Adjöken jobbet

Jag har arbetat i många år och har ofta varit på arbetsplatser jag trivs på. Kan inte säga att jag hatat något av platserna men det har knappast varit ställen man velat sitta och surra på och ibland nästan hellre varit på jobbet än hemma. Men för över ett år sedan fann jag en sådan arbetsplats där människorna var härliga, man kände sig som hemma och arbetssättet kanon. En plats där man kunde vara med och diskutera för- och nackdelar och att jag, trots att jag var vikare, hade saker att säga till om.
 
Gå till jobbet och ta kort på sig själv och omgivningen
kan vara roligt ibland.
 
I veckan jobbade jag mitt sista pass där och det kändes sisådär. Var visserligen en del att göra och rent privat var jag småstressad över att jag borde packa ner ännu mer grejer jag hade hemma som bara låg och väntade på mig. Men kanske var det bra att det passet rullade på. För jag hann aldrig riktigt känna att jag skulle sluta, det kändes snarare bara som "en dag på jobbet".
 
 
Tråkigt är det iallafall att sista arbetspasset är gjort men samtidigt så har jag fått med mig massor av matnyttiga grejer. Exempelvis så har jag lärt mig att jag ser ut som en treåring när jag rider på en häst, att hippietiden verkade kanon, hur jobbigt det är att dra en handjagare, spikmattans storhet, det roliga med kortspel, det fantastiska med 90-tals musik, att det är okej att vara djurgalen och en massa, massa (mer seriöst) annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback