"Edwards tålamod var oändligt. Han väntade artigt genom hela samtalet, lekte med mitt hår och log varje gång jag tittade upp. Det var antagligen ytligt att lägga märke till sådant när jag hade så många andra viktigare saker att tänka på, men hans leende tog fortfarande andan ur mig. Han var så vacker att det ibland var svårt att koncentrera sig på något annat, som Phils skada, Renées ursäkter eller fientliga vampyrarméer. Jag var trots allt bara människa."

Den tredje boken i Twilight-serien är utläst sen ett bra tag tillbaka men jag har som varit på latsidan när det gäller bloggen. Men iallafall tänker jag skriva om den lite här.

Som vanligt är Bella Swan i knipa med alla de möjliga mytiska legender och denna gång hägrar en stor arme nyfödda vampyrer hennes öde. Boken var riktigt bra och mycket bättre än bok nummer två (när jag hör din röst). Denna följde man med och vägrade släppa ifrån sig.

Den hade både kärleken som jag alltid strävar efter att få läsa men även spänningen med vampyrarmen och vardagliga kärleksbekymmer. I bok nummer två kommer ju Bella Jacob närmare och han blir solen i hennes liv när Edward lämnat henne. Den tiden har satt sina spår i henne och hon delas i frågan om vem hon älskar och hur mycket. Man kan inte annat än att känna igen sig...

Detta var iallafall den bästa boken i serien hittills.