Disney har gjort det igen. De har skapat en ny disneyfilm på gammalt hedligt disneyvis. Man kan inte göra annat än att luta sig tillbaka i soffan och mysa till gamla minnen om Disneys tidigare filmer som trollband mig som liten flicka.

Denna film tyckte jag hade hela paketet som man väntat sig när man hör att det är disney som gjort den. Magin, hjältarna, bovarna och musiken finns där men jag kan stundtals tycka att figurerna liknade Tim Burtons tidigare karaktärer i exempelvis Corpse Bride.

Filmen utspelar sig i ett drömskt och mardi gras-festligt New Orleans på 20-talet och är en blandning mellan både äkta prinsessor och förtrollade grodor, då förståss kryddad med en smula voodoo i träskmarkerna. Det är så att den jazz-älskande Prinsen Naveen av Maldonia blir förtrollad till en groda och i hopp att bryta förtrollningen får han den unga servitrisen Tiana att kyssa honom. Något som inte alls får den önskade effekten han hoppats på. Istället förvandlas även hon till groda och äventyret börjar genom träskmarkerna tillsammans med en trumpetälskande alligator och den piffiga och förälskade eldfluga ray.

Filmen bjöd på mycket humor som både de äldre och de yngre kan förstå. Jag kan inte göra annat än att tacka disney för att de går emot den mest framtidsoptimistiska 3D-yran och skapar en film på ett gammalt hedligt vis! Man kan inte annat än att älska den!