Ibland önskar jag att jag skulle kunna göra som Simba i Lejonkungen och skratta alla faror i ansiktet men samtidigt kan det ibland vara bra att vara rädd för något så man slipper utsätta sig för risker. Själv är jag rädd för en massa saker och jag tänkte nu ta med er på resan genom mina rädslor.

Min absolut störta rädsla är myror; äckliga, små och ettriga myror! När jag var liten minns jag att jag ofta lekte med dem, byggde hus och bestämde när det skulle regna eller ej. Jag var guden i deras värld! Men efter en mardröm som barn (som jag faktiskt fortfarande kommer ihåg) så ändrades allt och de började genast bestämma över mitt liv. Dock trodde jag att rädslan blivit bättre fram till i somras då jag och Sandra varit och klättrat i grottor och skulle hem. Vi bestämde då att vi skulle vandra igenom skogen och jag kom lite för nära en stock som var full med myror. Därefter blev allt bara sämre och när vi äntligen kom ut ur skogen var jag hysterisk, hyperventilerade och grät som om det inte fanns någon morgondag.
Jag var verkligen livrädd!

Jag har nog ingen rädsla som är lika stor som min rädsla för myror utan det som finns kvar på min rädd-lista är mycket som jag ändå kan hantera. Små utrymmen, hissar, flyga och fart är saker som jag är rädd för men samtidigt är de rädslorna kontrollerbara till skillnad från myrorna. Vad är ni rädda för?