Vi har väl alla hört talas om Murphys lag som även i folkmun kallas Lagen om alltings jävlighet. Känns som om denna lag har förföljt mig på sistone och speciellt med fokus på mitt och Midos förhållande.

En vän till mig sa en gång att efter tre negativa saker så kommer en period and positiva händelser. Än så länge lyser denna fantastiska teori med sin frånvaro och min 5 månaders period av problem, hinder och krypande i lera så har jag inte sett någon utväg. Men för någon dag sedan så postade någon på min facebook en bild om änglar.

 

 

Den handlade om att änglar lämnar tecken för att visa att de är närvarande. Tänkte tillbaka på mina månder i Sverige och hur de kantats av osäkert jobb, osäker framtid, ingen lägenhet och problem med myndigheter. Tänkte att om dessa änglar verkligen fanns i närheten så bör de ha glömt bort mig eller alternativt tagit semester. För senaste tiden har ingenting gått. Men skam den som ger sig...

 

Dagen efter när jag vaknade i min säng låg en litet vitt dun på min mobil. Fantastiskt, min kudde pytsar ut dun! tänkte jag och gick in i badrummet och såg hur några dun hade fastnat i min morgonfrisyr. Men istället för att förbanna sig över en trasig kudde försökte jag inbilla mig att mina änglar var tillbaka och jobbar för fulla muggar för att få ordning på denna katastrof som kantat min vardag.

 

Änglar eller ej, äntligen ser saker ut att ordna sig. Troligen kommer jag iväg till Egypten och min kärlek. Alla våra papper är klara, stämplade och väntar på att få följa med mig på resa. Tack vara Midos familj och underbara Ann så verkar även boende att ordna sig och helt plötsligt får jag även ett nytt och "tryggare" jobb i Sverige för en tid framöver. En sten har lyfts ifrån mig och det är bara några få tegelstenar som måste till innan allt är färdigt. Men med ny kraft tar jag mig ann det och blickar mot en ljusare framtid.