Det slutade med att jag och Sandra fick en riktigt bra kväll fastän det bara var vi två. Förfesten (eller vad man nu ska kalla det) innehöll allt från sagostunder till dans och vidare till någon halvfattig form av jag har aldrig. Det var ju som sagt bara jag och Sandra vilket gjorde att vi kunde tönta oss så mycket vi bara ville utan att oroa oss för att någon skulle dömma det vi gjorde.

 

 
 

 

 
 
 

Jag hittade en bok som Sandra hade köpt; Lappricka Pappricka. Varför man köper en sådan bok i vår ålder vet jag dock inte men det var roligt att bläddra i den och läsa alla olika rim, vissa bättre och andra sämre. Tillslut kom jag över tre rim som jag kände igen från min egen barndom. Glädjen blev total och med en väldig inlevelse försökte jag då läsa dessa för Sandra som satt och kollade på mig som ett fån och undrade vad tusan jag höll på med. Men nostalgin tog överhanden och jag blev överlycklig över att få se min vän krakel spektakel och kusin vitamin som hände och slängde i en blå gardin.




Vi for ut på Rex och när vi kom var det väldigt lite folk där. Dansgolvet på övre plan var inte ens öppet (men det var för att ljudet inte fungerade som det skulle). Men jag och Sandra underhöll oss ändå och sprang ner till det nedre dansgolvet och skakade loss för oss själva på dansgolvet.



Mötte också en rysk kille på ena dansgolvet och han slängde verkligen tillbaka mig till Tunisien. Okej, inte bokstavligt eftersom då måste han vara jättestark utan snarare bildligt. Han hade en mycket begränsad engelska och efter mycket om och men sa han "Annica, you look very nice. Annica, I love you!". Jag var helt klart tillbaka i Sousse och den ryska killen blev bara en i mängden av alla de tunisika män som sagt just de orden till mig.