Jag har varit i en nostalgisväng idag och googlat, tittat på bilder på alltifrån leksaker till serier och filmer som jag såg under mitt glada 90tal. Från det har jag spunnit vidare mot alla Disneyfilmer där ute och tillslut någonstans hamnat i det moraliska och "rätta" i dessa filmer. Som barn må livet se väldigt svart och vitt ut. Folk är goda och snälla, eller onda och dumma. Ju äldre man blir desto större gråskala blir det och den som var ond och dum kan helt plötsligt vara en ganska schysst typ. Ska nog förklara lite vad jag menar.

 

Låt oss börja med att bygga upp en standard saga. Du kan finna den i te.x. supermario, disney och en och annan fantasy-serie till böcker osv. En vacker kvinna hamnar mitt i ett äventyr/ alternativt kidnappas och kräver en räddning. In kommer en ståtlig och snygg man som räddar kvinnan från den onda och skyddar henne och de lever lyckliga i alla sina dagar. Så funkar det, räddaren i nöden får tjejen och allt är en enda stor saga.

 

Om vi då kollar till den första Disneyfilmen som jag tänkt ta upp: Skönheten och Odjuret. Belle bor i en liten stad någonstans i Frankrike tillsammans med sin (något) knasiga pappa. Hela staden fryser ut Belle och hennes pappa för att de är annorlunda, utom Gaston. Den mest ståtlige och eftertraktade mannen i staden. Han ser något i henne och visst, han är inte den skarpaste kniven i lådan men han har ju ändå ett gott öga till den utfryst och mobbade Belle. Däremot kidnappas Belle av odjuret som någonstans tvingar henne att börja älska honom på några dagar just för att annars är det hennes fel att någon häxas hokuspokus blir permanent och han tvingas vara ett odjur. Vi har väl alla hört talas som Stockholms-syndromet? Så där har vi då Gaston, upp över öronen kär i Belle som kidnappats av ett odjur. Vad skulle vara det mest hjältemanna saken att göra? Rädda hon! I vilken annan film som helst hade Gaston varit den bra killen och fått tjejen i slutet. Det är liksom så det ska funka. Att han sedan skickar Belles pappa till hispan är väl ganska bra gjort också? Får för mig att det skulle krävas mindre än att komma in och prata om talande möbler och ett odjur till granne för att kunna få in något på psyket för en utvärdering iallafall. Allt för Belles pappas eget bästa. Men ändå, trots alla goda tankar och gärningar som Gaston må ha haft utmålas han till den onde i denna saga. Varför? Bör det inte vara tvärtom?

 

Nästa gråskala och elaking som jag har tänkt att sprida lite ljus på är Scar i Lejonkungen. Men för att förstå hans position i livet måste vi se till det kungarike han bor i. Mufasa är kung och lär redan tidigt Simba om livets cirkel.

 

 

Okej, fin mening i det där citatet. Alla behövs och är lika mycket värda. Men trots det har Mufasa som kung över lejonriket utvisat alla hyenor utan någon som helst anledning. Dessa hyenor lever i ett torrt och dött land utan mat eller vatten. Scar ser deras lidan och blir deras ledare med slogan "Med mig kommer ni aldrig behöva gå hungriga". Är det verkligen ett tal från en person av ondo? Att han sedan mördar sin bror kan jag varken vrida eller vända på. Men kom ihåg att scar är ett lejon och kampen om vem som är starkast är djurens lag. Scar handlade således enbart utifrån sin djuriska sida och ser man med människorögon är detta fruktansvärt, men med ögonen från ett lejon är det så vardagen ser ut. Att det sedan, när Scar släppt in hyenorna i lejonriket både blev torka och matbrist är fruktansvärt. Resultaten blev inte som tänkt men intuitionen var god. Lika rätt åt alla och låt ingen gå hungrig.

 

 

En annan person inom Disney som också totalt missuppfattats är Ursula från Lilla sjöjungfrun. I ett tidigare manus till filmen var Ursula faktiskt tänkt som Tritons syster. Däremot avskydde Triton Ursula och förvisar henne till utkanten av havet tillsammans med ålar och andra slemmiga undervattensdjur som ser allmänt läbbiga ut. Triton lever däremot vidare i sitt rike med alla andra sjöjungfrur och fiskar. Däremot är det strängt förbjudet att emotsätta sig det han säger. Vi vet ju alla hur Ariel kämpar för att hålla sin skattgömma dold för honom och när han får reda på det förstör han allt. Det är his way or no way som gäller. Ursula hjälper däremot stackars själar där ute att nå sina högsta drömmar. Visst är allt till ett pris som måste betalas men det är så verkligheten ser ut. Bra saker kommer till de som arbetar för det och att allt har ett pris. Sen att hon totalt spårar ut i slutet av filmen och vill förinta hela världen är en annan femma. Tänk själv vilket liv hon har levt. Det är såklart att bägaren tillslut rinner över.