Nu har det gått några dagar sen man skrev och sitter nu här med dåligt samvete. Man ser hur statistiken dalar på bloggen och hur skrivkrampen sakta men säkert infinner sig i fingertopparna. Hade faktiskt en föreläsning idag som fick mig att tänka på min blogg och alla de känslor som jag skriver ut i den. Många av mina kompisar tycker jag har varit lite för ärlig i den men som jag skrev i mitt första inlägg år 2008 så togs bloggen upp igen pga att jag behövde prata om mina känslor och tankar. Visst, kanske trampar på någons tår ibland men det är inget som jag medvetet gör. Älskar alla mina nära och kära och förlåt om ni någongång tagit illa upp av min blogg.

Har berättat för alla vänner att bloggen får mig att må så mycket bättre. När jag väl skrivit ut en ångest som jag gått och burit på så försvinner den plöstligt. Just det talade vi om idag på våran föreläsning om psykodynamsikt perspektiv (psykologi). Freud och Breuer menade att genom att göra sitt omedvetna medvetet så kan man påbörja bearbetningen och symptomen (i mitt fall nedstämdheten) försvinner. Smarta snubbar den där Freud och Breuer!