Som tidigare nämnt kommer min man att befinna sig i Sverige ikväll. Det är en helt underbar känsla och om ärligheten ska fram så känner jag mig pirrig, nervös och som ett litet barn innan julafton. Allt är magiskt och med en massa fjärilar i magen. Han är snart här.

 

För ett år sedan bodde vi i Hurghada och firade jul så gott vi kunde. Jag som en riktigt julmänniska saknade den riktiga stämningen, Kalle på tv och all den där maten som jag ändå inte gillar speciellt. Men julafton är som ett paket i sig. För mig är fortfarande julen magisk och det handlar inte om presenter eller liknande. Utan snarare om att träffa min familj, klä upp mig och känna doften av allt möjligt småplock som dukas fram till middagen. Att se julgranen glimma och gärna lite snö utanför fönstret, ja, det är inget som slår det. I år var tanken först att jag skulle jobba men sedan tog jag ledigt i sista sekund och då får jag även nyheten att min man har beviljats sitt uppehållstillstånd. Han kan fira jul med mig, min familj och se allt det där jag upplever under julen och kanske även han kommer att se den underbara och magiska med julen som jag ser.

 

 

Min bästa julklapp är givetvis att min man får komma och leva med mig här. Jag har många önskningar för framtiden och kommande år. Jag önskar att han kommer att trivas och att han kommer finna sig själv här i mitt hemland. Att vi kommer att kunna slappna av en stund nu efter alla prövningar vi gått igenom. Att känna att vi kan vara vi ett tag, bara vi två.

 

Ikväll. Ikväll sover min man sin första natt i Sverige i den lägenhet som kommer vara vårat hem en månad till. Vi kommer kunna planera vårat nästkommande hem tillsammans och känna att det är en plats för oss två. Ikväll äter min man sin första måltid i vårt kök och imorgon reser han för första gången med tåg till min hemstad och träffar för första gången en del av min familj. Det är några intensiva dagar för oss som väntar och förväntansfull är bara förnamnet.