Har under senare tid funderat lite på alla spel som vi människor spelar med varandra. Man talar ofta om att vara sig själv, att alla är unika och att man ska komma som man är. Men ska man verkligen det? Jag tänker på bankmannen som söker jobb, drar på sig kostymen och tar med portföljen som inte ens kommer att öppnas. Men det är på detta vis man ska se ut om man söker detta jobb.

Dessa spel finns överallt. Efter en dejt ska man inte höra av sig för fort eftersom man vill inte verka för på. Det är också ett himla spel med avslutningsfraserna kram, Puss och kram eller kanske bara puss. När ska man skriva vad, hur ska man reagera på dem och ska man ens ge dem en tanke?

Om man då inte följer alla spel som finns konstruerade i vårt samhälle, vad sker då? Får bankmannen jobbet ifall han dyker upp i sina favoritbyxor och en komisk tshirt? Får man leva singel hela livet ifall man uttrycker sin glädje över att få träffa någon man tycker om för fort? Vem spelar spelen bäst? För spel det finns det, ibland måste man kanske bara våga se dem.