Proppen släppte till slut och orden började flöda från min fingrar. Under tre dagar skrev jag sammanlagt 500 ord och idag skrev jag närmare 2000! Vet egentligen inte vad som hände eftersom jag inte känner mig klokare idag än jag gjorde igår men nu finns iallafall ord nerkladdade på et worddokument. Så jag anser mig nu vara klar med min uppgift och hoppas jag inte får tillbaka ett enda stort frågetecken från läraren senare. Nu ska jag njuta av helgen!

Smatter, smatter, smatter låter det i min lägenhet hela tiden idag. Jag pluggar för fulla muggar och jag tycker att det faktiskt går bra. Men när jag vaknade upp ifrån min koncentration som jag hamnade i när jag gick totalt in i arbetet så ser jag att jag har skrivit 249 ord. Reslutatet av detta är alltså att jag egentligen inte skrivit något nytt idag och då funderar ni säkert; Men vad tusan har du gjort då kvinna?!

Jag valde att totalt börja om och se om jag kunde få någon rätsida på hela arbetet. Fattar fortfarande inte mycket men jag kan iallafall (till skillnad från igår) stå för mina 249 ord.

..med mitt behövliga pluggpapper..

Funderar nu på en behövlig kaffepaus eller om jag skulle vinna mer på att ta en kort powernap. Risken är dock att jag inte skulle orka mig upp från soffan om jag tillät mig själv att parkera där ett tag. Så istället får nog kaffebryggaren puttra i takt med mitt smattrande på tangenterna.

Precis hemkommen från skolan. Idag skulle vi få veta lite om hur examen, magister- och master-utbilningar går till och när jag sitter där slås jag av nervositet. Tänka sig att i Januari är jag klar med min utbildning, då ÄR jag socionom. Den 20 Januari har vi avslutningscermoni och på något vis känns det som om jag lurat hela systemet. Inte kan jag vara socionom? Kan jag verkligen så mycket? Utbilningen har helt klart kostat mindre svett, blod och tårar än jag till en början trodde att den skulle göra.

Men för att jag ska kunna kalla mig socionom så måste jag först och främst skriva klart den uppgift jag arbetat på under några dagar. Jag har läst, svurit och hatat boken jag läser och på tre dagar har jag skrivit lite över en halvsida. Har över 2000 ord kvar att trycka ner på mitt worddokument fram till söndag och det är dags att jag tar mig i kragen och gör detta! Totoro är med på ett hörn också (om än något bitter till utseende)!

Nu sitter jag här. Det är tidigt och för en kort stund sedan var det alldeles svart utanför fönstret. Inte en endaste granne hade tänt sina lampor vilket gjorde att jag kände mig ganska ensam över att vara vaken. Men samtidigt kändes det ju lite busigt må jag säga!

Regnet öste för det första ned när jag stod där i min förundran över att jag var den enda som var vaken och när jag kom till badrummet för att kasta mig in i duschen och i sin tur vakna till liv lite så ser jag att mitt öga är svullet. Det är något som inte står rätt till alltså och jag börjar bli less på att mitt öga ska tillkännage det varje gång jag ska till skolan och träffa folk. Människor i min omgivning kommer tillslut att glömma bort hur jag faktiskt ser ut och helt acceptera att jag sakta men säkert förvandlas till Ringarem i Norte Dame.

Sitter och klurar lite på två olika inlägg jag tänkt att skriva idag. Funderar på om jag ska fortsätta på förlåtelse-temat som jag påbörjade igår eller om jag ska gå vidare till att skriva ett inlägg om relationer och facebook. Har inte hunnit bestämma mig så vad tycker ni?

Vet att det är mycket prat just nu om Britney spears och hennes european tour som går av stapeln nu. Nu är hon i England och snart entrar stjärnan de svenska scenerna i Malmö och Stockholm. Såg intervjun som gjores av aftonbladet med henne för ett tag sedan. Det var en otroligt stel intervju med en ryckig journalist och hela klippet kändes nästan pinsamt.

Därför blev jag glad idag när jag satt och såg denna intervju med Britney istället där hon känns bra mycket mer avslappnad än hon gjort tidigare. Här berättar hon även att hon hoppas på att göra mer film i framtiden. Känns kul, tycker ett  Britney-fan som jag!

Funderat en hel del kring förlåtelse den senaste dagen och vad det egentligen betyder för mig. På någotvis handlar förlåtelse om att svälja sin egen stolthet och våga visa vad man gjort, men även att visa att man inte är stolt över sitt handlande. Vill gärna skriva här att människor har en tendens att vilja visa sig starka och att man aldrig gör något som helst fel i världen. Men det ska jag inte. Istället ska jag skriva att jag har en önskan av att visa mig stark och att jag vill intala mig och resten av världen att jag är exemplarisk, men det är jag självklart inte. Jag, och säkert många andra i samhället har nog tagit våra felsteg i livet och gjort saker som vi inte alls är stolta för. Saker man vill glömma, trycka ur tanken och svälja ned. Men hur länge orkar man leva med detta aktiva sväljande och förnekande för sig själv? Är det egentligen inte bara bättre att svälja sin stolthet för en sekund och ställa sig blottad inför det man gjort? Att kanske stå för sina snesteg och i sin tur förhoppningsvis lära sig och växa ifrån det?

Alltså handlar förlåtelse för mig mycket om att själv öpnna sig för att bli sårad och trampad på för en sekund. Men även handlar förlåtelse om stryka att våga göra det. Kanske är det som Mahatma Gandhi en gång sa; the weak can never forgive. Forgiveness is the attribute of the strong. För på samma sätt som att ge förlåtelse, så ser att accepterande för de snesteg man tagit på samma sätt är ett attribute of the strong.

Kan då ett förlåt komma försent? Finns egentligen ett bäst före-datum på snestegen och om du har väntat förlänge innan du vågat ta steget att acceptera, är du då dömd att leva med det? För mig kan ett förlåt aldrig komma försent. Det handlar om att visa respekt för en annan människa, kanske sådan respekt du inte visade när du gjorde ditt snesteg. Och för mig kan det aldrig bli försent att visa respekt för någon annan. Skulle folk som sårat mig under min barndom komma idag och be om förlåtelse så skulle iallafall jag känna mig lättad. Jag skulle ha känt sedd, betydelsefull och förstådd samtidigt som jag vetat att personen som sårat mig har tänkt och funderat på hur faktiskt jag reagerade på allt som hände. Förlåtelse är alltså något otroligt vackert om ni frågar mig..

Har du någonsin gjort något som du velat be om förlåtelse för, har du vågat att ta steget att göra det och vad betyder förlåtelse för dig?

Då kör vi igång med dagens plugg. Solen skiner ute och det ser ut som en sån där riktigt underbar höstdag då löven bara dalar ned bredvid en i solen. Men istället för att uppleva det så ska jag skriva 4 sidor om Madsens fyra kunskapsfält inom socialpedagogiken. Ja, vem vill uppleva årets finaste höstdag om det betyder att man missar kunskapsfältet? Inte jag!



Slänger in en cool panoramabild på vart jag sitter just nu. Fått en häftig nya kamera på mobilen som fotar i 3D. Så kopplar jag in bilden i TVn så ska den tydligen bli en 3Dbild. Men har jag en 3DTV? NÄ!

Vet inte om det är för att jag är trött men har småkollat en del på programmet Partaj som går på femman. Klarar egentligen inte av meltzer men just detta klipp var ändå väligt roligt. Så tänkte att jag skulle dela med mig med er. Dock reserverar jag mig för att det kanske inte är lika roligt imorgon när jag är utvilad och pigg igen! Nattinatt!

Idag har jag varit en god människa, en alldeles exemplarisk sådan må jag säga! Jag har bidragit med mitt strå till stacken och gjort något gott för hela samhället!

Under kvällen har jag faktiskt deltagit i en större studie som bredrivs av Örebros universitet som syftar till att ta reda på hur vanligt det är att svenska unga vuxna blivit utsatt som barn, och hur de lever och mår idag. För att delta fick man även ett Superpresentkort på 400 kronor, som går att använda på många olika bra affärer. Men det var inte bara därför jag valde att delta i studien, tyckte även att studiens syfte liknande det syfte sm jag och Elin hade under vår C-uppsats där vi sökte svaret på ifall socionomstudenters livserfarenheter vägde in när de valde utbildning. Vi kollade då mycket på olika livserfarenheter (exempelvis brott, övergrepp och mobbing) för att klargöra ifall den mänskliga ryggsäcken gjort sitt (omedvetet eller medvetet)

När jag svarat på alla frågor som både var i enkät och intervjuform (tog minst 1 ½ timme!) så kom det värsta av allt. Det var något jag helt hade glömt att han i telefonen hade berättat för mig! Forskarna önskade sig även ett DNA-prov på alla som deltog i studien och jag trodde då det handlade om att ta en tops i munnen som man sett på alla polisserier men icke då. Istället skulle jag spotta nästan FYRA GÅNGER i ett provrör! Det är väl ingen big deal kanske ni tänker nu men jag brukar tillockmed vägra spotta ut tandkrämen inför såväl pojkvän som vänner. Så jag hade stora svårigheter att spotta inför den trevliga kvinnan som precis hade intervjuat mig. Men jag lyckades och nu postas snart mitt saliv ner till Örebro! So beware Örebroare!

Jag tycker verkligen att det är mycket obehagligt att bli stucken i armen (eller någon annanstans på kroppen för den delen!). Varje gång man ska ta en spruta eller ett blodprov så kastas jag in i min alldeles egna skräckfilm när jag ser sköterskan närma sig med sprutan för att föra in den i min blodåder.. YUCK!

Varit och tagit blodprov idag för att se om det är min älskade katt Totoro som gör att mitt öga svullnar upp titt som tätt. Svullnaden startade i början på sommaren och då försökte jag intala mig att det var pollen (ja, det var ju inte omöjligt då man flyttat till Umeå som är björkarnas stad). Men så när jag fått tillbaka Totoro från min mamma efter min utlandsresa så blev jag svullen igen och att skylla på pollen i mitten på september känns inte helt sanningsenligt.

Dock är jag inte svullen hela tiden vilken sköterskan som tog blodprovet på mig idag tyckte var konstigt. Hon tyckte att testa allergi för katt lät långsökt då allergin verkar försvinna av sig själv då svullnaden går ned. Håller faktiskt med henne men i samband med att jag fått mitt svullna öga så har jag iregel städat lägenheten innan och någon dag efter varit sjuk. Kanske en kombination av dåligt immunförsvar och mycket katthår i lägenheten då? Svaret får jag iallafall om ca. 2 veckor.

När jag kom hem efter skräckupplevelsen på vårdcentralen så hittade jag något glädjande i brevlådan. Fått en biobiljett av min chef från sommarjobbet som tack för att man jobbat där. Sådant blir man glad över och frågan är nu, vilken biofilm vill man se? Har ni några förslag?

Äntligen har febern gett med sig och jag är återigen frisk (om än lite snuvig och ont i halsen). Har under min feberperiod inte gjort mycket annat än att ligga på soffan och enbart ställt mig upp ifall jag skulle på toaletten ellet kolla ifall min kylskåp börjat producera godis på egen hand (önska kan man alltid iallafall!).

Har även hunnit att locka håret några gånger och av något outgrundlig anledning har jag fastnat för det. Vet inte varför eftersom jag ser ut som guldlock när jag har det. Snacka om att tigga om att se yngre ut. Många i Turkiet gissade på att jag var i 18 års åldern vilket jag blev chockad över. När jag berättade det för mina arbetskamrater så ansåg de att jag såg ut att vara 18 men när jag väl öppnade munnen så förstog man att jag inte var det. Börjar skylla min unga ålder på mitt blonda hår och känner nu för att färga om det i någon häftig färg. Har ni något förslag?

Den 25 augusti gick den första utflykten för oss i Kusadasi av stapeln. Vi hade valt att åka till ett vattenland och i Kusadasi så finns det faktiskt två stora och fina vattenparker, Aqua fantasty eller Adaland. Vi hade hört att Aqua fantasy passade små barn bra och då tänkte vi att Adaland måste vara mer i vår melodi. Adaland är faktiskt en av de största vattenparkerna i Europa!

Kusadasi från hotellet

I efterhand kan man fråga sig varför vi faktiskt ville till en vattenpark. Båda är lagom fega när det gäller höga höjder och fart så idéen var ganska dålig. Men dagen var i slutändan mycket trevlig och vi lyckades även få lite färg på oss.

Vi gick in på parken ganska tidigt så vi hade lyxen att välja solstol med omsorg. Sedan körde vågpoolen igång vilken var ganska kul. Låg man på det grunda så kunde man inte ligga still vilket var jätteroligt enligt Sandra och mig. Istället för att sitta still så gungades man fram och tillbaka och vi satt där länge och skrattade för fulla muggar medan Adalands fotograf kämpade med att försöka ta bilder på oss.

Vi hann även med att stoppa fötterna i en sån där pool med småfiskar i, och är man kittlig rekommenderades det inte. Skrattade så jag nästade kissade på mig. Satt ett gäng killar vid stolarna bredvid och de tyckte nog att det var ganska roligt att två tjejer satt och skrattade non stop så vi inte ens fick luft. Sedan verkade alla väldigt fascinerad över just min pool och mina fiskar. Hade i regel 20 fiskar på vardera fot och tillockmed badvakterna kom för att titta i min pool. Jag blev alltså helt plötsligt attraktionen på Adaland vilket kändes konstigt. Vet inte om jag hade skitiga fötter eller om mina fiskar var riktigt hungriga. Pinsamt var det iallafall..

Raindance!

Det var även en form av raindace två gånger under dagen. Då stod man på en massa fontäner som satt fast i marken och sprutade upp vatten som skapade regn. Musiken var grym och vi bestämde tidigt att vi borde fara ut under kvällen för att få dansa vidare.

Annars blev det en hel del bad under dagen vilket alltid är trevligt och vid femtiden tog vi bussen hem till vårat hotell igen för att duscha, smörja in oss och fixa oss till kvällen. Vi båda hade tydligen bränt sig i solen och att försöka dölja det med smink är mycket svårt. Men tillslut så hade vi spacklat på oss och begav oss ner mot staden för middag och sedan förhoppningsvis lite dans.

Vi åt middag precis vid ingången till bargatan och servitören som tilldelades vårat bort var skrämmande lik den gröna onda killen i spiderman. Han var dock inte grön... Vi åt en Adana kebab som smakade okej, kanske inte något storartat men det var inte någon maträtt i Turkiet. Det mesta var ganska smaklöst och trist. När vi ätit klart fick vi varsin lyckohandske (?) av vår servitör och jag fick även en ros som han skapat av en servett. Undrar vart alla i utlandet lär sig att vika sådana, för alla servitörer kunde nästan göra dem. Går de en "enkla tips och trix för att skapa något att ge dumma turister"-kurs? Troligen!

Hur som helst entrade vi bargatan lite väl tidigt och ingen bar var riktigt igång vilket var en besvikelse. Vi hade gjort oss klara och ville verkligen ut och dansa men istället vände vi hemåt igen och tvättade av oss vårat spackel...

Den 24 augusti var egentligen den första riktiga, hela dagen i Turkiet. Vaknade mitt i natten av att min arm värkte så fruktansvärt. Är en "magsovare" vilket menas att jag i regel alltid somnar på mage med armarna vid huvudet. Tack vare den otroligt hårda sängen så fick jag lära mig att sova på andra vis så jag skulle slippa värken.

Vi vaknade strax innan nio och skulle bege oss på fritidsresors stadstur som var gratis. Minns att vi tvingades betala för stadsturen när vi var i Tunisien så nu när det väl var gratis så skulle man självklart gå. Sedan fick man billigare pris på efesos-turen som vi hade tänkt att ta med dem.

Vi träffades fritidsresor utanför ett hotell som heter Kervansaray som förr i tiden var en stor borg är kringvandrande kunde få sova under natten och känna sig trygga. Sedan begav vi oss in på bazaargatorna och egentligen är väl stadsturen en enda stor reklam-promenad. Fritidsresor har kontakt med vissa affärer vilket resulterar i att om man reser med dem så får man några procent billigare i just dessa affärer. Dock kan man ju då även lägga till att dessa affärer är bra mycket dyrare än "pruta"-affärerna.

Efter turen, välkomstdrinken och diverse turkiskt bröd-ätande så begav vi oss mott klädmarknaden som var varje onsdag. Folk ropade och skrek och det var stånd överallt på den lilla gatan. Var ganska mysigt att vandra runt där trots att man blev trött i huvudet och trots att det inte fanns mycket fint att köpa direkt. Hittade iallafall ett linne för ca 20 svenska kronor och några presenter.

Eftersom vi var på ytterligare shoppinghumör så gick vi tillbaka till bazaarerna igen och tog oss an prutandet. Slutade i att jag kom hem med en scarf och en väska (väskan har jag inte ens rört sen jag kom hem. Var ju inte bästa köpet om man säger så..). Hade ganska många weak-moments i Turkiet då jag köpte saker som jag egentligen inte tycker är så snygga och burberry-väskan är en av de sakerna.

När vi gick hem under kvällen (efter en enorm middag bestående av en hamburgare och en hel tallrik strips vid havet) så gick vi även förbi ett av de många utomhusgym som finns placerade runt om i Kusadasi. Måste säga att det var roligt att testa de olika maskinerna som i själva verket såg ut som barnleksaker i sina plastiga färger. Någon vikt var det inte heller på dem.

dagens shopping: Linne, scarf, en väska, en kaka och två presenter

Sitter med feber för tredje dagen och jag är riktigt less på att ha ont i halsen, bihålerna, lederna och inte att förglömma öronen! Blev inte många timmars sömn inatt då jag vaknade vid två och låg och vred mig i sängen fram till halv fem på morgonen då jag bestämde att ta en värktablett för att få sova. Dock resulterade värktabletten snarare i att jag började toksvettas då febern gick ned och kunde inte somna pga. det.. Det är inte alltid lätt.

Va gör man då när man går hemma om dagarna? Jag blir så lätt uttråkad så uner gårdagen tvättade jag på morgonen, lockade håret och gjorde om mina naglar. Vände även alla bilder från Turkiet och tänkte försöka spotta ut några Turkiet-inlägg under dagen. Hoppas ni håller ögonen öppna!

Resan började egentligen på kvällen den 22 augusti då jag och Sandra skulle ta oss mot stockholm, Arlanda och sedan vidare till Kusadasi. Även detta år tog vi nattbussen och det blev inte många timmars sömn. Att sova på bussen mellan Övik och Umeå går alltid så bra och jag sover oftast hela vägen, men att åka mot stockholm mitt i natten ger min nästan ingen sömn alls. Man sitter som en ostkrok i stolarna och när vi väl kom till rastplatsen i Tönnebro värkte rumpan som bara den!

Flyget mot Izmir gick bra och där fick jag iallafall möjligheten att blunda lite, trots flygrädslan. Var nog så utmattad att jag inte orkade engagera mig i varje skak som planet gjorde. Anlände till Turkiet i långleggings och lång stickad tröja. Kändes inte som en allt för passande klädsel.

Det tog en timme att ta sig till Kusadasi och vårat hotel Ida Apart otel (fråga inte varför H:et saknas framför hotell, men det gjorde de på alla lägenhetshotell där).  Rummet var avskalat och inte alls lika fint som det vi hade i Tunisien förra året. Kylen pep högt hela tiden och ACn (som vi förövrigt behövde betala för) skramlade på hela nätterna.

Så fort vi gjort oss hemmastadda i lägenheten och bytt om till mer passande kläder för 35graders värme så gick vi ner till en resturang för att äta lite. Lunchen gick i regel på 8-12 lire (30-45 kronor) och maten var oftast mycket smaklös och onyttigt. Efter lunchen tog vi en promenad i stan och försökte lära känna omgivningarna lite. Vi gick till stadens fredsmonument och tog lite bilder innan vi sedan gick tillbaka till hotellet, badade lite och gjorde en tidig kväll.