? Som förslag tycker jag att man bör iallafall göra väntrummet större. När du kommer in vet du inte om du står i en kö eller ej eftersom hela det lilla rummet är smockat med folk. Mer utrymme år folket!

Men åter till filmen. Vi såg Avatar och jag måste säga att jag är kär. Kär i karaktärerna, i miljön och den otroliga mystik som fanns med i filmen. Det skedde många gånger att jag satt där i mörkret med tårar i ögonen (ja, nu har jag tillockmed gråtit när de fällde ett träd i filmen). Men för er som inte sett den så säger jag bara - SE DEN!

Så jag tycker du ska låta dig själv svepas med in i framtiden till en värld där du inte ska ta något för givet. Det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är fantasi i denna välgjorda film och du kommer snabbt in i den nya befolkningens sätt att vara och du häpnas över den välgjorda miljön. Filmen är fantastisk!



Tråkigt tråkigt tråkigt....

Just nu har jag sådär tråkigt som bara jag kan ha, sådär tråkigt att jag snart klättrar på väggarna här hemma, sådär tråkigt att jag blir irriterad och osocial mot alla och enbart tycker så synd om mig själv. Tråkigt Tråkigt Tråkigt. Jag har så tråkigt att jag funderar på att öva på mitt sari-knytande men vad ska det tjäna till? Jag vet hur man gör så det enda det kommer resultera i är att jag måste vika om de 5 meter långa tyget igen. Så sarin får ligga där den ligger.

Men vad ska jag göra då? Smsa med folk? Hade varit en bra idé om jag inte blivit tvingad att byta tillbaka till min gamla mobil och helt tappat kunskapen om hur man skriver på den. Trycker på fel knappar hela tiden och glömmer att skicka iväg smsen. Så det gör mig bara irriterad! Hur kunde jag använda denna komplicerade mobil förr?

Nyår, en kväll i mängden?

Första dagen på det nya året och första blogginlägget för detta år. Igår var det nyårsafton och min kväll innehöll allt en nyårskväll behöver. Det fanns god mat i goda vänners lag, mycket glitter ocg glamour, det obligatoriska skumpadrickandet ute i det iskalla vädret, fulla människor och trevliga stunder.

Ramona och Sandra tog sig hit till mig för att vi skulle ge oss på att göra maträtten plankstek. Till en början var det inte vidare svårt och vips var det dags att lägga upp maten på plankorna. Det var då vi kom till den kniviga biten. Med en sprits som var övertäckt med mos försökte vi få till den fina kanten runt brickan. Det var alltså fruktansvärt kletigt och irriterande att göra då moset hamnade över allt annars utom på just brickan. Efter att mosen laggts ut runt brickan var det dags för allt annat att komma upp dit, men vart ska allt ligga? Vi fick en alternativ uppläggning på vår plankstek och man kan väl säga att utseendet på dem var inte mycket att komma med. Men smaken var riktigt bra!

 
 

Efter middagen begav vi oss mot svartby och en fest där. Det var ganska lungt där och det kändes snarare som att det var en killfest vi råkat hamna på. Det spelades biljard och brölades till hockeymatchen som gick på tv men vi lyckades underhålla oss ändå. Vi blev bjuden på världens vidrigaste shot som varken min mun eller mage kommer glömma i sista taget. Jag tror de kallade den Ghost pepper eller om det var pepparn som hette så men hur som helst. Det var hemskt! Världens starkaste chilikrydda har legat i en spitflaska i några veckor, tänk er hur det smakade. Till en början så var smaken bara äcklig och man undrade hur någon kunna göra något som smakade så vidrigt! Men sekundrarna senare brann det i hela munnen och ögonen fylldes med tårar - fruktansvärt starkt!

 
 
 
 

Efter en stund begav vi oss vidare till Valla där det väntade en fest i en kårlokal där. Vi kommer in och möts av ett gäng i dörren som ska bege sig därifrån. Det bådade alltså inte gott för kvällen i lokalen men vi gav det en chans ändå när klockan var så nära tolvslaget.

 
 

Tolvslaget gick smärtfritt och vi stod självklart ute i kylan och hackade tänder med plastglaset i högsta hugg! Det sköts raketer runt omkring och alla skålade i högan sky. Sådär som tolvslaget brukar vara på nyårsafton alltså. Efter begav vi oss in i lokalen igen och erövrade vårt eget bord där vi alla satt och pratade. Kvällen var mycket trevlig och man kom både de man kände sen tidigare närmare och hittade också nya roliga människor att prata med.

 
 

Jag hoppas alla där ute hade en trevlig kväll också och att det nya året började bra! God fortsättning!