Har under den senaste veckan kommit att fundera mycket över återfall. Som många redan vet och som nya läsare kanske måste få reda på har jag just nu praktik inom missbrukarvården. Befinner mig på ett behandlingshem för kemiskt beroende och de arbetar enligt minnesotamodellen. Så nu vet ni det.

Men som jag sa har jag funderat mycket kring återfall och hur det faktiskt går till. Visst, jag förstår att de höjer glaset och dricker alkoholen men jag menar mer själsligt och känslomässigt. Hur går det till? Hur går tankarna?

Klienterna befinner sig på behandlingshemmet under fem veckor och får då arbeta kring sitt missbruk. Vad är det och hur fungerar sjukdomen alkoholism? Enligt minnesota så är alkoholism en sjukdom som är progressiv och kronisk. Den blir alltså bara värre och värre (trots vita månader/år) och det finns inget botemedel. Detta får de lära sig men det är när de väl kommer utanför behandlingshemmets trygga väggar som de står på egna ben och måste lära sig att använda sig av de verktyg de har blivit tilldelad. Det är alltså efter dessa fem veckor utmaningen att vara nykter kommer. 

Dock säger vår handledare ofta till oss att vi inte kan rå för ifall klienten tar ett återfall. Detta är något denne har planerat och bestämt sig för, de söker bara en anledning att kunna skylla på. Det kan vara att partnern är jobbig, jobbet är tungt eller barnen bara skriker. Men samtidigt kan jag inte låta bli att ställa mig frågan; kunde jag ha gjort något annorlunda?



Hur går tankarna hos en missbrukare när denne går in på pubben första gången efter sin behandling och tänker; ett glas kan jag allt ta!? Hur tänker missbrukaren när denne för första gången efter behandlingen vaknar upp dagen efter med minnesluckor och beviset att denna inte kunnat klara att stanna vid ett glas? Sedan funderar jag på om man faller dit direkt eller om sprider man bara lite tändvätska på den eld som glöder inombords - den eld som även kallas beroende?

Hur kan missbrukspersonligheten dra individien till att ta ett återfall medan jaget (själen) skriker inombords, medan man hör terapeutens rörst i huvudet -"Vi ska inte ens dricka en lättöl eftersom det kan trigga igång oss"? Hur kan den kraften som missbrukspersonligheten innehar vara större än den kraft jag har - min vilja? Eller är det bara så lätt att jag som missbrukare inte vill, inte tog åt mig behandlingen och vill falla lite längre ner i gropen? Kanske vill jag tappa allt innan jag inser att detta är ett problem - den dag jag står där ensam på gatan och inte vet vart jag ska vända mig.