Ja, jag har bott i norrland hela mitt liv och ändå talar jag (uppenbarligen) inte norrländska vilket har retat somliga. Idag så rann bägaren över för Sandra när det kom till mig och mina norrlandsrötter. Det som fick det att rinna över var det faktum att jag aldrig ätit pitepalt eller kroppkakor (nej, vi snackar inte kanibalism nu). Hur kunde jag kalla mig norrländsk utan att ha ätit denna norrlandsrätt frågade Sandra sig och det tog inte lång tid innan hon bjöd in sig själv hos mig för att bjuda mig på den konstiga maträtten.


Ja. runt middagstid dök sandra upp med en påse i högsta hugg. Ur den plockade hon lingonsylt och två paket med runda små degbollar som  skulle kokas. Jag började genast ifrågasätta vad jag gett mig inpå när jag lät henne bjuda mig på den där rätten. Började även fundera på varför de just hette kroppkakor?  Varför heter de inte norrländska snöbollar eller något annat som inte får mig att tänka på lårkakor och andra kroppsliga besvär.

När de väl var klara och vi satte oss till bords och skärde upp de runda bollarna så var det något köttgrejjs inuti och jag måste nog säga att det smakade inte så farligt som det såg ut. Som Timon och Pumpa skulle ha sagt så var det slemmigt men mättande.