Imorgon är det dags för mig som gudmor att agera i mitt element. Det är dags för min gudson Milos dop i själevadskyrka och jag är faktiskt nervös. Min dikt kan jag utantill, kläderna fixade, doppresenten fixad. Borde alltså inte vara nervös då allt är inslaget och iordninggjort. Fast jag har nog köpt världens sämsta doppresent men det får bli som det blir, jag gillar spontanköpa presenter, man har alltid en tanke med dem (visserligen kanske inte den bästa men..)

Dikten jag ska läsa är skriven av Siv Andersson och säger i det stora hela vad jag vill ha sagt, till Milo och föräldrarna. Det är verkligen en gåva och en ära att dessa två människor litar och tror på mig så pass mycket att jag utses till Gudmor till deras son.

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

Idag har jag jobbat på parken också så har inte alls varit hemma idag. Lämnade lägenheten klockan 08.00 och kom hem igen 22.30. Illa, eller hur? Det var PROträff ikväll på parken så det var lite dans, lite bingo av något slag och mat (julbord lät det som att det var?!). Det var iallafall riktigt roligt och jag kom underfund med att jag gillar äldre mer än vad jag trodde. De är glada, kan skämta och lättsamma och prata med. Är det inte toppen?

Nu ska jag sova, det är en lång dag som väntar imorgon. Sov gott alla!