Tillhör du skaran som har få nära vänner men många bekanta eller få bekanta och många nära? Själv skulle jag nog säga att jag tillhör den senare delen av befolkningen. Jag har få vänner och bekanta men till antalet har jag många som står mig nära.  Ska här gå igenom de som betyder allra mest för mig.


Jenny & jag när hon tagit studenten

Jenny och jag möttes redan när vi var småjäntor. Så under vår första tid tillsammans så var det leksaker, Kinderägg och Spice Girls som gällde. Idag, många år senare har vi kanske bytt tidsfördriven men samtidigt så spenderar vi mycket tid tillsammans. Detta är en tjej som faktiskt vet allt om mig; mina rädslor, mina problem och mina hemligheter. Trots det har hon aldrig dömt mig som så många andra säkert skulle ha gjort. Det är vad jag kallar en sann vän. En vän är den som kan älska en trots det bagage som man bär på. Jag känner att jag kan alltid lita på Jenny och jag vet att hon alltid skulle ställa upp för mig, för det är sån hon är. Hon är ödmjuk, snäll och samtidigt full av bus och upptåg.


Marlene & Jag under gymnasietiden.

Marlene är som många redan vet också en av mina närmaste vänner. Vi möttes för allra första gången när vi gick i femman. Då skulle hela femman Sundskolan iväg till Sundsvall och spela in en skiva och på bussen hamnade jag bredvid en ung, kortklippt tjej - Marlene. Men vi började inte umgås här utan det skedde när vi hamnade i samma klass på högstadiet. Det resulterade i att två blommor slog ut och vi fick helt plötsligt möjlighet till att vara oss själva! Tack vare Marlene vågade jag ta plats, låta mig höras och försöka släppa det skal som jag tidigare hade haft. Idag är jag gudmor till hennes son och våra band förblir starka!


Sandra & jag. Snygga som alltid!

Sandra är någon som ni säkert hört talas om en hel del om ni följt med i min blogg ett tag. Hon är min partner in crime och är väl i mångt och mycket lika galen som jag. Ja, man skulle nog kunna säga att vi är ganska lika som personer, dock att hon lagar godare mat än vad jag gör. Första gången vi lade ögonen på varandra var under gymnasietiden då hon gick i samma klass som några andra av mina närmaste vänner. Vilken bitch! tänkte jag och kände de negativa vibbarna från henne. Tänka sig att alla de tankar man haft om varandra var helt fel och framför mig var bara den underbara Sandra som jag idag känner så väl!


Gänget och eftersom ramona saknades - en bild på oss!

Dessa tre brudar är väl de jag umgås mest med och känner mig känslomässigt nära hela tiden. Men mina nära vänner tar inte slut här utan till denna skara människor läggs även Anna, Caroline, Cecilia, Ramona och Sofie. De är tjejerna i det gäng jag alltid har umgåtts med nere i Övik. Ett gäng brudar som jag varit med sen urminnes tider! Jag, Caroline och Cecilia gick lekis tillsammans och har hållit ihop sedan dess. Sedan har fler och fler lagts in i den innersta kretsen och idag är vi ett gäng sköna tjejer som jag vet att jag alltid kan vända mig till!

Tack för att ni finns tjejer!