Att blicka framåt
Men hur gör man då när man inte vill befinna sig där man är just nu? Jag anser att man måste kunna leva i alla olika tider för att optimalt få ut allt av livet. Vi är människor och det som finns i vår historia är det vi ofta lär oss utav och det som skapat oss till den person vi faktiskt är.
Utan tanke på hur framtiden kan bli så finns inte längre någon anledning till att jobba mot vissa mål. Därav är foten i framtiden minst lika viktig som att leva i nuet. Vi kan alltså inte heller bortse från vart vi är på väg i våra liv. Jag vet att jag är en ständig "framtiden-person" och klarar nästan inte av vardagen när det inte finns något mål att jobba och längta mot.
Det är nog absolut viktigast att leva i nuet, annars går livet förbi en. Livet är till för att levas och inte ständigt vara en väntan på framtiden eller en påminnelse om vad som en gång var. Men ibland, för att klara av vardagen, kan det vara skönt att fly och tänka på hur framtiden kan bli. Vad finns att längta mot? Vad kan bli bättre och vad kan göra livet optimalt? Hur når man det optimala?
Sommarplanering och sommarresa
Som vanligt ska jag jobba under sommaren men till min stora chock börjar jag inte förän vid midsommar. Jag ska alltså gå och drälla fram till den 20 juni vilket gör mig galen! Redan nu klättrar jag på väggarna och jag behöver verkligen något att göra om dagarna. Annars blir det en obligatorisk sommarresa i augusti som jag verkligen längtar till. Vart jag och Sandra beger oss vet vi inte ännu men det verkar luta åt Turkiet. Har du varit där? Vad är dina upplevelser om landet?
Men än så länge är inget inplanerat utan vi kommer vänta ytterligare några veckor till vi bokar och fastställer vår sommarresa. Ska du ut och resa i sommar?
Dryg, efterhängsen eller bara irriterande?
Denna gång handlade det om hur man vill uppfattas. Att vara blyg och tråkig är, enligt Sandra bra mycket bättre än att uppfattas som dryg mot personer man nyss mött. Och tanken för ju mig då till det första mötet som det allt för ofta läggs mycket vikt på. Man kan bara göra ett gott första intryck en gång, men är det verkligen så? Rent spontant tänker jag att det bör vara en riktigt inskränkt människa om denne bara ger personen en enda chans att imponera. För alla vet väl hur nervös, nyfiken och blyg man kan vara de första gångerna man möter en ny människa?
Tanke nummer två för mig vidare till hur man agerar innan man lärt känna personen i fråga. Jag tror att det är få människor som klarar av att vara sig själv till 100% i början av kontakten. Man är som sagt nervös och vill helst inte trampa någon på tårna med att säga något fel, att vara för intensiv eller för ifrågasättande. Detta resulterar allt för ofta i att olika spel spelas i början. Man ska inte höra av sig för ofta men vad gör man egentligen om den andra parten knappt hör av sig och ens egna tankar hela tiden finns hos den? Det blir minst sagt en knivig situation. Är de då tillåtet att bryta från den gyllene regeln att höra av sig varannan gång? Är det ens lönt att höra av sig om den andra personen verkar likgiltig inför allt? För i slutändan vill väl ingen uppfattas som dryg, efterhängden eller irriterande?
Nymålade naglar och ostädad lägenhet
Här sitter man och väntar på bussen som ska ta mig in till stan. För en gångs skull orkar jag inte gå ner och det tillåter jag efter en vecka med två spinningpass och åtskilliga promenader ner till stan. Nackdelen med att ta bussen är dock alltid den eviga väntan tills den går. Min buss går två gånger i timmen, prick och halv, vilket i sin tur inte är så illa egentligen (om man jämför med Övik dvs.).
Idag har jag inte gjort något bra. Kom hem från Mattias imorse och råkade somna i soffan och sov egentligen alldeles för länge. Efter det har jag verkligem behövt tvinga mig själv att göra saker. Skulle behövt städa, sitta med skolarbete och fixa en del grejer men istället blev det långdusch och målade om naglarna. Naglarna blev inte alls som jag hade tänkt mig men jag får överleva. ljuslila med (ögonskugga-)glitter ovanpå. Man måste väl prova allt minst en gång?
Känner att jag inte hundra kommit in i vanan att skriva i bloggen ännu. Men det sägs väl att det tar tre veckor att skapa en ny vana? Så bara jag håller ur och kämpar mig igenom diverse inlägg som egentligen inte handlar om någonting så är jag snart på G igen! I helgen är det kulturnatta här i Umeå så under denna helg kommer jag säkert få några uppslag att skriva om. Ta hand om er tillsvidare!
Dags för biobesök
Det är något visst med alla pirates-filmer. Om det är Jack Sparrow, Disneys mentalitet eller alla fascinerande sagor om pirater som gör att jag älskar filmerna vet jag inte. Men de är högt uppskattade hos mig och såväl hos Sandra. Vad tycker ni om de tidigare filmerna?
Bjuder på en "dagens bild" och en bild på mig som pirat. Minns ni min halloween-outfit? Kanske skulle dragit på mig den för att komma i riktig piratstämning. Aargh!
Back on track
Måste erkänna att Cuppsatsen tog musten ur mig. Den tog upp all skrivglädje jag kände och efter en hel dag med skrivande om diverse livserfarenheter och val av utbildningsområde så kände jag inte för att sätta mig med bloggen. Nu är Cuppsatsen inlämnad och godkänd och istället har jag haft svårt för att komma igång med tankar och inlägg till bloggen då mitt liv förändrats en del.
Sommaren är på gång och jag kommer spendera den i Umeå. Jag har fått jobb inom social psykiatrin och även funnit kärleken i denna studentstad. Så tiden för bloggen har inte funnits på samma sätt som innan. Men nu känner jag att jag behöver skriva av mig eftersom jag själv vet att jag mår bättre över att uttrycka mig skriftligt.
Har den senaste veckan känt mig lite less. Skolan är så gott som över och jag bara stampar. Stampar! Jag som hatar att känna mig fast och inte i rörelse. Jag ser mig själv som en tjej som vill ha saker att planera, saker att se fram emot och ett mål med att få dagarna att gå. Men så har det inte varit den senaste tiden och det börjar stå mig upp i halsen.
Dock vet jag att resor, sol, sommar och härliga tider med vänner och pojkvän stundar. Så jag är kanske bara lite negativ och nere just nu när man sitter här ensam i lägenheten, ledig, medan alla andra jobbar och står i..