Helgjobb på praktikplatsen. Det var dags att få vara med på den efterlängtade anhörighelgen. Efterlängtad eftersom man ville lära sig mer om medberoendet och hur de anhöriga kan ha haft det. Att ha en nära vän, en pappa/mamma, en son/dotter eller en bror/syster som har ett kemiskt missbruk kan inte vara lätt. Kemiskt missbruk, en sjukdom som förändrar ett helt beteende och personligheten hos människan som är beroende. Visst är det skrämmande vad alkoholen kan göra med en människa?



Att vandra runt flodhästen hemma, flodhästen som står inne i vardagsrummet. Den som man inte får prata om, den man inte får se och den man alltid ska tassa runt för att inte trigga igång någonting. Hur kan det vara att leva så? Man vill visa sig stark, man vill visa att man är en fin familj, att man har allt under kontroll och att livet verkligen går bra nu. Tänk vilket ansträngning och kraft som läggs ner utav de anhöriga för att hålla fasaden uppe till varje pris! Det är inte konstigt att alkoholismen (eller något annat kemiskt missbruk) är en familjesjukdom. Alla i dess närhet drabbas på något vis. Somliga mer, andra mindre. Beteenden bland anhöriga kan ibland bli lika sjuka som de hos den sjukdomsdrabbade alkoholisten. Kontroll, rädsla och rollspel är bara lite av det som kan kanta den medberoendes vardag!

Det fina i det hela är att även medberoendet är behandlingsbart och att det är något som borde tas om hand. Som anhörig till en alkoholist, narkoman eller blandmissbrukare tror jag att det kan vara till sin fördel att söka sig till en anhörighelg eller Al-Anon för att i sin tur kunna få utreda vissa frågor, funderingar och tankar som man kanske bär med sig. För bara idag fick jag se en rädsla, ett hopp och en tanke om att förändringar är möjliga bland de anhöriga. Men saker och ting kan ta tid, med all rätt!