De flesta människor har nog känt sig sviken en eller flera gånger. Iallafall har jag gjort det och jag är säker på att jag omdevetet hunnit svika många människor under mina snart 23 år på denna jord. För sviker gör man alltid någongång än fast det inte alltid är meningen.

Det finns många personer och många tillfällen då jag känt mig sviken på ett eller annat sätt. Men en gemensam nämnare för alla dessa gånger är att det är av en person som alltid betytt mycket för mig, en person som jag anser mig har älskat eller älskar. Jag har minnen redan från barnsben då närmaste vännerna svikit mig, inte ställt upp för mig på samma sätt som jag ansåg att jag ställt upp för dem. Det kan handla om förtroenden som brytits, hämnd eller svartsjuka. Kalla mig naiv och blåögd om ni vill men jag tror på att människor ska få en andra chans och alltid få möjlighet att visa mig vem de är. Jag försöker alltså inte tro på det som är historia utan försöker ibland skapa en ny uppfattning om andra människor. Detta har resulterat i vänner som tagit dåvarande pojkvänner trots att de vetat om min kärlek till personen men även att jag ett flertal tillfällen råkat ut för otrohet, lögner och andra beteenden som svikit mig.

Men som det sägs; to err is human, to forgive is devine så är dessa människor förlåtna för att de svikit mig eftersom jag inte tror det finns någon som i grunden vill såra en annan människa. Många av dessa människor är idag fortfarande mina närmaste vänner och som jag älskar av hela mitt hjärta. Men det är väl just när de sårar som man blir som mest sviken? Men vänskap läker många sår.