Totoro i all ära. Han måste vara den sötaste, gulligaste och mest irriterande katten som finns ibland. Han har kommit in i någon form av trotsålder nu (över två år gammal) och ska testa alla gränser som man har. Får jag klösa här? Får jag ligga här? Om jag jamar i 10 minuter, blir du irriterad då? Man får aldrig sitta själv, aldrig ligga själv och aldrig gå på toaletten eller duscha själv. Förstår ni hur irriterande det är?

Min morgon börjar med att jag yrvaket sätter mig upp i sängen och slår på TVn för att se en stund på Vakna med the Voice. Med trötta ögon sitter jag då där och småirriterar mig på Josefine och upp i sängen hoppar Totoro. Han ska då ligga i mitt knä tills jag bestämmer mig för att ta en dusch. Jag går in på toaletten och kör igång duschen och inrusande kommer då Totoro och lägger sig på sin vanliga plats på toaletten. Där ligger han tills jag lämnar badrummet och ska köra frukost. Han är med på varje steg jag tar tills jag stänger ytterdörren bakom mig.

När jag kommer hem så kommer han alltid springandes in i hallen och i högan sky ska berätta för mig hur elak jag varit som lämnat honom ensam, själv och övergiven. Så han står med mig i hallen tills jag klätt av mig alla ytterkläder och sen är Följa Jon-leken igång igen.



Det är ju tur att han är söt, annars hade jag slängt ut han i trappuppgången tillslut