Något jag funderat över den senaste tiden är uttrycket om att gräset är grönare på andra sidan. Många ger svaret om att så är inte fallet. Utan att när man står där på andra sidan och blickar tillbaka mot det förlutna så ser det också mycket grönare ut. Alltså kan man understryka att vi har det ganska bra ändå, trots att vi inte ser det. Men samtidigt som denna vetskap finns så ger vi avundsjuka blickar mot andra som ser ut att ha det mycket grönare än vi. De personer som saker och ting bara klaffar för. De personer som faktiskt har allt - tror vi. Samtidigt inser få människor att även du är en av de personer som befinner dig på den grönare sidan. Att det är du som har något som andra längtar efter.

Man ser ofta inte vad man faktiskt har, utan istället fokuserar vi på det som vi saknar. Jag vill ha en smalare kropp, hennes flax och den personens liv. Genom denna snea fokusering tror jag att vi förlorar mycker av den livsglädjen som finns inom oss alla. Genom att sakna, längta och anse att man befinner sig i något som är negativt så kommer det i sin tur ge sig i uttryck genom negativa konsekvenser.

Hon med det perfekta livet, som är älskad av andra och som ser ut att leva livet till fullo sitter säkert också där och drömmer om ett grönare liv. Utåtsett kanske hon har allt, men när vi kommer hem och stänger in oss i våra lägenheter så ser livet helt plöstligt annorlunda ut. Dit jag vill komma är att någons gröna liv inte behöver vara vidare grönt. För trots ett ordnat yttre, en spontan och glädjefull energi och en möjlighet att bli omtyckt av många så kan mycket negativt finnas under ytan. Kanske sitter hon där i sin ensamhet och längtar efter allt du har.

Med det vill jag inte säga att vi ska nöja oss med allt vi har. Vi människor funkar inte så. Jag tror att vi måste vara i ständig förnyelse av våra drömmar, personligheter och identiteter. Men kanske måste vi ändå stanna upp ibland när allt känns svart och vi sitter där och tycker att alla har det bättre än jag. Kanske måste vi då ta ett titt på vad som finns omkring oss och se vad vi faktiskt har åstakommit. Vi har tagit oss hit, vi har lyckats med det vi tagit oss an och upplevt hinder som vi tagit oss över. Vi borde vara stolta över vår resa som tog oss dit vi är idag.