Borde skrivit om detta förra helgen men jag är alldeles för upptagen för att hinna med allt. Men bättre sent än aldrig va?

Jag, Sandra, Milton och lilla Celvin har hunnit vara på den nyöppnade sagostigen här i Örnsköldsvik. Det var med förväntning som man for dit vill jag lova. Och jag kan nästa erkänna att jag var nog den med störst förväntningar! Hade hört mycket om den nyöppnade sagostigen genom jobbet och skulle äntligen få besöka sagorna själv med egna ögon.



Min första förvåning kom så fort vi kommit fram. "60 kronor per vuxen?!". Och inte tog de kort heller. Men som tur var hade Sandra kontanter på sig och fick betala de 200kronorna i inträde som det blev för oss fyra. Sedan gick vi in genom slottsporten för att mötas av vadå?


 

Jo, en massa broar och innan vi gick in på dem så varnades vi för troll genom en varningsskylt. I skogen kunde man se små troll stå utplacerade och ja, jag kan tänka mig att det vore lite spännande för ett barn. Milton tog täten och var först upp på bron då en röst plötsligt säger "Vem är det som klampar på min bro? Nu kommer jag och tar er". Redan där var det roliga slut och Milton kröp upp hos Sandra och ville inte gå själv längre. Jag kan förstå honom, att bli hotad med att bli tillfångatagen av ett stort fult troll är väl inte det man förväntar sig på en solig söndag.



Efter vi gått igenom stigen (som för övrigt inte bjöd på något ytterligare spektakulärt, utan snarare fattigt gjorda skulpturer som lika gärna kunde varit sponsarade av Sundskolans lågstadie) kom vi fram till en liten minibondgård med åsnor, lamm, grisar, kaniner, änder och hönor. Ja, det tyckte Milton var mycket roligare och ville glatt hälsa på alla djuren.

Kan tycka att priset var lite väl högt (speciellt då Milton inte alls uppskattade det elaka trollet i början) men den lilla bondgården gjorde det ändå värt mödan att trampa runt i skogen som var full av myror och myrstackar.