Uppsägning av lägenhet
Idag är våren tillbaka och tittar in i lilla Övik. Det har varit soligt, varmt och härligt idag. Snön har smält mer och man längtar mer och mer tills man kan se den första tussilagon som arbetar sig igenom asfalten. Snart så.
Idag har jag sagt upp min lägenhet hos BNmåleri vilket känns bra. Jag fick lägenheten i stan och jag kan inte längta mer till en flytt. Jag ska tillbaka in i stan och komma närmare skolan, arbete och träningen. UNDERBART! Jag kommer inte behöva planera mitt liv med bussar längre utan kan istället känna mig så fri som jag faktiskt vill.
Imorgon har jag skola vilket känns tråkigt. Har ingen lust att sitta inne i skolan när solen lyser utanför. Men vi håller faktiskt på med en massa roligt nu, Juridik. Idag har vi pratat om välfärdsrätten och sociallagarna vilket känns som det viktigaste. Så idag har man tillexempel lärt sig olika sorters hem (typ familjehem, HVBhem och 12§ hem). Skulle jag inte känna mig själv bättre skulle jag nästan tro att jag gått och blivit riktigt smart på den senaste tiden!
Idag har jag sagt upp min lägenhet hos BNmåleri vilket känns bra. Jag fick lägenheten i stan och jag kan inte längta mer till en flytt. Jag ska tillbaka in i stan och komma närmare skolan, arbete och träningen. UNDERBART! Jag kommer inte behöva planera mitt liv med bussar längre utan kan istället känna mig så fri som jag faktiskt vill.
Imorgon har jag skola vilket känns tråkigt. Har ingen lust att sitta inne i skolan när solen lyser utanför. Men vi håller faktiskt på med en massa roligt nu, Juridik. Idag har vi pratat om välfärdsrätten och sociallagarna vilket känns som det viktigaste. Så idag har man tillexempel lärt sig olika sorters hem (typ familjehem, HVBhem och 12§ hem). Skulle jag inte känna mig själv bättre skulle jag nästan tro att jag gått och blivit riktigt smart på den senaste tiden!
Den kärleken.. Den ljuva kärleken...
Varit hos Jenny denna dag och vi valde att se en film som jag längtat efter att se - Twilight. Har velat att se den innan men det blev aldrig någon bio och jag ville inte se den i dålig kvalité och förstöra den upplevlse som det skulle kunna vara.. Och vilken upplevese det var!
Jag förstår varför alla pratar om att man blir kär i Edward. Egentligen är han inte snygg på så vis utan hans mysteriska sätt att vara och det faktum att han är så otroligt kär i Bella gör att han kvalificerar sig in på min "kär-lista". Hur han beteer sig gör honom nästan oemotståndlig och just därför är han nu och tävlar mot Prince Albert från the young Victoria om mitt hjärta. Eller ja.. nått sådant.
Iallafall har det aldrig varit hetare i min värld med män med stormhatt och smala byxor eller vampyrkillar.
Jag förstår varför alla pratar om att man blir kär i Edward. Egentligen är han inte snygg på så vis utan hans mysteriska sätt att vara och det faktum att han är så otroligt kär i Bella gör att han kvalificerar sig in på min "kär-lista". Hur han beteer sig gör honom nästan oemotståndlig och just därför är han nu och tävlar mot Prince Albert från the young Victoria om mitt hjärta. Eller ja.. nått sådant.
Iallafall har det aldrig varit hetare i min värld med män med stormhatt och smala byxor eller vampyrkillar.
Milos dop
Tiden går så fort, en dag kan du kava dig fram över golvet, sedan krypa och så gå.
Inom kort springer du till alla världens avlägsnaste hörn. Men den som hållit dig i famnen som liten ska alltid minnas. Och alltid vänta med öppna armar. Om du skulle behöva något.
Inom kort springer du till alla världens avlägsnaste hörn. Men den som hållit dig i famnen som liten ska alltid minnas. Och alltid vänta med öppna armar. Om du skulle behöva något.
Igår var det dags för Milos dop som man längtat efter så länge. Hade en nyinköpt klänning i dagens ära och använde en av väskorna jag köpte i England för första gången också. Marlene, Johnny och Milo hämtade upp mig runt halv elva på morgonen och vi begav oss iväg till församlingshemmet för att göra iordning allt inför fikat och dopet.
Folk hade bakat kakor i massor så det räckte och blev över, mycket över! Det fanns även tre tårtor och morotskaka. Helt bisarrt hur mycket kakor som fanns att äta med kaffet. Mycket gott vill jag lova.
Efter ett tag kom Daniel, Milos Gudfar, och det var roligt att få träffa han med och se vem han egentligen var eftersom jag enbart hade vaga minnen om honom från Johnnys 30årsfest. Av en rolig anledning så råkade vi även matcha färgerna utan att det var tanken. Jag hade en klänning som såg ut som en beige kjol med svart skjorta, Marlene hade beiga byxor, vitt linne och en svart söt kofta, Johnny hade en grå skjorta medan Daniel också körde på det gråa. Det blev riktigt lyckat ändå. Milo var såklart klädd i en fin dopklänning i kyrkan.
Vid halv ett tiden gick vi till kyrkan för att se hur det såg ut därinne och för att prata med prästen om upplägget. Jag fick äran att hälla upp vattnet och Daniel fick tända dopljuset. Jag var lite nervös inför min uppgift eftersom prästen innan hade berättat att jag måste hälla ganska mycket vattnet så hon får upp något men att det troligen inte behövdes allt vatten. När jag stod där med kannan i mina händer och hällde upp det varma vattnet så tog det plöstligt slut och i skålen fanns det, som jag såg det, nästan inge vatten alls. Men jag fick senare höra att hon lyckats få upp vattnet i handen ändå. Puh!
Under dopet så fanns självklart en del psalmer och andra bibliska texter men Marlene och Johnny bad även en bön tillsammans, Marlene läste en jättefin dikt, Marlenes mamma läste också en fin dikt och även jag. Gudfadern Daniel läste ett brev och Johnny sjöng You'll be in my heart. Stod då där framme med tårar i ögonen, det var så fint!
Efter dopet var det dags för det massiva fikat i församlingsgården men även presentöppningen. Vi hade ställt iordning borden innan så det fanns ett väl synligt bord med alla presenterna vilket gjorde att alla barngästers ögon glittrade i längtan för att riva upp paket.
Det blev en bra variation med presenterna vilket var roligt. Det blev askar för första hårlocken och tanden, bestick, leksaker, pengar och gosefiltar. Av mig fick de en skiva: Carola - Sov på min arm och även en gunghäst i form av en blå och grön giraff som var jättesöt. Milo kommer bli så fin på den om några år.
Grattis till dopet Milo. Gudmor älskar dig!
Så själsligt är man nära fast man bara ses ibland.
Imorgon är det dags för mig som gudmor att agera i mitt element. Det är dags för min gudson Milos dop i själevadskyrka och jag är faktiskt nervös. Min dikt kan jag utantill, kläderna fixade, doppresenten fixad. Borde alltså inte vara nervös då allt är inslaget och iordninggjort. Fast jag har nog köpt världens sämsta doppresent men det får bli som det blir, jag gillar spontanköpa presenter, man har alltid en tanke med dem (visserligen kanske inte den bästa men..)
Dikten jag ska läsa är skriven av Siv Andersson och säger i det stora hela vad jag vill ha sagt, till Milo och föräldrarna. Det är verkligen en gåva och en ära att dessa två människor litar och tror på mig så pass mycket att jag utses till Gudmor till deras son.
Dikten jag ska läsa är skriven av Siv Andersson och säger i det stora hela vad jag vill ha sagt, till Milo och föräldrarna. Det är verkligen en gåva och en ära att dessa två människor litar och tror på mig så pass mycket att jag utses till Gudmor till deras son.
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.
Idag har jag jobbat på parken också så har inte alls varit hemma idag. Lämnade lägenheten klockan 08.00 och kom hem igen 22.30. Illa, eller hur? Det var PROträff ikväll på parken så det var lite dans, lite bingo av något slag och mat (julbord lät det som att det var?!). Det var iallafall riktigt roligt och jag kom underfund med att jag gillar äldre mer än vad jag trodde. De är glada, kan skämta och lättsamma och prata med. Är det inte toppen?
Nu ska jag sova, det är en lång dag som väntar imorgon. Sov gott alla!
Tråkig hårdag
Vilken långsam och tråkig dag det har varit idag. Började inte mitt seminarium förän klockan ett idag så jag hade nästan all tid i världen för en sovmorgon. Men istället vaknar jag sju och är riktigt pigg. Jag startar TVn och kollar lite på vakna med det voice för att fördriva den oändliga tiden jag hade innan jag skulle ta mig in till skolan.
Efter seminariumet snabbade jag mig till frisörsalongen som jag brukar klippa mig på för att höra om det hade någon tid för min lugg idag. Då hör jag en mansröst säga "Men jag kan klippa din lugg gratis". Jag vänder mig om för att se vilken udda människa som säger så till en främling och ser då att Lee sitter i stolen och ska klippa bort vinterkalufsen. Han hade jag inte sett på riktigt länge.
Nu är luggen klippt och jag kan se igen vilket kan vara positivt med tanke på att dopet är på lördag och jag vill verkligen kunna se min gudson på hans dop. Och när jag sitter där inne hos frisören och slås av den goda "färga håret"-lukten känner jag den enorma känslan av att färga håret och göra något drastiskt med det. Brukar ni få sådana ryck? Mitt senaste ryck som handlade om mitt hår var när jag klippte av allt till den korta frisyren jag har idag - ett big no no om du frågar mig idag (saknar mitt långa svall något otroligt).
Åkte hem efter klippningen och satte mig vid datorn för att titta runt lite på Youtube och se om man hittar någon bra musik att lyssna på och börjar då lyssna på Britneys nya låt If You Seek Amy. Har alltid varit ett britney fan och jag börjar ju genast att fundera på hur jag skulle se ut i blont hår ala Britney spears. Jag vet inte om det var lukten från hårfärgen som satt sig på hjärnan eller bara en jobbig önskan att göra något nytt och SNYGGT med mitt hår som gjorde att jag öppnade photoshop för att exprimentera med lite hårfärger på en gammal bild på mig. Undra om man ska färga om håret?
Efter seminariumet snabbade jag mig till frisörsalongen som jag brukar klippa mig på för att höra om det hade någon tid för min lugg idag. Då hör jag en mansröst säga "Men jag kan klippa din lugg gratis". Jag vänder mig om för att se vilken udda människa som säger så till en främling och ser då att Lee sitter i stolen och ska klippa bort vinterkalufsen. Han hade jag inte sett på riktigt länge.
Nu är luggen klippt och jag kan se igen vilket kan vara positivt med tanke på att dopet är på lördag och jag vill verkligen kunna se min gudson på hans dop. Och när jag sitter där inne hos frisören och slås av den goda "färga håret"-lukten känner jag den enorma känslan av att färga håret och göra något drastiskt med det. Brukar ni få sådana ryck? Mitt senaste ryck som handlade om mitt hår var när jag klippte av allt till den korta frisyren jag har idag - ett big no no om du frågar mig idag (saknar mitt långa svall något otroligt).
Åkte hem efter klippningen och satte mig vid datorn för att titta runt lite på Youtube och se om man hittar någon bra musik att lyssna på och börjar då lyssna på Britneys nya låt If You Seek Amy. Har alltid varit ett britney fan och jag börjar ju genast att fundera på hur jag skulle se ut i blont hår ala Britney spears. Jag vet inte om det var lukten från hårfärgen som satt sig på hjärnan eller bara en jobbig önskan att göra något nytt och SNYGGT med mitt hår som gjorde att jag öppnade photoshop för att exprimentera med lite hårfärger på en gammal bild på mig. Undra om man ska färga om håret?
Vägen till mannens hjärta går igenom magen...
- Jag kommer aldrig få en man...
Jag har aldrig varit riktigt bra i köket men helt ute och cyklat tycker jag ändå inte jag varit. Iallfall inte när jag bodde i Umeå med Anders då man lagade mat varje dag. Just nu när jag bor ensam gör jag inte det då jag inte finner samma glädje att laga mat till mig själv. Men uppenbarligen blir mat-talangen sämre och sämre ju längre tiden går.
Igår morse måste jag ha råkat lämna frysdörren öppen och när jag stod och tog ett glas vatten innan jag skulle sova känner jag hur kallt det är på golvet. Detta är något som jag då reagerar på eftersom jag har golvvärme och mitt golv är alltid varmt och gott för mina små fossingar. Jag ser då till min fasa att dörren till kylen är öppen och jag börjar snabbt gå igenom dagen. Kom på att enda gången jag var vid frysen igår var när jag hämtade ut lite bröd till frukosten runt 08.00 och där står jag nästan halv tolv på natten och ser att dörren fortfarande är öppen. Det visade sig att översta hyllan är helt tinad medan de två nedersta var fortfarande frysta.
Så idag har jag tillagat två kilo kyckling och en massa lax för att de inte ska bli dåligt. Jag har egentligen jättesvårt att hålla på med kyckling och det är faktiskt nu på den senaste tiden som jag börjat klara av att röra vid den kalla, äckliga och döda kycklingfilén. När jag stod där och var äcklig och kletig om händerna (ännu en sak som jag inte klarar av) så tänkte jag snabbt tvätta dem i köket med lite diskmedel. Står där medan stekpannan på spisen fräser på och häller i det jag tror var diskmedel i händerna. Jag tittar ner och ser att jag istället använt mig av Milda Culiness istäellt för min YES. Är man bra i köket eller vad?!
Jag har aldrig varit riktigt bra i köket men helt ute och cyklat tycker jag ändå inte jag varit. Iallfall inte när jag bodde i Umeå med Anders då man lagade mat varje dag. Just nu när jag bor ensam gör jag inte det då jag inte finner samma glädje att laga mat till mig själv. Men uppenbarligen blir mat-talangen sämre och sämre ju längre tiden går.
Igår morse måste jag ha råkat lämna frysdörren öppen och när jag stod och tog ett glas vatten innan jag skulle sova känner jag hur kallt det är på golvet. Detta är något som jag då reagerar på eftersom jag har golvvärme och mitt golv är alltid varmt och gott för mina små fossingar. Jag ser då till min fasa att dörren till kylen är öppen och jag börjar snabbt gå igenom dagen. Kom på att enda gången jag var vid frysen igår var när jag hämtade ut lite bröd till frukosten runt 08.00 och där står jag nästan halv tolv på natten och ser att dörren fortfarande är öppen. Det visade sig att översta hyllan är helt tinad medan de två nedersta var fortfarande frysta.
Så idag har jag tillagat två kilo kyckling och en massa lax för att de inte ska bli dåligt. Jag har egentligen jättesvårt att hålla på med kyckling och det är faktiskt nu på den senaste tiden som jag börjat klara av att röra vid den kalla, äckliga och döda kycklingfilén. När jag stod där och var äcklig och kletig om händerna (ännu en sak som jag inte klarar av) så tänkte jag snabbt tvätta dem i köket med lite diskmedel. Står där medan stekpannan på spisen fräser på och häller i det jag tror var diskmedel i händerna. Jag tittar ner och ser att jag istället använt mig av Milda Culiness istäellt för min YES. Är man bra i köket eller vad?!
Mysdag med bebisdoft
Idag klev spontana Annica ut i dagsljuset igen och valde att hoppa över föreläsningen om civilrätt - familj för att hälsa på Marlene, Johnny och min lilla söta gudson Milo. Älskar dessa spontana dagar då de har en tendens till att utvecklas till något riktigt bra.
Tog bussen halv elva imorse till Umeå och sedan vidare till Ersboda. I dörren möttes jag av en glad Marlene och en nyvaken Milo som vuxit som bara den sen senaste gången jag var där. Var jättelängesen jag träffade dem och det var härligt att få vara tillbaka till Umeå och vara hos Marlene. Vill så gärna befinna min närmare dem men det är svårt när utbildningen är i Övik. Men snart kommer jag bo i Umeå igen och då hoppas jag verkligen att de bor kvar där med.
Det blev en riktig mysdag med mycket bus och prat. Lekte en stund i babygymet, bara gosade och kollade i fotoalbum. Det är mysigt det.
Tog bussen halv elva imorse till Umeå och sedan vidare till Ersboda. I dörren möttes jag av en glad Marlene och en nyvaken Milo som vuxit som bara den sen senaste gången jag var där. Var jättelängesen jag träffade dem och det var härligt att få vara tillbaka till Umeå och vara hos Marlene. Vill så gärna befinna min närmare dem men det är svårt när utbildningen är i Övik. Men snart kommer jag bo i Umeå igen och då hoppas jag verkligen att de bor kvar där med.
Det blev en riktig mysdag med mycket bus och prat. Lekte en stund i babygymet, bara gosade och kollade i fotoalbum. Det är mysigt det.
Vardagen tillbaka
Tillslut kommer man tillbaka till vardagen, tyvärr. Skulle nästan ge vad som helst för att befinna mig i vackra Oxford igen. Men istället sitter jag i Övik, där det har töat i flera dagar och nu har det frysit på igen så marken har täckts av en livsfarlig is.Tanken på Oxford, blommorna och det gröna gräset gör det nästan outhärdligt att stanna här. Men även vi i norr går väl mot vår tillslut iallafall.
Idag har jag försökt göra gott för våran värld. Sitter just nu och dricker ekologisk juice med apelsin, morot, äpple och citron. Första gången jag testar den och den är riktigt god! Köpte mig även en "bra för våran värld"- frukost, Kellogs! Nu kanske alla tänker "det är väl inte så bra för miljön?". Men de har nu en kampanj att om du köper ett paket planterar de ett träd i Afrika. Bra deal.
Varit och kollat på en lägenhet inne i stan idag. En etta på 31kvm med fullständigt kök. Den var jättefin och jag hoppas verkligen att jag får den. Tänka sig - ett KÖK!
Man kan hoppas att alla goda gärningar jag gjort mot våran planet idag gör att jag får något gott tillbaka. Med min nya goda karma borde jag väl komma långt?
Hemresa
Vaknade tidigt och började göra mig iordning för min långa resa hem till Sverige igen. Sandra sov fortfarande när jag vaknade så jag smög så gott jag kunde ut ur rummet och in på toaletten för att försöka vakna till liv. När jag kommer ut därifrån finner jag Sandra vaken och på benen och då skulle vi ner och äta frukost. Solen sken och det förväntades bli riktigt varmt denna dag. Det sker ju alltid när man ska hem!
Efter körde Sandra mig till X70bussen som jag skulle ta till Heathrow och sedan skulle jag försöka finna mig väg till terminal 3. Satt bredvid någon ung tjej på bussen som uppenbarligen inte gillade att jag satte mig bredvid henne. Hon kröp ihop och vända sig så mycket bortåt som hon kunde men det gjorde inget. Jag var själv så trött att jag nästan somnade på bussen. Vi släpptes av och det var ingen fara alls att hitta till min terminal och mitt plan. Hade tidigare varit så nervös att jag nästan kunnat spy men där satt jag tillslut i väntan på mitt plan, en timme innan.
Anlände till Arlanda där jag köpte en macka och väntade ytterligare på mitt plan. Det flöt som på riktigt bra och jag kände mig nästan lite hemma på flygplatserna.
Kom hem till Övik vid femtiden och där stod då min bror och hans kompis Conny och väntade på mig. Jag bjöd på lite räkcocktail chips och salt och vinegar chips som de gillade! De är ju uppenbarligen inte från samma planet som jag!
När jag kom hem låg en trevlig överraskning på mitt köksbord, Anna pihl säsong tre hade äntligen kommit men självklart funkar inte min DVD längre så jag kan inte titta på min efterlängtade DVDbox. Men jag fyller snart år så jag hoppas att jag får en DVD då.
Fick även tillbaka min älskade katt nu på kvällen och det var skönt. Saknat han jättemycket och jag hoppas att han saknat mig dessa 10 dagar också!
Efter körde Sandra mig till X70bussen som jag skulle ta till Heathrow och sedan skulle jag försöka finna mig väg till terminal 3. Satt bredvid någon ung tjej på bussen som uppenbarligen inte gillade att jag satte mig bredvid henne. Hon kröp ihop och vända sig så mycket bortåt som hon kunde men det gjorde inget. Jag var själv så trött att jag nästan somnade på bussen. Vi släpptes av och det var ingen fara alls att hitta till min terminal och mitt plan. Hade tidigare varit så nervös att jag nästan kunnat spy men där satt jag tillslut i väntan på mitt plan, en timme innan.
Anlände till Arlanda där jag köpte en macka och väntade ytterligare på mitt plan. Det flöt som på riktigt bra och jag kände mig nästan lite hemma på flygplatserna.
Kom hem till Övik vid femtiden och där stod då min bror och hans kompis Conny och väntade på mig. Jag bjöd på lite räkcocktail chips och salt och vinegar chips som de gillade! De är ju uppenbarligen inte från samma planet som jag!
När jag kom hem låg en trevlig överraskning på mitt köksbord, Anna pihl säsong tre hade äntligen kommit men självklart funkar inte min DVD längre så jag kan inte titta på min efterlängtade DVDbox. Men jag fyller snart år så jag hoppas att jag får en DVD då.
Fick även tillbaka min älskade katt nu på kvällen och det var skönt. Saknat han jättemycket och jag hoppas att han saknat mig dessa 10 dagar också!
Oxford - Dag 7 - Söndag
Vaknade upp till en solig sista dag i England och det kändes riktigt tråkigt. Jag började verkligen trivas i detta artiga land.
Idag hade vi inte mycket planerat utan dagen kom den den gjorde. Vi tog oss in till stan och påbörjade en jakt efter glass. Solen skiner, det är varmt och skönt, man är på bra humör - ja, då behövs glass! Men till våran besvikelse fanns det ingen vanlig glass inne på affärerna (typ GBglass som förövrigt heter Will's i england). Vi hittade tillslut en cookie och glassbar där vi kunde köpa kulglass. Med Glassen i hand gick vi vidare till Magdalen bridge som är en känd bro i Oxford. Det är uppenbarligen en bro där nästan alla filmer som filmades i Oxford utspelat sig. Det var jättefint där och man kunde hyra små gondolliknande båtar som kallades punting. Dock gjorde inte vi det.
Tom glassbägare och puntingbåtarna.
Jag och sen Sandra med hennes japanpose på magdalen bridge
Jag utanför en trädgård och sen jag på high street.
Vi var ute och gick på gator som vi aldrig gått på förr och det var skönt i solen. Vi kom tillslut fram till en gammal kyrkogård som jag ville in på. Den såg sådär gammal och läskig ut så vem skulle inte dras dit?
Kyrkogården.
Sandra vid Bodleian Library och sen ett träd i blom.
Vi tänkte att vi skulle hinna förbi på Bodleian Library innan dagen tog slut. Vi kom fram till den stora dörren och försökte peta lite på den för att se om den skulle öppnas men det gjorde den såklart inte. Vi började då gå runt huset för att se vart man isånnafall skulle gå in och när vi gick tillbaka till den stora dörren ser jag då en liten skylt på detta stora hus där det står att det är stängt på söndagar. Min otur eller vad?!
Vi valde att äta middag ute idag igen och denna middag blev på det andra Pizza hut som finns i staden. Vi hade en ganska söt servitör där med man han var inte ens nära den långhåriga på det tidigare Pizza hut och han var ju ingen Prince Albert från The young Victoria heller. Jag valde att ta en Vegetarian Hot One som var en vegetarisk pizza med grön chili. Den var okej men inte lika underbar som de flesta i Sverige.
Min pizza och sen Sandras specialare.
Ja, då var min sista dag i Oxford och England gjord och det kändes verkligen tråkigt. Jag har börjat älska detta land och alla de artiga människor som finns här. Alla ber om förlåtelse för absolut ingenting och jag älskar det. Jag har tillockmed börjat vänja mig med klorlukten i duschen. Jag är glad att min sista dag blev full av sol och värme, dock kunde det fått varit så varmt varje dag!
Min väska och allt utkastat. Sen min väska när Sandra hjälpt mig packa!
Idag hade vi inte mycket planerat utan dagen kom den den gjorde. Vi tog oss in till stan och påbörjade en jakt efter glass. Solen skiner, det är varmt och skönt, man är på bra humör - ja, då behövs glass! Men till våran besvikelse fanns det ingen vanlig glass inne på affärerna (typ GBglass som förövrigt heter Will's i england). Vi hittade tillslut en cookie och glassbar där vi kunde köpa kulglass. Med Glassen i hand gick vi vidare till Magdalen bridge som är en känd bro i Oxford. Det är uppenbarligen en bro där nästan alla filmer som filmades i Oxford utspelat sig. Det var jättefint där och man kunde hyra små gondolliknande båtar som kallades punting. Dock gjorde inte vi det.
Tom glassbägare och puntingbåtarna.
Jag och sen Sandra med hennes japanpose på magdalen bridge
Jag utanför en trädgård och sen jag på high street.
Vi var ute och gick på gator som vi aldrig gått på förr och det var skönt i solen. Vi kom tillslut fram till en gammal kyrkogård som jag ville in på. Den såg sådär gammal och läskig ut så vem skulle inte dras dit?
Kyrkogården.
Sandra vid Bodleian Library och sen ett träd i blom.
Vi tänkte att vi skulle hinna förbi på Bodleian Library innan dagen tog slut. Vi kom fram till den stora dörren och försökte peta lite på den för att se om den skulle öppnas men det gjorde den såklart inte. Vi började då gå runt huset för att se vart man isånnafall skulle gå in och när vi gick tillbaka till den stora dörren ser jag då en liten skylt på detta stora hus där det står att det är stängt på söndagar. Min otur eller vad?!
Vi valde att äta middag ute idag igen och denna middag blev på det andra Pizza hut som finns i staden. Vi hade en ganska söt servitör där med man han var inte ens nära den långhåriga på det tidigare Pizza hut och han var ju ingen Prince Albert från The young Victoria heller. Jag valde att ta en Vegetarian Hot One som var en vegetarisk pizza med grön chili. Den var okej men inte lika underbar som de flesta i Sverige.
Min pizza och sen Sandras specialare.
Ja, då var min sista dag i Oxford och England gjord och det kändes verkligen tråkigt. Jag har börjat älska detta land och alla de artiga människor som finns här. Alla ber om förlåtelse för absolut ingenting och jag älskar det. Jag har tillockmed börjat vänja mig med klorlukten i duschen. Jag är glad att min sista dag blev full av sol och värme, dock kunde det fått varit så varmt varje dag!
Min väska och allt utkastat. Sen min väska när Sandra hjälpt mig packa!
Oxford - Dag 6 - Lördag
Vaknade upp och solen sken in igenom vårat fönster och jag insåg då att detta är min näst sista dag i denna underbara stad och land. Vi gjorde oss snabbt iordning och for in till stan för att hinna med den första touren inne på Oxford Castle. Oxford Castle ligger mitt i Oxford och är ett gammalt slott som lät byggas runt 1071.Det är gammalt må jag säga. Dock har det byggts om och ändrats under åren.
Oxford castle Unlocked.
Vi kom dit och möttes då av våran guide som sa sig vara en drottning eller liknande som hade övertagit slottet och sedan förlorat det för många herrans år sedan. Kanske inte bästa guiden jag haft men hon försökte vara rolig och ibland lyckades hon. Det var inte många i våran grupp utan det var jag, Sandra och en äldre dam och troligtvis hennes barnbarn. Så det var bara oss fyra människor som hon fick släpa runt och upp för trappor. Vi började med en liten filmvisning om slottet och sedan var det dags att ta sig upp i tornet. Hela 101 trappsteg var det upp till toppen som skulle ge oss hela vyn över Oxford. Trappen var smal och stegen var i ojämn höjd vilket var irriterande men upp, det kom vi tillslut.
Flaggan på topp och sen lite usikt över Oxford. Det runda tornet som syns är Christ church.
Jag och Sandra i varsitt fönster
Tillslut var det dags att gå ner för alla de 101 trappstegen igen men det gick betydligt fortare vill jag lova. Vipps var vi nere igen och befann oss nere i en krypta i källaren. När vi kom ner så kom vi först in i en korridor där folk tidigare hade gjort utgrävningar och längre in fanns kryptan. Vid första anblicken var det ett stort rum med pelare, en bänk där tre dockor satt och en stående docka framför dem som skulle likna en lärare av något slag. Plötsligt sa Sandra "han i mitten ska inte sitta där. Det är en person". Jag och Sandra gjorde oss då beredda på att bli skrämda med ett hederligt BÖH men han satt där så tyst. Våran gudie började prata om krypan och de spöken som sägs finnas där nere. Och plöstligt reste sig munken i mitten och började vandra ut. Var han ett spöke eller en vanlig människa, vem vet.
Uppenbarligen hade hemsökta hus (ett spökprogram på 4+) varit där nyligen och spelat in ett avsnitt och det ska bli kul att se det när det visas på svensk TV. Det sas att det fanns iallafall tre andar nere i kryptan. En snäll munk, en elak och en 14årig flicka som sprang runt och troligen letade efter sin mamma.
Mörk bild med det visar tre gestalter på bänken. sen en pelare i kryptan.
Jag och Sandra med dockorna där nere.
I första hörnet bor det snälla munkspöket och i det andra det elaka. Kan ni se några spöken?
Sedan tog vi oss upp och in i en cell där fångar en gång suttit. Vår guide berättade lite om vad fångarna fick göra, hur de bodde och lite sådant. Sedan fick vi ta oss runt på egen hand genom alla celler och rum. Det var kanske inte jättemycket rum och så att se men det fanns mycket att pilla på och testa.
Vår guide. Visst är G. Wilson ganska lik mig?
Så glad ser jag ut är jag hänger någon. Sen ser jag mycket likt ut en näsapa. När fick jag så stor näsa?
Jag och en fånge och sen jag en maskin som visar hur långa steg fångarna kunde gå.
Egobild på oss sen jag på en säng (satt uppenbarligen för fint på det andra kortet vi tog innan)
Fången Annica och sen en gräskulle.
På den gräskullen har det tidigare stått ett torn på men det var många, många år sedan. Tornet har rivits och muren flyttats men kullen finns fortarande kvar och är bevarad utanför Oxford Castle. Det finns en brunn där uppe där folket förr i tiden fick sitt vatten ifrån. Man får inte gå in i brunnkammaren (eller vad det kallades) men uppenbarligen hade ett gäng studenter gjort det för många herrans år sedan. Det slutade i att en pojke ramlade ner i själva brunnen och vattnet och fick tas in på sjukhus. Han bröt något ben och var egentligen utom fara. En vecka senare var han död...
Efter trippen på Oxford Castle valde vi att gå runt på stan och det blev självklart en sväng in på Primark. Vem kan motstå det när man är inne i stan? Inte vi iallafall! Blev lite shopping och sedan var det dags att ta sig hem igen för att hinna till affären för att köpa några cider då vi tänkt att gå ut denna kväll. Det blev fyra Bacardi breezer med mangosmak och fyra till med hallonsmak. Sen skulle vi även hinna äta middag och återvända till stan med Tyra innan Ghost trailen började.
Hade nog ganska stora förväntningar på denna rundvandring. Trodde guiden skulle ta med oss in i ställen som spökade och kanske lite mer seriöst än vad det var. Vi kom dit och det var en hel hög som skulle gå denna ghost trail. Vi började vandringen runt de gamla husen i Oxford och våran guide berättade spökhistorier som skett på vissa ställen.
Oxford castle på kvällen sen ett träd på kullen och ett torn som ser ut som en elak pumpa.
Kyrkan på the radcliff square och sen Bill Specter (vår guide) hugger sig i armen.
Efter den två timmar långa promenaden var man kall och trött. Nu var det dags att fara hem, ta någon cider, duscha och göra sig lite partysnygg. Vi kom hem, tog vår cider, öppnade chipspåsarna vi köpt innan och gick sedan och la oss. Vilka ungdomar va? Nog lättare att tro att vi gått och blivit pensionärer än de unga människor som vi faktiskt är.
Dagens shopping: En rosa BH med tillhörande trosor, ett diadem med en blomma, Ett svart midjebälte och en god handlotion som luktar satsumas.
Oxford - dag 5 - Fredag
Äntligen var det helg igen och ännu en gång detta år var det fredagen den 13. som tur är är jag inte skrockfull av mig så för mig var det ännu en skön fredag och det som väntade idag var en lång hundpromenad till Port Meadow, pizza och bio. Kan det bli mer helgmys?
Dagen börjades med att vi kopplade hundarna och påbörjade därefter våran vandring för att se The trout inn och ett gammalt nunnekloster. Det var lite molnigt men ändå varmt ute. Det tog kanske ungefär en timme för oss att ta oss till dessa ställen men då stannade vi även på ett jättestort fält (rättare sagt en jättestor hage) där man fick gå in och släppa lös hundarna. I hagen fanns ett tjugotal hästar och en och annan svan. Det kändes verkligen idylliskt när man såg Doris och Kajsa springa runt där och hästarna långt borta i horisonten.
Efter att Kajsa och Doris fått sprungit av sig det mesta av sin energi fortsatte vi vidare för att se The trout inn som tydligen ska vara stället där Inspector Morse ska ha inspelats vid ett flertal tillfällen. Det är en pub som ligger alldeles intill en flod och de gamla ruinerna till nunneklostret.
The trout inn och vattnet som flöt förbi.
Nunneklostret
Doris och Kajsa är ganska söta ändå. Kajsa svart och Doris brun.
Efter ett tag var det dags att börja återvända hem igen och vi gick då förbi den fina hagen igen. Där stod vi, med hästarna på flera flera meters avstånd och drömde som de små flickor som vi innerst inne är att få klappa dem. Så vi börjar febrilt att göra alla de ljud vi hört från TV och sakta men säkert börjar en handfull hästar närma sig. Det blev senare fler, fler och åter fler som kom till kanten på hagen för att bli klappade.
hästar
Efer att jag och Sandra åhat oss över det söta hästarna ett tag fortsatte vi att gå hem till husen där det stod på Sandras schema - SKOLA. Hon började göra sig iordningn och denna dag stannade jag hemma med bloggen för att försöka ta igen lite skrivning. Som ni märker ligger jag lite efter i allt men jag ser till att allt kommer med. Hon for iväg och jag lämnades ensam kvar i huset. Dock skulle Astrid (mamman i huset) kommer hem från Sverige denna dag och även Gustav som jag inte träffat en enda gång innan så jag var lite nervös och kastade mig in i duschen för att se ut som ett smörpaket i håret när de vuxna skulla komma hem. Jag hinner inte mer än att klä på mig innan jag hör Astrids röst där nere och jag försöker snabbt kamma ihop mitt blöta hår för att gå ner och hälsa på mannen i huset. Han visade sig vara en mycket trevlig och rolig man vilket kändes bra. Var lite rädd att han skulle vara en sån där stel typ men så var det verkligen inte. Jag gick sedan upp och fortsatte med mitt och väntade in Sandra.
Sandra kom hem och vi beslutade oss för att åka in till stan och äta middag på Pizza hut. Vi kunde ju inte dömma ut hela Englands pizzor pga. pizza express som vi åt på i London så vi testade igen. Jag beställde en Supreme med italiensk botten och en pepzi. Kan inte säga att den var underbart god men den dög. Lite dyr kanske men det är för att man är van med svensk pizza och våra priser. Vi besällde även efterrätter och för mig blev det en madagascan cheesecake med frusna bär. Den var långt ifrån lika god som Sandras! Vi hade en söt och troligen ny servitör på resturangen så det slutade med att han glömde ta betalt för efterrätten så vi skyndade oss att betala och smög därefter ut genom dörrarna, mättna och belåtna.
Nu var det dags att ta oss vidare till en av biograferna i stan då fi bestämt oss för att se The young Victoria som spelades in på Blenheim palace som vi varit på två dagar innan. Vi kom till biografen ganska tidigt och var de första in i salongen. Vi lutade oss tillbaka och kände tröttheten komma. Tillslut började det fyllas på med folk och vi började kvickna till liv igen. När salongen är så gott som fylld hör vi någon bakom oss som ropar på Sandra, på svenska! Blir man chockad eller? Då var det inte någon mindre än Tyra (hostfamilyns dotter) som sitter där snett bakom oss i salongen och ska se samma film.
Helt underbar film som jag tycker alla ska se. Varje gång jag tittar på trailern ryser jag av välbehag och den underbara förälskelsekänslan infinner sig snabbt när man hör den sexiga prins Alberts röst. Vart kan jag finna samma prins och gentleman i stormhatt? Tror mina chanser att finna just honom är liten tyvärr.
Men detta var en riktig kärleksaga om Victoria som blir ung drottning över England och försöker finna sin plats och följa sitt hjärta. Detta är en film jag kommer köpa så fort jag hittar den i någon affär. Och att kunna säga att "där har jag varit" "Den kronon har jag sett IRL" är riktigt coolt!
Efter tog vi oss hem med bussen, lyckliga och nygråtna efter den fina filmen och kröp genast till sängs som de två pensioner som vi blivit. Vi går upp innan tuppen och lägger oss innan alla andra. Vi är en skam för ungdomskulturerna!
Dagens shopping: Två kajalpennor, en i ljusgrönt och en lila, biljetten till bion och en deo som uppenbarligen Sandra också hade.
Dagen börjades med att vi kopplade hundarna och påbörjade därefter våran vandring för att se The trout inn och ett gammalt nunnekloster. Det var lite molnigt men ändå varmt ute. Det tog kanske ungefär en timme för oss att ta oss till dessa ställen men då stannade vi även på ett jättestort fält (rättare sagt en jättestor hage) där man fick gå in och släppa lös hundarna. I hagen fanns ett tjugotal hästar och en och annan svan. Det kändes verkligen idylliskt när man såg Doris och Kajsa springa runt där och hästarna långt borta i horisonten.
Efter att Kajsa och Doris fått sprungit av sig det mesta av sin energi fortsatte vi vidare för att se The trout inn som tydligen ska vara stället där Inspector Morse ska ha inspelats vid ett flertal tillfällen. Det är en pub som ligger alldeles intill en flod och de gamla ruinerna till nunneklostret.
The trout inn och vattnet som flöt förbi.
Nunneklostret
Doris och Kajsa är ganska söta ändå. Kajsa svart och Doris brun.
Efter ett tag var det dags att börja återvända hem igen och vi gick då förbi den fina hagen igen. Där stod vi, med hästarna på flera flera meters avstånd och drömde som de små flickor som vi innerst inne är att få klappa dem. Så vi börjar febrilt att göra alla de ljud vi hört från TV och sakta men säkert börjar en handfull hästar närma sig. Det blev senare fler, fler och åter fler som kom till kanten på hagen för att bli klappade.
hästar
Efer att jag och Sandra åhat oss över det söta hästarna ett tag fortsatte vi att gå hem till husen där det stod på Sandras schema - SKOLA. Hon började göra sig iordningn och denna dag stannade jag hemma med bloggen för att försöka ta igen lite skrivning. Som ni märker ligger jag lite efter i allt men jag ser till att allt kommer med. Hon for iväg och jag lämnades ensam kvar i huset. Dock skulle Astrid (mamman i huset) kommer hem från Sverige denna dag och även Gustav som jag inte träffat en enda gång innan så jag var lite nervös och kastade mig in i duschen för att se ut som ett smörpaket i håret när de vuxna skulla komma hem. Jag hinner inte mer än att klä på mig innan jag hör Astrids röst där nere och jag försöker snabbt kamma ihop mitt blöta hår för att gå ner och hälsa på mannen i huset. Han visade sig vara en mycket trevlig och rolig man vilket kändes bra. Var lite rädd att han skulle vara en sån där stel typ men så var det verkligen inte. Jag gick sedan upp och fortsatte med mitt och väntade in Sandra.
Sandra kom hem och vi beslutade oss för att åka in till stan och äta middag på Pizza hut. Vi kunde ju inte dömma ut hela Englands pizzor pga. pizza express som vi åt på i London så vi testade igen. Jag beställde en Supreme med italiensk botten och en pepzi. Kan inte säga att den var underbart god men den dög. Lite dyr kanske men det är för att man är van med svensk pizza och våra priser. Vi besällde även efterrätter och för mig blev det en madagascan cheesecake med frusna bär. Den var långt ifrån lika god som Sandras! Vi hade en söt och troligen ny servitör på resturangen så det slutade med att han glömde ta betalt för efterrätten så vi skyndade oss att betala och smög därefter ut genom dörrarna, mättna och belåtna.
Nu var det dags att ta oss vidare till en av biograferna i stan då fi bestämt oss för att se The young Victoria som spelades in på Blenheim palace som vi varit på två dagar innan. Vi kom till biografen ganska tidigt och var de första in i salongen. Vi lutade oss tillbaka och kände tröttheten komma. Tillslut började det fyllas på med folk och vi började kvickna till liv igen. När salongen är så gott som fylld hör vi någon bakom oss som ropar på Sandra, på svenska! Blir man chockad eller? Då var det inte någon mindre än Tyra (hostfamilyns dotter) som sitter där snett bakom oss i salongen och ska se samma film.
Helt underbar film som jag tycker alla ska se. Varje gång jag tittar på trailern ryser jag av välbehag och den underbara förälskelsekänslan infinner sig snabbt när man hör den sexiga prins Alberts röst. Vart kan jag finna samma prins och gentleman i stormhatt? Tror mina chanser att finna just honom är liten tyvärr.
Men detta var en riktig kärleksaga om Victoria som blir ung drottning över England och försöker finna sin plats och följa sitt hjärta. Detta är en film jag kommer köpa så fort jag hittar den i någon affär. Och att kunna säga att "där har jag varit" "Den kronon har jag sett IRL" är riktigt coolt!
Efter tog vi oss hem med bussen, lyckliga och nygråtna efter den fina filmen och kröp genast till sängs som de två pensioner som vi blivit. Vi går upp innan tuppen och lägger oss innan alla andra. Vi är en skam för ungdomskulturerna!
Dagens shopping: Två kajalpennor, en i ljusgrönt och en lila, biljetten till bion och en deo som uppenbarligen Sandra också hade.
Oxford - dag 4 - Torsdag
Idag gick vi upp tidigt för att ta oss till Cotsworld Wildlife Park vilket är en djupark i Burton. Det var molnigt denna dag så våra Primark-paraplyer fick följa med. Som vanligt när de åker med oss så kommer inte en droppe regn! Vi kom dit precis när det började vilket var lite synd. Många av djuren satt i sina "sovburar" och hade ännu inte tagit sig ut i morgonkylan.
Två apor sitter och funderar på om de ska gå ut i kylan. Sen
knäppte jag med blixt på de stackars fladdermössen.
Kamelont och små alligatorer.
Apa
Den där apan var en riktig buse. När vi kom ut ur det tropiska huset med alla ödlor och sånt så hör vi hur någon sitter och ropar. Det lät verkligen jätteunderligt men vi släppte snabbt det och närmade oss ett fönster för att titta in. Eftersom det var ljust ute fick man gå jättenära fönstret och verkligen trycka ansiktet mot det för att se något där inne. Och när vi båda står där och undrar vad som finns där inne hoppar plötsligt denna apa ner i ansiktet på oss (så gott som iallafall). Tror ni vi blev rädd eller? Av min förskräckelse tryckte jag till på knappen på kameran och detta är kortet jag fick av busapan.
Vi gick vidare och kom så småningom till pettingzoo där jag bekantade mig med djur som man fick klappa. Det är min grej det. Det ska klappas och kelas med allt som har päls!
Min vän åsnan och sen en höna på rymmen!
En höna och en anka med respektfylld frisyr.
En fågel som ser ut som Sandras nattlinne och två sköldpaddor.
Två apor.
Det fanns en bur med en massa apor som man faktiskt fick gå in i och jag lyckades stryka den svarta apan två gånger! Jag har alltså klappat en livs levande apa! Inte alla som gjort det. Dock såg han lite skabbig ut men vad gör det?
Pingviner
Efter vi gått våran runda på djuparken började vi ta oss tillbaka till verkligheten och Oxford. Vi åkte in till stan igen och åt lunch på självaste The eagle and child. The eagle and child är en resturang som förknippas med "the inklings" som var en grupp med författare. Där räknas tillexempel J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis in. Sandra berättade att deras Fish and Chips var god så jag bestämde mig för att testa denna engelska maträtt ännu en gång och Sandra tog en tonfiskmacka. Till förrätt blev det lökringar och vitlöksbröd.
The Eagle and Childs fish and chips slog helt klart Londons med hästlängder vill jag lova. Men denna maträtt faller mig ändå inte i smaken, då den inte smakar något alls!
Med fulla magar tog vi oss vidare till Oxfords naturhistoriska museum som var mycket trevligt. Dock hade skeletten försetts med röda näsor pga. den kommande "red nose day".
En T-rex med röd näsa sen jag framför dess skeletthuvud.
Mineraler som lyser i mörkret och sen en jättefisk.
Efter vi blivit lite allmänbildade på museumet så tog vi oss ut på Oxfords gator för ännu mer shopping och självklart hamnade vi på primark efter ett tag. Älskar Primark.
Dagens shopping: Ännu fler trosor från Primark. Blev fem trosor, ett svart nattlinne, två knäpstrumpor, en börs, ett ägg från museumet och chips - sourcream & Green herbs (inte alls så god).
Två apor sitter och funderar på om de ska gå ut i kylan. Sen
knäppte jag med blixt på de stackars fladdermössen.
Kamelont och små alligatorer.
Apa
Den där apan var en riktig buse. När vi kom ut ur det tropiska huset med alla ödlor och sånt så hör vi hur någon sitter och ropar. Det lät verkligen jätteunderligt men vi släppte snabbt det och närmade oss ett fönster för att titta in. Eftersom det var ljust ute fick man gå jättenära fönstret och verkligen trycka ansiktet mot det för att se något där inne. Och när vi båda står där och undrar vad som finns där inne hoppar plötsligt denna apa ner i ansiktet på oss (så gott som iallafall). Tror ni vi blev rädd eller? Av min förskräckelse tryckte jag till på knappen på kameran och detta är kortet jag fick av busapan.
Vi gick vidare och kom så småningom till pettingzoo där jag bekantade mig med djur som man fick klappa. Det är min grej det. Det ska klappas och kelas med allt som har päls!
Min vän åsnan och sen en höna på rymmen!
En höna och en anka med respektfylld frisyr.
En fågel som ser ut som Sandras nattlinne och två sköldpaddor.
Två apor.
Det fanns en bur med en massa apor som man faktiskt fick gå in i och jag lyckades stryka den svarta apan två gånger! Jag har alltså klappat en livs levande apa! Inte alla som gjort det. Dock såg han lite skabbig ut men vad gör det?
Pingviner
Efter vi gått våran runda på djuparken började vi ta oss tillbaka till verkligheten och Oxford. Vi åkte in till stan igen och åt lunch på självaste The eagle and child. The eagle and child är en resturang som förknippas med "the inklings" som var en grupp med författare. Där räknas tillexempel J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis in. Sandra berättade att deras Fish and Chips var god så jag bestämde mig för att testa denna engelska maträtt ännu en gång och Sandra tog en tonfiskmacka. Till förrätt blev det lökringar och vitlöksbröd.
The Eagle and Childs fish and chips slog helt klart Londons med hästlängder vill jag lova. Men denna maträtt faller mig ändå inte i smaken, då den inte smakar något alls!
Med fulla magar tog vi oss vidare till Oxfords naturhistoriska museum som var mycket trevligt. Dock hade skeletten försetts med röda näsor pga. den kommande "red nose day".
En T-rex med röd näsa sen jag framför dess skeletthuvud.
Mineraler som lyser i mörkret och sen en jättefisk.
Efter vi blivit lite allmänbildade på museumet så tog vi oss ut på Oxfords gator för ännu mer shopping och självklart hamnade vi på primark efter ett tag. Älskar Primark.
Oxford - Dag 3 - Onsdag kväll "chipsprovningen"
Som den chips'oman som jag är så måste man ju prova utbudet av snacks i England och till min stora besvikelse så har de inte någon sort som är god!
En del av chipsen.
Sensations - Thai sweet chili
Detta var en av de få goda chipsen som England säljer. De smakade thai sweet chili sås som man kan köpa i mat affärerna. I större mängder tror jag dock inte att dessa chips är goda.
Walkers - Prawncocktail
Nog de värsta chipsen som kommit in i min mun. De smakar surt, äckligt och helt fel! Som namnet säger ska smaken vara räkcocktail men jag vet inte det. Tyckte det liknade Salt and Vinegar som också var jätteäcklig.
Orkar inte lägga ut alla bilder på chipserna men det finns en hel del udda smaker i England. Vad sägs som kyckling, bacon, rostbiff eller ekorre? Nä, jag håller mig nog till OLWs sourcream and onion!
En del av chipsen.
Sensations - Thai sweet chili
Detta var en av de få goda chipsen som England säljer. De smakade thai sweet chili sås som man kan köpa i mat affärerna. I större mängder tror jag dock inte att dessa chips är goda.
Walkers - Prawncocktail
Nog de värsta chipsen som kommit in i min mun. De smakar surt, äckligt och helt fel! Som namnet säger ska smaken vara räkcocktail men jag vet inte det. Tyckte det liknade Salt and Vinegar som också var jätteäcklig.
Orkar inte lägga ut alla bilder på chipserna men det finns en hel del udda smaker i England. Vad sägs som kyckling, bacon, rostbiff eller ekorre? Nä, jag håller mig nog till OLWs sourcream and onion!
Oxford - dag 3 - Onsdag
Vakna upp till en halvmulen dag i Oxford och på schemat stod det att jag och Sandra skulle ta oss in till Abingdon. Sandra går i skola där och denna dag hade hon en lektion på ca. en timma så jag fördrev min tid inne i Abingdon cetrum. Som tur var tittade solen fram mycket under min stund där då staden i sig själv inte var särskilt händelserik.
Abingdon Museum
Gick först till Abingdons museum som var en enorm besvikelse. Gick först upp för några trappor där det fanns olika montrar med saker de funnit från stenåldern, bronsålder och järnåldern och då tänkte jag "Åh, detta bådar gott!". Jag ser en dörröppning där uppe och jag blir full av föväntan vad som komma skall. Tyvärr, till min stora besvikels möts jag av sju montrar och en hjord med barn som skriker och gormar över några piprensare.
Jag valde därför att gå ner på stan istället och unforska shoppinggatan som enbart innehöll en affär av intresse - Next! Där köpte jag ett par sandaler för £20. Det var fina och jag längtar verkligen till sommaren då jag kan börja använda dem!
Efter en timme kom Sandra och hämtade upp mig igen och då var det dags att ta oss till Blenheim Palace. Det var ungefär en kvarts bilfärd till Woodstock där Blenheim Palace låg och gud vad fint det var. Dit kommer jag flytta en vacker dag vill jag lova er! Självaste Winston Churchill är född och uppvuxen i detta magnifika hus.
Jag i blåsten framför Blenheim Palace
Blenhiem Palace
Tyvärr fick man inte fota därinne vilket var synd. Rummen var jättefina och det var även här de spelade in filmen The young Victoria som går på bio här just nu. Det fanns två rundor att gå inne i huset. Ett var en vanlig rundvanring kring olika rum där man fick se möbler, biblotek och julmatsalen. Den andra vägen var en runda som kallades The untold story. Där följde man ett "spöke" som berättade om olika händelser som skett i huset och sådant. Det rycktes i dörrar och personerna(dockorna) andades och liknade väldigt mycket en vanlig människa.
Jag i Blenheim Palace's trädgård och sen fontäner som inte var på.
Efter våran titt i huset valde vi att ta barntåget vidare till ett ställe där det fanns ett fjärilshus och där fotades det flitigt vill jag lova. När vi åkte tåget åkte man förbi gamla träd som såg som tagna ur en Tim Burtonfilm och fasaner i massor!
Jag på tåget, förväntansfull. Och sen tåget in motion.
Vi kom fram till ett litet hus, det såg ut som ett växthus nästan. Vi gick in möttes först av en massa blommor. Man började nästan undra vart fjärilarna höll hus tills man tittade upp i taket. Där satt en stor fjäril efter den andra och genast flög kamrorna upp.
Jag fotar några småfåglar och sen en fjäril i taket.
Fjärilar
Fjäril igen och en liten damm med fiskar.
Efter ett tag gick vi ut och råkade då komma till en playground där det fanns en stor labyrint. Den skulle vi givetvis springa in i och såhär i efterhand var det ingen bra idée. Det var jätteblött på vissa ställen och småflugorna flög överallt. Det gällde att skydda både mun, näsa och ögon om man inte ville ha flugor i dem. BLÄ! Men roligt var det.
Labyrinten.
Är Sandra vilse? Sen en bild på mitten av labyrinten.
Sandra hittar rätt och sen jag i mitten av labyrinten. Försöker likna statyn bakom.
Tillslut hittade vi ut (tro det eller ej!) och vi började vandra tillbaka till bilen. På vägen fanns då stora ihåliga träd som vi fick lov att sätta oss i.
I detta träd vill jag bo... Ser ut som ett litet dörrhål.
Sen var det dags att ta sig hemåt och laga lite middag till Sandras hostfamily. Sandra kör verkligen med mig i köket. Hon är en riktigt Gordon Ramsay och det hopp jag hade att lära mig laga riktigt mat är nu borta. Sandras "på en höft"-matlagning är omöjlig att lära sig. Men vem vet.. nått borde jag lära mig.
Dagens shopping: Två tuggummin med sånt där flytande innehåll. Ena med smaken hallon och persika och den andra med mint och choklad. Sen ett par skor från NEXT för £20. De ska bli flitigt använda i sommar!
Abingdon Museum
Gick först till Abingdons museum som var en enorm besvikelse. Gick först upp för några trappor där det fanns olika montrar med saker de funnit från stenåldern, bronsålder och järnåldern och då tänkte jag "Åh, detta bådar gott!". Jag ser en dörröppning där uppe och jag blir full av föväntan vad som komma skall. Tyvärr, till min stora besvikels möts jag av sju montrar och en hjord med barn som skriker och gormar över några piprensare.
Jag valde därför att gå ner på stan istället och unforska shoppinggatan som enbart innehöll en affär av intresse - Next! Där köpte jag ett par sandaler för £20. Det var fina och jag längtar verkligen till sommaren då jag kan börja använda dem!
Efter en timme kom Sandra och hämtade upp mig igen och då var det dags att ta oss till Blenheim Palace. Det var ungefär en kvarts bilfärd till Woodstock där Blenheim Palace låg och gud vad fint det var. Dit kommer jag flytta en vacker dag vill jag lova er! Självaste Winston Churchill är född och uppvuxen i detta magnifika hus.
Jag i blåsten framför Blenheim Palace
Blenhiem Palace
Tyvärr fick man inte fota därinne vilket var synd. Rummen var jättefina och det var även här de spelade in filmen The young Victoria som går på bio här just nu. Det fanns två rundor att gå inne i huset. Ett var en vanlig rundvanring kring olika rum där man fick se möbler, biblotek och julmatsalen. Den andra vägen var en runda som kallades The untold story. Där följde man ett "spöke" som berättade om olika händelser som skett i huset och sådant. Det rycktes i dörrar och personerna(dockorna) andades och liknade väldigt mycket en vanlig människa.
Jag i Blenheim Palace's trädgård och sen fontäner som inte var på.
Efter våran titt i huset valde vi att ta barntåget vidare till ett ställe där det fanns ett fjärilshus och där fotades det flitigt vill jag lova. När vi åkte tåget åkte man förbi gamla träd som såg som tagna ur en Tim Burtonfilm och fasaner i massor!
Jag på tåget, förväntansfull. Och sen tåget in motion.
Vi kom fram till ett litet hus, det såg ut som ett växthus nästan. Vi gick in möttes först av en massa blommor. Man började nästan undra vart fjärilarna höll hus tills man tittade upp i taket. Där satt en stor fjäril efter den andra och genast flög kamrorna upp.
Jag fotar några småfåglar och sen en fjäril i taket.
Fjärilar
Fjäril igen och en liten damm med fiskar.
Efter ett tag gick vi ut och råkade då komma till en playground där det fanns en stor labyrint. Den skulle vi givetvis springa in i och såhär i efterhand var det ingen bra idée. Det var jätteblött på vissa ställen och småflugorna flög överallt. Det gällde att skydda både mun, näsa och ögon om man inte ville ha flugor i dem. BLÄ! Men roligt var det.
Labyrinten.
Är Sandra vilse? Sen en bild på mitten av labyrinten.
Sandra hittar rätt och sen jag i mitten av labyrinten. Försöker likna statyn bakom.
Tillslut hittade vi ut (tro det eller ej!) och vi började vandra tillbaka till bilen. På vägen fanns då stora ihåliga träd som vi fick lov att sätta oss i.
I detta träd vill jag bo... Ser ut som ett litet dörrhål.
Sen var det dags att ta sig hemåt och laga lite middag till Sandras hostfamily. Sandra kör verkligen med mig i köket. Hon är en riktigt Gordon Ramsay och det hopp jag hade att lära mig laga riktigt mat är nu borta. Sandras "på en höft"-matlagning är omöjlig att lära sig. Men vem vet.. nått borde jag lära mig.
Dagens shopping: Två tuggummin med sånt där flytande innehåll. Ena med smaken hallon och persika och den andra med mint och choklad. Sen ett par skor från NEXT för £20. De ska bli flitigt använda i sommar!
Oxford - dag 2 - Tisdag
En mulen dag idag men vad gör det? Som vanligt började vi våran dag med att gå ut och gå med Kajsa och Doris men idag blev den en annan väg och inte alls lika lång. Vi gick bara några kvarter bort och kom tillslut hem igen med vilddjuren.
Vi kom hem, kastade i oss lite lunch och slängde oss upp på cyklarna, iallafall jag. Jag fick en alldeles för hög herrcykel att försöka ta mig in till Oxford med och det var ett äventyr. Här cyklar man på vägen och man cyklar ungefär som bilarna kör, man visar när man svänger, ligger i rätt filer och stannar vid rödljus. Det var just detta med att stanna vid rödljusen som gjorde det hela lite spännande. Jag kunde nämligen inte nå ner till vägen när cykeln stannade så man hoppades innerligt att man skulle få grönt ljus innan cykeln föll omkull.
Vi tog oss först fram till The bridge of sighs på New collage lane. Det var en liten men söt bro som gick mellan två hus. Vad den har för historia vet jag inte utan det enda jag vet är att oxfordsborna är stolta över den!
Jag och Sandra och sen the bridge of sighs
Sedan spann det vidare till nästa sevärdhet i Oxford - Radcliff square.
The radcliff square
Det fanns även en kyrka där som man kunde gå in i och klättra upp i tornet. Det kommer jag aldrig göra igen! Jättelånga sprialtrappor med en decimeter långa trappsteg. Det vara bara att hålla i sig i repen för glatta livet!
Sandra står och kollar på -> Kyrkan.
Kyrkans insida och ett vackert fönster.
Ett vackert golv och sen ljus, väldigt kyrkligt.
Efter titten i kyrkan var det dags för dödstrappan. Får samma panikkänsla nu när jag tittar på bilderna som när jag gick där.
Eftersom jag älskar trappor så mycket så slänger jag upp två stycken.
Utsikt över Oxford.
Sedan var det dags att hitta våran väg till Christ church. Christ church är både en kyrka och en skola och matsalen i den skolan är ingen mindre än harry potters matsal i filmerna. För den som inte vet är stora delar av harry potterskolans miljöer filmade i just Oxford.
"My sword i give to him that shall succeed in my pilgrimage" står det ovanför svärdet. Sen Christ church.
En korridor inne på christ church och sen kyrkan inne på skolan.
Här är alltså harry potters matsal. Men det finns fler sagor som har sitt säte i just detta rum. Lewis Carroll, författaren till Alice in wonderland, åt regelbundet sin skollunch i just denna matsal och det var här han fick idéen till sin saga om lilla Alice. I bordet som står på tvären längst bort satt alltid en liten flicka med alla professorer och när hon ätit klart gick hon alltid genom en liten dörr som finns längst bort till vänster vilket skapade idéen om kaninhålet och Alice in wonderland var född.
En av tävlorna (den röda) ska även ha varit något extra ordinär. Den är gjord sent 1700tal vilket förbryllar alla. Det är nämligen ingen vanlig tavla utan när man går förbi den så följer ansiktet med när man går och kollar på en. Lite läskigt. Visst, man har sett sånt tidigare men inte på en tavla som är gjort så tidigt.
Idag har vi även varit och handlat i en mataffär och det var intressant. De brittiska människorna äter inte alls samma saker som vi svenskar. Själv inhandlade jag små påsar chips som var av udda smaker. Här finns ingen sourcream and onion vill jag lova! Och även de populära godiset Jellybabies.
Dagens shopping: En påse med tolvpack chips i smakerna; cheese and onion, Salt, Salt & vinegar och Prawn cocktail. Sen även två armband från christ church och två kylskåpsmagneter. Sen min påse med Jellybabies.
Vi kom hem, kastade i oss lite lunch och slängde oss upp på cyklarna, iallafall jag. Jag fick en alldeles för hög herrcykel att försöka ta mig in till Oxford med och det var ett äventyr. Här cyklar man på vägen och man cyklar ungefär som bilarna kör, man visar när man svänger, ligger i rätt filer och stannar vid rödljus. Det var just detta med att stanna vid rödljusen som gjorde det hela lite spännande. Jag kunde nämligen inte nå ner till vägen när cykeln stannade så man hoppades innerligt att man skulle få grönt ljus innan cykeln föll omkull.
Vi tog oss först fram till The bridge of sighs på New collage lane. Det var en liten men söt bro som gick mellan två hus. Vad den har för historia vet jag inte utan det enda jag vet är att oxfordsborna är stolta över den!
Jag och Sandra och sen the bridge of sighs
Sedan spann det vidare till nästa sevärdhet i Oxford - Radcliff square.
The radcliff square
Det fanns även en kyrka där som man kunde gå in i och klättra upp i tornet. Det kommer jag aldrig göra igen! Jättelånga sprialtrappor med en decimeter långa trappsteg. Det vara bara att hålla i sig i repen för glatta livet!
Sandra står och kollar på -> Kyrkan.
Kyrkans insida och ett vackert fönster.
Ett vackert golv och sen ljus, väldigt kyrkligt.
Efter titten i kyrkan var det dags för dödstrappan. Får samma panikkänsla nu när jag tittar på bilderna som när jag gick där.
Eftersom jag älskar trappor så mycket så slänger jag upp två stycken.
Utsikt över Oxford.
Sedan var det dags att hitta våran väg till Christ church. Christ church är både en kyrka och en skola och matsalen i den skolan är ingen mindre än harry potters matsal i filmerna. För den som inte vet är stora delar av harry potterskolans miljöer filmade i just Oxford.
"My sword i give to him that shall succeed in my pilgrimage" står det ovanför svärdet. Sen Christ church.
En korridor inne på christ church och sen kyrkan inne på skolan.
Harry pottermatsalen och en vägg med tavlor
.Här är alltså harry potters matsal. Men det finns fler sagor som har sitt säte i just detta rum. Lewis Carroll, författaren till Alice in wonderland, åt regelbundet sin skollunch i just denna matsal och det var här han fick idéen till sin saga om lilla Alice. I bordet som står på tvären längst bort satt alltid en liten flicka med alla professorer och när hon ätit klart gick hon alltid genom en liten dörr som finns längst bort till vänster vilket skapade idéen om kaninhålet och Alice in wonderland var född.
En av tävlorna (den röda) ska även ha varit något extra ordinär. Den är gjord sent 1700tal vilket förbryllar alla. Det är nämligen ingen vanlig tavla utan när man går förbi den så följer ansiktet med när man går och kollar på en. Lite läskigt. Visst, man har sett sånt tidigare men inte på en tavla som är gjort så tidigt.
Idag har vi även varit och handlat i en mataffär och det var intressant. De brittiska människorna äter inte alls samma saker som vi svenskar. Själv inhandlade jag små påsar chips som var av udda smaker. Här finns ingen sourcream and onion vill jag lova! Och även de populära godiset Jellybabies.
Dagens shopping: En påse med tolvpack chips i smakerna; cheese and onion, Salt, Salt & vinegar och Prawn cocktail. Sen även två armband från christ church och två kylskåpsmagneter. Sen min påse med Jellybabies.
Oxford - dag 1 - Måndag
Vaknade upp till en solig och blåsig dag i Oxford. Jag bor hemma hos Sandras hostfamily och de är verkligen supertrevliga som låter mig bo här gratis. Huset är tre våningar vilket gör att vi inte slipper trapporna när vi väl kommit hem heller. Familjen har två barn - Tyra och Olof och två galna labradorer - Kajsa och Doris. Doris är den som är jobbigast och om jag fattat det rätt är det Kajsas dotter.
Vi började dagen med att dra på oss gummistövlarna och ge oss ut på en timmes promenad med vilddjuren. Då fick jag chansen att se oxfords fina natur i dagsljus, det är inte alls som i London. Vi gick till Cottesslowe park med hundarna där de fick springa fritt ens stund och leka med fåglarna i dammen.
Godmorgon allesammans! Här har vi en osminkad Annica i blåsten.
Svanarna i Cottesslove park.
Kajsa vid dammen och sen träd i parken.
Efter man gått en liten bit kom vi till en stor bur som fanns där inne i parken. I buren fanns inget mindra än nymfparakiter, underlater och en massa andra småfåglar.
Buren och sen nymfparakiter.
Efter promenaden på den dryga timmen kom vi hem och började göra oss iordning för att ta bussen in till Oxford center. För denna dag var det dags för Shopping med stort S!
Först tog vi oss till Covered Market, en inomhus marknad med allt du kan tänka dig. Sandra hade varnat mig för slaktaren där inne eftersom det verkligen kunde lukta illa. Men som tur var kom vi in ganska tidigt så man kände ingen stank av dött djur utan det luktade mest fisk inne på marknaden.
Det fanns ett ställe där inne som gjorde tårtor i alla de möjliga former och storlekar. Tänkte lägga ut lite bilder på de som stod i fönstret.
Två barntårtor.
Ytterligare två tårtor
En bröllopstårta och en barntårta i form av en igelkott.
Det enda som inhandlades på covered market var en liten nyckelring i form av en voodoozombie. Kanske inte speciellt kul men den var söt. Fanns mycket sånt småplock där inne men inget mycket som man verkligen ville ha. Så vi gick vidare på våran shoppingtur och hade vårt mål riktat mot Primemark - Sandras favorit affär.
Vi gick in och tog oss en korg var och åkte upp mot övervåningen för att börja där. Där fanns det underkläder, nattkläder, barnkläder och killkläder och snabbt började jag fatta varför Sandra är besatt av Primemark! Tänk dig ett superstort H&M till helt underbara Ullaredspriser? Då förstår du vad primemark är. Allt är superbilligt och affären har allt, skor, kläder, heminredning - ALLT! Så när vi började närma oss provrummen så släpade jag på två korgar proppade med kläder.
Efter nån timme inne på Primemark (som förövrigt även nu är min favoritaffär) gick vi vidare och tittade då in på en affär som heter Ann Summers. Det är en affär med sjukt snygga underkläder som sedan är kombinerad sexbutik. Där gick vi runt och petade på allt konstigt som fanns att köpa och självklart kommer jag åt påknappen på en sån där rabbit-dildo. I min panik fattade jag inte hur jag skulle få av den och tryckte lite överallt som enbart resulterade i att jag startade fler och fler funktioner på den rackars gummigrejjen. Tillslut stängdes den av iallafall och jag och Sandra stod där och skrattade åt den allt för klassiska pinsamheten.
Sen var det dags att ta sig hemmåt och börja med middagen här. Sandra jobbar ju samtidigt som jag besöker henne så man får försöka lägga ihop våra båda scheman och få allt att klaffa.
Dagens shopping: Två trosor, barnkläder till Milo, två tshirts, ett linne, en klänning, tre väskor, ett paraply, stumpor och en börs från Primemark á £44. Sen den lilla VooDoonyckelringen i mitten sen lite smått och gått från Ann Summers i den rosa påsen.
Vi började dagen med att dra på oss gummistövlarna och ge oss ut på en timmes promenad med vilddjuren. Då fick jag chansen att se oxfords fina natur i dagsljus, det är inte alls som i London. Vi gick till Cottesslowe park med hundarna där de fick springa fritt ens stund och leka med fåglarna i dammen.
Godmorgon allesammans! Här har vi en osminkad Annica i blåsten.
Svanarna i Cottesslove park.
Kajsa vid dammen och sen träd i parken.
Efter man gått en liten bit kom vi till en stor bur som fanns där inne i parken. I buren fanns inget mindra än nymfparakiter, underlater och en massa andra småfåglar.
Buren och sen nymfparakiter.
Efter promenaden på den dryga timmen kom vi hem och började göra oss iordning för att ta bussen in till Oxford center. För denna dag var det dags för Shopping med stort S!
Först tog vi oss till Covered Market, en inomhus marknad med allt du kan tänka dig. Sandra hade varnat mig för slaktaren där inne eftersom det verkligen kunde lukta illa. Men som tur var kom vi in ganska tidigt så man kände ingen stank av dött djur utan det luktade mest fisk inne på marknaden.
Det fanns ett ställe där inne som gjorde tårtor i alla de möjliga former och storlekar. Tänkte lägga ut lite bilder på de som stod i fönstret.
Två barntårtor.
Ytterligare två tårtor
En bröllopstårta och en barntårta i form av en igelkott
Det enda som inhandlades på covered market var en liten nyckelring i form av en voodoozombie. Kanske inte speciellt kul men den var söt. Fanns mycket sånt småplock där inne men inget mycket som man verkligen ville ha. Så vi gick vidare på våran shoppingtur och hade vårt mål riktat mot Primemark - Sandras favorit affär.
Vi gick in och tog oss en korg var och åkte upp mot övervåningen för att börja där. Där fanns det underkläder, nattkläder, barnkläder och killkläder och snabbt började jag fatta varför Sandra är besatt av Primemark! Tänk dig ett superstort H&M till helt underbara Ullaredspriser? Då förstår du vad primemark är. Allt är superbilligt och affären har allt, skor, kläder, heminredning - ALLT! Så när vi började närma oss provrummen så släpade jag på två korgar proppade med kläder.
Efter nån timme inne på Primemark (som förövrigt även nu är min favoritaffär) gick vi vidare och tittade då in på en affär som heter Ann Summers. Det är en affär med sjukt snygga underkläder som sedan är kombinerad sexbutik. Där gick vi runt och petade på allt konstigt som fanns att köpa och självklart kommer jag åt påknappen på en sån där rabbit-dildo. I min panik fattade jag inte hur jag skulle få av den och tryckte lite överallt som enbart resulterade i att jag startade fler och fler funktioner på den rackars gummigrejjen. Tillslut stängdes den av iallafall och jag och Sandra stod där och skrattade åt den allt för klassiska pinsamheten.
Sen var det dags att ta sig hemmåt och börja med middagen här. Sandra jobbar ju samtidigt som jag besöker henne så man får försöka lägga ihop våra båda scheman och få allt att klaffa.
London - dag 2
Såg att solen sken igenom våra gardriner hemma hos AnneMarie och uppståndelsen var total. Det var soligt, varnt och somrigt så vi började en efter en att kasta oss in i duscharna. Sist ut var jag! Kändes då som om jag klev rakt ut ur London och in i duschrummet på Paradisbadet! Vattnet här stinker klorin så om jag ställer mig i duschen om jag längtar hem kan jag bara sluta ögonen sp befinner jag mig på vårat äventyrsbad hemma i Övik.
Drog på mig shortsen, tshirt och strumpbyxor denna soliga och varma dag och på schemat låg först en tripp till Madame Tussaude! Och innan vi gick in på Tussaudes så vandrade vi omkring i sherlock holmes fotspår på Bakerstreet.
Nu är vi på gång!
Madame Tussauds byggnaden såg ganska liten ut men innehöll mycket roligt!
Låt kändisskapet börja!
Min date Daniel Radcliff och jag. Sen Tom Cruise.
Jag och Leo var redan påväg att gå. Jag med Jonny depp.
Jag och Madonna.
'
Jag med min spiderman pose.
Jag sjunger för min vän Jim Carrey.
Jag och Shrek sen jag och dalai Lama
Jag och mina smarta kompisar Isaac Newton och Albert Einstein
Jag och Britney Spears
Jag shakear med Beyonce och sen jag och Micheal Jackson
Jag och Sandra tog en sväng förbi kontoret för att prata lite strunt med Barack Obama
Jag och Saddam hussein och så petar jag Hitler i örat.
Jag med Charlie Chaplin.
Så var resan genom Madame Tussaudes över och ni har fått se lite utav mitt kändisskap i London. Det var en rolig attraktion som bjöd på kändisar på alla nivåer. Sen fanns även ett skräckställe inne på Tussaudes där man fick välja den läskigare eller inte allt för läskig väg. Jag och AnneMarie tog då den som skulle vara mest skrämmande och gick in genom de mörka gångarna. Där inne var det levande skådisar som sprang runt och hoppade in i en, lät läskigt och försökte skrämma en genom att gömma sig i mörkret. Medan jag sprang runt som en rädd kanin gick AnneMarie där och slängde kyssar åt de skrämmande skådespelarna.
Vi gick ut i solen igen för att ta oss vidare till Museum of national history
Museumets utsida och insida.
Jag och en elefant sen ett skelett
Roligaste avdelningen var den med dinosaurier och där var det kö.
T-rexen rörde på dig och lät.
Oj oj oj vad vi har gått idag. Det är helt sjukt! Men under dagen hann vi även med en pizza på en pizzeria inne i London till lunch. Pizzerna är långt ifrån lika stora som hemma i Sverige och mycket dyrare är de också. När vi var på väg till pizzerian så började även åskan komma, och där i London stod vi tre sommarklädda tjejer och blev dyblöta. Huvva!
När vi började närma oss kvällen tog vi oss till bussen som skulle ta Sandra och mig från Londons ghetto till Oxfords sköna natur. En resa på ungefär 1½ timme
Detta var dagens inköp. Det blev en hemsk bild på mig och Sandra från Madame Tussaudes, en pyjamas från La senza, en röd tjocktröja och en vit klocka med strass från Next, en nyckelring från Bakerstreet och ett armband från museum of national history.
Drog på mig shortsen, tshirt och strumpbyxor denna soliga och varma dag och på schemat låg först en tripp till Madame Tussaude! Och innan vi gick in på Tussaudes så vandrade vi omkring i sherlock holmes fotspår på Bakerstreet.
Nu är vi på gång!
Madame Tussauds byggnaden såg ganska liten ut men innehöll mycket roligt!
Låt kändisskapet börja!
Min date Daniel Radcliff och jag. Sen Tom Cruise.
Jag och Leo var redan påväg att gå. Jag med Jonny depp.
Jag och Madonna.
'
Jag med min spiderman pose.
Jag sjunger för min vän Jim Carrey.
Jag och Shrek sen jag och dalai Lama
Jag och mina smarta kompisar Isaac Newton och Albert Einstein
Jag och Britney Spears
Jag shakear med Beyonce och sen jag och Micheal Jackson
Jag och Sandra tog en sväng förbi kontoret för att prata lite strunt med Barack Obama
Jag och Saddam hussein och så petar jag Hitler i örat.
Jag med Charlie Chaplin.
Så var resan genom Madame Tussaudes över och ni har fått se lite utav mitt kändisskap i London. Det var en rolig attraktion som bjöd på kändisar på alla nivåer. Sen fanns även ett skräckställe inne på Tussaudes där man fick välja den läskigare eller inte allt för läskig väg. Jag och AnneMarie tog då den som skulle vara mest skrämmande och gick in genom de mörka gångarna. Där inne var det levande skådisar som sprang runt och hoppade in i en, lät läskigt och försökte skrämma en genom att gömma sig i mörkret. Medan jag sprang runt som en rädd kanin gick AnneMarie där och slängde kyssar åt de skrämmande skådespelarna.
Vi gick ut i solen igen för att ta oss vidare till Museum of national history
Museumets utsida och insida.
Jag och en elefant sen ett skelett
Roligaste avdelningen var den med dinosaurier och där var det kö.
T-rexen rörde på dig och lät.
Oj oj oj vad vi har gått idag. Det är helt sjukt! Men under dagen hann vi även med en pizza på en pizzeria inne i London till lunch. Pizzerna är långt ifrån lika stora som hemma i Sverige och mycket dyrare är de också. När vi var på väg till pizzerian så började även åskan komma, och där i London stod vi tre sommarklädda tjejer och blev dyblöta. Huvva!
När vi började närma oss kvällen tog vi oss till bussen som skulle ta Sandra och mig från Londons ghetto till Oxfords sköna natur. En resa på ungefär 1½ timme
Detta var dagens inköp. Det blev en hemsk bild på mig och Sandra från Madame Tussaudes, en pyjamas från La senza, en röd tjocktröja och en vit klocka med strass från Next, en nyckelring från Bakerstreet och ett armband från museum of national history.
London - dag 1
Vaknade upp till en molnig dag i London. Jag och Sandra sov i ett vardagsrum/matsal på golvet och tro det eller ej, men jag sov som en baby där på golvet. Dagen började med att vi åt frukost och kastade på oss lite smink för att vara ute ur AnneMaries lägenhet strax efter åtta. Dagen hade ett fullspäckat schema och vi skulle börja med att försöka ta oss till Tower bridge.
Tillslut hittade vi fram till den omtalade bron tower brige och den var mycket mindre än vad jag tänkt mig. Hade föreställt mig en enorm bro med två gigantiska torn men så var det inte. Dock var det en syn att se bron och nu kan jag gå runt och säga "Been there, done that"
Tower bridge och Sandra och jag.
Nedanför bron låg Tower of London, Ett slott där många kungligheter bott och politiska fångar hållts tillfångatagna i väntan på en möjlig avrättning. Vi valde att betala de £17 för att gå in och kolla på slottet och alla tornen. Vi kom precis in när en gudiead tour skulle börja så vi följde självklart med. Våran gudie var en såkallad Beefeater (mannen i den röda uniformen) och han hade en riktigt bra humor. Han pratade med värsta basrösten och han hördes långa vägar över de små gatorna inne på Tower of London.
Tower of London
Jag och Annemarie med en beefeater och sen en massa folk
Mer torn och sen våran grupp vi gick med.
Tower of London håller en massa spännande histora om kungligheter, mord, avrättningar och juveler.Vi började med att gå till några av de olika tornen inne på området och han berättade lite om hur de fått sina namn och saker som kan ha skett inom dess väggar.
Vår guide och med towers.
Tillslut tog den guideade touren slut och man fick fortsätta på egenhand att kolla in tornen, slotten och husen. Jag har nog aldrig gått i så mycket trappor i hela mitt liv. Ska man någonsin ha på sig en stegräknare var det denna dag.
'
Sandra och AnneMarie vid en kanon och AnneMarie och jag i solen.
Jag dansar (eller något sånt). Sen jag och Annemarie med en gubbe.
Jag och Sandra testar hjälmar och sen Sandra med en bågskytt.
Sandra i en trapp. Det var trapper överallt! Sen ett tak.
Efter några timmars vandring i trappor gick vi ut genom portarna igen och ut till verkligheten för att äta en engelskmåltid - Fish and chips i solen. Det smakade mest bara friterat och man kände nästan hur blodådrorna täpptes igen.
Fish and chips.
Efter lunchen gick vi vidare för att komma till House of parliment som låg en bra bit bort. Det blev en blandning av resa till fots och resa med buss för att komma fram till nästa sevärdhet i London. Vi gick då även förbi st paul's chatedral.
Jag och Sandra och sen en gata i London.
Sandra och AnneMarie på en bänk och sen jag framför st Paul's chatedral
Efter en snabb vilopaus var det dags att dra sig vidare till house of parliment och Big Ben. Som sagt var resan lång men värt varje litet fotsteg vi tog.
Londoneye och big ben. Sen ett av tornen på house of parliment.
När vi väl tagit oss så långt var det dags att gå vidare till London eye, Det var bara en bro imellan så promenaden blev inte mer än fem-tio minuter pga. allt folk som stod ivägen överallt. Tro det eller ej, men det är turister överallt och då speciellt japanska turister!
Vi köpte oss en biljett till London eye för £15.50 och hoppade in i en kapsel. Från den höjden kunde man se över hela London!
Jag med London eye i bakgrunden och en säckpipespelare på bron.
En Kapsel på London Eye och lite utsikt över house pf parliment
Efter den dryga halvtimmen i London eye gick vi längst promenadstråket vid kanalen som bjöd på artister, guld och silver gubbar och konstiga ödlor på cyklar.
En silvrig gandalf och en huvudlös guldman.
Cyklande ödla och en silvrig man.
Dansare och en man som gjorde tavlor
Det var en rolig gata att gå på. Många olika artister som bjöd på sina talanger för att tjäna lite extra pengar. Efter gick vi för att titta på the national gallery vilket var kul. Dock har jag aldrig varit riktigt intresserad av konst men jag kände iallafall igen monets tavlor.
En hippieman utanför national gallery och ingången till galleriet
Efter vi matat våran konstnärliga sida tog vi oss ut på Oxfordstreet för att titta runt i en massa affärer och spendera tid. Vi skulle nämligen in på Nordic bar som öppnade klockan 18.00. Nordic bar var en bar som vände sig till skandinavier och det var trevligt att se lite svenska maträtter på menyn. Det blev ett litet smörgåsbord för mig med drinken Northen lights. Vem dricker en drink till ett smörgåsbord egentligen? Jo, jag, Sandra och AnneMarie drack sin drink till en fin portion med pyttipanna.
Drinken Northen Lights och AnneMaries pyttipanna.
Den enda sak jag köpte denna dag (utöver alla biljetter förståss). Den gick på £3
Sandra och AnneMarie på Londons gator.
Tillslut hittade vi fram till den omtalade bron tower brige och den var mycket mindre än vad jag tänkt mig. Hade föreställt mig en enorm bro med två gigantiska torn men så var det inte. Dock var det en syn att se bron och nu kan jag gå runt och säga "Been there, done that"
Tower bridge och Sandra och jag.
Nedanför bron låg Tower of London, Ett slott där många kungligheter bott och politiska fångar hållts tillfångatagna i väntan på en möjlig avrättning. Vi valde att betala de £17 för att gå in och kolla på slottet och alla tornen. Vi kom precis in när en gudiead tour skulle börja så vi följde självklart med. Våran gudie var en såkallad Beefeater (mannen i den röda uniformen) och han hade en riktigt bra humor. Han pratade med värsta basrösten och han hördes långa vägar över de små gatorna inne på Tower of London.
Tower of London
Jag och Annemarie med en beefeater och sen en massa folk
Mer torn och sen våran grupp vi gick med.
Tower of London håller en massa spännande histora om kungligheter, mord, avrättningar och juveler.Vi började med att gå till några av de olika tornen inne på området och han berättade lite om hur de fått sina namn och saker som kan ha skett inom dess väggar.
Vår guide och med towers.
Tillslut tog den guideade touren slut och man fick fortsätta på egenhand att kolla in tornen, slotten och husen. Jag har nog aldrig gått i så mycket trappor i hela mitt liv. Ska man någonsin ha på sig en stegräknare var det denna dag.
'
Sandra och AnneMarie vid en kanon och AnneMarie och jag i solen.
Jag dansar (eller något sånt). Sen jag och Annemarie med en gubbe.
Jag och Sandra testar hjälmar och sen Sandra med en bågskytt.
Sandra i en trapp. Det var trapper överallt! Sen ett tak.
Efter några timmars vandring i trappor gick vi ut genom portarna igen och ut till verkligheten för att äta en engelskmåltid - Fish and chips i solen. Det smakade mest bara friterat och man kände nästan hur blodådrorna täpptes igen.
Fish and chips.
Efter lunchen gick vi vidare för att komma till House of parliment som låg en bra bit bort. Det blev en blandning av resa till fots och resa med buss för att komma fram till nästa sevärdhet i London. Vi gick då även förbi st paul's chatedral.
Jag och Sandra och sen en gata i London.
Sandra och AnneMarie på en bänk och sen jag framför st Paul's chatedral
Efter en snabb vilopaus var det dags att dra sig vidare till house of parliment och Big Ben. Som sagt var resan lång men värt varje litet fotsteg vi tog.
Londoneye och big ben. Sen ett av tornen på house of parliment.
När vi väl tagit oss så långt var det dags att gå vidare till London eye, Det var bara en bro imellan så promenaden blev inte mer än fem-tio minuter pga. allt folk som stod ivägen överallt. Tro det eller ej, men det är turister överallt och då speciellt japanska turister!
Vi köpte oss en biljett till London eye för £15.50 och hoppade in i en kapsel. Från den höjden kunde man se över hela London!
Jag med London eye i bakgrunden och en säckpipespelare på bron.
En Kapsel på London Eye och lite utsikt över house pf parliment
Efter den dryga halvtimmen i London eye gick vi längst promenadstråket vid kanalen som bjöd på artister, guld och silver gubbar och konstiga ödlor på cyklar.
En silvrig gandalf och en huvudlös guldman.
Cyklande ödla och en silvrig man.
Dansare och en man som gjorde tavlor
Det var en rolig gata att gå på. Många olika artister som bjöd på sina talanger för att tjäna lite extra pengar. Efter gick vi för att titta på the national gallery vilket var kul. Dock har jag aldrig varit riktigt intresserad av konst men jag kände iallafall igen monets tavlor.
En hippieman utanför national gallery och ingången till galleriet
Efter vi matat våran konstnärliga sida tog vi oss ut på Oxfordstreet för att titta runt i en massa affärer och spendera tid. Vi skulle nämligen in på Nordic bar som öppnade klockan 18.00. Nordic bar var en bar som vände sig till skandinavier och det var trevligt att se lite svenska maträtter på menyn. Det blev ett litet smörgåsbord för mig med drinken Northen lights. Vem dricker en drink till ett smörgåsbord egentligen? Jo, jag, Sandra och AnneMarie drack sin drink till en fin portion med pyttipanna.
Drinken Northen Lights och AnneMaries pyttipanna.
Den enda sak jag köpte denna dag (utöver alla biljetter förståss). Den gick på £3
London - Resdagen
Ja, i fredags bar det av till den stora staden London för att träffa Sandra och AnneMarie. Hade först seminarium på skolan och det gick bara bra. Man blev dock lite chockad över att på uppgiften stod det att man inte skulle gå in på "studentrollen" utan redovisa på ett kreativt sätt med gruppen. Vi kom dit, några hade gjort teater, andra tagit med sig en film osv för att mötas av att läraren säger att vi alla ska sitta runt bordet och prata om sagorna istället. Man blev ju lite less! Efteråt träffade jag Mamma och Kent och de skulle köra mig till Örnsköldsviks airport.
Som tur var hade jag Ellen från min klass med mig på planet. Själv är jag ju flygrädd men det kändes mycket bättre när hon var med! Vi flög den dryga timmen till Arlanda där hon skulle träffa sina släkt och vänner och jag skulle fortsätta min väg till Terminal 5. Hade fyra timmar på mig och jag trodde att det var det som behövdes för att ta mig till rätt plats.
Jag började gå och kom då till skycity där jag strosade omkring och kollade på all billig sprit och billiga parfymer innan jag fortsatte till Forex för att växla mina pengar. Då kände jag att jag verkligen var på väg och nervositeten växte sig större och större ju närmare terminal 5 jag kom. Jag checkade in bagaget och gick igenom alla säkerhetskontrollen och tillslut fann jag min plats vid gate F61. Då var det tre timmar kvar tills mitt plan skulle gå!
Så jag vandrade omkring vid min gate och där var det tråkigt vill jag lova er! tog upp min boken Atlantis hemlighet som jag lånat av Martina någon dag innan. Men mörkret hade börjat falla och min långa dag av nervositet hade börjat ta ut sin rätt. Hann läsa en sida innan jag satt där, ensam i gaten och nickade. Började ringa runt till lite folk för att få tiden att gå. Och tillslut kom mitt plan.
Fick en fönsterplatsoch bredvid mig hade jag en kvinna i närmare 40år åldern. Pustade ut lite då jag såg att hon också reste ensam och hoppades innerligt på att hon kunde prata lite med mig eftersom jag är så flygrädd. Men den drömmen sprack snabbt. Hon sa inte ett enda ljud, Inte ens när hon spillde ut sin cola bredvid mig sa hon nått, inte ens ett litet förlåt!
Tyvärr var det sent så det var mörkt ute men ändå kunde man se havet under oss när vi flög och plöstligt kom fastland igen och ljus överallt. Sandra hade tidigare varnat mig för hur stort London såg ut ovanifrån och när jag flög där uppe tänkte jag "Bullshit, så stort såg det inte ut att vara". Plötsligt vände planet och London öppnade upp sig framför mig. Det var ljus, ljus och åter ljus. Helt underbar utsikt! Såg London eye och allt sådant som lös upp där i mörkret.
Tillslut landade vi på heathrow och jag hittade ut tillslut till den stora hallen där Sandra och AnneMarie skulle möta upp mig. Dock såg jag dem inte någonstans och paniken började infinna sig! Jag hade tidigare ringt så mycket på Arlanda med min mobil så den pep pga. lite batteri, och där, ensam i London, stod jag!
Plöstligt fann vi äntligen varandra. Sandra och AnneMarie kom gående emot mig med en uppochner vänd skylt där det stod LINDQVIST med guldpenna. Vilket välkomnande!
Som tur var hade jag Ellen från min klass med mig på planet. Själv är jag ju flygrädd men det kändes mycket bättre när hon var med! Vi flög den dryga timmen till Arlanda där hon skulle träffa sina släkt och vänner och jag skulle fortsätta min väg till Terminal 5. Hade fyra timmar på mig och jag trodde att det var det som behövdes för att ta mig till rätt plats.
Jag började gå och kom då till skycity där jag strosade omkring och kollade på all billig sprit och billiga parfymer innan jag fortsatte till Forex för att växla mina pengar. Då kände jag att jag verkligen var på väg och nervositeten växte sig större och större ju närmare terminal 5 jag kom. Jag checkade in bagaget och gick igenom alla säkerhetskontrollen och tillslut fann jag min plats vid gate F61. Då var det tre timmar kvar tills mitt plan skulle gå!
Så jag vandrade omkring vid min gate och där var det tråkigt vill jag lova er! tog upp min boken Atlantis hemlighet som jag lånat av Martina någon dag innan. Men mörkret hade börjat falla och min långa dag av nervositet hade börjat ta ut sin rätt. Hann läsa en sida innan jag satt där, ensam i gaten och nickade. Började ringa runt till lite folk för att få tiden att gå. Och tillslut kom mitt plan.
Fick en fönsterplatsoch bredvid mig hade jag en kvinna i närmare 40år åldern. Pustade ut lite då jag såg att hon också reste ensam och hoppades innerligt på att hon kunde prata lite med mig eftersom jag är så flygrädd. Men den drömmen sprack snabbt. Hon sa inte ett enda ljud, Inte ens när hon spillde ut sin cola bredvid mig sa hon nått, inte ens ett litet förlåt!
Tyvärr var det sent så det var mörkt ute men ändå kunde man se havet under oss när vi flög och plöstligt kom fastland igen och ljus överallt. Sandra hade tidigare varnat mig för hur stort London såg ut ovanifrån och när jag flög där uppe tänkte jag "Bullshit, så stort såg det inte ut att vara". Plötsligt vände planet och London öppnade upp sig framför mig. Det var ljus, ljus och åter ljus. Helt underbar utsikt! Såg London eye och allt sådant som lös upp där i mörkret.
Tillslut landade vi på heathrow och jag hittade ut tillslut till den stora hallen där Sandra och AnneMarie skulle möta upp mig. Dock såg jag dem inte någonstans och paniken började infinna sig! Jag hade tidigare ringt så mycket på Arlanda med min mobil så den pep pga. lite batteri, och där, ensam i London, stod jag!
Plöstligt fann vi äntligen varandra. Sandra och AnneMarie kom gående emot mig med en uppochner vänd skylt där det stod LINDQVIST med guldpenna. Vilket välkomnande!
London!
Äntligen har det blivit den 6mars och det är dags för mig om några timmar att ta mig till flygplatsen med slutdestination Heathrow, London. Har ingen aning om jag packat allt jag behöver, har kläder, smink , plattång och lite annat smått och gott. Vad behöver jag mer?
Åker till skolan om en timma för att ha sagoseminarium, vi får väl se hur det går. Jag har skrivit min uppgift iallafall och basgruppen träffades igår och planerade vår redovisning. Vi har väl inte den mest kreativa redovisningen men så länge det blir gjort kan ingen klaga!
Kommer sakna alla er här hemma och jag älskar er! Adjö kalla Svergie!
Totoro
Nu har Totoro åkt till Bysse och kommer vara där nu när jag far till Oxford. Saknar han redan! Helt sjukt vilken extrem carzy cat lady jag blivit på sistone när man bara har han att ta hand om. Jag undrar hur jag ska kunna somna inatt utan han...
Såhär liten och söt var Totoro när jag och Anders köpte honom. Han såg ut som en liten hårig boll.
Och såhär stor har han blivit nu. Min kissekatt.
Jag kan flyga.. Jag är inte rädd...
Imorgon flyger jag hela vägen till London själv och jag är sjukligt nervös. Tänk om jag missar flyget? Tänk om vi kraschar? Tänk om jag går vilse? Tänk om inte bagaget kommer? Tänk om det är något fel med biljetten?
Jag längtar till jag är framme och ser Sandra stå där på flygplatsen. Jag hoppas hon står med en såndär skylt där det står "Lindqvist", annars kommer jag bli besviken! Iallafall ska det bli skönt med plusgrader, grönt gräs, fåglars kvitter och härliga dagar utomlands.
Jag har inte packat klart ännu, bara sminket har fått sorteras och hamna i den röda fina väskan. Kläderna väntar jag med tills Totoro har åkt till sin barnvakt eftersom jag vet hur han är. Skulle Totoro vara hemma och väskan skulle vara öppen skulle han ligga i den och vägra kliva ur. Och jag har verkligen kämpat för att han inte ska vara där inne eftersom hans matte ska ha 10 hårlösadagar i England.
Jag längtar till jag är framme och ser Sandra stå där på flygplatsen. Jag hoppas hon står med en såndär skylt där det står "Lindqvist", annars kommer jag bli besviken! Iallafall ska det bli skönt med plusgrader, grönt gräs, fåglars kvitter och härliga dagar utomlands.
Jag har inte packat klart ännu, bara sminket har fått sorteras och hamna i den röda fina väskan. Kläderna väntar jag med tills Totoro har åkt till sin barnvakt eftersom jag vet hur han är. Skulle Totoro vara hemma och väskan skulle vara öppen skulle han ligga i den och vägra kliva ur. Och jag har verkligen kämpat för att han inte ska vara där inne eftersom hans matte ska ha 10 hårlösadagar i England.
Spöken, finns dem?
Ramlade in på en klasskompis blogg där hon lagt ut en länk till en video på aftonbladets hemsida. Videon visar klart hur en svart gestalt vandrar över bilden. Spöke eller ej? Det får ni själva bestämma.
Uppenbarligen är spöken inte någon vit liten lakansklädd person som man sett i sagorna och inte heller en liten casper eller Laban som gömmer sig i garderoben utan en svart läskig gestalt som fångas med en mobilkamera.
Uppenbarligen är spöken inte någon vit liten lakansklädd person som man sett i sagorna och inte heller en liten casper eller Laban som gömmer sig i garderoben utan en svart läskig gestalt som fångas med en mobilkamera.
The godmother and aunt
Tänka slänga upp två bilder här faktiskt. En bild på min underbart söta lilla gudson Milo. Föddes den 28 november 2008 och har redan klarat av att lyfta upp huvudet och spana alldeles själv och stoppat in hela sin hand i sin mun. Han är nog en av de starkaste bebisarna som jag mött och att få ha honom som en gudson är helt underbart!
Väldigt dålig bild men det är ett MMS på Tilja från BB
Gudmor med bara några veckor gamla Milo
Men den 2 feburari fick jag även en brorsdotter, lilla Tilja. Har inte fått mött henne ännu då hon bor nere i södra sverige med sin mamma. Vill verkligen möta henne och lära känna hennes personlighet också. Undra om hon är lika framåt Milo?
Men den 2 feburari fick jag även en brorsdotter, lilla Tilja. Har inte fått mött henne ännu då hon bor nere i södra sverige med sin mamma. Vill verkligen möta henne och lära känna hennes personlighet också. Undra om hon är lika framåt Milo?
Väldigt dålig bild men det är ett MMS på Tilja från BB
Sommarjobb? check!
När jag gick och la mig igår så tänkte jag på att jag skulle behöva ringa ett samtal idag, och inte vilket samtal som helst. Kom ju fram till, för ett tag sen att jag ville jobba med lilla Alma igen denna sommar då hon har betytt mycket för mig. Hon fick mig att bevisa att jag kan om jag vill och att inga hinder ska få stoppa mig. Så kom fram till att jag skulle ringa chefen, Marine idag och höra om de behövde folk. Men så långt kom jag aldrig.
När jag och Martina var på väg ut från bibliotekets dörrar ringde min mobil med dolt nummer. "Åh nej" tänkte jag då som hatar när det är någon som ringer med dolt nummer. Men där i luren hörde jag då en bekant röst säga: "Hej annica, det är Marine, chef på handikappomsorgen". Hon ringde då för att höra om jag skulle kunna tänka mig att jobba hos Alma även denna sommar och hon lät verkligen paff när jag sa att jag hade tänkt höra av mig till dem. Tror faktiskt hon var innerligt glad och lättat över att jag ville komma tillbaka.
Det är inte lätt att hitta sommarjobbare till denna lilla flicka då många kan bli rädd vid första synen. Hon är sjuk, så är det. Men det hindrar inte henne från att röra vid ditt hjärta!
Sockervadd i huvudet
Idag har jag varit i skolan och kom dit en hel timme försent utan att veta om det. Gick upp för trappen i skolan med min Metro i högsta hugg och såg att det var tänt i vårat klassrum. Där satt åtta tappra socionomstudenter och lyssnade på en förvirrad föreläsarinna som pratade om sånt som jag inte förstår.
Suttit med hemtentan idag också och läst sociologiska perspektiv av Engdahl och Larsson. Känns som om hjärnan skulle vara gjord av sockervadd just nu då allt känns fluffigt och geggigt! Men snart hoppas jag att vi är färdiga! Sammanlagt har vi väl en fråga kvar att skriva.
Suttit och pratat med en person på MSN nu ikväll om avvikande. Eller det var väl mer jag som pratade och han som blev på dåligt humör. Denna person fyller snart 40 och är då nästan 20 år äldre än mig och hans barn är 7 år yngre. Vi pratade om hurvida de skulle, om vi skulle bli tillsammans (pusta ut alla, det kommer inte ske utan bara en tanke) bli stigmatiserade. Jag menade att barnen ligger i en riskzon då deras pappa skaffar en 7 år äldre flickan/fru än de. Jag ansåg då att de låg nära till en stigmatisering pga pappans avvikande förhållande. Samhället utgår från normalitet och att ha en flickvän/fru så nära sina barns ålder ses inte som det normala. Därför sa att jag de kunde utsättas för en risk för mobbing och liknande.
Alla vet ju hur tonåringar är, någon blir mobbad och någon mobbas och ibland behövs det inte mycket att hamna i den utsatta situationen. Drar tankarna lite till homosexuliteten och diskussionen angående om de ska få ha barn eller inte. Rädslan var ju då att barnen skulle utsättas för mobbing då föräldrarna var avvikande i samhällets ögon.
Han menade då att hans barn enbart bryr sig om att deras pappa vara lycklig och det kan jag nog hålla med om. Men de är inte hos de som jag såg problemet låg utan hos omgivning. Folk pratat om hurvida män med yngre kvinnor är snuskgubbar och tjejerna då golddiggers. Nog tror jag att samhället skulle haka på detta skvaller och prata om det vilket resulterar i att barnen utsätts för risken. Eller vad tror ni?
Suttit med hemtentan idag också och läst sociologiska perspektiv av Engdahl och Larsson. Känns som om hjärnan skulle vara gjord av sockervadd just nu då allt känns fluffigt och geggigt! Men snart hoppas jag att vi är färdiga! Sammanlagt har vi väl en fråga kvar att skriva.
Suttit och pratat med en person på MSN nu ikväll om avvikande. Eller det var väl mer jag som pratade och han som blev på dåligt humör. Denna person fyller snart 40 och är då nästan 20 år äldre än mig och hans barn är 7 år yngre. Vi pratade om hurvida de skulle, om vi skulle bli tillsammans (pusta ut alla, det kommer inte ske utan bara en tanke) bli stigmatiserade. Jag menade att barnen ligger i en riskzon då deras pappa skaffar en 7 år äldre flickan/fru än de. Jag ansåg då att de låg nära till en stigmatisering pga pappans avvikande förhållande. Samhället utgår från normalitet och att ha en flickvän/fru så nära sina barns ålder ses inte som det normala. Därför sa att jag de kunde utsättas för en risk för mobbing och liknande.
Alla vet ju hur tonåringar är, någon blir mobbad och någon mobbas och ibland behövs det inte mycket att hamna i den utsatta situationen. Drar tankarna lite till homosexuliteten och diskussionen angående om de ska få ha barn eller inte. Rädslan var ju då att barnen skulle utsättas för mobbing då föräldrarna var avvikande i samhällets ögon.
Han menade då att hans barn enbart bryr sig om att deras pappa vara lycklig och det kan jag nog hålla med om. Men de är inte hos de som jag såg problemet låg utan hos omgivning. Folk pratat om hurvida män med yngre kvinnor är snuskgubbar och tjejerna då golddiggers. Nog tror jag att samhället skulle haka på detta skvaller och prata om det vilket resulterar i att barnen utsätts för risken. Eller vad tror ni?
Snart dax för vår-dagar i Oxford.
Snön rasar fortfarande ner över Övik och jag kan inte annat än att drömma mig bort till Sandra och den 6 Mars. Snart får jag damma av vårjackan och höra fåglarna sjunga och se blommorna på marken. Det har redan blivit vår där och det ska bli härligt att få se att sommaren kommer, och säkert till lilla Övik efter ett tag.
Hade tänkt att skriva klart min seminarieuppgift som jag har tills på fredag men motivationen tryter. Måste ju göra den och ju närmare dagen vi kommer ju jobbigare kommer det att bli! Det är jag fullt medveten om men just nu sitter jag hela dagarna med skolarbeten och det tär på en. Finns så gott som inget socialt liv kvar än det jag har på MSN och i mobilen. Tragiskt? Ja, välkommen till studentens liv..
Hade tänkt att skriva klart min seminarieuppgift som jag har tills på fredag men motivationen tryter. Måste ju göra den och ju närmare dagen vi kommer ju jobbigare kommer det att bli! Det är jag fullt medveten om men just nu sitter jag hela dagarna med skolarbeten och det tär på en. Finns så gott som inget socialt liv kvar än det jag har på MSN och i mobilen. Tragiskt? Ja, välkommen till studentens liv..
så enkelt det var..
Idag har man enbart hållit på med saker som relateras till skolan. Började 10 med en föreläsning som skulle följas upp av en liknande förläsning efter lunch. Hur mycket tror ni att jag förstod? Ingenting! Satt där som ett fån under andra föreläsningen och ritade grisar i mitt block. Så mycket förstod jag! Men tror mycket berodde på föreläsarinnan som själv inte förstog vad hon pratade om och jag hade svårt att koppla hennes powerpoint till det hon egentligen pratade om.
Vi slutade klockan tre och kom då hem för att slänga i mig lite middag och sedan vandra vidare till Martina. När jag gick där och snön yrade så gick jag förbi ett hemtrevligt litet gult hus där två pojkar satt i snön och grävde. Var enkelt livet var då, när man kunde gå ut och sätta på gården och bygga upp sin drömvärld i snö och sedan vara kung för en dag. Man kunde skaffa sig en häst och rida eller starta ett krig med den onda sidan. Då var det inte tal om några tentor, seminarium eller stillasittande föreläsningar.
Vi gjorde klart fråga tre idag på tentan och det kändes bra. Bara fråga fyra och fem kvar, och femman är så gott som skriven redan. Det finns ett ljus i tunneln!
Vi slutade klockan tre och kom då hem för att slänga i mig lite middag och sedan vandra vidare till Martina. När jag gick där och snön yrade så gick jag förbi ett hemtrevligt litet gult hus där två pojkar satt i snön och grävde. Var enkelt livet var då, när man kunde gå ut och sätta på gården och bygga upp sin drömvärld i snö och sedan vara kung för en dag. Man kunde skaffa sig en häst och rida eller starta ett krig med den onda sidan. Då var det inte tal om några tentor, seminarium eller stillasittande föreläsningar.
Vi gjorde klart fråga tre idag på tentan och det kändes bra. Bara fråga fyra och fem kvar, och femman är så gott som skriven redan. Det finns ett ljus i tunneln!
Våga ta steget!
För absolut första gången känner jag mig hämmad i att skriva precis vad jag tycker och känner i bloggen. För absolut första gången! Jag har försökt att bygga min blogg på ärliga känslor och tankar och nu går det inte. För rädsla, för sorg och för för mycket blandade känslor. Att inte kunna skriva ut alla mina tankar här känns jobbigt eftersom de ligger och trycker så fruktansvärt inom mig och att prata med någon skulle nog inte hjälpa. Folk kan inte sätta sig in i de känslor jag känner eller förstå situationen innan de har befunnit sig i en likadan.
Det som gör att jag inte kan skriva det som finns i mitt huvud just nu är pga att det handlar om nån/några person/personer som jag vet följer bloggen och rädslan för en konfilkt är alldeles för stor. Har alltid haft svårt att säga upp kontaken med folk, än om de är dåliga för mig och egentligen bara förstör mig, mitt liv och det jag byggt upp. Jag vet egentligen vad jag borde göra det. Måste bara finna modet till att ta steget...
Det som gör att jag inte kan skriva det som finns i mitt huvud just nu är pga att det handlar om nån/några person/personer som jag vet följer bloggen och rädslan för en konfilkt är alldeles för stor. Har alltid haft svårt att säga upp kontaken med folk, än om de är dåliga för mig och egentligen bara förstör mig, mitt liv och det jag byggt upp. Jag vet egentligen vad jag borde göra det. Måste bara finna modet till att ta steget...
Vad gör grannen egentligen?
I över en månad har jag hört hur min granne håller på på andra sidan taket. Måste medge att jag är väldigt nyfiken på vad som egentligen försiggår där uppe då de låter från nio på morgonen till iallafall elva på kvällen. Först hade jag tankar på att de skulle flytta men man börjar inte städa ut lägenheten och hålla på över en månad innan. Fast en dag stog det faktiskt en släpvagn här utanför och jag gladdes åt att oljudet var över. Men uppenbarligen var det bara ett falskt alarm.
Det har även slagit mig att de kanske renoverar men då borde en BN måleri bil stå här utanför. BN måleri är våran hyresvärd och inte betalar man och renoverar en lägenhet så pass om man hyr den, eller? Jag börjar iallafall bli väldigt irriterad på detta ljud men jag är inte en sån som orkar klaga eftersom det är på dagtid de håller på. Detta kan ju vara pga att jag är svensk. Men nyfiken, det är jag.
Det har även slagit mig att de kanske renoverar men då borde en BN måleri bil stå här utanför. BN måleri är våran hyresvärd och inte betalar man och renoverar en lägenhet så pass om man hyr den, eller? Jag börjar iallafall bli väldigt irriterad på detta ljud men jag är inte en sån som orkar klaga eftersom det är på dagtid de håller på. Detta kan ju vara pga att jag är svensk. Men nyfiken, det är jag.
Jag får ont i stigbygeln...
Sa till mig själv för två veckor sedan att jag skulle börja ta det lungt och inte gå ut lika mycket. Det lilla löftet sprack ikväll. Blev en liten utgång med vännerna till gamla vanliga Harrys. När vi kom dit halv elva var kön redan slingrande och minusgraderna gjorde sig påmind på mina strumpbyxe-beklädda ben.
När vi väl kom in var det redan smockat i baren, vid borden och på dansgolvet - mitt dansgolv! Men vi trängde oss in och började sakta men säkert skaka rumpan till musiken. Som vanligt var det dålig musik på Harrys. Denna kväll erbjöds riktigt slow hiphop och varje låt kändes mer som en tryckare än en partylåt som man kunde rocka loss till. Sen körde de antingen för låg musik eller för hög. Det fanns som inget mellanting, antingen får man kämpa för att höra sången eller så får man säga som Thorleif i Bert - "Jag får ont i stigbygeln".
Dock retar jag mig allt för mycket på andra människor när jag står där och dansar, på dem som dansar som om de ägde dansgolvet eller det faktum att man alltid verkar stå mitt i en osynlig väg. Alla människor ska gå in och ut på denna "väg" och jag har verkligen kämpat för att ställa mig för "gången" men det hjälper inte. Den osynliga vägen finns där ändå..
Det var ganska roligt att hälften av alla Övikskillar som jag fått kontakten med från mötesplatsen.se även befann sig på Harrys ikväll. Lite nervös man blev när man fick höra och se det då! Kom folk med kramar från alla håll och kanter, både mötesplatsen personer och gamla hederliga bekanta. Det var roligt! Önskar jag bara vore mer social när jag är ute och inte enbart håller mig till de jag redan känner.
Träffade the fag and the hag ikväll också. De är kanske mer kända som Micke och Ellen från min klass. Det var grymt kul! Känner att jag har så dålig kontakt med många i klassen men det blev nästan en helkväll med dessa otroligt roliga personer. Det var skoj. Mycket dans och skratt!
Nä, dags att sova nu eftersom man ska upp tidigt imorgon och sätta igång tvn för att se lite Vasalopp innan man drar sig vidare till Martina för att hjälpa Kajsa i hennes liv. Hoppas vi kommer långt imorgon på tentan så den blir klar snart och så att man kan gå vidare med allt annat man har. Sov gott alla!
När vi väl kom in var det redan smockat i baren, vid borden och på dansgolvet - mitt dansgolv! Men vi trängde oss in och började sakta men säkert skaka rumpan till musiken. Som vanligt var det dålig musik på Harrys. Denna kväll erbjöds riktigt slow hiphop och varje låt kändes mer som en tryckare än en partylåt som man kunde rocka loss till. Sen körde de antingen för låg musik eller för hög. Det fanns som inget mellanting, antingen får man kämpa för att höra sången eller så får man säga som Thorleif i Bert - "Jag får ont i stigbygeln".
Dock retar jag mig allt för mycket på andra människor när jag står där och dansar, på dem som dansar som om de ägde dansgolvet eller det faktum att man alltid verkar stå mitt i en osynlig väg. Alla människor ska gå in och ut på denna "väg" och jag har verkligen kämpat för att ställa mig för "gången" men det hjälper inte. Den osynliga vägen finns där ändå..
Det var ganska roligt att hälften av alla Övikskillar som jag fått kontakten med från mötesplatsen.se även befann sig på Harrys ikväll. Lite nervös man blev när man fick höra och se det då! Kom folk med kramar från alla håll och kanter, både mötesplatsen personer och gamla hederliga bekanta. Det var roligt! Önskar jag bara vore mer social när jag är ute och inte enbart håller mig till de jag redan känner.
Träffade the fag and the hag ikväll också. De är kanske mer kända som Micke och Ellen från min klass. Det var grymt kul! Känner att jag har så dålig kontakt med många i klassen men det blev nästan en helkväll med dessa otroligt roliga personer. Det var skoj. Mycket dans och skratt!
Nä, dags att sova nu eftersom man ska upp tidigt imorgon och sätta igång tvn för att se lite Vasalopp innan man drar sig vidare till Martina för att hjälpa Kajsa i hennes liv. Hoppas vi kommer långt imorgon på tentan så den blir klar snart och så att man kan gå vidare med allt annat man har. Sov gott alla!