Marhaba
Två veckor kvar. Ynka två veckor till sol, bad och härligt liv i ett helt nytt land. Jag längtar! Tänkte gå igenom resan för er, när vi far och vad vi kanske kommer att göra i Afrika under våra två veckor.
Den 14 augusti klockan 17.30 går flyget från Arlanda till Enfidha. Vi bör landa omkring 20.20 så resan tar bara 3 timmar och 50 minuter. Det är en stor skillnad om man jämför den enormt långa resan till Indien. Vi kommer bo på ett litet hotell som heter Kaiser i ett dubbelrum med balkong och frukost. Lunch och middag får vi alltså jaga reda på själv. Men runt om hotellet finns många bra resturanger som även har ett billigt pris. Så att få tag i mat kommer inte bli något problem.
Men vad äter man då i Tunisien? kanske ni undrar och jag kan då berätta att det är mycket cous cous och stark mat som gäller. Folk har iallafall rekomenderat hchapatti (nått slags starkt pitabröd) och Salata Mechouia som är en salladsröra som innehåller hackade, grillade tomater, lök och grönpepparfrukt. Men vad vi kommer äta tar vi när vi kommer dit. Kommer snarare att bli det som är lättast att uttala, för hur uttalar man Salata Mechouia?
Annars finns det mycket att upptäcka i Sousse. Tunisien var befolkat redan 1200 f.Kr. och slutligen grundades Kartago 814 f.Kr. vilket snabbt blev den mäktigaste och rikaste staden i hela västra medelhavsområdet. Ett halvt sekel efter detta grundades Rom och de såg snabbt Kartagos möjligheter och krig bröt ut. Landet blev tillslut en romersk koloni och fortfarande finns mycket kvar från romarnas tid i Tunisien. En av dessa lämningar som finns kvar i Tunisien är El Djem som jag självklart ska uppleva. Den sägs vara nästan lika stor som Colosseum och mer välbevarad!
Sedan ska självklart saharaöknen upplevas under en natt med en dromedartur i sol-upp/nedgången. Tänk vilken upplevelse att se stjärnorna på himmelen i saharaöknen. Ingen stjärnhimmel ska väl vara lika vacker som den har man hört. Detta ska då upplevas genom en 3 dagars tur genom södra Tunisien. Då kommer vi under första dagen uppleva El Djem, oasen Gabes, grottbyn Matmata för att sedan ta oss vidare ut mot sandhavet och oasen Douz där övernattnings sker. Under andra dagen börjar man tidigt med att ta sig ut i öknen för en dromedartur i soluppgången för att sedan hoppa på bussen som tar oss till saltöknen Chott el Djerid. Sedan blir det landcruisers till bergsoasen Chebika och sedan vidare till Ong Djmel där kulisser från en av star wars filmerna väntar på oss. Sista dagen upplevs Sufetula som är en gammal romersk koloni - en mycket imponerade ruinstad och den heliga staden Kairouan. Snacka om mycket som man kan få uppleva under enbart tre korta dagar. 
Det finns så mycket att se att jag inte ver hur jag och Sandra ska få tiden att räcka till under de två veckorna. För självklart måste man också ha någon lat dag på stranden, uppleva den gamla medinan och åka piratbåt på havet. Men hur som helst längtar jag väldigt mycket till att få uppleva någon annat är flyttkartonger och jobbet. bara 14 dagar kvar till 14 dagars äventyr!
Hektiskt liv
Nej, jag har inte glömt bort er och min blogg. Just nu har jag bara så himla mycket för mig att tiden inte riktigt räcker till. Som ni kan se på sidan om bloggen är det två veckor kvar till tunisienresan och det ska bli så skönt att komma iväg. Tiden nu innan är alldeles för stressande för mig känner jag att jag faktiskt bara vill iväg, släppa allt och bara ha det lugnt och skönt. SNART SÅ!Men innan jag beger mig mot solen, värmen och Afrika så ska mycket fixas. Imorgon blir det packning av lägenhet, ringa hyresvärden för att fixa nyckeln tills på måndag. Sedan ska jag också innan jag far hälsa på Stennäs Behandlingshem i Vännäs där jag ska praktisera under 5 månader, boka hemresan från Stockholm till Umeå, flytta in i Umeå, Städa ur lägenheten i Örnsköldsvik, fixa boende för katten och mig (2aug-29aug) och en massa annat. Så ni kanske förstår varför bloggen får vänta och lämna plats åt allt annat som ska göras innan jag lämnar Övik den 13 aug. Under denna tid jobbar jag självklart också så det gäller att planera sin tid känner jag.
Hemliga prinsar
Allt oftare tycker jag att SVT kanalerna får bättre, mer intressanta och halvroliga program. Vet inte om det beror på att SVT blivit bättre eller att jag blivit äldre. För det är väl vuxenpoäng att välja program på SVT än Family Guy på sexan? Iallafall började ett nytt program på SVT2 ikväll som går under namnet hemliga prinsar. Många har väl sett den romatiska komedin från 1988 med Eddie Murphy (En prins i New York). Filmen handlar om hur en Prins kommer till New York för att finna kärleken under täckmantel. SVT2s nya serie har samma koncept. Tre äkta prinsar från Afrika, Sri Lanka och Indien kommer till England (Brighton) i sökandet efter den stora och sanna kärleken.
Tyckte att det var ett urgulligt program och den homosexuella kronprinsen Manvendra från Indien verkade vara en riktigt härlig kille medan hans höghet Africa Zulu från Zululand, Sydafrika var mer reserverad och hade väldigt svårt för Manvendras homosexualitet. I programmet möter man på allt från kulturellt betingat beteende och den svåra jakten på kärleken. Frågan man ställer sig nu; Kommer de äkta prinsarna kunna finna kärleken som helt vanliga män?
VISAS TORSDAGAR 20.00 PÅ TVÅN
Skallbergsgrottorna
Norrland bjuder på många fina miljöer och jag och Sandra har gett oss tusan till att uppleva det mesta av dem i vårat område. I lördags var det dags för utmaningen - skallbergsgrottorna. Skallbergsgrottorna är Nordens största urbergsgrottor och om jag kom ihåg rätt skapades de av inlandsisen som en gång fanns här. 
Det var riktigt varmt vill jag lova och solen stekte på bra där inne i skogen. Som vanligt är det alltid dåligt skyltat men detta tog nästan priset. Fanns en skylt som vi hittade (efter vi har snurrat runt i skogen ett tag) som ledde oss till Skallbergs stugan. Vi passade på att gå in där och det gjorde vi rätt i. Jag skrev lite kort i gästboken och beklagade mig över hur varmt det var så att framtida besökare kunde tycka synd om Sandra och mig. Efter det tittade vi på några gamla kartor över både området och grottorna och kom snabbt fram till vilken håll vi skulle gå för att hitta till grottan. Så med förväntan lämnade vi stugan och begav oss mot grottorna och mörkret.
Efter en kort promenad i rätt riktning nådde vi en smal, djup och lång skreva som vi tydligen skulle ner i. Nu börjar äventyret! Skrevan när nästan lika bred som man själv är så man fick gå på sidan mest hela tiden. Det var också riktigt djupt man skulle ner vilket gjorde det lite pirrigt. Sandra är väldigt höjdrädd så försökte även prata med henne medans man själv började oroa sig för vad som väntade nere på botten.
Tillslut kom vi ner och upptäckte då grottingången (det som är inringat på bilden). Hjälmen var på och min lilla ficklampa hängde runt halsen - vi var redo! Vi klättrade uppför de sista stegarna och nådde tillslut det lilla hålet och det var verkligen kolsvart där inne. Man såg ingenting! Visst var det bra med en ficklampa men skulle nog föredragit en pannlampa eftersom jag fick lov att stanna upp, lysa och kolla vart jag skulle och sedan försöka ta mig fram i mörket tills proceduren återupprepades. På vissa ställen i grottan var det också väldigt trångt att man nästan var rädd att man skulle få panik. För jag menar, vad händer om man fastnar där i mörket? Måste de spränga upp berget då för att kunna rädda mig? Jag är glad att jag hade hjälm och att jag är omänskligt vig (som Sandra uttrycket det).
Efter en stunds klättring, ålandes och inklämmandes så nådde vi dagsljus igen. Båda så överraskade över att det gick så fort. Kändes som om vi missat allt inne i grottan men tydligen hade vi tagit oss igenom turistleden iallafall. Dock var vi båda sugen på att försöka ta oss in i någon av salarna men Sandra var inte alls sugen på att tampas med sig höjdrädsla i skrevan igen.
Istället vandrade vi runt uppe på berget och upptäckte bl.a. andra skrevor och oidenifierat bajs (om någon vet vilket djur det tillhör, var god kommentera). Tillslut blev vandrandet för mycket för mig som lider av myrfobi och paniken bröt lös. Stackars Sandra som fick tampas med en hysterisk Annica i skogen! Men tillslut kom vi ut från helvetesskogen och efter jag kunnat lugna ner mig ett tag sökte vi reda på bilen och vände hemåt.
Slåttdalsskrevan
Jag kom hem från jobbet vid halv fem och var riktigt slut. Men samtidigt ville jag hitta på något så jag och Sandra tänkte ta en kvällspromenad någonstans, men vad ville vi upptäcka? Efter ett tag bestämde vi oss för Slåttdalsskrevan och begav oss bort mot skules naturreservat för att gå dit. Från där vi fick parkera bilen var det 4,3km promenad dit och klockan hade redan nått 19.30. Men 4,3 km går man ganska fort så det skulle bli en bra promenad tyckte vi då och började traska iväg in i skogen. Efter nån kilometer kom vi fram till att promenaden inte alls skulle bli korta 4,3km utan hela 8,6km! Men vi hade kommit så långt redan att det inte alls var värt att vända om och ge upp. Så vi fortsatte längre in i skogen, genom svår och jobbig terräng och en massa klappersten. Bjuder på bilden som jag ser så less ut (jag försökte visa hur less jag var att gå på klappersten). Efter en stunds promenerande kommer det upp skyltar på vägen. 2,8km kvar, 2 km kvar och tillslut kom skylten som talade om att det enbart var 600m kvar och vi jublade för fulla muggar. Men som Sandra sa det; -"de var de längsta 600m jag gått"! Det tog en evighet med tillslut mötte vi något som liknade en skreva uppe på en kulle.
Var detta allt?! Vi tog en massa kort och konstaterade att detta var inte alls värt de 4,3 kilometrarna in i skogen och började sakta vända tillbaka ner i den jobbiga terrängen igen. Plötsligt tyckte jag inte alls att detta stämde med det jag förväntade mig och plockade upp kartan man plockade på sig i början av stigen. Sandra, Jag tror vi ska fortsätta uppåt! utbrister jag då. För bilderna på kartan stämde inte alls ihop med bilderna som vi nyss tagit. Så efter mycket om och men vände vi om och klättrade uppför den lilla skrevan vi nyligen befunnit oss i och då öppnar det sig framför oss. En stor jätteskreva med höga bergskanter och otrolig utsikt. Vi hade nått Ronjas helvetesgap!
Jag skrev en halv livsbiografi i gästboken innan vi klättrade upp på berget vid sidan och det var högt vill jag lova. Benen skakade och det enda man kunde tänka på när man försökte få en bild av skrevan var hur säkert det var att man skulle dö om man föll ner. Men där uppifrån var utsikten helt underbar och solen hade sakta börjat dala neråt. Måste säga att det var nog det vackraste jag sett av denna norrländska miljö.
Efter 40 minuters strosande vid skrevan så bestämde vi oss att ta omvägen över slåttdalsberget och det gjorde vi rätt i. Vägen var mycket bättre och utsikten över hur solen gick ned på ena sidan och hur fullmånen gick upp på andra var sagolikt! Men när vi kom ner i skogen var det riktigt mörkt ute och tankarna drogs genast till argsinta björnas och hungriga kannibaler. Så vi sjöng barnsånger hela vägen tillbaka till bilen för att lugna oss själva och skrämma bort djur som var för nära (om det nu var några djur som var nära). Klockan 23.30 kom vi äntligen tillbaka till bilen, båda kalla men inte uppätna av kannibaler iallafall och jag tror både jag och Sandra hade en rikigt härlig 4 timmars promenad i skogen!
Prima ballerina
Vaknade vid niotiden som så många gånger förr och väntade ivrigt på att klockan skulle ticka iväg till 14.00 så jag och Sandra kunde ta oss vidare mot Umeå. Vi skulle lämna lite grejer i hennes lägenhet och även ta en titt på våran så jag var spänd av förväntan vill jag lova. Klockan 13.00 blev jag less på att sitta hemma och tyckte att det var dags att få komma ut ur lägenheten så jag kom på den briljanta idén att åka ut till skeppsmalen och besöka fyren som finns där. Jag har alltid varit förtjust i fyrer och havet och Sandra var inte sen att hänga på förslaget. Så hon kom och hämtade mig och vi for iväg.
Det är så himla vackert där. Solen sken, himmelen var blå och man kände doften av ett glittrande hav. Helt underbart! Som vanligt var vi inte alls rätt klädda för att klättra runt på klippor men vad gör det. Man gör väl det bästa med det man har? Vi var kvar där ett tag, tog en massa kort och bara njöt av solen och havet innan vi begav oss högre norrut mot Umeå och lägenheterna.
Efter en snabb visit hos Sandra och en ännu snabbare visit på ICA Maxi för att handla en korv begav vi oss mot Carlshem och min lägenhet som jag flyttar in i den 1 Augusti. Det var med förväntan och skräck som jag plingade på dörren vill jag lova. Vem skulle öppna? Har jag kommit rätt? Är lägenheten hemsk? Kommer det lukta konstigt? Vad gör jag om tapeterna var jättehemska? Vad gör jag om allt är underbart?
Dörren öppnades och vi fick komma in i lägenheten. Puh! Rätt lägenhet iallafall! Hur skulle då resten av titten gå? Jo, det gick rikigt bra. Tapeterna var okej, lägenheten var fin och den luktade inte alls konstigt! Längtar nu tills jag får flytta in i den och sätta min egen touch på allt.
Efter förhöret som jag hade med killen som bott i lägenheten vände vi hemåt men självklart med ytterligare ett stopp på vägen. Vi hade tänkt att ta ett snabbt dopp i Salusand men det kändes alldeles för kallt när vi väl kom fram så vi njöt istället lite av havslukten och åkte sedan hem igen.
Lägenhetstitt i Umeå idag
Om några timmar kommer jag och kompanjonen att dra oss uppåt mot Umeå. Äntligen ska jag få se lägenheten jag ska flytta in i. Har redan tackat ja och skrivit på avtalet utan att se lägenheten så man är ju lite nervös. Kommer den vara riktigt hemsk eller kommer det vara bebolig redan ifrån början? Det återstår och se.
När jag flyttade till Umeå 2007 så agerade jag och Anders på samma sätt. Vi hade tackat ja och skrivit avtal utan att se lägenheten men det blev riktigt bra. Den lägenheten var fin (när sovrummet väl tapetserats om) så jag hoppas att denna lägenhet är helt okej också. Denna byggdes på 70talet så den hemska bilden med hemska tapeter ala 70tal skrämmer mig lite. Men ikväll får vi väl se om den mardrömmen besannas!
Ungkarl söker tillfälligt boende
Se upp för mygg!
I Lördags var jag och min kompanjon Sandra iväg till Åsele i bit innåt i landet (tar cirka två timmar dit) för att gå Åselemarknaden. Det är en stor marknad som sker varje sommar här och ja, det är något speciellt med att gå runt i värmen, titta på alla människor och saker som man inte alls visste att man behövde. Det är plastpåsar, medel för att kläder inte ska dra åt sig vatten, konstiga motorgrejer och en massa annat smått och gott (för att inte glömma bort all mat!). Kom faktiskt inte hem med så mycket mer än godis till en kompis, nötter till mig, ett pack med otroligt väldoftande tvålar och filmen The young Victoria. Men det gör inte så mycket om man inte kommer hem med väskorna fulla, det är strosandet som gör resan värd!
Efter vi blivit less på Åselemarknaden skulle jag och Sandra bege oss vidare mot Örnsköldsvik (men med några stopp på vägen förstås). Första stoppen var på Vitterhuset, ett ställe som min pappa varit på förr och ja, han hade faktiskt varnat mig för myggen men då ryckte jag bara lite på axlarna och sa -"Ja, ja, vad kan väl lite mygg göra?". Men då var jag också föga ovetande om vad som väntade där vid stigen. Det var sumpmark mitt i skogen och myggornas högkvarter låg bara runt knuten vill jag lova. Iallafall verkade det som så när man kom in med sina bara ben och bara armar.
Vitterhuset är iallafall stora stenar som med naturens hjälp bildat som ett litet hus. Det sägs även att det ska spöka under ljusa sommarnätter i både vitterhuset och vid tjärnen som ligger alldeles bredvid. Dock upplevde inte jag några större övernaturligheter (om vi inte räknar med myggornas otroliga antal!).
Halvt uppätna begav vi oss vidare hemmåt ihopp om att hitta en badstrand men istället fann vi en jättestor grankotte som väntade på oss vid vägkanten. Vad är inte mer inbjudande än skeptiskt grankotte säg? Så vi valde att åka in där för att se vad vi skulle mötas av. Fler grankottar! Denna gång var de dock i normalstorlek och hade faktiskt ramlat av sina smala granar. Vet egentligen inte vad det var för ställe men det fanns en liten fin sjö och en gästbok (som vi självklart skrev i).
Vi blev inte där allt förlänge utan valde att försöka vända hemmåt fortfarande i hopp om en badstrand skulle korsa vår väg men icke. Istället fick vi åka ut till Gullvik här i Örnsköldsvik och hoppades att det skulle vara varmt. Det var det inte. Så det blev inget bad utan istället blev det mys på stranden vilket inte heller var fel. Kändes som en riktigt toppendag när man satt där och lyssnade på de tappra barnen som tjoade i vattnet och jag har äntligen fått utforska en liten bit till av norrland.
Där sagan blir verklighet
Jag, Sandra, Milton och lilla Celvin har hunnit vara på den nyöppnade sagostigen här i Örnsköldsvik. Det var med förväntning som man for dit vill jag lova. Och jag kan nästa erkänna att jag var nog den med störst förväntningar! Hade hört mycket om den nyöppnade sagostigen genom jobbet och skulle äntligen få besöka sagorna själv med egna ögon.
Min första förvåning kom så fort vi kommit fram. "60 kronor per vuxen?!". Och inte tog de kort heller. Men som tur var hade Sandra kontanter på sig och fick betala de 200kronorna i inträde som det blev för oss fyra. Sedan gick vi in genom slottsporten för att mötas av vadå?
Jo, en massa broar och innan vi gick in på dem så varnades vi för troll genom en varningsskylt. I skogen kunde man se små troll stå utplacerade och ja, jag kan tänka mig att det vore lite spännande för ett barn. Milton tog täten och var först upp på bron då en röst plötsligt säger "Vem är det som klampar på min bro? Nu kommer jag och tar er". Redan där var det roliga slut och Milton kröp upp hos Sandra och ville inte gå själv längre. Jag kan förstå honom, att bli hotad med att bli tillfångatagen av ett stort fult troll är väl inte det man förväntar sig på en solig söndag.
Efter vi gått igenom stigen (som för övrigt inte bjöd på något ytterligare spektakulärt, utan snarare fattigt gjorda skulpturer som lika gärna kunde varit sponsarade av Sundskolans lågstadie) kom vi fram till en liten minibondgård med åsnor, lamm, grisar, kaniner, änder och hönor. Ja, det tyckte Milton var mycket roligare och ville glatt hälsa på alla djuren.
Kan tycka att priset var lite väl högt (speciellt då Milton inte alls uppskattade det elaka trollet i början) men den lilla bondgården gjorde det ändå värt mödan att trampa runt i skogen som var full av myror och myrstackar.
Fröken smalben
Ser ni på den första stora bilden Det högra benets vad set ju helt galet smal ut längst ner. Går inte modellen av?! Även de små bilderna på sidan visar bilder på denna modell och det ser ju helt galet ut! Är detta idealen?!
Nattdopp och dynamitharry
Efteråt när det var dags att gå hem så bestämde vi oss att hämta badkläderna och fara och bada en sväng när det var så härligt väder. Vi for till en liten sjö och det var varmt och skönt i vattnet vill jag lova. Kom en del tonåringar och en och annan barnfamilj dit också under samma tid men det var bara trevligt att inte ha hela fisktäta sjön för oss själva. Ju mer plask - ju mindre fisk!
Efter ett tag när solen gått ner var det dags att grilla lite och Några av Annas kompisar hade tittat förbi med ved, tändvätska, korv och marshmallows. Underbart! Det behövdes verkligen en stund runt brasan för att få blodet att rinna i ådrorna igen efter några timmars plaskande i vattnet.
Dock fick jag denna kväll en nära döden-upplevelse. Faktiskt svårt att beskriva chocken jag fick efteråt. Det hade kastats in en tom tändsvätskflaska i elden och där står ju jag och värmer mig för fulla muggar då den plötsligt sprängs! Kände värmen kring benen och en smärta i axeln. "Nej, nu har det sprängts upp ett stort köttsår på axeln och jag kommer få ett stort groteskt ärr för all framtid" tänkte jag medan jag fick lov att ta några steg bakåt pga trycket som träffade mig. Som tur var var det korken som träffat mig på axeln så det blev inga större köttsliga brännsår utan snarare en mycket ömmande arm och ett stortblåmärke som väntade under handduken som jag försökte skydda mig med.
Iallafall hade jag grym tur. Hade korket som träffat mig flygit högre upp i ansiktet så hade nog mycket värre saker kunna hända. Så jag hade enorm tur och gick sedan därifrån med en mycket större respekt för tändvätskeflaskor!
Annica, Totoro och Spöket
Igår låg jag i min säng och vred och vände mig. Kunde inte alls sova. Sängen var för mjuk. Sängen var för knölig. Det var för varmt och det var för kallt. Jag ville inte ha täcke, sedan skulle täcket på ändå. Nä, ingenting stämde och klockan rusade framåt. Klockan blev elva, tolv, ett och två. PANIK! Skulle upp för att jobba vid femsnåret så vid tvåtiden blev hela sovandet ett stressmoment.
Jag och totoro låg där i sängen (nä, han hade inget problem att sova ska jag lova er) och plötsligt, vid två tiden smäller det till. Lite som om någon tappar en bricka med glasgrejer (men som turligt nog inte går sönder). Jag öppnar ögonen i mörkret och tänker för mig själv - "förbannade Totoro! Jag höll äntligen på att somna!". Jag kravlar mig upp ur sängen och söker efter lysknappen för att se hur stor skada han gjort. Lampan tänds och jag ser då att totoro faktiskt låg kvar i sängen som han gjorde hela tiden och stirrar nu helt besatt mot köksdelen där ljudet kommit ifrån. Så då har alltså tre av mina sju ljuslyktor ramlat omkull på något obeskrivligt vis. Hur är detta möjligt?!
Kan ju lova er att det inte är första gången det sker konstiga saker hos mig...
40 dagar!
Dagens tempratur i Sousse är 32 grader. Det går alltså bara uppåt och uppåt för gradantalen i nordöstra Afrika. Kan inte fatta att vi snart kommer befinna oss där i värmen, solen och röka vattenpipa med gamla tunisier och prata om dromedarer. Kommer bli så härligt. Trots det så är jag smått nervös för vad som väntar oss, men nervös är jag alltid innan en resa. Vad kommer ske? Kommer vi ha kul? Kommer alla påflugna killar bli alldeles för mycket? Om 40 dagar får vi svaren...
Lista tagen av Sandra.
SENASTE
Låt du hörde: Signaturmelodi till Australiens Top Model.
Film du såg: Porco Rosso (Kurenai no Buta). En film av Hayao Miyazaki.
Mat du åt: Räknas den sura godisrämmen från hamnfesten igår?
Kram: Nån snubbe utanför Harrys som såg ut att behöva en kram.
Puss: Ingen aning tragiskt nog!
Känslan: Hunger. Inte tagit mig för att äta middag ännu
Resa: Indien den 8 november - 21 december. Underbart!
Glädje: Att jag fick lägenheten i Umeå
Dröm: Jag var med vampyrer och carlisle cullen gömde sig bland gosedjur när han skulle rädda mig.
Person du träffade: Vännerna igår.
Personen du pratade i telefon med: Pappa som har födelsedag idag! Grattis pappa!
Personen du fick sms av: Sofie
Gången du var utomhus: Igårkväll när jag var på hamnfesten
Saken du köpte: Solglasögon från Glitter för att ha några med mig på kommande resan.
ALLMÄNT
Ska bli skoj: Resan till Tunisien i aug och flytten till Umeå
Ska inte bli skoj att: Jobba hela sommaren.
Sparar till: Resan och möbler för att fylla ut den 25 kvm större lägenheten i Umeå
Pålägg som gäller: Inget alls. Äter inte bröd.
Önskar att jag var bättre på: Planera ut min tid och ta tag i saker som ska göras!
Dagens dryck: Vatten. Har alltid varit vatten och kommer alltid vara vatten.
Vad saknar du: Kääärleken
Vad har du gjort idag: Hittills inte mycket. Sminkat mig och pratat med pappa i telefon.
Brukar du svära: Ja, men kämpar med att sluta nu. Det är FULT.
Hur tidigt stiger du upp: En ledig dag runt halv nio.
På helgerna: Är jag ledig så fortfarande runt halv nio.
Vad ska du göra ikväll: Jag ska jobba fram till klockan 22.
Hur många timmar sover du per natt: För få! Kanske runt 6 timmar?
Vem är snyggast i världen: Taylor Lautner! Så het men blott så ung...
Vad är det för veckodag: Idag är det söndag.
Bästa saken som hände mig förra sommaren: Bergsklättring och sköna dagar på stranden med vännerna + Ulvön.
Favoritplagg i garderoben just nu: Mina korta shorts kommer väl till användning när det är såhär varmt.
Byter gärna garderob med: Prinsessan Madeleine. Prinsessklänningar för hela slanten!
Byxa eller kjol: Kjol, kjol och åter kjol.
Mitt rum kan beskrivas som: Kök, vardagsrum, matsal och sovrum i ett med lila inslag.
Mig själv med tre ord (just nu): Energisk, kaksugen och varm.
Årets första dopp
Någongång måste man ta steget och bege sig ut i vattnet. Igår var det dags för mig och det var inte varmt vill jag lova. Men årets första dopp är gjort.
Klockan var runt tio-halv elva tiden då vi bestämde oss för att bege oss ut till hamptjärn som är en liten tjärn mitt ute i skogen i sund. Otroligt vackert var det där iallafall när bergen omslöt sig kring skogen och tjärnen låg alldeles spegelblank. Allt såg faktiskt ut som en fin bakgrundsbild frå windows standard bilder som finns. Allt var så fulländad på något vis.
Hur som helst badade vi i cirka en halvtimme och ja, man var något kall efteråt och ryktet hade spridit sig till skogens alla knott och mygg att vi var på besök. För när vi kom upp svärmades de kring oss och man fick kämpa för livet för att få behålla det lilla blod man fortfarande hade flytande i kroppen. 
Eclipse
Sverigepremiär. Trötta tjejer (och några enstaka killar som blivit ditdragna av de trötta tjejerna) väntade utanför biosalongen till sommarens största event! The twiligt saga - Eclipse på bio. Äntligen skulle vi få återse Bella, Edward och Jacob igen och må bäste vampyr/varulv vinna! Strax innan bion valde jag och Jenny att se igenom New Moon för att komma in i stämning och redan då irriterade jag mig på Bella. Hur kunde hon göra sådär mot Jacob? Där sitter de i en bil och har världens mysigaste stund och poff råkan hon se Cullens bil och då viftas Jacob iväg som en blomfluga. Hur skulle då denna nya film bli?
Jag älskade den. Den visade hur svår kärleken faktiskt kan vara när man slits mellan två personer. För vem har egentligen inte varit kär i två samtidigt någongång? Så valet mellan vampyren Edward och varulven Jacob är inte alls så lätt som man kan tro att valet borde vara för vampyrbruden Bella.
Den tredje boken tyckte jag var de bästa av alla böckerna och måste säga att den tredje filmen iallafall sätter sig över den andra filmen. Nyfödda vampyrer, mordiskt hat och dubbel kärlek är bara lite av det som gör denna film helt underbar. Heta kyssar och fräcka dialoger är lite av det andra som även det gör denna film komplett. Ett minus får den dock för att Bryce Dallas Howard inte alls spelar rollen som Victoria lika bra som Rachelle Lefevre. Howard kändes inte alls lika kaxig, fräck och sensuell som Lefevre vilket drog ner filmen något. Men trots det var den riktigt bra!