I lördags var det dags för min älskade fader att fylla hela 50 år! Det blev en riktigt underbar dag på vackra Ulvön med en massa roligt folk som man inte sett på år och dar!

Dagen börjarde med att jag fick lov att kliva upp och börja göra mig iordning och till min besvikelse såg jag molnen täcka himmelen. När ska jag egentligen få ha på mig min vita klänning?! Jag har hunnit använda den en gång på ett helt år. Tycker det är dags att få använda den igen och vilken dag hade inte passat bättre än pappas födelsedag?

 

Det fick tillslut bli något så vanligt och halvtråkig som jeans och en vit långärmad tröja för att verkligen gardera sig för framtida regnskurar. Men innerst inne trodde jag verkligen att vi skulle hinna fly från regnmolnen som jagade ulvöbåten över havet men än en gång vann naturens krafter och så fort vi kommit in till fjären och lämnat båtens trygga tak över huvudet så öppnades himmlen. Och inte hade någon av oss tänkt på att ta med oss paraplyn då man verkligen hoppades på att solen skulle leta sig fram genom molnen.

 

Dränkta anlände vi till Carolas och Ingemars sommarstuga och möttes av en överraskad pappa vid dörren. "Vad gör ni här?!" utbrast han till sin förvåning när hela högen kom in i den lilla hallen. Pappa hade ju egentligen en tanke om att fly till Ulvön och njuta av sin sista dag som 49åring och inte ha allt för mycket stoj och stim runt sig men han fick snabbt förbereda sig på motsatsen. 

 

Firandet började med en skål ute på altanen då Ingemar höll ett tal och det blev en liten presentöppning. Pappa verkade väldigt glad att vi alla hade dykt upp sådär ur tomma intet och log glatt när vi alla stod där ute och sjöng "Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade åååår"

 

Sedan blev det en massa godmat som Carola ordnat och det var verkligen gott. Men är det något jag förknippar med Ulvön (Mer än bad, klippor och cykling) så är det Carolas otroliga mat hon brukar bjuda på. Efter förrätten blev det underhållning av Ingemar då han hade skrivit lite låtar till pappa och det var verkligen underhållande. Han tog oss igenom årtionden i musikens tecken och på huvudet hade han nog den fulaste hatt man kan hitta på denna jord (förlåt Ingemar, men den är faktiskt väldigt ful ;D ).

 
 

Vi hade även fixat ut en massa grejer ifrån aktivator och det planerades en lagkamp mellan Connys Ulvar och mitt lag Gubbdödarna. Första grenen var att hålla i några snören och aldrig släppa taget förän man kommit till andra änden av repet. Problemet var ju att det var en knut på repet som man behövde gå igenom och det är lättare sagt än gjort när man står där i blåbärsriset. Man Gubbdödarna vann och vi hade höga förväntningar om nästa gren - pyramidbygge.


När vi körde igång så slet alla i kulorna för att vara snabbast att bygga men det var mycket svårare än vad vi trott. Jag och Maria tyckte vi planerat arbetet i minsta detalj med planen raserades när vi kom fram till att vi inte hade en aning om hur vi skulle göra. Som tur var hade Connys Ulvar lika mycket problem och båda lagen satt länge och höll på. Tillslut hör vi jubel från det andra laget och vi förlorade grenen.


I tredje grenen var det dags att komma i kontakt med sin inre Robin Hood och skjuta pilbåge på en tavla. Det var alltså inte på tal om en lagtävling längre utan nu var upp till bevis om man ville vinna det fina okända priset som väntade den med högst poäng. Efter skjutningen blev det en paus och vi gick upp på altanen igen för att äta tårta och dricka lite kaffe. Förhoppningsvis skulle nästa gren gå bättre ifall man var uppumpad med kaffe tänkte jag och drack upp min kopp.


Dragkamp var nästa gren och den vann jag! Man skulle stå på en liten stubbe och försöka få den andra personen att antingen släppa repet eller ramla av från sin stubbe. Det handlade alltså inte enbart om styrka utan med lite teknik kunde man få ner någon med.


Sedan var det dags att skjuta med blåsrör och genast fick jag en känsla att jag kommer andas in pilen och dö, på pappas 50årskalas. Det hade ju varit något. Så det var med nervösa kliv jag gick fram och skulle skjuta iväg den första lilla pilen. Jag överlevde och lyckades faktiskt träffa mitten med. Mer tur kan man väl inte ha?


I näst sista grenen handlade det om att leka indian och kasta yxor. Det var faktiskt riktigt roligt och jag skulle inte alls ha något problem med att vara yxkastarindian till vardags. Så länge man aktade sig från att slänga yxan i huvudet så gick det kanon.

I sista grenen var det dags att bli yxkastarindianens värsta fiende - Cowboyen och skjuta i prick. Det gick ganska bra och det kändes skönt att se att man inte var lika värdelös på att skjuta som på midsommar. Efter alla skjutit var det dags att räkna ihop poängen och se vem som vunnit det ärofyllda priset. Efter mycket plussande så kom det fram att det inte var någon mindre än födelsedagsbarnet själv som vunnit och även hans lag - Connys Ulvar tog hem priset att bli uppassade av Gubbdödarna under dagen. Jag tror inte någon i vårat lag tog uppgiften på så stort allvar faktiskt då det slutade med att de flesta la sig och solade när solen väl kommit fram.


Självklart hann jag njuta lite av ulvöns vackra natur också vilket var underbart. Finns inte många platser som är lika vackra som ulvön och jag kan sitta länge på deras brygga och filosofera medan man tittar på fiskarna som simmar nedanför.


Självklart underhöll vi oss även nere vid havet och till min och min bror stefans förtjusning blev Kevin vårat offer. Genom att få honom att klättra ut på några stenar i vattnet så startade jag och Stefan en ny lek - "Vem kan blöta ner Kevin mest?". Genom att han stog hjälplös på en sten och vi stod fulladdade med stenar vid stranden så valde vi att kasta dem runt hans sten för att se hur blöt han kunde bli utan att han började jaga en av oss. Tillslut fick Stefan in en fullträff och jakten var igång. Men genom att Kevin befann sig på stenarna så dröjde det även ett tag innan han kunde ta sig i land vilket gav Stefan ett gott förstprång. Och till råga på Stefans fullträff så hamnade även Kevin i vattnet när jakten startade (det är inte lätt att balansera på dessa stenar vill jag lova). Så dagens första och enda dopp tilldelades en blöt Kevin!


När klockan var runt åttatiden så började vi bege oss mot fjären för att ta båten hem igen till fastlandet. Utmattade, trötta och glada över en riktigt bra dag stapplade vi upp på M/S Ulvön. Jag stod ute hela vägen hem och tittade på hur solen började gå ner, det stilla havet och molnen som täckte delar av himmelen. Det var jättefint och att sedan båten tog svängen mellan strängöarna gjorde bara saken bättre. Det är också en jättefin plats här i vår norrländska skärgård. Fick även lära mig att Sveriges största sjöbod ligger just där.