Lite smått och gott ur Annicapåsen.

Sådär, nu har någon dag gått igen och mitt alldeles för ointressanta liv går er förbi. Men ska jag vara ärlig så sker det inte så mycket nuförtiden. Jag jobbar, försöker njuta av vännerna och slutet på ett sommarlov, det tar som sin tid!

 

Egobild på mig innan jobbet och min ena foppatoffel med en apa på.

De senaste dagarna har jag jobbat och självklart har jag alltid mina röda foppisar redo (nästan obligatoriskt att ha sådana när man jobbar inom vården). Kommit fram till att jag går förbi ett gäng fina hus på min promenad bort till jobbet och tänkte slänga upp en bild på dem med i brist på annat.

 
Fina hus på väg till jobbet

Har även hunnit med att färga håret i samma färg som jag hade. Men uppenbarligen var min färg som jag hade i håret otroligt urtvättat eftersom nu när jag färgade det så ser det nästan svart ut igen. Men efter några tvättar blir det nog bättre! Gott luktar det iallafall!

Idag har jag faktiskt varit ledig och åkt hela vägen upp till Umeå för att fotas igen. Det var riktigt längesen och kände mig minst sagt ringrostig! Som tur var så var fotografen jätteduktig (som vanligt!) och han fick mig snabbt i form igen. Det var iallafall skitkul och jag har bestämt mig att ta upp det lite mer nu än bara någon gång om året. Vilken tjej älskar inte att stå framför kameran och bli proffsfotad? Iallafall så kommer bilder kommer nog upp senare på bloggen!

Råkade hamna framför en 50årig gubbe på bussen med och det var ju något. Hade hört hur han samtalat med de flesta i bussen och jag satt djupt inskjunken i "så länge vi båda andas" när det var min tur. Och snäll som jag är svarade jag på hans frågor vilket resulterade i att han skulle flytta fram till mig - SUCK! Varför kan jag aldrig hålla min stora trut stängd?!

Sagt och gjort så satte han sig bredvid mig och började samtala om än det ena och än det andra. Visst, det gick ju för sig men när hissen nådde ändå upp för mig så insåg jag ju att denna man som var i min pappas ålder faktiskt stötte på mig satt jag bara och väntade på att busschaffören skulle säga "Örnsködsvik nästa!". Något som tog alldeles för lång tid men jag överlevde iallafall och det var väl huvudsaken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback