Idag är det vilo och hemma dag. Förväntar mig att några av de resterande som inte hämtat sina paket kommer göra det och sen ska jag väl sitta och oroa mig för tentan som går av stapeln imorgon. Jag är inte alls taggad, inte på något vis. Knappt pluggat till denna tenta och jag har inte heller någon aning vad jag ska plugga om jag väl ska sätta mig ner med böckerna i famnen. Hur kommer detta att gå egentligen?!

Tänkte ta mig en titt i böckerna ikväll och se om jag har markerat allt som är viktigt i boken. Det är så att vi får ha våran kurslitteratur med oss till tentan så just därför har man inte pluggat lika mycket som man borde. Jag känner mig nästan som en brottsling när jag tänker på hur lite jag har pluggat. Men jag hoppas att alla håller tummarna för mig!

Det värsta med att plugga ska jag lova er är inte att aldrig ha pengar så det räcker, utan det värsta är att aldrig kan slappna av på dagarna när man kommit hem från skolan. Det är något jag saknar. När man jobbar så har man sina utsatta tider då man ska befinna sig på jobbet och sen kan du komma hem, laga en god middag och koncentrera dig på saker som är givande för själen. När man pluggar kan man inte det i den utsträckningen.

Jag går till skolan, ska försöka hinna träna efteråt och sen ska man ta sig hem för att plugga som en tok varje dag. Det slår som aldrig fel. Och snart är det tenta och jag börjar sakta men säkert få panik. Det är tre frågor på 10poäng! Hur mycket har de tänkt att man ska skriva egentligen?

Vi håller ju på med Juridik nu och som tur är får vi ha all kurslitteratur med oss till tentan. Men just det skrämmer mig också litegran. Genom att vi får ha med litteraturen så måste ju frågorna vara väldigt svåra så man kan kolla upp svaren när man sitter där och skriver, eller?

Nä, nu släpper vi det och tar det som det kommer....

Snart är det dags för mig att skriva en uppsats och ämnet som jag och min skrivkompanjon D har valt är human trafficking, människohandel. Människohandel är ett frihetsberövande brott som sker oftare än vi tror i de fattigare länderna. Oftast är det flickor och kvinnor som kidnappas och säljs vidare i form av sexobjekt eller hjälpredor. Men även pojkar tillfångatas och tjänas pengar på.


Vi har redan börjat titta på ämnet och det första vi berörde var en film som min kompanjon D hade hyrt. Den heter HUMAN trafficking och var tre timmar lång. Men den rekommderas varmt till alla de som tycker ämnet är intressant!

Längtar tills vi börjar skriva och forska i detta ämne eftersom denna typ av brott finns över hela världen (även i Sverige) och det finns miljontals kronor att tjäna på det. Ska hålla er uppdaterad om hur forskningen går och hur saker och ting ser ut egentligen.

Varit en ganska behaglig dag idag. Träffade min basgrupp på UH i morse och vid det lilla bordet satt vi i fyra och en halv timme innan vi var helt färdiga med ett seminarium. Man fick faktiskt många blickar på sig när vi alla satt där och slog i lagböckerna och högt disskuterade vilka lagar som gällde. Ja, jag skulle nästan tro att folket runt om kring tog oss som smarta jurister istället för förvirrade socionomer.


Vi hade tagit med oss en dator till caféet och jag hade även tagit med mig mitt internet för att vi skulle kunna koppla upp oss till Zeteo (en jurdisk databas). Och av någon konstig anledning gick internet mycket snabbare inne på caféet än vad det gör hemma! Det var ganska surt! Men vi kom fram till anledningen - Det är för att det är guds hus. Café UH är ett kristet café i grund och botten och vi tänkte att eftersom Gud måste nå hela världen snabbt så bjuder han nog på lite av sin T3 Turbo när vi sitter där, på hans café.

Efter var det dags för mig att möta upp Jenny och Henke på stan för att ta en tripp till Willys och COOP för att handla lite. Blev lite smått och gott men även en blomma som Totoro har ett stort intresse för. Inte bra, inte bra. Fick lov att köpa en ny eftersom han gnagt sönder den jag hade innan så den var det bara stammen kvar på. Vi får väl se hur längde denna blomma håller...

Idag har jag varit i skolan och kom dit en hel timme försent utan att veta om det. Gick upp för trappen i skolan med min Metro i högsta hugg och såg att det var tänt i vårat klassrum. Där satt åtta tappra socionomstudenter och lyssnade på en förvirrad föreläsarinna som pratade om sånt som jag inte förstår.

Suttit med hemtentan idag också och läst sociologiska perspektiv av Engdahl och Larsson. Känns som om hjärnan skulle vara gjord av sockervadd just nu då allt känns fluffigt och geggigt! Men snart hoppas jag att vi är färdiga! Sammanlagt har vi väl en fråga kvar att skriva.

---

Suttit och pratat med en person på MSN nu ikväll om avvikande. Eller det var väl mer jag som pratade och han som blev på dåligt humör. Denna person fyller snart 40 och är då nästan 20 år äldre än mig och hans barn är 7 år yngre. Vi pratade om hurvida de skulle, om vi skulle bli tillsammans (pusta ut alla, det kommer inte ske utan bara en tanke) bli stigmatiserade. Jag menade att barnen ligger i en riskzon då deras pappa skaffar en 7 år äldre flickan/fru än de. Jag ansåg då att de låg nära till en stigmatisering pga pappans avvikande förhållande. Samhället utgår från normalitet och att ha en flickvän/fru så nära sina barns ålder ses inte som det normala. Därför sa att jag de kunde utsättas för en risk för mobbing och liknande.

Alla vet ju hur tonåringar är, någon blir mobbad och någon mobbas och ibland behövs det inte mycket att hamna i den utsatta situationen. Drar tankarna lite till homosexuliteten och diskussionen angående om de ska få ha barn eller inte. Rädslan var ju då att barnen skulle utsättas för mobbing då föräldrarna var avvikande i samhällets ögon.

Han menade då att hans barn enbart bryr sig om att deras pappa vara lycklig och det kan jag nog hålla med om. Men de är inte hos de som jag såg problemet låg utan hos omgivning. Folk pratat om hurvida män med yngre kvinnor är snuskgubbar och tjejerna då golddiggers. Nog tror jag att samhället skulle haka på detta skvaller och prata om det vilket resulterar i att barnen utsätts för risken. Eller vad tror ni?

Snön rasar fortfarande ner över Övik och jag kan inte annat än att drömma mig bort till Sandra och den 6 Mars. Snart får jag damma av vårjackan och höra fåglarna sjunga och se blommorna på marken. Det har redan blivit vår där och det ska bli härligt att få se att sommaren kommer, och säkert till lilla Övik efter ett tag.

Hade tänkt att skriva klart min seminarieuppgift som jag har tills på fredag men motivationen tryter. Måste ju göra den och ju närmare dagen vi kommer ju jobbigare kommer det att bli! Det är jag fullt medveten om men just nu sitter jag hela dagarna med skolarbeten och det tär på en. Finns så gott som inget socialt liv kvar än det jag har på MSN och i mobilen. Tragiskt? Ja, välkommen till studentens liv..

Sitter här med mina anteckningar från föreläsningarna i skolan och bläddrade precis förbi den som handlade om kultur, och vi pratade då främst om svensk kultur. Hur är vi svenskar? Vi kom fram till att vi svenskar är ytterst punktliga. Har vi sagt att man ska träffas 17.00 så börjar man otåligt titta på klockan 17.02 och undra var de håller hus någonstans. Men vi är förövrigt ändå tidbunda människor då man på specifika tider ska vakna, äta frukost, lunch och middag.

Vi är också sådana som inte vill tränga oss på andra. Om vi ska komma och hälsa på någon måste man ringa före och det är helt omöjligt att komma oinbjuden till någon. Detta kanske lite pga. att det är privat är privat och att man vill inte visa för andra hur stökigt man har hemma i vanliga fall.

Svenskar är också otroligt konflikrädda och vill inte ha någon annorlunda åsikt. Det gäller att passa så mycket möjligt för att inte bli ifrågasatt och skapa en för livlig diskussion. Detta gör att svenskar ofta ses som trevliga människor då vi ska vara glada och tillmötesgående mot folk som mot förmodan tar kontakt. Vi är även rädda att säga något negativt till en annan människa och att klaga bakom ryggen på folk är det bästa sättet enligt svensken att bli av med sina aggressioner.

Dock är vi rädda för kontakt med nya människor och att sitta bredvid någon på bussen är praktiskt taget olagligt. Man måste sätta sig så långt bort som möjligt och om bussen skulle vara full frågar man artigt "är det ledigt här?". Vad tänker vi? sitter ingen där så är det självklart ledigt. Det är inte så att man kan reservera platser på bussen så vitt jag vet, eller har någon bara glömt att informera mig om det?

Sen detta med jantelagen, det som präglar hela den svenska befolkningens sätt att vara. Man får inte vara stolt över att ha klara något och helst av allt ska man inte vara postivt inställd till själv. Vi är alldeles för blyga för att säga "Det där gjorde jag bra" vilket är väldigt synd. Bort med jantelagen!

Går sakta med inläggen nu och jag skyller faktiskt på skolan. Börjar tidigt, går hela dagarna, kommer hem, kastar i mig lite mat och sedan vidare till Martina för att skriva på hemtentan. När man kommer hem har man då inte så mycket i huvudet som vill få ut då hjärnan känns urkramad på allt som funnits i den. Man känner sig som helt tomt och fantasilös då man försöker ge allt på tentan. Idag skrev vi klart fråga två och nu har vi bara tre frågor kvar om Kajsas destruktiva liv.

Idag hade vi samtalsövning igen och denna gång handlade det om uppskattande samtal. Med det menas att klienten ska fokusera på ett bra minne då denna har fått beröm över att ha klarat eller gjort något bra. Själv tog jag mitt minne av klättringen uppför skuleberget. Kan verka tjatigt då jag så ofta pratar om det men det var verkligen en kick för självkänslan och självförtroendet! Det var samtalsledarens uppgift att försöka få mig att förstärka detta minne så jag får en starkare positiv känsla. När samtalet var över skulle samtalsledaren också sammanfatta det klienten har sagt i jag-form. Det var jobbigt då det kändes som om jag tog klienten positva minne och gjorde till mitt eget. Men jag hoppas inte att klienten kände så...

Imorgon har vi den fruktade feedbacken på samtalen som vi spelade in. Det var ju de som gick då dåligt för mig och jag kollade nyss på DVDn. Jag ställde uppenbarligen inte lika slutna frågor som jag trott och hade hakade mig inte lika mycket som jag gjorde i mitt minne. Det kändes ju bra iallafall men samtalet är långt ifrån vad det borde vara. Jag hoppas bara inte jag blir sågad imorgon utav skallePehr.

Har nu suttit nästan hela dagen med plugget till omtentan som är imorgon. Ju längre tid det går, ju mer nervös börjar jag bli! Vet inte alls vad jag ska läsa på mer men det känns definitivt som om jag ska ha glömt någonting, det viktigaste. Tycker jag inte har så bred kunskap om åldrande och skulle hemskt gärna plugga in lite till för att känna mer mig säker till imorgon men jag vet inte riktigt vad. Teorier, stressorer och vanliga medicinska problem, det sitter ju iallafall. Men det finns nog mycket kvar och jag slår vad om, iallafall med min otur, att det kommer en fråga som jag inte ens engagerat mig i att läsa.

Jag hoppas iallafall att alla håller tummarna för mig imorgon klockan nio så jag slipper göra en omtenta till! En av lärarna berättade faktiskt att förra gången det var omtenta fanns det en person där som gjorde om den för femte gången! Att man bara orkar...

Jag har grymt lite att göra. Motivationen tryter på pluggfronten och det är verkligen inte roligt att sitta i flera timmar i sträck och läsa något som man kan lite halvdant. Om ni förstår vad jag menar? Hade det varit helt nytt skulle det kännas roligare och som om man faktiskt lärde sig något. Men nu blir det bara "ja, jag vet det, det och det.". Det tillför liksom inget nytt i min hjärna men visst fastnar det mer och mer. Måste nog fokusera mer på klinisk psykiatri dock, och självklart kriminologin eftersom han som rättar frågorna där är helt bisarr. Det var nog en av de få delarna på tentan som jag skulle vilja säga att jag kände mig säker på och räknade nog med 2 poäng iallafall. När tentan sedan låg i min hand, rättat och underkänd, såg jag till min fasa att jag fått 0.5! En fråga som lyder "förklara huvuddragen i två av teorierna nedan?" svarar man ju på så översiktligt som möjligt. För det första var frågan bara värd två poäng vilket gör att svaret inte är gigantiskt och sedan frågade han enbart efter huvuddragen. Vilket jag, och många andra i klassen, gav honom men uppenbarligen gjorde alla fel! Som svar på vad vi skulle skriva började han prata om sådant som han inte pratat om på föreläsningarna eller stod i kurslitteraturen, och de var inte huvuddrag utan utförlig förklaring. Kul snubbe...

Kan ju slänga ut en liten efterlysning efter en kattvakt mellan den 6-16mars till min underbara Totoro och en gigantisk resväska. Hör av dig om du känner dig träffad!

Försökt pimpa min blogg lite idag och som ni ser gick det inge vidare. Därför ser den ut precis som den gjorde igår, och dagen före den.

Älskar att sitta och försöka med alla dessa htmlkoder men samtidigt blir jag så arg att katten inte ens vill vara med mig utan lägger sig ute i hallen istället. Har i några dagar försökt att centrera min blogg då jag retar mig på det stora vita på höger kant, och jag har verkligen kämpat med detta problem! Och idag lyckades jag faktiskt transportera hela min blogg till mitten av sidan bara för att se att det såg helt galet ut så därför fick den snabbt flyga tillbaka. Jobbigt? JA!

Har även satt in färger i min blogg men allt såg konstigt ut. Headern är vit vilket gör att bakgrunden får vara vit, sen passar bilderna i inläggen bättre ihop med en vit barkgrund. Snacka om tråkigt. Ska försöka göra en ny header och se om jag kan få in lite färg på sidan.

---

"Our people once were warriors. But unlike you, Jake,
they were people with mana, pride; people with spirit. "

Jättebra film som BÖR ses!

Idag har vi haft seminarium på filmen Krigarens själ. En riktigt bra film där vi alla tilldelades en karaktär att analysera genom olika psykologiska perspektiv. För första gången på länge kändes det som om jag fattade något av det jag skrev och tyckte jag kommit fram till en del bra saker. Så vi sätter oss där i det lilla mörka grupprummet med var sitt OHblad i högsta hugg. Min karaktär, Boogie, var som jag såg det en ensam, rädd och otroligt osäker ungdom. Han var förvirrad och hade en ambivalent anktnytning till sin mor. Mycket problem som han hade ansåg jag kunna lösas med hjälp av kärlek, gemenskap och mening med livet. Ja, iallafall, där satt jag, lite nervös i mörkret och bara väntade på att han skulle säga "ja, nästa är boogie". Tillslut kom det och jag och en annan tjej i den andra gruppen hade samma karaktär så hon fick börja. Detta resulterade då i att jag enbart fick "tillägga" eftersom tiden var för knapp. Vi hade redan då gått över tiden med närmare 10 minuter och nästa grupp satt utanför dörren och väntade på att få komma in. Typiskt, eller hur?

Nu har denna torsdag snart flytit förbi och imorgon är det sista dagen på denna jobbiga vecka. Har haft långa dagar hela veckan och det känns mycket skönt att det är över snart. Idag var det dax för inspelning av samtalen och jag måste säga att jag klantade till allt!

Min inledning var nog den värsta någonsin. Istället för att säga vad jag heter, berätta att vi har 15 minuter på oss att prata och att det är sekretess så blev det "hejsan, annica heter jag och ja, det var något du ville prata om?" HALLÅ?! Hjärnsläpp eller vad?! Det som alltid gått ganska bra gick idag rakt åt skogen. Jag ställde dåliga, dumma eller slutna frågor, var inte riktigt med i samtalet och avslutade så dåligt att jag skäms vid bara tanken. Hade detta varit på riktigt hade jag nog förstört min klients liv och min karriär som kurator! Så dåligt känns det som att det gick...

Mått jätteilla hela dagen idag också och jag ingen aning om varför. Rädlsan för att det ska vara magsjuka har infunnit sig så mår jag dåligt imorgonbitti så stannar jag nog hemma. Vet att det går magsjuka hemma hos några av föräldrarna i klassen så det vore ju egentligen inte omöjligt! Men jag som planerat så mycket roligt i helgen, inte har jag tid med att ligga hemma och må illa? Nej Nej!

Sofie kommer hem till Övik denna helg och nu är det ett faktum, hon ska flytta! Visst, det är jätteroligt att hon hittat kärleken och ska flytta ihop med honom men lämna mig och Övik?! Får man göra så? Är det inte roligt hur det ter sig ibland, jag var först i gänget som flyttade ihop med en kille och alla kompisarna stannade hemma i Övik och levde singelliv. Jag kommer tillbaka, single and fabulous så paras en efter en ihop med någon och lämnar mig och Ramona kvar i singellivet...

Nu har det gått några dagar sen man skrev och sitter nu här med dåligt samvete. Man ser hur statistiken dalar på bloggen och hur skrivkrampen sakta men säkert infinner sig i fingertopparna. Hade faktiskt en föreläsning idag som fick mig att tänka på min blogg och alla de känslor som jag skriver ut i den. Många av mina kompisar tycker jag har varit lite för ärlig i den men som jag skrev i mitt första inlägg år 2008 så togs bloggen upp igen pga att jag behövde prata om mina känslor och tankar. Visst, kanske trampar på någons tår ibland men det är inget som jag medvetet gör. Älskar alla mina nära och kära och förlåt om ni någongång tagit illa upp av min blogg.

Har berättat för alla vänner att bloggen får mig att må så mycket bättre. När jag väl skrivit ut en ångest som jag gått och burit på så försvinner den plöstligt. Just det talade vi om idag på våran föreläsning om psykodynamsikt perspektiv (psykologi). Freud och Breuer menade att genom att göra sitt omedvetna medvetet så kan man påbörja bearbetningen och symptomen (i mitt fall nedstämdheten) försvinner. Smarta snubbar den där Freud och Breuer!

Äntligen! Hurra Hurra Hurra! Fredagen är snart här och då är min officiella pluggvecka över och jag kan återgå till att leva ett värdigt människoliv igen. Slippa vara negativ och tråkig 24 timmar om dygnet och kanske kan jag även sova bättre när allt är förberett och klart in i minsta detalj! Inga skolarbeten hängande över huvudet, böckerna till den nya kursen är beställd och räkningarna betalda. Underbart. Vilken lättnad!

På måndag bröjar den nya terminen och då har jag enbart 6 terminer kvar tills jag är fullbordad socionom. Har bestämt mig att istället för ett nyårslöfte ska jag avlägga mig ett nytermins-löfte. Denna termin ska jag klara av att planera min vardag bättre och börja leva ett mer hälsosamt liv. Träningen måste helt klart komma igång igen och jag skulle verkligen inte må dåligt över att äta lite nyttigare. Så hädanefter är enbart lördagarna avsatta för att smälla i mig onyttiga chips, dip och kanske en pizza då och då. Detta är mitt löfte nu under kommande termin och ska försöka blogga seriöst och ärligt om mina framsteg i den nyttigare delen i Annicas liv.

En ny helg har kommit och Lucia är äntligen här. Det är ett säkert tecken på att julen äntligen är tillbaka! När jag kom till skolan igår (kommer alltid 45 minuter tidigt pga av bussen) och när jag sätt där inne runt halv åtta på morgonen så slås jag av vackra julsånger och en kvinna med ljus i håret. Julstämningen bara forsade över mig!

Var och fotades igår hos Fredrik. Det var jättekul men känner verkligen att det var längesen sen sist! lägger väl upp någon bild här när jag får dem!

Igår tatuerade sig Emelie också och moraliskt stöd  - det var jag det! Kan lova att det inte stillade min önskan att tatuera mig och jag hoppas verkligen jag får tid snart för att göra ett pricktest! Har valt att göra ett sånt innan för att se hur allergisk jag är/kan vara mot tatuerarfärgen. Det är ju så att jag har nickelallergi i släkten och min mamma har en väldigt extremform av denna allergi så hon är rent av känslig mot allt som är blått! Dock är jag inte hundra på vad jag vill göra. Vill göra något litet och helst med färg vilken gör det hela svårt..


Har funderat på antingen den första symbolen som betyder vädur - mitt stjärntecken. Då ska den antingen sitta i nacken eller nere på foten. Den andra symbolen är ett ankh. En heiroglyf som betyder livet. Blir det en en sån kommer den få hamna på foten. Men det finns många många fler idéer som inte är fullt lika "tråkiga". Man får se vad det kan bli!

Efter Emelie tatuerad sig satt vi och pratade en stund och då berättade hon att hon och Sofia har funderat på att fråga om en förflyttning tillbaka till södra Sverige. Förstår dem! Övik har inte mycket att bjuda på och här blir det vad man gör det till.. Själv har jag tänkt samma tanke - att få förflyttas till Umeå istället då jag saknar så många människor där uppe. Så om dessa flickor är seriösa om denna flytt kommer jag nog också att söka eftersom det är dessa tjejer som jag känner mig mest kopplad till i klassen. Sen känns det inte som om det är så mycket som håller mig kvar i Övik längre. Visst har jag kompisar här som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, min familj och många bekanta. Men hur som helst måste jag flytta till Umeå så småningom eftersom den senare halvan av utbildningen är där så varför inte tidigare än planerat?