Ja, nu är det ett faktum. Livet springer mot 40 och snart sitter jag där; gammal, grå och ihoptorkad. Tyvär måste jag meddela alla där ute att jag inte riktigt kommit på någon bra metod att stoppa födelsedagarnas insprång ännu, men att jag arbetar på det.

Nä, jag skulle faktiskt utan problem kunna sluta att fylla år. Förra året skrev jag ett ångestfyllt inlägg om hur "långt ifrån mina livsplaner" jag var och egentligen har väl inte så mycket nytt skett. Men detta år känns det inte ens nära på lika hemskt som det gjorde året innan vilket är skönt. Kanske är det för att jag vet att jag är på väg att nå mina mål i livet och trivs faktiskt väldigt bra just nu med allt. Visst skulle totoro kunna lossa mindre hår och kanske skulle jag kunna orka mig bort till gymmet någon gång men ändå måste jag säga att livet känns faktiskt helt okej nu!


Visst, jag har inte barn eller ett snyggt IKEA-hem men jag har många år kvar att kunna införskaffa detta och det är väl vägen till målen som gör resan värd? Iallafall hoppas jag det och ser nästan fram emot att bli äldre och någongång visare.

Dock kan födelsedagarna skippas. Tycker inte om tanken att folk sprungit på stan i en vecka för att försöka finna "den perfekta presenten" till mig då jag faktiskt nöjer mig helt och hållet med ett nagellack för 25 kronor eller en fin teckning! Skulle faktiskt också kunna skippa det faktum att alla ska komma förbi under en dag (ta det inte illa nu alla därute). Det är bara det att en födelsedag är för mig lika med en dag med stress, 251 diskpauser och åtskilliga timmar spenderade på allt ifrån bakning till städning. Men när vännerna sitter där framför en och hönshuset går igång så brukar allt faktiskt kännas mödan värt. Upp till bevis imorgon!