Bara ordet magsjuka får det att vändas i magen på mig och jag känner mig genast illamående, ensam och jättesjuk. Och med tanke på att bara ordet magsjuka har den inverkan på mig, tänk då vilken ångest jag får när någon i min närhet varit magsjuk. I vanliga fall klarar man sig ofta (tycker iallafall jag) ifall man beklagar sig rikligt innan och det är därför jag tänkt beklaga mig här, framför alla!

När jag och Martina gick upp till hennes bil idag innan vi for på affären så valde vi att springa runt i några små affärer runt om i stan. Utanför Gina tricot stannade vi till och tittade lite i fönstret och samtidigt som vi stod där och beundrade lite kläder uppfattade jag en ung liten flicka i en barnvagn som hostade jättemycket. Jag tänkte då att "det var väl en oansvarig mamma. Hennes dotter är sjuk och har nästan inga kläder på sig men ändå ska hon springa runt på stan.. hmpf".

Iallafall gick vi in på Gina tricot och det gjorde även den lilla familjen med den sjuka dottern. Vi befann oss nästan hela tiden i närheten av varandra och man kunde hela tiden höra den lilla flickan hosta tills de tillslut lämnade affären, då med Martina och mig hack i häl. Vi kom ut genom Gina-dörrarna och då ser vi den lilla flickan stirra på sitt barbapappagosedjur som tydligen fått något klet på sig. När vi kom närmre och gick förbi den lilla familjen upptäckte både jag och Martina vad det var frågan om. Den lilla flickan hade mått dåligt och då spytt över hela sig. MAGSJUKA! Jag är rädd, rädd och åter rädd för magsjuka och jag vill inte alls ha magsjuka nu. Det har jag inte tid med! Väntar ju en hel vecka i skolan och sedan en mysig helg i Umeå. Jag vågar vägra magsjuka!