Breaking Dawn - Part 1
Jag har haft svårt att bestämma mig vad jag egentligen tyckte om filmen. Har sett fram emot den väldigt länge och fjärde boken är enligt mig den starkaste av böckerna i serien. Men trots det starka underlaget känns filmen en aningen tunn och ohändelserik. Edward får äntligen Bella att bli hans fru och de åker iväg på en bröllopsresa i brasilien på en liten Ö som tillhör Cullens. Romantiskt att de är helt ensamma på en Ö i månens sken och bland tända ljus (dock kan man fråga sig vem som faktiskt tände ljusen?!).
Det är även i denna film tidernas (?) mest efterlängtade sexscen kommer till. Själv hade jag förväntat mig något ångande, vacker och även lite humoristiskt men istället kan jag tycka att scenen floppade. Visst, sängen gick sönder och när Bella väl vaknar dagen efter dalar fortfarande vita fina dun ned på sängen efter en sönderriven kudde. Men annars var scenen inget att hurra för. Kanske försökte de hålla tillbaka vissa scener pga. den låga åldersgränsen men iallafall blev jag besviken.
Men det är efter denna bröllopsnatt som filmens verkliga handling tar vid - Bella blir gravid. Detta resulterar självklart inte i någon vanliga graviditet utan istället växer barnet fort och äter upp Bella inifrån. Det är nu upp till Cullens att försöka rädda Bella som inte vll annat än att rädda sitt ofödda barn i magen. Visuellt måste jag erkänna att nedgången av Bella var mycket realistiskt och de har med hjälp av smink (och allt annat som används i dagens filmteknik) lyckas få fram hur svag och sjuk Bella blir av denna graviditet.
Tycker äntligen att Jacob kom fram i filmen också. Istället för att vara det kaxiga tredje hjulet så möter vi en person som slits mellan sin kärlek till Bella och sitt hat för vampyrerna och Bellas val. Jacob krigar på kanten mellan vilket läger han ska tillhöra. Tillhör han flocken vargar som inte vill annat än att döda Bella och det ofödda barnet eller tillhör han en ny mer komplex grupp med vampyrer?
Komplikationerna kring graviditeten resulterar tillslut i att Bella dör och att dottern Reneesme föds. Edward kämpar febrilt med att få tillbaka Bella till livet och sprider sitt gift i hennes kropp i hopp om att hon kommer tillbaka som en vampyr. Detta funkar och hon vaknar upp, vackrare än någonsin och med en törst för blod. (scary!)
Breaking dawn
Men jag hoppas att ni håller ställningarna i Umeå sålänge och att Totoro uppför sig mot kattvakten Sandra.
Jag och mina killar? Använt lite för mycket bronzer i ansiktet! ;D Haha
The game - Neil Strauss
Lång tid tog det med nu är boken utläst och måste säga att jag rekommenderar den till alla som vill lära sig att ragga, förstå delar ut det mänskliga sociala och även kanske vill lära sig en hel del om sig själv, för det gjorde jag under bokens gång. Trots att boken är skriven av en man och om mäns raggning på kvinnor så finner iallafall jag mig själv i större delar av boken. Jag är Neil Strauss ute på sargning, jag är kvinnan vid baren som ger TPI:n och jag är vännen i Project hollywood.
Efter att ha läst boken kan jag inte sluta bli förundrad över att dessa människor lever och verkar inom nätgemenskapen som raggningen utgör just i detta nu. Jag har svårt att förstå att Mystery, Style och alla de andra RGE:arna har vandrat runt på gatorna och sargat kvinnor. Jag har svårt att förstå att Style fick såväl Cortney Love och britney Spears på någorlunda fall. Jag har svårt att förstå att hela spelet faktiskt äger rum runt om oss. Många gånger i boken har jag kastats tillbaka till utekvällar där olika neggar har förekommit och där folk har påfåglat sig, alltså är spelet helt klart närvarande.
Jag funderar över hur många män i min ålder som faktiskt läst denna bok och använder sig av den. För jag kan känna att många av de metoder de använder i spelet helt klart skulla funka på mig. Jag skulle vara en av de kvinnor som gick rakt ner i fällan. Har du läst boken? Känner du igen dig?
Den dagen min dotter blev galen
Den femte juli 1996 blev min dotter galen. Hon var femton år gammal och hennes sammanbrott blev en vändpunkt i livet för oss båda. "Det känns som om jag reser och reser utan att ha en plats att återvända till", sade hon i ett ögonblick av klarhet, samtidigt som hon slungades iväg mot en plats jag varken kunde drömma om eller föreställa mig. Jag ville hugga tag i henne och dra henne tillbaka, men det fanns ingen återvändo...
... Mitt eget humör och mina känslor för henne växlar, och ändrar sig flera gånger under loppet av en och samma dag. I mina värsta stunder tänker jag på henne som min sjukdom - en sjukdom som jag måste uthärda. Jag skriver med rasande handstil i min anteckningsbok: "Sallys vansinne gör mig berusad i ordets båda bemärkelser: Jublande hänförd, samtidigt som det ger min alkoholens bristade kontroll över kropp och tankeförmåga".
Jag har precis läst ut Michael Greenbergs bok Den dagen min dotter blev galen - en pappas berättelse. Måste säga att den är otroligt gripande och väldigt intressant. Man vill inte lägga ifrån sig den utan att veta att det, just i den studen, är lugnt för familjen Greenberg - att manin lagt sig och att stormen blåst förbi. Men hur vet man det då den bubblar upp när man minst anar det?
Vi får följa med Michael från den femte juli 1996 så vansinnet gripit tag med sina klor i hans dotter Sally. Hon tror sig kan stoppa bilar i Manhattans trafik och att hon fått en kosmisk insikt om barnens genialitet. Ett uppvaknande, som hon kallar det. Vi får även följa med på resan genom sjukhusen och in på den låsta och slutna avdelningen på psyket där hon får starka mediciner. Vi får även följa med under hennes tillfrisknande och vi får lära känna Michaels närmaste familj.
Men boken handlar inte enbart om hans dotter Sally, utan snarare om Michaels kamp mot vansinnet, kampen mot sig själv, kampen mot sin galne bror och kampen mot att hålla allt hemligt. Hur berättar man för någon att min dotter blivit galen? Michael har i boken inget svar på det utan försöker hålla fast i sitt liv med stadigt grepp och låtsas som ingenting -"Sally har fått feber".
Allt borde vara lugnt och stilla
men din eld kämpar mot sömnens flod.
Varför måste helvetets glödande andedräkt
kyssa det du ser, min älskade?
/Sally Greenberg (strax innan psykosen)
Makt och vanmakt?
Ung och bortskämd - SVT's nya skadalprogram som lockar många tittare och så nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att bänka mig framför TVn på måndagkvällen. Dock var gårdagens program otroligt ledsamt att se. För det första var programmet otroligt negativt och under sändningstiden blev vi matade med konflikter, bråk och upprörda miner. Självklart förstår jag att det lätt blir sådan stämning när ett gäng unga människor bor under samma tak men kom igen!
Mest fundersam förbannad blev jag när Jean-Pierre hade en enorm diskussion med värmlänningen Ellinor. Jean-Pierre ställer sig då på bordet och försöker föra denna argumentation. Måste här tilläggas att Jean-Pierre är 24år? Det som slog mig just då var hur otroligt mycket mer makt en person får när den står över någon. En makt som genast gör alla andra till små och obetydliga, en makt som för mig kändes väldigt skrämmande när jag kollade på den genom TVrutan.
Att stå över någon - att vara större, bättre och kunna titta ner på personen man pratar med, hur tänker man då att man ska kunna prata igenom något? Hur tänker man att det inte skulle väcka bråk? Det är ett otroligt synligt sätt som man visar sin makt på och försöker få andra att se att det är jag som sitter på makten. Det tycker iallafall jag!
Vad tyckte ni om gårdagens program?
Harry potter och dödsrelikerna
Redan de förstas scenerna i filmen sätter grunden för vad filmen kommer handla om. Vi möter upp Hermione och följer hur hon raderar sig själv ur sina föräldrars minnen, det blir som om hon aldrig existerat. Detta sätter känslan som genomsyrar allt - ängslan, förtivlan och sorg. Kriget har brytit ut och världen är minst sagt i kaos.
Filmen var i sig inte lika actionbaserad som de tidigare filmerna utan denna gång handlar det mer om förföljelse, jakt och att ständigt vara på sin vakt. Vi följer med den tighta trion till ständigt nya tältplatser och sättet de lever på börjar slita på vänskapen. Denna film är, om ni frågar mig, mer inriktad på känslor än på det eviga kriget mellan de goda och de onda vilket jag tycker att den vinner på. Men visst, det är en språngbräda till nästa film då allt kommer att smäller. Warner Brothers vill väl självkart ha ut alla pengar de kan få vilket nog är historien om varför sista boken delades upp i två.
Men det tycker jag ändå var bra. Man fick lära känna karaktärerna på ett helt annat plan än vad man gjort tidigare. Man fick se avund- och svartsjukan i trion och de känslor som de faktiskt har för varandra. Men är man ute efter total underhållning, actionscener med trollstavar och en och annan feluttalad besvärjelse får man nog kolla på de tidigare filmerna om Harry Potter. Harry har blivit äldre och filmerna har helt klart fått en djupare betydelse med åren.
Scott Pilgrim VS. The world
Bio, bio, bio! Jag får aldrig nog ska ni veta. Flera biobesök ligger fortfarande på väntlistan att få komma ut på bloggen men har varken haft tid eller lust till att sitta och rescensera. Men tänkte ta mig an det senaste biobesöket då jag såg Scott Pilgrim VS. The world.Michael Cera, måste jag säga mer? Denna helt underbara skådespelare tar mig alltid med storm. Han har en töntig charm och genom att sätta han i otroligt töntiga actionscener så förstår ni väl resultatet? Underbart! Vi får följa med Scott Pilgrim, basist i torontobandet sex bob-ombs som möter det mystiska Ramona och faller snabbt för denna hårfärgsbytande-tjej. Men för att kunna få Ramona måste han först vinna över hennes sju onda ex. Låter heltöntigt? Ja, men samtidigt är det helt underbart.
Filmen är väldigt inspirerad av tvspel och serier vilket genomsyrar varje scen. Nörden som bor inom oss får sig lite extra bränsle efter man sett denna film. Man kan inte låta bli att lämna biosalongen med ett leende. Michael Ceras charm och alla TVspelsliknande effekter gör upp för det annars ganska händelselösa manuset och om ni frågar mig, räddar filmen! Är man sugen på en film med mycket action, handling och explosioner så bör man kanske inte se den men är man som mig och älskar det där lilla extra töntiga, TVspel och självklart filmer med Cera så bör man masa sig iväg till bion!
Kanal5 skapar nya alkoholister?
Så mycket känslor om detta program. Sitter här på onsdagkvällen och har ont i magen, mår dåligt och vill faktiskt bara söka upp kabeln och klippa av den så programmet inte kan beskådas längre. Allt för att försöka rädda de unga människornas liv som de så glatt fördärvar för de 15 minuterna i rampljuset.
Det är självklart kanal5s nya höstsatsning Kungarna av Tylösand som jag pratar om. En serie om ett gäng ungdomar som ska driva en surfshop på Tylösand. På sin lediga tid är det alkohol, skämma ut sig och ha sex i TV som gäller. Kanal5 är så snäll och förser självklart ungdomarna med alkohol så tvtittarna ska få "valuta för pengarna".
Under Big Brother tiden var denna typ av program något nytt som spred sig som en löpeld över Sverige. Då var året 2000 och nu, 2010 försöker TV igen göra ett liknande program som de hoppas ska få samma framgång. Jag är rädd att det är ett bottenskrap och att folk redan 2003 var less att se folk förstöra sina liv i TV genom alkohol och sex.
Något som också skrämmer mig är mängden alkohol som de dricker. I varje klipp står någon och håller i en ciderflaska, någon kissar framför kameran eller ligger och spyr i något hörn. Vad skickar detta för signaler och vad sker egentligen med "försökskaninerna" som befinner sig där framför oss i TVrutan? Hur många av dessa ungdomar blir efter programmets slut alkoholister och vilket hjälp får de? Vilka sorts människor söker sig till denna typ av program? Frågorna är många och jag är rädd att merparten av dem kommer att sluta som alkoholister. För ett så stort intag av alkohol som de har är dömt att misslyckas med. Kom ihåg att alkohol är en drog.
Bree Tanners andra liv
"Jag ville inte påkalla uppmärksamhet genom att säga någonting, men jag önskade någon kunde fatta ett beslut. Jag var väldigt törstig och struntade i om vi gick åt vänster eller höger eller över taket. Jag ville bara hitta några otursamma människor som inte ens skulle hinna tänka fel plats, fel tilfälle. Tyvärr hade Riley ikväll skickat ut mig med de två odugligaste vampyrerna som existerade. Han verkade aldrig bry sig särskilt mycket om vilka han sände ut tillsammans. Ikväll var jag fast med Kevin och en blond kille som jag inte visste namnet på. Båda tillhörde Raouls gäng, så det var givet att de var korkade. Och farliga. Men just nu, mest korkade."
Jobbar natt en period nu och då brukar det bli en del läsning för min del. Denna gång lånade jag en bok av Jenny som än en gång var skriven av Stephenie Meyer (författaren till Om jag kunde drömma-serien). Boken heter Bree Tanners andra liv och är en roman som är kopplad till historierna om Bella och vampyren Edward. Dock får vi denna gång följa en riktig vampyr som tampas med sitt nya liv, farorna och den omättliga törsten efter blod.
Romanen är inte vidare lång utan läses ut väldigt snabbt faktiskt, vilket i sig är lite synd då iallafall jag skulle vilja utforska den nyfödda vampyren Bree's liv ytterligare. Bree Tanner är en av de nyfödda vampyrerna i den armé som kommer för att döda Cullens och Bella i tredje boken/filmen och hon är inte riktigt som de andra nyfödda. Detta är en tjej med huvudet på skaft vilket har lett till att hon överlevt i källaren där ett 20tal nyfödda vampyrer bor.
Tycker boken var helt okej, dock inte lika fängslande som Om jag kunde drömma-serien men den ger oss en unik bild av hur det är att vara nyfödd vampyr och komma in i en helt ny värld som man inte har en aning om hur den fungerar. Man får ett nytt perspektiv på Cullens och får uppleva hur Bree känner när hon träffar de gulögda och deras sällskapsmänniska för första gången.
Vampire suck
Trots att jag är stort Twilightfan så ser jag fram emot denna film. Tycker den verkar riktigt rolig! Vad tycker ni?
Hemliga prinsar
Allt oftare tycker jag att SVT kanalerna får bättre, mer intressanta och halvroliga program. Vet inte om det beror på att SVT blivit bättre eller att jag blivit äldre. För det är väl vuxenpoäng att välja program på SVT än Family Guy på sexan? Iallafall började ett nytt program på SVT2 ikväll som går under namnet hemliga prinsar. Många har väl sett den romatiska komedin från 1988 med Eddie Murphy (En prins i New York). Filmen handlar om hur en Prins kommer till New York för att finna kärleken under täckmantel. SVT2s nya serie har samma koncept. Tre äkta prinsar från Afrika, Sri Lanka och Indien kommer till England (Brighton) i sökandet efter den stora och sanna kärleken.
Tyckte att det var ett urgulligt program och den homosexuella kronprinsen Manvendra från Indien verkade vara en riktigt härlig kille medan hans höghet Africa Zulu från Zululand, Sydafrika var mer reserverad och hade väldigt svårt för Manvendras homosexualitet. I programmet möter man på allt från kulturellt betingat beteende och den svåra jakten på kärleken. Frågan man ställer sig nu; Kommer de äkta prinsarna kunna finna kärleken som helt vanliga män?
VISAS TORSDAGAR 20.00 PÅ TVÅN
Eclipse
Sverigepremiär. Trötta tjejer (och några enstaka killar som blivit ditdragna av de trötta tjejerna) väntade utanför biosalongen till sommarens största event! The twiligt saga - Eclipse på bio. Äntligen skulle vi få återse Bella, Edward och Jacob igen och må bäste vampyr/varulv vinna! Strax innan bion valde jag och Jenny att se igenom New Moon för att komma in i stämning och redan då irriterade jag mig på Bella. Hur kunde hon göra sådär mot Jacob? Där sitter de i en bil och har världens mysigaste stund och poff råkan hon se Cullens bil och då viftas Jacob iväg som en blomfluga. Hur skulle då denna nya film bli?
Jag älskade den. Den visade hur svår kärleken faktiskt kan vara när man slits mellan två personer. För vem har egentligen inte varit kär i två samtidigt någongång? Så valet mellan vampyren Edward och varulven Jacob är inte alls så lätt som man kan tro att valet borde vara för vampyrbruden Bella.
Den tredje boken tyckte jag var de bästa av alla böckerna och måste säga att den tredje filmen iallafall sätter sig över den andra filmen. Nyfödda vampyrer, mordiskt hat och dubbel kärlek är bara lite av det som gör denna film helt underbar. Heta kyssar och fräcka dialoger är lite av det andra som även det gör denna film komplett. Ett minus får den dock för att Bryce Dallas Howard inte alls spelar rollen som Victoria lika bra som Rachelle Lefevre. Howard kändes inte alls lika kaxig, fräck och sensuell som Lefevre vilket drog ner filmen något. Men trots det var den riktigt bra!
Eclipse-nedräkning
Imorgon klockan 23.59 smäller det. Det som så många unga tjejer längtat efter. Premiär av tredje filmen i The Twilight saga. Jag som läst böckerna tycker att tredje boken var den bästa och förväntar mig att något riktigt storartat sker på biosalongen imorgon natt.
Det roliga är att jag ska jobba på onsdagmorgon så jag vet inte riktigt hur jag ska få allt att gå ihop. Ska man sova lite innan bion och lite efter? Ska man sova mycket innan bion och försöka hålla sig vaken tills jag ska upp vid femtiden? Filmen slutar iallafall strax efter två på natten så vi får väl se hur jag gör.
Bjuder här på en bild som jag försökte göra lite vampyrlik. Vet inte riktigt hur jag lyckades men om man ser orginalbilder så har jag gjort ett bra jobb vill jag lova! Men godnatt allihopa!
Jobb på G
Nu är kaffekokaren på och puttrar så fint borta i köksdelen. Om en timme börjar jag nog dra mig mot jobbet för att sitta vaken en hel natt. Vad ska jag hitta på tro? Har iallafall den underbara boken av Martina Haag med mig. Helt omöjligt att bli trött av den! Förra gången jag jobbade natt satt jag där i mörkret och skrattade högt för mig själv. UNDERBAR! Men nu är det bara ett tiotal sidor kvar så vad ska man göra resterande tid av natten? Tar nog med mig datorn!
Metropia
Söndagen bjöd på en mycket annorlunda film. Det heter Metropia och kom tydligen hösten 2009 men trots det har jag varken hört talas eller sett något om den. Men nu är den sedd och måste säga att det var en mycket annorlunda film.
Filmen är en animerad dystopi gjord av Tarik Saleh och i eftertexten hittar vi många stora svenska namn. Den handlar om Roger som bor i en förort till Stockholm. Han cyklar alltid till och från jobbet trots att det är en mycket lång väg. Han är rädd för tunnelbanan som vid denna tidpunkt kan ta dig ut i Europa. Han känner att någonting inte stämmer - och rätt har han.
Om jag säger att denna film handlar till största delen om ett shampoo kollar nog de flesta ganska snett på mig. En film om shampoo? tänker ni då och ja, jag är rädd att den handlar om det faktiskt. Med detta shampoo lyckas det största företaget i Europa övervaka och kartlägga allas vanor i hopp om att de ska kunna själa mer saker i framtiden.
Jag har faktiskt riktigt svårt att förklara denna film men tycker helt klart den är sevärd. Den har mycket i sig som vi kanske inte alltid bör ta så lätt på. Vi matas dagligen med att vi bor i ett så bra land, att vi inte ska ifrågasätta myndigheter eller beslut. Kan denna dystopi vi då ser i Metropia en dag bli vår vardag? Vem vet...
Kick-Ass
Söndagar, en bakisdag för många. Själv spenderades söndagen med ett gott mående och mycket film. En av filmerna som beskådades var Kick-Ass. Hade hört mycket om den tidigare och kunde inte vänta längre på att skaffa mig en egen uppfattning. Många har sagt att den var hysteriskt rolig medan andra inte alls fattat vad den handlar om. Men har jag sett den och nu ska ni få ta del av min uppfattning.
En ung, töntig serietidningsnörd väljer att dra på sig superhjältetrikåer och försöker frälsa hela staden från ondska. Det är så dumt att det funkar och hela filmen bjuder på leenden i massor. Vi möter Dave som tycker att staden behöver en riktigt superhjälte och han har själv tänkt att axla den rollen. Men det går inte så bra och Dave hamnar på sjukhus. Men är det något som jag lärt mig från Dave så är det att man inte ska ge upp saker som man verkligen tror på.
Under filmens gång får vi möta ytterligare karaktärer som exempelvis Red mist och Hit Girl. Dave kastas in i den värld som han länge läst om i serietidningarna och ett krig uppdagas mellan våra superhjältar och skurkarna.
Måste säga att jag är förälskad i filmen. Den känns lagom töntig, riktigt härlig och fantastiska karaktärer. Denna film är ett måste!
Prince of Persia
Eftersom jag spelat spelet med samma namn förväntade jag mig en historia som skulle basera sig mycket på det spelet och funderingarna var många vill jag lova. Hur gör man en film om en gubbe som bara springer runt och hoppar på grejer och en prinsessa som inte gör annat än att kryper igenom sprickor och är allmänt jobbig? Jo, det ska jag berätta för er! Man följer inte spelets manus alls!Prince of Persia är en populär familjeäventyr-fantasy-action-komedi som har de viktiga ingredienserna; En snygg hjälte som är sådär lagom skitig, en vacker prinsessa och fullt med kärleksgnabb innan de verkligen vågar inse att de gillar varandra. Filmen bjuder även på spännande miljöer, härlig ljussättning och ett och annat skratt med hjälp av den annars ganska tråkiga dialogen.
Är man sugen på renodlad action och förväntar sig något riktigt testosterontfyllt får man faktiskt söka sig vidare. Såhär i efterhand känns filmen lite lagom vilket i sin tur kanske inte alltid är speciellt bra. Men samtidigt smålängtar jag efter en uppföljare och vill gärna se Jake Gyllenhaal med sina väldefinierade muskler och lite småtöntiga ansiktsuttryck än en gång.
Eurovision
Semifinal 2 gick av stapeln idag och många favoriter fanns med i startfältet så man visste att det skulle bli en tuff match för Sverige att ta hem. Själv har jag faktiskt varit emot Sveriges låt redan från början. Hon kan vara hur bra som helst live och hennes låt på IDOL må ha varit bra men tro mig, det har jag ingen aning om. Eftersom jag varken hört henne live eller sett henne på IDOL.
Sedan kom hon där, utstapplandes på scen för någon månad sedan och började sjunga med sin ytterst personliga röst (nej, inget fel på den. Jag tycker bara inte den passar i Eurovision men skulle jag vilja lyssna på någon som låter som om hon glömt svälja hela bullen, utan att den fastnat i halsen så hade jag lyssnat på hon) och tog hem Sveriges röster. Den större "riktiga" tävlingen väntade då i Norges huvudstad Oslo.
Fiasko. Det kan nog vara ett bra ord som beskriver hur jag känner just nu. Sverige lyckades inte ens kvala in och på lördag står vi alltså utanför och fryser i kylan medans Eurovision finalen går av stapeln inomhus. När var Sverige senast inte med i Eurovision? Har det ens hänt?
Hursomhelst var Sverige för mig inte ens omtyckt utan på lördag hejjar iallafall jag på Tysklands Lena. Hon har en svängig låt som gör att man rycker på läpparna och vill börja studsa runt som självaste Amy Diamond. Det är väl det en riktigt bra eurovisionlåt ska göra med en? Få en att känna en känsla, bli glad och hoppa runt? Iallafall för mig.
Denna kväll bjöds det även på en sådan låt (dock som inte heller gick vidare till min förvåning). Det var Inculto med Eastern European Funk. Blir man inte glad så säg? Och killar med glittershorts känns bara så rätt just nu!
Clash of the titans
Ännu ett besök på vår biograf här i Övik har gjorts och denna gång blev jag bjuden av Jenny och hennes sambo Henrik. Det som väntade oss var premiären av Clash of the titans som sågats av kritiker världen över. Såhär i efterhand kan jag inte säga att filmen är det bästa jag sett på länge men att totalt lukta ruttna tomater gjorde den inte heller!Vi fick följa Perseus som räddades av en fiskare, uppfostrades av människor och blev tillslut en testosteronstinn halvgud vars "föräldrar" dödas av Hades i uppror mot gudarna. Som en allmänt trevlig film måste jag ändå säga att den hade det som behövdes; fantasieggande miljö, hemska monster, komplicerade familjeförhållanden, kärlek och en prinsessa i nöd. Vad önskar man mer i aprilbusvädret? Dock tycker jag att filmen ibland tenderade på att få karaktärerna att kunna platsa in i andra filmer (exempelvis passade flertalet karaktärer in i pirates of the caribbean) vilket gör att filmen inte känns som något nytt och fräscht.
Vi såg filmen i 2D och frågan är hur denna skulle uppskattas i 3D. Kanske skulle vissa scener bli lite mer häpnandsväckande men samtidigt är jag rädd att man lätt tappar bort sig i storyn och försöker bara hänga med vad som sker på de inzoomade scenerna. Nä, jag tror att denna film ska upplevas i 2D eftersom den spelades in utan tanken på en 3Dkarriär. Men efter succen Avatar ser alla dollartecken framför ögonen och försöker tjäna in en extra slant i kassan genom att ändra filmerna. Då även Clash of the titans.
Är man intresserad av mytologi och inte för påläst på ämnet så blir man nog inte besviken. Man möter många olika kända namn från timmarna om mytologi i skolan. Det gör iallafall att jag får en lätt myskänsla av att man vet vilka karaktärerna är och vad man kan förvänta sig av dem. Tyvär har jag själv skrivit och forskat om Cassiopeia och på så sätt läst denna historia och filmen överensstämmer inte alls med den bild jag hade. Men detta är filmens värld och där kan allt uppenbarligen hända!
Trots en del snesteg som filmen tog är jag ändå tillfredställd på något sätt och har en god magkänsla när jag tänker på filmen. Jag måste nog säga att jag tycker filmen var bra men chansen att det blir en tidigt inkommande DVDfavorit i hyllan hemma är liten. Nog väntar jag tills den hamnar i den stora kartongen på Coop där filmer som aldrig riktigt nådde ut till hundra procent ligger och väntar på att bli upptäckta.
Draktränaren
Aprilvädret har kommit och vad passar inte bättre än att sätta sig ner i en biosalong och njuta av en trivsam film? Jag och Sandra tyckte att det var en utomordentlig idée och det blev en halvspontan kväll i biosalongen. Tidigare hade vi pratat en hel del om att se Draktränaren och nu har vi ändligt sett dreamworks nyaste tillskott. I Draktränaren får vi följa den spinkiga, missförstådda hövdingsonen Hicke som bor tillsammans med hårda nordmän i hornbeklädda hjälmar, på en vindpinad ö där man slåss mot drakar. I smyg drömmer han om den tuffa vikingaflickan Astrid och vet att han måste döda en drake för att få hennes uppmärksamhet. Han bygger då en maskin som ska hjälpa honom med att fånga just en drake men han fångar då inte vilken drake som helst, utan han fångar en Nattfasa. De är de farligaste, hemskaste och lömskaste av alla drakar där ute och ingen har någonsin mött en och överlevt.
Men när Hicke ska döda draken och bevisa för byn att han är en stark, modig viking klarar han inte av det och en ny annorlunda vänskap föds mellan den lilla pojken och Nattfasan.
Filmen var väldigt trevlig att se. Den bjöd på skratt, tårar och förundran över dessa märkliga varelser. Miljön som filmen utspelar sig i påminner om en tecknad version av Avatar medan Nattfasan verkar vara Stitch (från lilo and stitch-filmen) övervuxna kusin. Trots att mycket saker känns som att de kommer från andra filmer finns ändå en mysfaktor över filmen som passar perfekt under aprilvädrets bus.