Mina 30 dagar av sanningar är fortfarande inte fullbordad och i brist på idéer att skriva om så tänkte jag fortsätta där jag senast slutade. Det är dags att skriva om vad som får mig att gråta.

Mitt problem är inte att jag sällan gråter, det är snarare tvärtom! Jag kan gråta pga. frustration, när jag är ledsen eller när något är som vackrast! Av ett fint sms, glada nyheter eller av hopp. Så mycket kan locka fram tårarna hos mig. Tro nu inte att jag går omkring och smågråter hela dagarna, för det gör jag inte. Men för mig är gråt något naturligt, ett känsloutryck och att visa dina känslor blir väl aldrig fel?