Går sakta med inläggen nu och jag skyller faktiskt på skolan. Börjar tidigt, går hela dagarna, kommer hem, kastar i mig lite mat och sedan vidare till Martina för att skriva på hemtentan. När man kommer hem har man då inte så mycket i huvudet som vill få ut då hjärnan känns urkramad på allt som funnits i den. Man känner sig som helt tomt och fantasilös då man försöker ge allt på tentan. Idag skrev vi klart fråga två och nu har vi bara tre frågor kvar om Kajsas destruktiva liv.

Idag hade vi samtalsövning igen och denna gång handlade det om uppskattande samtal. Med det menas att klienten ska fokusera på ett bra minne då denna har fått beröm över att ha klarat eller gjort något bra. Själv tog jag mitt minne av klättringen uppför skuleberget. Kan verka tjatigt då jag så ofta pratar om det men det var verkligen en kick för självkänslan och självförtroendet! Det var samtalsledarens uppgift att försöka få mig att förstärka detta minne så jag får en starkare positiv känsla. När samtalet var över skulle samtalsledaren också sammanfatta det klienten har sagt i jag-form. Det var jobbigt då det kändes som om jag tog klienten positva minne och gjorde till mitt eget. Men jag hoppas inte att klienten kände så...

Imorgon har vi den fruktade feedbacken på samtalen som vi spelade in. Det var ju de som gick då dåligt för mig och jag kollade nyss på DVDn. Jag ställde uppenbarligen inte lika slutna frågor som jag trott och hade hakade mig inte lika mycket som jag gjorde i mitt minne. Det kändes ju bra iallafall men samtalet är långt ifrån vad det borde vara. Jag hoppas bara inte jag blir sågad imorgon utav skallePehr.