Det har blivit en hel del tidsinställda inlägg, jag vet! Men jag vill att nu följer med på min resa så gott ni kan från era dataskärmar. Just nu sitter jag på Arlanda, eller lite mer troligt sitter jag i ett flygplan och säkert ojjar jag mig över att jag glömt något himla väsentligt!

 

Minns när jag åkte ner mot Arlanda i maj för att för första gången åka mot Egypten ensam. På tåget kom jag då i kontakt med en tjej som var påväg mot arlanda för att åka vidare till Skottland. Hon frågade mig vad jag glömt och ljudligt suckade jag över att jag glömt min drickyoughurt i kylskåpet hemma i Umeå. Kan lova att hon brast i skratt. En drickyoughurt? Vad är det att glömma tyckte hon, som hade glömt både det ena och det andra som jag skulle bli tokig om jag hade lämnat kvar hemma. Trots att jag är en person som sparar allt till sista sekunden så verkar jag ändå packa med det mesta. Men slår vad om att jag glömt något!

 

Hur som helst så väntar inga fler tidsinställda inlägg för bloggen. Utan nu ska jag ta mig från Arlanda mot Istanbul och sedan bege mig mot Egyptens huvudstad Cairo. Mycket kan hinna ske på vägen. Kanske  lär sig grisar äntligen att flyga och kanske går jag vilse och slår läger inne på Istanbuls flygplats. Vem vet. Nästa gång ett inlägg kommer ut så befinner jag med i ett varmt land med min M♥ och då får ni veta alla otroliga upptåg som kan ha skett under min resa.

Men tills dess, simma lugnt och jag älskar er!

 

 

I know I used the the time-decider alot recently! It makes it possible to write a post here on my blog and decide when it should be posted. But I use it so much just because I want all of you to be a part of my trip as long as you can from your computer. Right now I'm guessing that I'm sitting in an airplane and worry about all the stuff i forgot to bring.

I remember the first time I went to Egypt all by myself. On the train to Stockholm I met a girl who was on her way to travel to. She asked me if i forgot anything and i said to hear with my sad voice that I forgot some food that I wanted to eat on the airport. She started laughing so hard. She had forgot this and that and some of the other stuff so she thought that me, forgetting my breakfast, was hilarious. So I hope you all see, even if I save all the things i have til the last minute, I get almost everything I wanted to bring!

Anyway, there is no more posts on its way right now. Now I will go from arlanda in Stockholm to Istanbul and hopefully end up in Cairo. I guess that alot of things can happen on the way. Who know, maybe pigs can fly and maybe I'm lost at Istanbuls airport.  I will let you know next time i write from my new home in Egypt where i live with my M♥!

Until then, take it easy and I love you all!

 

Nu sitter jag troligtvis på ett plan som faktiskt bara ska ta mig till vår svenska huvudstad Stockholm. Den biten är inte så farlig för än har jag faktiskt inte lämnat Sverige, men snart kommer det att se.

 

Den flytt jag gör nu känns både med sorg och glädje, vill jag lova. Hatar tanken på att lämna min familj, den bästa familjen i hela världen. Hatar att de ska vara oroliga för mig, ledsna för att de inte kan träffa mig och rädda för att något kommer ske. Jag ogillar tanken på att jag inte stannar i Sverige och söker mig ett jobb och kanske sätter mig ned någonstans och gör dem stolta. Men någonstans tror jag att de är stolta över mig ändå, att jag vågar prova mina vingar och vågar lita på min egen magkänsla.

 

 

Hatar att jag lämnar mina fantastiska vänner som jag har här. Vänner som jag faktiskt ser som mina systrar och som jag delar mitt hjärta och min själ med. Jag vet att de finns kvar och jag vet att jag kommer tillbaka. Men det känns tungt att veta att vi inte kommer kunna spontan-ses alls.

 

Nu sitter jag som sagt på mitt plan och är påväg ut på mitt äventyr. Jag vet att alla här hemma står och hejjar på mig, stöttar mig, om än med tårar i ögonen och stolthet i hjärtat. Jag vet också att jag sitter på ett plan med glädje och sorg, förväntasfullt och nervöst, lyckligt och plågsamt. Allt på en och samma gång. Men nu är jag iallafall på väg...

 

 

Hopefully I'm on a plane right now and I'm on my way to our beautiful capital Stockholm. This short trip isn't that bad, because I haven't left Sweden yet, but soon I will.

My decision to move give me both so much joy and happiness and a part of sorrow and sadness. I hate that I will leave my family, the best and loving family in the world. I hate that they will be worried about me, sad because they can't see me and afraid that something will happen. I don't like the thought that I didn't stayed and searched fr a job, settled down and made my parents proud. But somehow I think they are. I think they are proud that they raised a girl that have the courage to trust herself and know whats right or wrong. They have raised a girl to believe that she can do anything and that everything will be fine in the end.

I hate that I leave all my wonderful friends that I have. Friends that i consider to be my sisters and the persons that i can share my heart and soul to. But I know that me real friends will be even if I'm living in another country and sooner or later I will be back.

As I said before, I'm hopefully on the airplane right now, on my way to a big adventure! I know I leave all my friends and family here and that they all is cheering for me, support me, with tears in their eyes and the feeling of proud in their heart. I guess I'm on the plane feeling happiness and sorrow, excitement and worries, easy and hard - everything at the same time! But now I'm finally on the way and soon I can feel at home again, with the person I love.

 

Resedagen har kommit och nu ska mycket hinnas med innan planet har tänkt att lyfta. Jag har knappt packat klart och en del av mina kläder hänger på tork. Men jag känner inte stressen....

Kommer resa med Turkish airlines för första gången och mellanlanda helt ensam på Istanbuls flygplats. Många kanske tror att jag är nervös för att flytta över till ett annat land men så är det inte. Jag är nervös över att flyga, att mitt bagage kommer försvinna, att jag går vilse på Istanbuls flygplats eller att jag helt missar mitt flyg där. Sådant är jag nervös över just nu och får närmast panikkänslor när jag tänker på det. Jag hatar verkligen att resa själv och speciellt när jag inte har jättelång tid mellan mina flygningar. Mindre saker får mig att bli nojjig om vi säger så.

 

Men iallafall, bara några timmar kvar och sedan är jag påväg. Dags att slutföra packningen!

 

 

The time has come! The day for my departure is here and I have so many things to take care of before I need to go to the airport. I don't want to stress you all out but I haven't really packed all the things I will bring yet and today is the day! Isn't this so much me and my way of living? Save everything for the last minute because is so fun panicking!

This is the first time for me to travel with an airline called Turkish airlines. And this will be the first time for me to make a stop in a new country all by myself. Many of you might think that I'm nervous about moving to a new country but that's all wrong. I'm really nervous about traveling by myself.  I'm afraid because I have to fly by myself, I'm afraid that my baggage will disappear or that I will get lost on the airport in Istanbul.

Anyway, it's just a few more hours and then I will be on my way. Maybe it's time to make my bags ready?

Nu är det bara en dag kvar sen är äventyret igång. Om 24 timmar börjar min resa från Örnsköldsvik, mot umeå för att sedan landa i Stockholm och bege mig ut i vida världen med slutdestination Egypten. Tänka sig så konstigt livet ter sig ibland.

 

Den 22 mars detta år valde jag och Sandra att bege oss på en spontan resa till Egypten. Det hade varit en stor dröm för oss båda att komma till detta sagolika land med så mycket historia, så många sevärdheter och även ett av världens underverk! Mycket mindre visste vi då att denna resa skulle vara långt ifrån våra vanliga resor som vi gjort tidigare.

 

Egentligen vet jag inte vad som hände när vi bestämde oss att tacka ja till erbjudandet att följa med guiden Ahmed som var med oss på vår snorkeltur i Sharm El Naga. Han skulle visa oss en resturang inne i staden och av något helt outgrundlig anledning tackade vi ja till lite sällskap. Kanske var det bristen på mod att ge oss ut ensam på de Egyptiska gatorna eller så var det bara att de Egyptier vi hade mött på tidigare utflykter verkade så trevliga, vem vet.

 

Efter vi tackade ja till den kvällen där vi faktiskt aldrig kom till någon resturang utan hamnade utanför en shop och rökte shisha istället med Ahmed och hans vän Islam så valde vi att vara mer öppna mot folket där. Nästa person som vi skulle träffa blev då Mido. Vi satt på ett café och pratade medan han fixade en DVDfilm till oss från vår snorkeltur som vi varit på. Lite visste jag då att jag skulle bara några månader senare flytta för att bo tillsammans med just honom.

 

 

Men han snurrade verkligen min värld på plats. Låter kanske klyshigt och töntigt. Men någonstans såg han faktiskt vem jag var och han märkte tydligt att jag hade alla dessa fasader uppe för att ge sken av en glad, supersocial och sprallig blond tjej. Men jag antar att han kom in på djupet. På denna väg så växte ett intresse till kärlek och nu till ett samboskap i ett nytt land. Vissa människor kanske tycker jag är helt ute och cyklar då jag ger mig in på detta efter så kort tid. Andra kanske tycker det är enbart galenskap. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Jag är lyckligare än på länge och stolt över att jag faktiskt funnit kärleken efter så många år med tankar om att gräset troligen är grönare på andra sidan. Mitt gräs är grönt och här vill jag stanna.

 

 

 

One day left and then the adventure will begin. Just 24 more hours and I will start my journey from Örnsköldsvik, to Umeå and then fly to Stockholm and start to travel out in the world with my final destination - Egypt! Isn't it amazing what the life will bring to us?

On march 22 I traveled with my friend Sandra to Egypt. It was a long time dream for both of us to see this historical country with all this mysterious and fantastic things to visit. The trip wasn't perfectly planned because we booked the flight very spontaneously. And little did we know that just that trip would be alot different from the other ones that we have done before.

I don't know why we said yes to go with our guide from the Sharm El Naga trip to visit a nice fishrestaurant but somehow we did. This is not near how me and Sandra act when we are travelling. Usually we don't talk to anyone and little less hang out with them on the evening but something made us feel that brave to really say yes to meet him up later.

We never ended up on that restaurant. Instead we sat outside Ahmeds friends shop and smoked shisha and just watched the Egyptian life happen in the streets. And after that evening we felt more safe and said yes to meet another person - Mido.

We sat at a café and talked while he burned a copy of an DVD from the snorkel-trip that we went to earlier. Isn't it amazing that in just 24 hours I will start my journey to live with him? But he really turned my life to a good side and I couldn't hide anything from him. He saw me for the girl that I am and he really looked pass all that bubbly, blonde personality that I usually show off. I know some of you out there think I'm crazy for moving to him after just a few months but really, I don't care about that. He makes me happy. After so many years thinking that the grass is greener on the other side I finally look at my own grass and feel that it's so much brighter that everybody else. I finally found the person I love and soon I will be with him.

Igår hade jag en privat makeup-kurs på Make Up Store vilket jag inte haft sedan de öppnade i Örnsköldsvik. Det är så länge sedan att jag knappt kom ihåg det, men jag var iallafall desto yngre då och ville ha en fullfjädrad partysminkning med extra allt! Ja, det var alltså på den tiden som plattan var igång och man skulle synas och höras mest av alla. Idag blev det mer nedtonat än vad det blev den där första gången. Bad om något vardagligt och enkelt att göra och resultatet blev helt klart mer än vardagligt för mig. Men nog var det allt fint! Tänk om man kunde få gå runt och se ut såhär för jämnan?

 

 

 

Yesterday I went to a Makeup course that we have here in Sweden on a store that's called MakeUpstore. I only done that once before and it was around the time when they opened here in Örnsköldsvik. It's so long ago i hardly remember it! I was really young and a wanted a full party-make so I could wear it when I went out on the club later that evening. Today I tried to be more settled and alittle bit more normal and don't scream: "look at my makeup!". So I asked them if they could do a very easy and nice day to day makeup and this is what I ended up with. Maybe its a littlebit to much makeup for me to use everyday but it was really nice. I which i would have the energy to put this on every morning, but be realistic - I don't!

 

Igår var jag hos frisören och det var inte förän jag satt där i frsörstolen som jag bestämde mig. Eller egentligen så bestämde jag mig aldrig, jag bara nickade och höll med hon som skulle färga det och tur var väl det.
Alla som delade sin åsikt om min hårfärg har varit eniga - jag skulle stanna blond. Men själv var jag less på silvershampoo, frasigt hår och gula toner med enorm utväxt. Så lite förändring blev det iallafall.

 

Vi gjorde folieslingor i hela mitt hår och varvade de blonda slingorna med en varm och brun nyans. När alla hundratals slingor var gjorde så fick jag en nyansförändrargrej i håret som enligt frisören bara skulle mörka ned det lite och göra färgen kallare. Den skulle vara så skonsam och mild men samtidigt stank det av kemikalier och överallt i hårbotten stack det till. Så hur skonsamt det nu än var så kändes det som något otroligt starkt. Efter det fick jag ännu en nyansförändrare och tillslut blev jag klar, efter 3-4 timmar!

 

 

Var orolig när hon torkade det eftersom det både såg astråkigt och grått ut. Men ju mer och mer hår som torkade så såg det faktiskt bara bättre och bättre ut. Ska försöka ta en bättre bild senare eftersom denna bild inte gör färgen rättvisa. Om jag ska försöka förklara den så är den både blond och brun och samtidigt väldigt grå. Hur som helst är den superfin och jag är för en gångs skull nöjd!

 

 

As you all know, yesterday I went to the hairdresser to change the color of my hair. I couldn't really decide and in the end it depended on the hairdresser. She had some ideas and I was willing to let her try them out on my hair. I asked everybody here on my blog which color I should have and all of you thought that blond was my cup of tea. So I'm pretty glad we stayed with the light and cold color that I have right now.

Now i would describe my color as some kind of blond or brown and at the same time very cold, grey and light. Anyway. I love it! The picture i uploaded doesn't make the color justice. So I will try to get a new and better one later.

 

Då var det äntligen gjort. Besiktningen av lägenheten är klar och nycklarna är lämnade. Nu återstår mindre än 4 dagar i Sverige. Sedan kommer jag befinna mig i ett desto varmare land med min kärlek. Känner mig så otroligt lyckligt lottad att jag knappt kan beskriva det.

 

Tidigt imorse åkte jag och min älskade mamma och hennes Sambo upp mot Umeå. Resan upp gick bra, om ni frågar mig. Jag sov nämligen hela vägen upp (och hela vägen ned). Att sova i bilen är typ det bästa som finns! Vi städade klart hela lägenheten och lämnade min TV till en kompis som bor i närheten då tanken är att Sandyman ska låna den medan jag befinner mig i mitt äventyr. Men just nu är hon ute på vift i vida världen och kommer hem lagom till jag far.

 

 

Besiktningen gick bra. Fick inte några vidare anmärkningar och toalettstolen ska jag ju betala för. Det visste jag redan. Det var en kulen natt för länge sedan som jag stod där och hade precis tvättat av ansiktet. För ett bra tag sedan övertalades jag att börja använda antirynk-kräm (Det ska tydligen börjas i tid och verka förebyggande). Så jag köpte min en dag- och en nattkräm och just denna kväll så valde dagkrämen att hoppa mot friheten från mitt badrumsskåp och landade olyckligt på toalettstolen. Vet inte varför men dessa brukar är så galet hårda att toalettstolen sprack! Det roliga är att det inte bara är jag som upplevt detta. Även Sandymans rynkkräm av samma märke hoppade ut och landade i handfatet som även det sprack. Här snackar vi riktiga grejer!

Nu "bor" jag hos pappa och hans sambo nere i stan. Sitter här i mitt temporära rum med tre överfyllda väskor med saker som jag vill ta med mig. Vart kommer detta sluta?

 

 

Finally, it's all done! The inspection of the apartment went just fine and I do no longer have any keys for the place. And practically homeless! Now its less than 4 days left for me to be in Sweden, say goodbye to everyone and finish all the stuff I need to. And after these 4 days I will end up in a much warmer country and I'm going to be with my love. I feel very blessed!

Early this morning my mum and her boyfriend and I went to Umeå where I used to live and cleaned the apartment. The trip to Umeå went fine, if you ask me. Thats because I was sleeping all the way up (and all the way back to Örnsköldsvik later). So time just fly!

The inspection of the apartment went fine and he didn't have anything to complain about, almost. And I will end up paying for a new toilet because i broke mine. It was a cold winter night and I had just cleaned my face. And one of my friend had told me that i should use a anti-wrinkle cream for my face because you should start using it when you are around 20 years old. So i had bought one and was about to use it. I open the cabinet and the anti-wrinkle cream jumped out of it and landed on my toilet. I think that the little holder for the cream should have break but no, the toilet did! So now I will end up paying for that shit (just because I didn't want to get wrinkles!).

Now I'm living with my dad and his girlfriend until I will leave for Egypt. Before I do that I have to decide what to bring. Right now there's 3 big bags here, full with stuff that I think I need when i go there. Its going to be a hard time making all of that weigh around 30 kilo... Wish me luck.

Jag har problem, som alltid! Varje gång jag funderar på att gå till frisören och byta hårfärg uppkommer en massa "kanske", "aldrig", "självklart", "Kanske" kring vilken hårfärg jag bör ha. Vill göra något innan jag flyttar iväg då jag inte orkar med silvershampoo och fula utväxter medan jag är där. Men vad ska man välja? Ska jag fortsätta vara blond eller ska jag återgå till mina rötter som brunett? Eller kanske jag ska ta ytterligare en sväng som rödhårig? Jag kan inte bestämma mig men det är hög tid för en förändring!

 

 

Always the same problem when I'm in this situation. Everytime I'm thinking about going to a hairdresser and change the color of my hair i get so many thoughts and I can't really decide anything. Should I stay as a blond or should I go back to my roots and become a brunette again? Or should I be a ginger? I can't decide! I really don't want to use all that silver-shampoo and worrying about my hair becoming green or some other weird color because of the water. So I think its time for some changing!

 

Jag har arbetat i många år och har ofta varit på arbetsplatser jag trivs på. Kan inte säga att jag hatat något av platserna men det har knappast varit ställen man velat sitta och surra på och ibland nästan hellre varit på jobbet än hemma. Men för över ett år sedan fann jag en sådan arbetsplats där människorna var härliga, man kände sig som hemma och arbetssättet kanon. En plats där man kunde vara med och diskutera för- och nackdelar och att jag, trots att jag var vikare, hade saker att säga till om.

 

 

I veckan jobbade jag mitt sista pass där och det kändes sisådär. Var visserligen en del att göra och rent privat var jag småstressad över att jag borde packa ner ännu mer grejer jag hade hemma som bara låg och väntade på mig. Men kanske var det bra att det passet rullade på. För jag hann aldrig riktigt känna att jag skulle sluta, det kändes snarare bara som "en dag på jobbet".

 

 

Tråkigt är det iallafall att sista arbetspasset är gjort men samtidigt så har jag fått med mig massor av matnyttiga grejer. Exempelvis så har jag lärt mig att jag ser ut som en treåring när jag rider på en häst, att hippietiden verkade kanon, hur jobbigt det är att dra en handjagare, spikmattans storhet, det roliga med kortspel, det fantastiska med 90-tals musik, att det är okej att vara djurgalen och en massa, massa (mer seriöst) annat.

Oj, så mycket som sker just nu. Har den senaste tiden varit i full gång med en massa tråkiga, jobbiga, spännande och minst sagt roliga beslut. Ena stunden känns det som om jag gör något helt galet och andra gånger känner jag mig som värsta Svensson. Som att det som sker just nu inte är så stort som det vissa dagar verkar. Men det är stort och det är nu, de senaste dagarna som jag hunnit märka förändringen. Jag flyttar verkligen!

 

Jag har under den senaste veckan haft en inneboende - min mamma. Mysigt, tänker nog vissa. Asjobbigt, tänker nog de flesta. Måste medge att det har varit lite av båda. Är man van att bo ensam så blir förändringen att bo med någon ganska stor. Att sedan buntas ihop med mamma förbättrar inte saken. Men måste säga att det har gått fint och jag har fått en massa hjälp av henne med flyttpackning och grejer. Sen har det varit riktigt mysigt när vi suttit i soffan om kvällarna som två gamla tanter och stickat samtidigt som vi sneglat på Allsången.

 

 

Totoro har blivit stor nog och flyttat ifrån hemmåt också. Iallafall vill jag låtsas att det är det som skett med min bebis till katt. Men egentligen har han flyttat till KusinVitamin och verkar trivas jättebra! Det känns så skönt att det löste sig för honom och att jag känner mig trygg med personen som nu har hand om mitt hjärteskrutt.

 

 

Om mindre än en vecka flyttar jag iväg. Sitter ofta och funderar på vad som kommer ske då, hur vi kommer bo, vart vi kommer bosätta oss och allt annat som kan komma ett nytt samboförhållande till. Jag flyttar faktiskt bara inte till ett nytt land, jag flyttar även ihop med min pojkvän. Ett steg som känns enormt stort att ta med tanke på att vi bara känt varandra sedan mars. Men är man kär så är man och jag vill inget annat än att få vara nära honom. Det är svårt med de Xantal tusen milen som nu skiljer oss åt. Men om mindre än en vecka blir jag Anni, invandrare, sambo och "svegyptian"

Movement, that word describe my life perfectly right now. My life has lately been occupied with all kinds of boring, hard, exciting and happy things to do. Sometimes it feels like I do something completely crazy and other times it feels like I'm living the normal Swedish life, doing what Swedish people always do. I mean that some days its feels like all the things that's happening in my life right now isn't that big that it sometimes feels. But recently I started to feel all the things that's really happening - I'm moving!

The last week I had a lodger in my apartment - my mum! Cosy, might some of you think. Horrible might the rest think. And I can tell you that it is alittle bit of both! I lived alone for a long time not and to suddenly start living with someone is hard. And when that someone is your mum it's even harder! But she has helped me alot and i couldn't have done it without her. And when the night has fallen and we sat on my sofa, each having its knitting, it was reality so nice.

Totoro has grown up and moved from his mummy = me! Atleast that feels good to say. He moved away to my cousin and is now living there whit her and her bunny. Even if its hard to give him away, it feels good to know that he lives with someone i trust and that i know will take care of him,
In less than one week I will move from Sweden to Egypt and to my love. I often sit and think about what will happen, how and where we will live. I'm not only moving from my country, I'm starting cohabitation with someone I love too. That's even bigger! So in less then one week I will be Anni, immigrant, sambo and "SwEgyptian"

---

Det finns så otroligt många bra filmer där ute i vimlet. Dock måste jag ta tillfället i akt och tipsa om en film jag aldrig tröttnar på. Kan se den om och om igen, flera dagar i sträck och varje gång bli lika trollbunden och förälskad. Har tipsat om den förr men en film på denna nivå är värd att tipsas om igen.

 

 

När jag var i England och hälsade på Sandra för några år sedan så åkte vi till Blenheim palace. Det är ett av Storbrittaniens störtsa och mest kända slott som låg en bit utanför Oxford där Sandra bodde. Allt var så otroligt vackert och jag och Sandra var minst sagt som två små barn i en godisbutik. Det var stora hallar, vackra möbler och en otrolig trädgård. På plats fanns också en historieväg där man fick se vilka stora människor som levt och bott i detta slott. Exempelvis så föddes Winston Churchill på denna plats. Överallt i lokalerna stog även montrar med de vackraste klänningarna från en film som nyligen inspelats på platsen.

 

Vi bestämde oss snabbt att åka iväg på bio och se filmen som heter The young Victoria och efter visningen var vi båda sålda. Sålda på miljön, slottet, kläderna och inte minst - kärleken!

 

 

Tycker alla ska ta och se denna film. Den är bäst, kanon och helt fantastisk.

 

There are so many good films out there in this big world and today I want to tell you about the best movie of them all! I can see this movie everyday and when I do I can feel all those emotions that i felt the first time I saw it.

The first time I saw it was when I was visiting my friend Sandra who lived in England. We went to a castle that is called Blenheim Palace and is located somewhere near the Oxford area. And when we arrived there I guess that we looked like small children in a big candystore. The castle was so beautiful and everything inside it was from a dream. And when we walked in the castle we could see all those beautiful clothes hanging around and then we realized that it was from a movie that was recently filmed at that location.

So we decided to go to the cinema to check the movie out. And boy, did we like it?! It was one of the best movies I ever seen. And if you haven't seen it, you should! Its called The young Victoria and the trailer for the movie is higher up in this post.

 

Ibland går dagarna så fort, inte sant? Har man roligt så går de fort och har men mycket att göra så går det fort. Egentligen när man är stressad borde man kanske bara sätta sig ner och skita i allt och ha jättetråkigt för att tiden egentligen ska snigla sig framåt och du hinner mer? Eller hur funkar det där med tid egentligen?

 

 

Nu har jag bara två arbetspass kvar och egentligen så har jag gått klart på mitt sommarschema vilket känns jätteknasigt. Jag kommer lämna ett arbete som jag trivs så bra på, vilket känns lite tråkigt. Det känns verkligen som om jag kommar lämna en massa vänner, det är så jag ser på mitt jobb och mina arbetskamrater. Men ibland måste man offra något för att få något tillbaka, inte sant?

 

Dagen har iallafall susat fram och trots att jag hade tråkigt hela förmiddagen så snurrade tiden på i allt för hög takt. Men istället för att göra något nyttigt som att packa, städa eller något annat väsentligt så valde jag att locka håret lite och fundera över livets alla bekymmer.

 

 

Sometime the days just pass me by, or not pass, they run! It says that if you have fun time fly, and if you are stressed time fly. So, because I think that time pass me by so quick I guess that I should just sit down and do nothing and be bored so I have as much time as possible? Or how does this with time really works?

Now I only have to workdays left at my work. That gives me kind of a weird feeling. I really love my work and my coworkers are really the best! But you know - you gotta loose something to win something else!

Anyway, this day just disappear, even when I had the most boring day at home. But even if I was bored I didn't do anything good with my day. I just curled my hair and felt a little bit more girly that I usually do. 

Idag har varit en riktigt usel dag. När jag vaknade imorse så var det totalt grått och regnet öste utanför fönstret. Gick mot bussen som skulle ta mig till jobbet och kände att idag verkligen skulle bli en såndär jobbig dag. Allt har visserligen flytit på, jobbet gick bra och jag har inte känt mig som om jag sålt smöret och tappat pengarna. Men någonstans har jag känt mig sorgsen hela dagen.

 

Men det är mycket som sker just nu och jag märker att människor runt mig börjat förändra sitt glada sätt att prata om min flytt över till Egypten till ett mer sorgbetonad. Någonstans mitt i allt detta pendlar jag mellan himmel och helvete. Jag är verkligen överlycklig för att få vara med Mido igen men det är verkligen supersorgligt att ge upp allt som jag älskar här. Totoro står faktiskt högst upp på jobbig-listan. Han kan inte annat är att hoppa upp i knäet och kurra så börjar jag stortjuta!

 

 

Jag hoppas alla andra har haft en bra dag idag och att morgondagen kommer kännas lättare.

 

When I woke up this morning the day just felt gray and the rain was poring outside. I walked to the bus and just got that sudden feeling that this day will suck. And sure, it did! Work just went fine, I haven't hurt myself or done something bad. But I just feel so sad today.

Somewhere in the middle of everything that's happening I feel like im living in heaven and hell at the same time. Im so glad to be living with Mido soon but at the same time I hate the feeling of loosing my life here in Sweden. This life that i build, loved and sometimes hated, but it's still my life! One of the hardest things to loose is my cat. He just have to jump up on my knee and do his cute little sound and I'm crying as a baby.

 

Detta är min sista vecka med Totoro. Det känns helt sjukt och faktiskt inte alls trevligt. Börjat intala mig att jag faktiskt inte är allergisk mot han och att lämna bort han är helt fel beslut. Fattar inte hur jag ska kunna leva utan min gullegris. Kommer han klara sig utan mig och kunna stå på egna ben?

 

Minns när vi köpte honom. Tanken var att jag och min dåvarande ville köpa en norsk skogskatt eller en maine coon katt att ha tillsammans i vår nya fina lägenhet i Umeå. Minns vi ringde in på några katter innan vi fann Totoro och alla var de tingade. Tillslut, mitt under en middagslagning så satt jag och kollade blocket och denna fantastiska lilla bild kom upp.

 

 

Han i mitten var ju minst sagt en ståtlig liten kisse och vi slängde oss på telefonen och ringde. Den dagen köpte vi älskade lilla Totoro för 200 kronor (inklusive hemkörning). Detta var 2007 och nu har många år gått. Min lilla bebis har växt från kattunge till den ståtliga karl han är idag.

Till helgen flyttar han troligen till sitt nya boende om allt går som det ska. På ett sätt hoppas jag att Totoro skulle stanna med mig för alltid men någonstans vet jag att det är oundvikligt det som sker. Både med tanke flytten och med den allergi som jag nu kämpat med i över ett år. Jag vet att han kommer till en bra plats där han kommer bli lika älskad som han är av mig. Och det glädjer mig så otroligt!

---

This is my last week with my beloved cat Totoro. It feels so sad to think about that I will only have him with me for around one more week. Or actually, its for four days! Four days left with my prince that I lived with for alot of years now.

I remember when I bought him. It was 2007 and I've been searching for a cat to buy for a while. I wanted a cat with long hair and just of a sudden Totoros picture came up on a Swedish site called Blocket. He was perfect and he was mine!

Now I had him for around five years and and I have seen him grow from a small kitten to the beautiful cat he is today. I really don't want to think about our separation because deep inside I'm hoping it will not happened. But at the same time it will. I'm allergic and with my move to Egypt it's impossible to have him...

En ledig dag idag. Sista arbetsveckan är igång och enligt arbetsschemat slutar jag jobba den nioende (men jag har självklart dragit på mig fler pass än vad jag egentligen har tid med). Men förhoppningsvis så kommer det funka ändå. Vet att min världsbästaste familj skulle hjälpa mig om det krisade.

 

På dagens schema står packning av lägenheten. Igen. Känns som om det är ett ständigt "to do" under denna tid. Det är så trist eftersom det faktiskt inte är roligt att packa ner saker. Det är roligt att packa upp, ställa in och dona med sina saker. Men att plocka upp dem ur en låda, titta, minnas tillbaka och bli lite överdrivet nostalgisk för att sedan bestämma att man ska packa någonannanstans istället, är inte kul.

 

Finns det något du brukar ta till när du är uttråkad, deppig och bara har en såndär dålig dag? Finns det någon låt, hemsida, bok, sms eller ja, va tusan som helst man kan spara som du blir glad av?

Jag har en sak som jag blir lika glad av varje gång jag ser den. Någonstans får den mig att känna att livet är tametusan toppen och man borde glädjas åt de små sakerna i livet. Tänkte bjuda på mitt lyckopiller och kanske någonannans dag känns lite lättare efter att ha sett dessa.

 

Sometimes the day just feels so gray and boring. You can feel sad, bored and like nothing you will do is going to change your unhappy day. When thoose days happends I have a secret weapon that I always use. This weapon always make me in a better mood and makes my day alot more happy and jolly. My secret weapon is the picture I uploaded.

Do you have a secret weapon for those bad days? A picture? A song or anything? Click on comment and share your weapon!

Oj, vad jag skulle vilja bjuda in er alla på min resa och i min vardag. Det händer grejjer här i norrland vill jag lova. Nackdelen är att det händer lite för mycket för att jag ska hinna med att blogga om det samtidigt som det är så mycket att göra.

Mitt schema mellan jobbpassen är minst sagt pressat och jag vill ha tid att säga hej då till alla nära och kära, samtidigt få vara mig själv mellan gångerna plus att allt med packning, flytt och sådant måste ordnas. Har strax över tre veckor kvar i Sverige vilket känns både underbart och totalt skräckinjagande. Hur ska jag hinna allt och vad sker egentligen om det inte klaffar så bra som det måste?

Har hittills hunnit säga upp allt ifrån radiotjänst till gymkortet och även hunnit införskaffa mig några längre byxor i lätt material (så jag slipper svettas till döds), långkjol och lite sådant som jag kan ha på mig när jag vill visa mig från min bästa sida. Underbart när man kan handla på rean faktiskt! Besöket på apoteket väntar dock och där kan jag tänka mig att det kan rinna iväg pengar. Kvar på listan står annars mest flyttningen och säga hejdå till min älskade Totoro! Vill börja gråta varje gång jag tänker på det. Min underbara underbara katt!