För absolut första gången känner jag mig hämmad i att skriva precis vad jag tycker och känner i bloggen. För absolut första gången! Jag har försökt att bygga min blogg på ärliga känslor och tankar och nu går det inte. För rädsla, för sorg och för för mycket blandade känslor. Att inte kunna skriva ut alla mina tankar här känns jobbigt eftersom de ligger och trycker så fruktansvärt inom mig och att prata med någon skulle nog inte hjälpa. Folk kan inte sätta sig in i de känslor jag känner eller förstå situationen innan de har befunnit sig i en likadan.

Det som gör att jag inte kan skriva det som finns i mitt huvud just nu är pga att det handlar om nån/några person/personer som jag vet följer bloggen och rädslan för en konfilkt är alldeles för stor. Har alltid haft svårt att säga upp kontaken med folk, än om de är dåliga för mig och egentligen bara förstör mig, mitt liv och det jag byggt upp. Jag vet egentligen vad jag borde göra det. Måste bara finna modet till att ta steget...