Som alla mina vänner vet om mig så öppnar jag inte dörren då de ringer på om ingen har ringt innan på min mobil. Knasigt kan säkert vissa tycka men med min granne så känner jag att det är bäst så. Det är så att han har något litet problem och är samtidigt missbrukare av något slag så ibland kan jag tycka att han känns hotfull när han kommer mitt i natten och vill låna pengar. Så därför har sagt till mina vänner att jag inte öppnar dörren om jag inte vet att de ska hit.

Idag när jag nyss kommit hem från min kusin så sitter jag lungt och stilla och lyssnar på Johnny Glaas skiva Chasing Dreams och chattar med lite folk då det plötsligt ringer på dörren. Hjärtat sätter sig i halsgropen och jag plockar upp mobilen för att se om någon ringer. Dock förblir den tyst som musen men dörren fortsätter ringa. Sprang då till fönstret för att se om det stog någon bil vid gästparkeringen som man kände igen men den var helt tom. Dörren fortsätter ringa och mer och mer panik får jag. Tillslut tog jag mod till mig för att se att det inte var Cecilia eller någon annan som bor nära som råkat ut för något och öppnar försiktigt dörren. Där står det en relativt gammal tant med mer eyeliner än en femtonåring på disco.

-Vad är det för fel på dig?
-Eh, va?
- Ja, vad är det för fel på dig? Har du problem eller är du sjuk eller något?
- Ursäkta?
- Ja, vi är fyra.. några är oroliga för dig, vi har ringt och så... Alltså vad är det för fel på dig?
- ehm..

- varför öppnar du inte när man ringer?

- Jag har inget titthål så brukar inte öppna dörren om jag inte vet vem det är..
- Jamen något måste ju vara fel på dig! Det har börjat bli så mycket spring i trappen och så på natten. Du stör ju oss andra.
- Jag går i skola hela dagarna så inte har jag tid att springa i trappen om nätterna så du går nog på fel person är jag rädd.

Plockar här upp Totoro i famnen så inte han springer ut i trapphuset.

- Och katten står och skriker hela nätterna, du kan ju inte lämna han ensam i veckor!
- Jag är alltid hemma med honom och lämnar han inte ensam mer än någon timme om dan då jag är i skolan.
- jamen är du sjuk eller något?
- Nej? Jag är frisk som en nötkärna?
- Varför har du alltid helt släckt i köket? Du måste ju använda köket!
- Det är tänt men just i köket har jag en rullgardin som är nere då jag tycker att det är jobbigt att grannar håller på att titta in stup i kvarten.
- I huset mitt emot bor bara gamla så inte tittar de in inte.
- Jo, uppenbarligen gör ju vissa det iallafall! (försökte ge henne en liten pik)

- Men är det inget fel på dig?

- Nej!
- Men du måste ju tända lamporna!
- Har ju två tända i fönsten och dessa två. Det ljuset räcker för mig. Tycker inte om att ha stark beslysning på kvällen.
- Jamen man blir ju rädd att det har hänt något! Alltså vad är det för fel på dig?!
- Det är inget fel!
...
- Det var ju en söt katt iallafall.
- Ja, han heter Totoro...
- Hur gammal är han?
- 1 ½ år.
- Okej, hej då.
- Hej...

När man läser detta så låter det kanske som om hon bara var orolig för mig men något hos henne kändes väldigt obehagligt! Hon var ytterst snabb att avbryta och kändes väldigt hatisk mot mig.. Var det för att jag var ung i ett hus fullt med gamla människor? Vem vet... Sen detta med lamporna och så, hon tycker inte det är konstigt att de tänds och släcks? Att blommorna är gröna? Att posten hämtas i brevlådan? Hade jag legat döende i lägenheten så hade jag inte prioriterat att vattna blommorna vill jag lova! Denna dam (och de fyra andra som hon talade om) måste ju slå rekord i skvallertanter! Hur mycket jag är hemma och så känns ju ändå som att höra till min ensak, eller? Hon skrämde mig faktiskt lite...

Undra om en av dessa skvallertanter var den kvinna som kom till mig en dag och pratade om någon galning som gått runt huset och stått och kastat snö på mitt fönster. Mycket troligt! Denna galning var då Anders som undrade om jag var hemma...

Så, vad gör man nu? Ska jag strejk hålla nere rullgardinen eller ska jag sätta upp en enorm skylt över fönstret där det står "JAG LEVER OCH DET ÄR INGET FEL PÅ MIG!". Har inte bestämt mig ännu...