Mina föräldrar skilde sig när jag var väldigt ung. Exakt min ålder vet jag inte men jag skulle tro att jag var i sjuårs åldern. Här ska ni få berättelsen, så som jag kommer ihåg den.

Det var strax innan jul och som ung, liten tös hade jag tankarna fullt fokuserade på julklappar, presenter, nya barbiedockor och jultomtens besök. Vi hade redan innan fått ringa till jultomten och önskat en julklapp av honom. Detta var något vi brukade göra varje år och man var nästan säker på att just den julklappen skulle vänta under granen efter man varit hos farmor och farfar på julaftonen. Men så några dagar innan jul hände något som jag till en början inte reflekterade över.

Jag och min storebror fick åka till farmor och farfar som bodde några mil utanför Örnsköldsviks centrum och jag minns så väl när jag stod där i hallen hos dem i väntan på att vi skulle bli hämtade igen. Min bror kom fram till mig och jag frågade glatt vad han önskade sig i julklapp. Han tittade frågande på mig och jag förklarade malligt för honom att mamma och pappa skulle slå in julklappar till oss och det var därför vi var hos farmor och farfar. Minns blicken min storebror gav mig, en blick om att allt inte stod rätt till. Han försökte förklara för mig att han befarade att mamma och pappa skulle skiljas. Skiljas? Varför skulle de göra det? Jag viftade snabbt bort hans konstiga tankar och fortsatte fokusera på julklapparna.

Men självklart hade min storebror rätt, en skilsmässa närmade sig. Kommer ihåg hur jag låg i någons knä och grät hemma på kökssoffan. Familjesituationen skulle drastiskt förändras för all framtid.

Julafton kom och min mamma stannade hemma. Något som totalt bröt från de traditioner som vi tidigare har haft. Varje år firade jag julafton hos farmor och farfar, då sittandes i mammas knä på golvet vid soffans vänstra hörn. Inte detta år. Senare mot kvällen återvände vi hem till huset där vi bodde och då kom nästa överraskning, ingen present under granen. Vi hade ringt jultomten och han hade inte kommit. Jag minns hur besviken jag var på att mamma hade skrämt bort nissarna att de inte vågat komma in och lämna våra presenter. 



Jag bodde hos min pappa och for till mamma varannan helg. Det upplägget har fungerat bra och jag tyckte alltid att det var mysigt att få fara till mamma. Det blev alltid som en liten minisemester. Pappa fick dock ta på sig mammarollen ibland, vilket han klarade galant. Han målade min naglar och försökte till sin bästa förmåga att låta mig få utvecklas till den kvinna jag idag har blivit. Han fick stå ut med smink, att jag ville fixa hans hår och rädslan för att bli äldre.

Min mamma har alltid funnits där för mig. Vi har alltid haft en tät och nära kontakt och ofta pratat i telefonen flera gånger om dagen, något vi gör än idag. Min relation till mina föräldrar är idag mycket god och jag vet att jag kan vända mig till vem som helst av dem ifall jag undrar något eller bara behöver prata. Fastän skilsmässan var jobbig när den väl skedde så tror jag inte att den påverkade mig något vidare. Genom att vi alltid haft en nära, tät och kärleksfull kontakt så har vår familj lyckats tagit sig igenom skilsmässan och genom de svårigheter som kan tillkomma. Jag klandrar ingen, bättre att skiljas som vänner och bli lyckliga än att tvinga sig att leva tillsammans och bli olyckliga!