Jag vet inte om jag ska säga att dagarna går långsamt eller snabbt här borta. De löser som av varandra i ett svep och jag har ingen aning om när det är dag, natt, tid att sova eller dags att gå upp. Vi har absolut inga rutiner och min härliga svenska liv med morgon klockan 09.00, frukost, lunch, middag och sovdags vid 23.00 är som bortblåst för längesedan. Har svårt att vänja mig vid detta livet.

 

Att bo här får mig att lära mig så mycket om mig själv. Jag har alltid trott att jag är en spontan och impulsiv person men väl här så märker jag hur mycket jag älskar att ha kontroll på saker, ordning och reda och veta vad som händer. Här vet jag aldrig vad som sker och sällan vad folk pratar om. Jag har inga rutiner utan får istället verkligen ta dagen som den kommer. Vill jag ha något gjort är det bäst att göra det själv eller säga till och då kanske det sker om en vecka eller så.

 

Hemma i Sverige är allt så lätt. Går något sönder eller internet går ned sig, då ringer man bara internetleverantören, väntar tålmodigt i kö medan de spelar någon Mozart-melodi i bakgrunden tills någon kan ta emot ditt samtal och du kan spy galla över den stackars vikarien som jobbar där. Här ska man istället ringa 349 samtal varav ingen leder till nått. För att få det fixat är det lika bra att bara byta internetleverantör och då var problemet ur världen - för veckan iallafall.