Tentaångest
Egentligen vill jag inte ens prata om det. Vill låtsas som om den aldrig ägde rum. Ja, jag pratar alltså om tentan i förvaltningsrätt som vi gjorde igår. Jag hade behövt cirka två timmar till för att känna mig färdig med den men icke. Vi fick de korta fyra timmarna på oss att svara på de tre frågorna om juridik. Kanske låter lätt men det är det inte, tro mig. Man sitter med lagboken och slår febrilt för att försöka hitta alla lagarna man söker. Finns de i tryckfrihetsförordningen? I Socialtjänstlagen? I förvaltningslagen? I Kommunallagen? Man sitter och vänder sida efter sida, byter bok och börjar bläddra, tar nästa bok och bläddrar igenom. Man blir tokig för mindre!
Hur som helst är jag arg på mig själv att jag inte hann hela tentan när tentan i sig var lätt. Men vi får väl se hur det hela går och om mirakel ska ske så får det gärna ske nu.
Praktikplats?
Vart ska man bege sig? Frågorna är få men svaren är många denna gång känns det som. Praktiken efter sommaren närmar sig med stormsteg och jag vill veta nu vart jag ska vara. Hade sökt Umeås socialtjänst med inriktning mot missbruk som etta men blev inte tilldelad det fick jag veta idag efter att ha sökt upp Umeås socialtjänst själv för att få svar. Därför väntar nu ännu fler veckor i ovisshet om vart jag kommer hamna i vårat avlånga land. Tror inte universitet förstår hur jobbigt det är att inte veta vart man ska bo om tre månader när det är så mycket som tillkommer vid en flytt.
Man ska få tag i en lägenhet, man ska säga upp den man bor i just nu, man ska lära sig hitta till och från jobbet och man ska hinna flytta ner. Det är inte bara att ta sportbagen med lite kläder och totoro under armen och pallra sig vidare till nästa stad direkt utan innan är det mycket förberedelser som kommer ske.
Nu väntar iallafall sökning i Sundsvall och får jag inte praktiken där heller så vet jag inte vart jag ska vända mig. Vilken stad vill jag bo i? Borlänge? Norrköping? Göteborg? Eskilstuna? Stockholm? Västerås? Uppsala? Malmö?
Praktikplats?
Hon säger då att jag istället kan söka mig till missbruksvård och handläggning vilket i sin tur har mycket att göra med kriminalitet. Jahapp tänker jag som sväljer det hon sa med hull och hår och skriver då in socialtjänstens missbruksverksamhet på ettan och missbruksbehandling på tvåan.
Efter jag kommit ut ur rummet sitter Martina där och väntar på mig. Vi pratade igenom vårat arbete vi håller på med och sedan berättade jag vad hon sagt åt mig angående min praktik. Martina tittar då på mig med stora ögon och berättar att hon känner en som fått sin praktikplats inom det och hon var ung och kvinna.
Alltså måste jag ändra min ansökan. För finns möjligheten att få jobba inom mitt intresseområde redan på praktiken så vill jag ju självklart det! Suck, Stön och Pust vad jobbigt det blev att söka praktikplats.
The power of leadership
En simuleringsövning är som ett rollspel men istället för att tilldelas en roll tilldelas man en funktion. Denna simuleringsövning skulle efterlikna en organisation (och en väldigt kaosartad sådan). Vi började med att få plocka små chip ur en påse och de olika chipen hade olika poäng. Det fanns noll, ett, två och fem poäng och dessa poäng man fick skulle sedan utpeka vilken roll man skulle bli. Tre blev toppar (typ högsta chefer), fyra blev mellisar (typ mellanchefer) och resten av oss blev knaggare (de som utför arbetet t.ex. vårdbiträden osv). Självklart hamnade jag längst ner i hierarkin och blev en knaggare med en massa andra.
Vår vägg. Sedan Topparnas vägg (blå=5poäng, röd=2poäng, grön 1poäng och grå=0poäng)
Steg två var att ställa sig vid sin skärm/vägg. På den väggen var det en massa rutor med tre hål i. Tanken var att man skulle sätta sina "peggar" i hålen och speciellt i de rutor som gav poäng. Svårigheten var dock att på andra sida hade mellisarna och topparna sina väggar så vi delade då samma hål. Kommunikationen mellan nivåerna fick enbart ske genom lappar som skulle skickas igenom ett större hål som fanns på väggen. Klara, färdiga, gå! Så var vi igång och snabbt tog vi våra rutor vi hade poäng på. "Yes, full poäng för oss!" tänkte vi då när läraren kom för att räkna in poängen som alla fått. Hon började vid topparna och ropade då ut att de fått 90 poäng, mellisarna 45 poäng och sen vi (som lyckats tagit ALLA våra poängrutor) fick enbart 15 poäng som vi fick dela på gruppen. Alltså såg våra tavlor inte alls lika ut!
Steg tre var att ta och läsa igenom reglerna som fanns för denna organisation som vi befann oss i och sedan ta upp detta på "mötet" som skulle ske senare. Kanske fanns det regler som vi ville ändra och självklart fanns det det. Medan vi satt där och planerade inför mötet var förhoppningarna stora. Vi är ju många fler än dem vilket gör att vi borde få våra förslag igenom vid röstningarna och humöret var på topp när vi kom in i rummet. Vi la fram vårat förslag, la vår röst i påsarna och även mellisarna röstade för vårat förslag. Sammanlagt blev det nio röster för. Men då satt topparna med hela tio röster vilket gjorde att allt de ville få igenom/inte igenom blev så.
Sedan gick allt runt tre gånger och ni kan ju förstå hur frustrerande det är att befinna sig nere på botten som knaggare non stop. Vi hade ingen möjlighet att ta oss uppåt i hierarkin vilket självklart skaoade irritation i vår grupp. Istället för att kämpa på började vi försöka sabotera för de andra och stoppa in alla våra peggar i de olika rutorna (eftersom då kunde de inte få poängen ifall det var en poängruta på deras sida). Istället för att hjälpa organisationen började vi sakta men säkert jobba emot den och kastade tillslut in handduken.
Det var roligt först och främst att se vem man själv blir, vilket roll tar man på sig? Hur reagerar man när man aldrig blir hörd där nere på botten? Själv blev jag irriterad och istället för att försöka hjälpa de andra (mellisarna och topparna) till bättre poäng så började istället en enorm maktkamp om poängen. Mer vill ha mest som man brukar säga.
CSNbeslut - Hurra!
Dags att ta mig ner till stan i ovädret. Känns lagom omotiverande men måste köpa "organisation och omvärld" eftersom vi har ett helvetesseminarium på gång. Nackdelen är dock att det omtalade ovädret kommit till Örnsköldsvik och det blåser och snöar en massa på samma gång. Men jag måste trots vädret och sätta mitt liv på spel för en skittråkig och överkomplicerad bok. Lyckan är total...
Exkluderad?
Vi kom iallafall in på att prata om miljön för HBT-personer på arbetet. Ofta exkluderas de ur samtal då många känner räsla och obehag att prata med dem. De blir ofta inte frågade om vad de gjort på semestern eller helgen eftersom man inte riktigt vet om personen vill vara öppen med sin läggning. Iallafall skulle vi göra ett test som gick ut på att man två och två skulle berätta vad man gjorde på semestern och då försöka prata utan att avslöja om ens partner var man eller kvinna. Alltså skulle man kunna säga sambon, partnern osv. istället för min man, min pojkvän.
Då skulle vi sätta igång och vad skulle jag säga? Att jag varit ute och gått med min sambo i koppel? Snacka om att bli exkluderad pågrund av att man är singel. Inte hade jag något att tillföra i denna övning och när den var slut var jag lika förvirrad som när vi började. Vad skulle den ge? Fick sedan klart för mig att genom att man säger könsneutrala ord så förknippar vi det ändå med hetronormen - man tar förgivet att folk är hetrosexuella.
Skolbabbel
Efter sommaren väntar praktiken. Den skrämmane, efterlängtade och förhoppningsvis roliga praktiken. Jag undrar vart man kommer hamna? Jag hoppas på Umeå och blir det inte där så väntar resterande Sverige på mig. För Övik lär jag nog inte stanna i - vad ska hålla kvar mig? Världen är stor och det finns arbete för mig överallt så det finns inga gränser för vart jag kan hamna!
En essä om möjligheter och svårigheter
Jag skrev om cerebral pares i Indien - en essä om möjligheter och svårigheter. Måste säga att ämnet intresserar mig väldigt mycket och jag hoppades att essän skulle bli bättre. Jag lämnade Trichy i hopp om att jag skulle skriva klart det resterande när jag kom hem samt ha mycket tid över till att skriva om det man inte riktigt hundra tycker passar. Dock blev jag istället sjuk och sängliggandes ett tag vilket tog ut sin rätt på min essä.
Men som sagt intresserar ämnet mig och när man själv jobbat med en flicka som har just cerebral pares kan man inte låta bli att jämföra faktan med sina egna erfarenheter. Dock är det just samhällets syn på personen med cerebral pares som skiljer Sverige mot Indien. Indiens samhälle är byggt på ett helt annat sätt än Sveriges vilket gjorde hela essäskrivandet till ett enda långt babbel känns det som. Man kunde aldrig förklara nog alla de sidospår som essän tog vilket gör att jag är orolig för morgondagen. Jag hoppas dock att ni håller tummarna för mig och min essä om hur vardagen ser ut för barn med CP skada i Indien, vad som väntar dem i framtiden med avseende på giftermål, jobb och fördomar från samhället.
Tentan är gjord
Som övningstentorna vi haft så var den uppbyggd på många små frågor vilket i sig är skönt. Man vet att man inte behöver skriva en hel roman för att få full pott på frågorna men samtidigt blir man förvirrad då man är van att lämna in en hel bok till tenta. Men nu ska jag försöka släppa tentan och blicka framåt till ett varmt, blött, livligt och färglatt Indien.
Osocial?
Ville mest skriva ett kort litet inlägg så ni vet att jag fortfarande lever. Dock är man instängd i sin lägenhet pga. plugg. Men ikväll blir det jobb på Parken! Lasse-Stefanz ska spela så det kommer nog en hel del folk kan man hoppas. Behöver få vara social med någon!!
Dan före dan före dan före dan före dan före tentadan
Är det bara jag som blir sugen på allt möjligt när jag sitter och pluggar? Självklart blir jag aldrig sugen på något som jag redan har hemma och det kan vara allt ifrån chips, godis, frukt, nötter eller knäckebröd. Troligen är det för att jag undermedvetet inte vill sitta kvar och kroppen reagerar då genom att bli sugen på något och säga till mig "Annica, nu går vi på affärn och köper det här och tar en lååång skön paus"...
Annicas dag
Idag har det varit en riktigt tråkig dag. Känns inte som om det hänt något utav värde. Vaknade med huvudvärk och gick till skolan. På väg ner till skolan hjälpte jag en gammal dam med sin rullator ner för en liten trapp - så var dagens goda gärning gjord! På skolan var det granskning på schemat så det är det vi suttit med idag. Skönt att processövningen till större delen kan läggas på hyllan nu. Den har tagit riktigt lång tid att göra klart (vi började med den när skolan körde igång och har arbetat med den kontinuerligt fram tills nu) men imorogn är det redovisning. UPP TILL BEVIS!
Som jag tidigare har berättat så skrev vi om ensamhet som i sin tur är ett väldigt svårt ämne att skriva om. För det första har alla sin egna personliga definition med ensamhet, hur den upplevs och när den upplevs. Men sen kan man även undra - hur mäter man ensamhet? Hur upplever du ensamhet och vad är ensamhet för dig?
Imorgon är det iallafall seminarium och vi ska få höra vad alla tycker om vårt arbete. Måste säga att man är lite nervös men samtidigt förväntasfull. Vi har jobbat med detta så länge så man vill faktiskt visa upp det vi kommit fram till!
Annars så har jag hunnit med att vara på bodybalance idag och det var skönt. Ska tvinga mig att ta mig till gymmet imorgon igen innan skolan. Vill verkligen komma igång igen men det är svårt att motivera sig att ta sig ut i den kalla luften för att ställa mig och svettas offentligt. Men man måste väl ta tjuren vid hornen någongång.
Annicas tråkiga vardagsliv
Ungefär så ser min vardag ut denna vecka, känns lagom intessant och jag har egentligen ingen aning om vad jag vill skriva här i bloggen. Hur man gör ett chi-två test, att jag inte längtar till tentan eller vad ett p-värde egentligen säger? Något säger mig faktiskt att ni är helt ointresserade av det så jag lämnar detta inlägg här och hoppas bara ni tycker synd om mig som har en sån tråkig vardag just nu.
Best of basgrupp 1:2 (this week)
Här är vi!
Ja, vi har allt en riktigt bra basgrupp. Visserligen sker det ofta att ingen av oss förstår vad vi ska göra, hur vi ska göra det eller varför vi ska göra det men på någotvis brukar vi få saker och ting gjorda på rätt sätt ändå. Det är ju riktigt fantastiskt. Sen så är vi en ganska "slapp" grupp om man kollar till regler och tider. Ska vi träffas tio så säger vi alltid halv tio för att alla ska komma i tid, sen kan folk vara försenade eller vad som helst, men det gör som ingenting. Allt kompenseras upp med kakor och annat gottit som ofta brukar dyka upp under våra träffar. Annars är vi ganska flummiga och kan mitt i allt börja rita, skratta så vi nästan viker oss dubbla eller annat skoj som kan falla oss in. Är det inte trevligt så säg? Sen har vi varit så duktiga att jobba extra hårt denna vecka så vi kunde vara lediga idag. Jag har alltså långhelg som ska spenderas på kåren ikväll (stungfest) och hemma hos Anna på födelsedagsfest. Blir nog en trevlig helg med en massa kompisar vilket känns skönt! Det är väl bara att hoppas att planerna inte går i stöpet.
Pajätning mitt i kodningsarbetet. Har man inga tallrikar så tar man en mugg.
Saras Pangbrud och konstnären själv!
Min nya barnserie: Totte & Pippi - på äventyr!
ehm. vad skriver man? Jag och sen Martinas otroligt goda grifflar!
under ytan..
Så, vad har jag gjort då undrar kanske ni och det ska jag allt förklara. Jag gjorde en intervju i tisdags som varade en timme. Bra jobbat annica! - tänkte jag då, nu får vi mycket till analysarbetet senare. om jag bara visste....
Efter intervjun ska man transkribera den, alltså skriva av den och det är verkligen inte så lätt som somliga kan tro. varje ord ska vara rätt och man skriver inte i textspråk utan i talspråk. Kan ni förstå hur många å, ju, åsså och ehh som jag skrivit den senaste dagen? Knappast! Huvudet känns helt slut och det är svårt att skriva då man vill kasta inte lite bah, åsså och blidde. Men iallafall, tänkte bara hålla er underättade att jag varit under ytan men jag har kommit upp igen och ska nu in i duschen för att börja en ny dag - utan intervjutext!
Skolstart
En bild jag ritade på min förra basgrupp innan sommaren började
Sommarlovet är nu officiellt slut och första skoldagen var igår. Kändes faktiskt ganska bra att komma tillbaka till skolan och träffa klassen igen men det är faktiskt en hel del som bytt skola eller hoppat av utbildningen. Det är lite tråkigt men jag antar att det är så det är att vara student. Folk kommer och folk går, det är ju som tidigare sagt mest bara en hållplats innan vi ger oss ut i Sverige som socionomer.
Det gick snabbt till snacket var igång och överallt hörde man surr om sommaren, vädret och den kommande Indienresan - nu är det på gång!
Kursen, som jag totalt tråkstämplat innan den kom igång, verkade ändå lite mer okej än vad jag först trott. Den heter "att studera ett socialt fenomen" och handlar mycket om statistik, intervjuver och enkäter. Typ hur man sammanställer sådana och hur man ska kolla på dem kritiskt. Jag hoppas iallafall att denna postiva förväntning kommer hålla sig kvar under hela kursen så det inte börjar dala.
Det negativa med att vara student
Detta ser jag som studietidens negativaste sida. Att folk försvinner. Vi finns bara i varandras liv en kort sekund innan det är dags att ta steget ut igen. Man kan alltså nästan inte försöka skaffa vänner för livet när man går på universitet eftersom det är bara en hållplats för oss alla innan vi tar steget ut i Sverige och världen.
Hemtentan är nu gjord!
Sådär, nu har man kämpat sig upp till jordens yta igen. Gräver alltid ner mig när jag ska ha hemtenta och skärmar verkligen av mig från omvärlden för att inte bli störd i mitt arbete. Så nu, i två dagar, har jag suttit framför min dator och samlat dam och träsmak i rumpan för att äntligen kunna utbrista: HEMTENTAN ÄR KLAR!
Känns underbart att den är färdig. Det var sista hemtentan innan sommarlovet och förhoppningsvis den sista tentan i huvudtaget innan jag beger mig ut på ständerna för att blända folk med min allt för vita kropp. Alltså, inget mer snack om kommuner, EU, partier och regering - no more! Tentan är avklarad!
Socialt arbete och samhällets organisering
Efter skolan gick jag och Emelie iväg till gymmet för att träna ben idag och det gick bra. Var lagom trött i benen när jag skulle börja gå hem i regnet och ser då ett sms av Jenny där det står att hon och Kicki ska fara och kolla på en kattunge i Kramfors. Och kattungar kan man inte kolla på utan en vän vid sin sida så jag följde glatt med.
Kattungarna var jättesöta men dock bara 6 veckor. De hade tänkt att sälja dem tidigare vilket jag kände var hemskt. Det finns ju en anledning till att man inte får sälja kattungar för unga eftersom de måste socialiseras och ha närheten med mamman, sen luktade hela huset fränt - typ kattkiss. Jenny och Kicki hade kollat ut en speciell katt som självklart var tingad så vi åkte hem från Kramfors utan katt. Men det var en trevlig resa!
Tentadag
Satt uppe ganska länge inatt och strök över allt som jag ansåg var relativt viktigt i böckerna. Vet inte om det var smart eller dumt gjort, det märker vi. Men snart är det iallafall upp till bevis och blir det en omtenta så blir det det. Det är bara att bita i det sura äpplet! Omtentan går iallafall av stapeln i juni.
Men nu ska jag gå ifrån datorn igen. Måste extrachecka att alla böckerna ligger i påsen och väskan så allt följer med mig till skolan. Jag brukar alltid lyckas glömma något iallafall så nu krävs extrakollar för att försäkra mig om att allt är med. Håll nu tummarna för mig!