Idag har det varit dags för en simuleringsövning i skolan som man både varit förväntansfull till och smårädd inför. Vi hade ingen aning vad som egentligen väntade oss denna dag men jag kan lova att det blev mycket skratt.



En simuleringsövning är som ett rollspel men istället för att tilldelas en roll tilldelas man en funktion. Denna simuleringsövning skulle efterlikna en organisation (och en väldigt kaosartad sådan). Vi började med att få plocka små chip ur en påse och de olika chipen hade olika poäng. Det fanns noll, ett, två och fem poäng och dessa poäng man fick skulle sedan utpeka vilken roll man skulle bli. Tre blev toppar (typ högsta chefer), fyra blev mellisar (typ mellanchefer) och resten av oss blev knaggare (de som utför arbetet t.ex. vårdbiträden osv). Självklart hamnade jag längst ner i hierarkin och blev en knaggare med en massa andra.

 
Vår vägg. Sedan Topparnas vägg (blå=5poäng, röd=2poäng, grön 1poäng och grå=0poäng)

Steg två var att ställa sig vid sin skärm/vägg. På den väggen var det en massa rutor med tre hål i. Tanken var att man skulle sätta sina "peggar" i hålen och speciellt i de rutor som gav poäng. Svårigheten var dock att på andra sida hade mellisarna och topparna sina väggar så vi delade då samma hål. Kommunikationen mellan nivåerna fick enbart ske genom lappar som skulle skickas igenom ett större hål som fanns på väggen. Klara, färdiga, gå! Så var vi igång och snabbt tog vi våra rutor vi hade poäng på. "Yes, full poäng för oss!" tänkte vi då när läraren kom för att räkna in poängen som alla fått. Hon började vid topparna och ropade då ut att de fått 90 poäng, mellisarna 45 poäng och sen vi (som lyckats tagit ALLA våra poängrutor) fick enbart 15 poäng som vi fick dela på gruppen. Alltså såg våra tavlor inte alls lika ut!



Steg tre var att ta och läsa igenom reglerna som fanns för denna organisation som vi befann oss i och sedan ta upp detta på "mötet" som skulle ske senare. Kanske fanns det regler som vi ville ändra och självklart fanns det det. Medan vi satt där och planerade inför mötet var förhoppningarna stora. Vi är ju många fler än dem vilket gör att vi borde få våra förslag igenom vid röstningarna och humöret var på topp när vi kom in i rummet. Vi la fram vårat förslag, la vår röst i påsarna och även mellisarna röstade för vårat förslag. Sammanlagt blev det nio röster för. Men då satt topparna med hela tio röster vilket gjorde att allt de ville få igenom/inte igenom blev så.

Sedan gick allt runt tre gånger och ni kan ju förstå hur frustrerande det är att befinna sig nere på botten som knaggare non stop. Vi hade ingen möjlighet att ta oss uppåt i hierarkin vilket självklart skaoade irritation i vår grupp. Istället för att kämpa på började vi försöka sabotera för de andra och stoppa in alla våra peggar i de olika rutorna (eftersom då kunde de inte få poängen ifall det var en poängruta på deras sida). Istället för att hjälpa organisationen började vi sakta men säkert jobba emot den och kastade tillslut in handduken.

Det var roligt först och främst att se vem man själv blir, vilket roll tar man på sig? Hur reagerar man när man aldrig blir hörd där nere på botten? Själv blev jag irriterad och istället för att försöka hjälpa de andra (mellisarna och topparna) till bättre poäng så började istället en enorm maktkamp om poängen. Mer vill ha mest som man brukar säga.