Som ni vet så antog jag mig utmaningen att totalt ignorera i facebook under en vecka denna sommar. Den veckan var toppen och av någon konstig anledning så kändes det som om jag hade mycket mer energi, vad gladare och hade tid till så mycket mer. Konstigt va?



Nu sitter jag här igen och kan inte bärga mig från att fara utomlands så jag faktiskt slipper facebook under två veckor. Börjar starkt fundera på ifall jag ska ta bort mig därifrån helt och hållet då jag enbart tycker sidan betstår av klagande människor som tycker det alltid är mest synd om dem, eller de människor som alltid ska skriva hur bra de har de och hur bra de är. Vilket som blir man "nedtryckt" av båda sorter!

Det är som min klasskompis och vän brukar säga - Man mår dåligt av facebook! och jag blir mer och mer angelägen att hålla med. För som jag sa, är det inte klagosång i statusuppdateringarna så är det någon som fiskar efter ett "åh va duktig du är som klarar allt!". Nä, känner mig less på allt som FB, facebook eller ansiktsboken har att göra med och tror nämligen att jag snart inte kommer finnas med där längre.