För över ett år sedan bodde och levde jag ihop med en person som jag trodde skulle vara min livs kärlek. En man som var allt för mig och som jag såg min framtid hos. En man som jag trodde skulle älska mig föralltid tills dagen då verkligheten hann i fatt.

Sårad har vi väl alla blivit någon gång, vissa mer och andra mindre. Uppbrottet med denna person tog jättehårt på mig och under flera veckor kände jag mig som en vandrande zombie som kunde bryta ihop vilken sekund som helst. Hur tar man sig därifrån kan man fråga sig då i de svåraste stunder och min flykt blev att börja analysera varje steg jag tog, varje mening jag sa och varje tanke som for i mitt huvud. Allt analyserades och jag började sakta med säkert se att många av de misstag jag gjort, många av de sätt jag använt fanns även hos de andra. 

Tror detta har gjort att jag nu idag lätt kan sitta och se saker från andra perspektiv, försöka förstå många av de elaka, svikande saker vi människor kan göra mot varandra. Detta kan göra att jag kan ses som en otroligt blåögd, naiv och godtrogen människa och så kan säkert fallet vara. Men genom att bara förstå varför, så förlåter man inte alltid....